Veckans #throwbackthursday tillägnar jag avdelningen bisarra saker jag gjort i livet: Hjälpt en kille att flytta från sitt studentrum i Stellenbosch, Sydafrika. Jag var 23 år och det var första gången någonsin jag var utanför Europas gränser. Resan gick sedan vidare till Ghana och valrörelsen där. Måste tillägga att hantlarna var rätt så tunga 🙂
maj 22
Bokgeografi: Sydafrika
Just när jag läser Anna Charlotta Gunnarsons Popmusik rimmar på politik och i den om världsartister och mångas hycklande inställning till Sydafrika under apartheidregimen, vill Lina enligt O att vi ska berätta lite om sydafrikansk litteratur och kultur. Så passande!
1. Berätta om en bok eller flera böcker du läst som utspelar sig i Sydafrika eller är skriven av en författare med anknytning dit.
Min sons historia av Nadime Gordimer är en bra bok som jag läste för ett par år sedan. Den är mycket stark och handlar både om kampen mot apartheid och otrohet i familjen. Jag har också läst delar ur Sydafrika berättar: En stereo i Soweto. Där fanns många fantastiska novellpärlor.
2. Berätta om en eller flera författare som på något sätt har anknytning till Sydafrika. Var så långsökt som du vill, men motivera gärna ditt val.
Jag har läst nobelpristagarna Coetzee och Gordimer och så jag jag läst Zoë Wicomb och Kopano Matlwa (förutom de som var med i novell-antologin ovan).
3. Berätta om en bok av en författare som anknyter till Sydafrika, som du inte läst, men är nyfiken på.
Linda tipsade om Rachel Zadok och hennes bok Sommarsquash tokolosh! verkar mycket intressant.
4. Om du vill kan du också berätta om andra kulturella inslag från Sydafrika.
Jag vet inte om jag tagit del av så mycket annan kultur från Sydafrika, mer än vinkulturen. Eller jo, jag har sett filmen Ett rop på frihet med Denzel Washington i skolan för många år sedan. Mycket gripande film. Minns att läraren fick pausa mot slutet och förklara varför de inte kunde flyga vidare hur som helst när de tagit sig till Lesotho. Jag var nog den enda som visste att Lesotho låg mitt inne i Sydafrika.
UPPDATERAT
Bokmoster påminde mig om det självklara jag hade missat, den nu bortgångna och oerhört saknade Malik Bendjellouls film Searching for shugar man, utspelar sig i Sydafrika. Se den om ni inte gjort det!
Sydafrika är ett land jag varit i, men då var det mer politiska aktiviteter än kulturella inslag. Jag var på museet på Robben Island där Nelson Mandela satt inspärrad och jag var på parlamentet i Kapstaden.
Parlamentet i Kapstaden.
Jag vid Mandelas cell på Robben Island.
maj 19
Bokcirkla online
Igår testade jag för första gången att bokcirkla online. Det var Anette Feelgoodbibliotikarien som hade ordnat en cirkel om Anna Lönnqvists Till kärleken skiljer oss. Nu ska jag svara på lite frågor för att sammanfatta upplevelsen. Jag hoppas att fler blir sugna på att göra något liknande för det var verkligen kul!
Hade du testat Skype eller Google Hangout förut?
I mitt jobb (jag jobbar med webbsupport och webbutbildningar bland annat) så har vi kört det en del. Trots det, eller kanske på grund av det, så kollade jag inget innan, blev lite sen och sedan funkade inget. När jag väl fick igång mobilen så kunde jag vara med och snacka.
Vad hade du för förväntningar på att bokcirkla på det sättet?
Att få prata böcker (bok) med andra likasinnade!
Var det svårt?
Nej, egentligen inte. Jag som är så pratsam hade bara svårt för att inte avbryta hela tiden. Det är en konst att låta andra prata. Jag tror jag lyckades ganska bra. Är man inte så pratsam som jag kan det kanske vara svårt att komma in i samtalet.
Vad var bra?
Det var roligt att höra hur alla andra resonerade och det var bra att man kunde få förklara sig, om man som jag kanske hade lite invecklade resonemang.
Vad var mindre bra?
Mindre bra var väl att inte ha koll på tekniken samt att en arg tvååring skrek utanför 🙂
maj 18
Feministbrud på kulturjakt i Gustavsberg
Det är inte alltid jag går på kulturjakt i främmande länder. Idag har det varit en härlig sommardag. Mina föräldrar har varit på besök och vi åt lunch vid Järla sjö på Järla Sjökorg. Sedan tag vi en tur till Gustavsbergs hamn och tittade på porslinsmuseet och åt glass.
Först var vi på porslinsmuseet och såg en utställning av konst av den nyss avlidna Hertha Hillfon. Hennes storhet nådde bland annat Kina, men hon nekade till att ha en utställning där med motiveringen ”Peking får komma till Mälarhöjden”. Ganska kaxigt kan man tycka. I Solna Filmstaden kan man se ett byst hon gjort av Astrid Lindgren och här ovan ser ni ett par fantastiska sandaler.
Fantastiska Lisa Larsson hade med många figurer på museets ordinarie utställning.
Det tillverkas även toaletter i Gustavsbergs porslinsfabrik. Här ser ni en klassisk toa och ett klassiskt handfat. Handfatet hade vi i min barndom. Det är nästan så att jag inte minns hur det var att inte ha en blandare.
Lite tidstypisk och inte så gångbar reklam idag, kvinna visar att toaletterna är lätta och städa och hon gör sig vacker i badkar och handfat.
Vi åkte förbi Värmdö kommunhus, som är runt. Här fattas alla viktiga beslut i kommunen.
Mumintrollet besökte Gustavsberg idag. Sonen blev så lycklig och frågade om han fick krama honom. Självklart skulle han få det, men när vi kom närmare blev det lite läskigt. Närmare än såhär ville han inte gå.
maj 16
Recension: Lahiri, Jhumpa; Sankmark; 2008
Brombergs förlag gav i år ut Sankmark av Jhumpa Lahiri på svenska. Jag deltar just nu i en bokcirkel om boken på Facebook (även om ett misstag från posten gjorde att boken blev väldigt sen).
I centrum för historien står två indiska bröder, Subhash och Udayan, den ensa lugn och sansad och den andra spirituell och politiskt engagerad. Subhash flyttar till USA för att plugga och blir doktorand i kemi och Udayan blir kvar i Calcutta för att göra revolution i den kommunistiska naxalitrörelsen. När Udayan dör återvänder Subhash till Indien och gifter sig med Udayans fru, som bär på hans barn. De flyttar till USA för gott.
Sankmark är en släkthistoria som sträcker sig från 40-talet fram till idag. I centrum står de två bröderna, men jag tänkte givetvis mycket på de kvinnliga karaktärerna i boken när jag läste den. Gauri, hustru till båda bröderna, fick en klassisk feministisk roll i boken som den kvinna som värdesätter friheten framför familjen. Hennes roll i den förste makens politiska liv får vi veta mer och mer om under hela resans gång, vilket är mycket spännande. Hennes dotter Bela är den kringflackande kvinnan som aldrig finner ro. Hon får betala priset för alla familjehemligheter och mammans svek.
I boken är det tydligt att kommande generationer får betala priset för lögner. Det som skyddar ett barn bäst är att från början veta sanningen. Det är nog det starkaste jag kommer att ta med mig från berättelsen. Det andra viktiga temat är socialistisk revolution, eller snarare terrorism och hur egoistiskt det är. Att målet skulle helga medlen är en farlig tanke och i Sankmark får vi en bild av hur det kan gå till. Utan att avslöja så mycket kan jag säga att det inte var så överraskande att den idealiserade bilden oftast inte stämmer med verkligheten.
Jag tyckte om boken, men jag blev inte så fast som jag hade önskat. Jag sträckläste den på slutet för att jag var hemma med febersjukt barn och inte kunde göra så mycket annat. Annars hade den nog tagit lite längre tid att läsa den. Men jag tyckte mycket om kvinnoporträtten och att Lahiri visade baksidan med antidemokratiska frigörelseorganisationer.
Läs mer: Adlibris, Bokus, Sydsvenskan
Andra bloggar: Bokmoster, Lyrans Noblesser, Lottens bokblogg, och dagarna går
maj 15
#tbt: Feministbrud som 12-åring
Veckans #throwbackthursday: Här ska jag fylla tolv år om en vecka. Det är sportlov 1989 och jag är med min familj och mina kusiners familj i Trysil. Armen tillhör min kusin Per. Mina kusiner är ett år äldre och ett år yngre än jag och min bror är tre år yngre än jag så vi var ett tajt gäng som alltid hade roligt ihop. Idag bor vi alla i Stockholm, men ses nästan aldrig (eller jo, jag träffar ju min bror rätt så ofta). Är det inte typiskt?
maj 15
Tematrio v 20 – Familjekrönikor
Jag missade att svara på måndagens tematrio hos Lyran som denna vecka handlar om familjekrönikor. Här är tre favoriter som jag har läst:
Sankmark av Jhumpa Lahiri: Jag har precis läst ut den här indiska familjehistoria och recension kommer inom kort.
Rismodern av Rani Manicka: Den här malaysiska familjekrönika är något alldeles extra. En av förra årets favoriter.
Vilda svanar av Jung Chang: Fantsastisk berättelse om tre generationer kvinnor i Kina. En klassiker som är en del av den feministiska litteraturkanonen.
maj 15
En majoritet av väljarna vill förbjuda tiggeri
Min make frågade sig igår på twitter, hur kunde det bli såhär? Hur kan en majoritet av Sveriges väljare vilja förbjuda tiggeri?
Sverigedemokraterna går till val på att vilja förbjuda det organiserade tiggeriet. Vad är organiserat? För flera år sedan kom ämnet upp gällande de rumänska (och andra?) tiggarna som gick runt på tunnelbanan och delade ut lappar. Vi uppmanades att inte ge pengar för det var ligor som tog allt. Se den här artikeln från 2009. Det är lätt att köpa en sådan bild. Då slipper du själv att ta ansvar och du kan bara gå förbi den organiserade tiggaren.
Idag ser det inte riktigt likadant ut. Romer och andra nödställda européer flyr diskriminering och fattigdom i sina hemländer för att samla ihop till brödfödan på västeuropeiska gator. Att vilja förbjuda tiggeri är att ta den lätta vägen. Det är att själv bestämma sig för att köpa en myt som gör det enklare för dig som individ. Du behöver inte skänka några pengar och du kan lätt förbjuda organiserade ligor att skicka hit folk. Att det nu inte ser ut så går lätt att vifta bort för tillräckligt många politiker har sagt att de också vill förbjuda. Är det så ni resonerar? Orkar inte inte lyfta blicken och se vad det egentligen handlar om?
Romer har i alla tider diskriminerats och situationen i Rumänien idag är inte mycket bättre än den Katitzi mötte i Sverige på 30 och 40-talen (och senare också för den delen). Det är rent ut sagt skamligt att Europa inte har lyckats lösa situationen för dem än. Till och med i Sverige är det inte ovanligt att romer öppet diskrimineras.
Det är viktigt att värna om den fria rörligheten inom EU, men det är också viktigt att varje land tar tag i sina problem. Tiggarna kommer ju inte hit för att det är kul. Det är bra att regeringen ligger på Rumänien att ta tag i problemet med diskriminering av romer med fattigdom och social misär som följd. Birgitta Ohlsson jobbar för en EU-ledd expertgrupp som ska se till att de pengar Rumänien får för att fixa situationen för romerna också kommer fram och används på rätt sätt. Det är så det ska lösas. Inte genom att förbjuda folk att tigga.
Om vi nu skulle leka med tanken på att ett förbud skulle bli verklighet. Hur skulle det se ut? Vad är tiggeri? Det är viktigt om man på förhand vet hur gränsen ska dras. Innan vi vet ordet av det så har vi fått tillbaka lösdriverilagen från förr som gjorde att polisen godtyckligt kunde gripa folk för att de drev omkring. På 20-30-talet drabbade den lagstiftningen ofta prostituerade kvinnor. Det är förhoppningsvis inte ett sådant samhälle som majoriteten av svenska väljarkåren vill ha. Men förklara gärna, någon som tycker att förbud mot tiggeri är en bra idé: Hur ska lagen se ut?