Astrid Lindgren skrev novellen Mirabell 1949 och den gavs ut i novellsamlingen Nils Karlsson Pyssling. 2002 gavs den ut som bilderbok med illustrationer av Pija Lindenbaum.
Britta-Kajsa bor i ett hus långt borta från staden och hennes föräldrar har inte råd med något annat än att köpa mat och kläder. Hon vill ha en docka. En dag när föräldrarna är i staden för att sälja grönsaker och Britta-Kajsa är ensam hemma, kör en man förbi deras hus. Hon öppnar grinden, men istället för grindslant får hon ett frö. När föret börjar gro i landet visar det sig bli en docka. Dockan är inte bara världens sötaste, hon lever och är verklig så fort någon annan än Britta-Kajsa ser.
Det är en underbar lite historia som har barnets fantasi i centrum. Den är sorglig på det speciella Astrid Lindgren-viset. Britta-Kajsa har ingen att leka med, inte ens leksaker, så dockan blir hennes enda vän. Men trots allt den är inte så sorglig som Allra käraste syster och det kände jag som förälder en viss tacksamhet för. Det är lite svårt att förklara för barnet varför man bölar sig igenom en hel bok.
Pija Lindenbaums bilder är underbara och passar mycket väl till historien. Jag tycker att det är roligt att Astrid Lindgrens noveller ges ut igen efter hennes död som bilderböcker.
Den sämsta boken av min favoritförfattare, här fick jag tänka några varv. Jag älskar 
Min pappa Ann-Christine är inte Ann-Christine Roxbergs berättelse. Det är dottern Ester Roxbergs. Hennes far genomgår en könskorrigering och blir Ann-Christine, men det är författarens egen vånda vi får följa, inte bara inför förälderns nya könsidentitet, utan inför föräldern överhuvudtaget.
En bok med ett blått omslag får idag bli flera böcker med blå omslag, mitt ständiga dåliga samvete. Böckerna jag inte ens har yppat här att jag läser, men aldrig blir klar med. Jag pratar om Sveriges statsministrar under 100 år. Jag kom till Per Albin Hansson, sedan satt jag på gynakuten för misstänkt missfall och hade endast boken om Axel Pehrson Bramstorp att läsa. Det blev inget missfall och Hugo kunde födas ett halvår senare, men jag ville inte ta i de böckerna med tång. Men så blev det 2014 och jag tog tag i det igen. Jag läste Tage och Olof, men sen kom andra måsteböcker emellan. På att-läsa-listan, helst i år, står:
Jag måste slå ett slag för en av tonårens stora favoriter, nämligen Kitty Drew. Var det något som jag fullkomligt slukade och aldrig kunde få nog av så var det Kitty. Jag slutade när jag kom upp i den åldern att allt skulle handla om kärlek och i de sista böckerna hade Kitty och Ned gjort slut och det gjorde mig fly förbannad. I början var det dock deckarmysterierna som drog.
Mercé Rodoreda anses vara en av de viktigaste katalanska efterkrigstidsförfattarna. Diamanttorget utspelar sig före, under och efter det spanska inbördeskriget i Barcelona och handlar om en stadsfamilj och hur de drabbades av kriget.
