Feministbiblioteket

dec 08

Lucka 8: Assia Djebar

Av Hanna i Julkalender

Assia Djebar är väl en av dem som verkligen borde ha fått nobelpriset under sin livstid. Jag var så ledsen när hon dog 2015 utan att ha fått det. Jag skulle säga att hon var en av de största författarna i vår tid och att hon aldrig fick nobelpriset är jag inte ensam om att tycka är näst intill en skam.

Efter Djebars död listade Lisa Irenius några orsaker till det uteblivna nobelpriset i Svenska Dagbladet. Några orsaker som nämns är att Djebar inte skrev på sitt modersmål arabiska, utan på franska, och att hon hamnade mellan två kulturer. Hon blev aldrig riktigt en fransk författare, trots att hons att i franska akademin. Inte heller riktigt en arabisk eftersom hon knappt översattes till arabiska. Ett annat skäl anses ha varit att hennes teman inte var tillräckligt universella. Kvinnor och kvinnors problem är som bekant sällan universella.

Hennes bok I min fars hus är en fantastisk skildring av det fängelse som hemmet kunde vara för en algerisk flicka. De intellektuella algeriskorna hamnade ofta mellan två kulturer, algeriska eller den franska kolonialmakten, där de inte helt accepterades i någon av dem. Att hon skriver om kvinnor och kvinnors erfarenhet av krig och förtryck borde göra henne till en hetare kandidat till nobelpriset snarare än tvärt om.

Jag har läst Ingenstans i min fars hus och Kärleken, kriget.

dec 07

Lucka 7: Alice Walker

Av Hanna i Julkalender

Alice Walker är en amerikansk författare som skrivit en av de mest briljanta böcker jag har läst någonsin, Purpurfärgen. Det är en bok om svarta kvinnors utsatthet i den amerikanska södern på tidigt 1900-tal. För den boken har Alice Walker fått Pulitzerpriset, det mest prestigefyllda priset för litteratur i USA.

Jag har inte läst något mer av Walker än Purpurfärgen, men jag skulle säga att det räcker. Inte så att jag inte önskar att läsa något mer, utan för att bara den boken kvalificerar henne till Nobelpriset i litteratur. Boken är inte bara en fantastiskt skildring av kvinnor i Södern, det är också ett lek med språket där huvudpersonen börjar som illitterat och slutar som en betydligt bättre skribent. Boken skildrar en kvinnas utveckling, både mentalt och språkligt.

Alice Walker är inte bara författare, hon är även aktivist och slåss för kvinnors rättigheter i USA. Hon vågar att sticka ut och Purpurfärgen har varit föremål för många debatter. För mycket sex, homosexualitet och för stereotyp. Läs själv och se vad du tycker!

Jag har läst Purpurfärgen.

dec 06

Lucka 6: Han Kang

Av Hanna i Julkalender

En liten outsider i nobelprissammanhang är Han Kang från Sydkorea. Jag fick tipset från en Sydkoreafantast och jag kan inte annat än hålla med. För mig är det kanske inte en favoritförfattare just för att hon är så otroligt svart, men hennes säregna stil och fantastiska språk gör att hon är en bra kandidat till nobelpriset i litteratur.

Hon skriver på ett annorlunda sätt med ett poetiskt språk och hon tar sig an svåra ämnen som krig, död, sexuella övergrepp och rätten att bestämma över sin egen kropp. Det är en poetisk stil som berör in i märgen. Jag skulle säga att hennes sätt att skriva och att hon tar sig an så viktiga ämnen gör henne till en författare det definitivt borde pratas om i nobelprissammanhang.

Själv har jag lite svårt för hennes böcker just för att de är så nattsvarta. Lite intressant är att jag läste hennes bok Levande och döda om krig i Sydkorea och väntade mig en mer lättsam bok i Vegetarianen. Jag möttes av en om möjligt än mer ångestframkallande bok.

Jag har läst Levande och döda och Vegetarianen.

dec 05

En dag på Södermalm med boksöders julbasar

Av Hanna i Aktiviteter

Idag skulle jag och en kollega gå på Sveriges allmänna konstförenings bokrensning på Södermalm. Men när vi kom dit ringlade kön ungefär ett kvarter så vi gick vidare. Efter en lunch på Urban Deli besökte vi några bokförlag innan vi satte oss ner för att jobba resten av eftermiddagen på ett café. Det var boksöders julbasar så det fanns några att välja mellan.

Det började med att vi gick förbi Pärlans konfektyr och en mer underbar affär vet jag inte om jag tidigare skådat. Jag köpte med mig kolasås på stalaktits som smakade himmelskt. Sedan fick jag tips om att använda glukos och inte sirap i kola, då sirap har en brännande effekt i halsen (tycker jag och klagade på att det brukar vara så när man gör sin egen kola).

Vi gick över Katarina kyrkas kyrkogård och tittade på gravarna.

Vackra gravar på Katarina kyrkogård, idel kändisar. Här er ni Anna Lindh, Kim Anderzon, Gösta Ekman och Cornelis Vreeswijk.

Den här kontsväggen ligger precis vid lokalerna där Ordfront, Galago, En bok för alla och Alfabeta håller till. Jag minns att jag såg den förra året och nu fick jag njuta av den igen.

En kopp choklad på Pascal på Skånegatan och så jobb innan det var dags att hämta lilla på förskolan.

Förutom ovan nämnda bokförlag (där jag köpte julklappar som jag inte kan visa här just nu) var vi en sväng hos Tranan och Leopard. Jag köpte faktiskt inget hos Tranan i år, men dessa tre böcker hos Leopard. Jag vill läsa mer av Maryse Condé som jag skrev om i söndags och Assia Djebar är en gammal favorit som kanske dyker upp snart på bloggen 🙂

dec 05

Lucka 5: Isabel Allende

Av Hanna i Julkalender

En nobelpriskandidat som jag inte hör det talas så ofta om, men som det definitivt borde talas mycket om, är Isabel Allende från Chile. Hennes bok Andarnas hus tillhör bland det bästa jag har läst och bara för den boken borde hon fått priset för länge sedan.

Det är möjligt att Allende har setts som lite mainstream. Några av hennes böcker har trots allt blivit filmade och någon till på köpet med Antonio Banderas i huvudrollen. Jag tycker dock inte att det ska hindra en fantastisk författare. Det är självklart att en nobelpristagare ska skriva högkvalitativa böcker, men det gör Isabel Allende, trots att hon är populär.

Andarnas hus är som sagt hennes mästerverk och det som gör den boken så fantastisk är att hon beskriver militärkuppen från flera håll. Hon ursäktar ingen, men hon svartmålar inte heller. Hon gör människorna som sympatiserar med den ena eller den andra sidan till människor så att vi kan förstå, inte bara förfasas. I Andarnas hus bemästrar hon också genren magisk realism till fullo.

Jag har läst Andarnas hus och Kärlek och skugga

dec 04

Lucka 4: Sofi Oksanen

Av Hanna i Julkalender

En av mina personliga favoriter till nobelpriset i litteratur är Sofi Oksanen. Hon är en briljant författare, men blott 41 år. (Det känns underbart att skriva så eftersom jag är lika gammal som Oksanen och därmed såklart är att betrakta som ung.) Med andra ord ska Oksanen ses som en framtida nobelpriskandidat.

Utrensning hör till något av det bästa jag läst i hela mitt liv. Förutom att det är historiskt viktigt om politik och lojalitet i Estland under kommunisttiden och före, under och efter andra världskriget är det också en bok om trafficking. Oksanen är född och uppvuxen i Finland med en estnisk mamma och det estniska är något som återkommer i hennes romaner. I Stalins kossor beskriver hon något som vi kan anta är hennes egen uppväxt i Finland där alla från Estland är rysshoror och därför bör man hålla det för sig själv att man stammar därifrån. Huvudpersonen har svår bulimi till följd av att inte öppet kunna vara den hon är.

Jag tror att många med mig var något besvikna på den senaste romanen Norma. Även om den inte var lika stark som hennes tidigare tycker jag att hennes sätt att hantera språket, den viktiga politiska och feministiska dimensionen och hennes sätt att skildra stora samhälleliga problem utifrån individer är så bra att hon verkligen förtjänar nobelpriset i litteratur!

Jag har läst Stalins kossor, Utrensning, Baby Jane, När duvorna försvann och Norma.

dec 03

Recension: Skov, Leonora Christina; Den, der lever stille; 2018

Av Hanna i Skönlitteratur

Jag har utmanat själv att läsa en bok på danska och istället för att läsa något litet häfte på 80 sidor valde jag Den, der lever stille av Leonora Christina Skov efter tips från en vän. Boken är utgiven på det danska förlaget Politiken och kommer i vår på förlagets svenska del, Polaris. Den handlar om författarens egen uppväxt och hennes förhållande till sin mor.

Boken startar med att Leonoras mor dör på ett hospice. Sedan berättar författaren om livet från början. Leonora föddes som Christina i Helsinge norr om Köpenhamn. Redan som barn kände hon en kyla från sina föräldrar och det var först när hon kom till en dagmamma som hon upplevde äkta kärlek och blev kramad. I tonåren förstod hon att hon var lesbisk när hon blev kär i sin lärare. Hon visste att hon inte kunde berätta för sina föräldrar för att de aldrig skulle acceptera det. När hon väl kommer ut träffar hon inte sina föräldrar på sju år. Den enda länken (förutom några telefonsamtal) är via mormodern som inte har förskjutit henne, men anser att hon borde spelat singel och hetero för att hålla sina föräldrar på gott humör.

Det här var en riktigt gripande historia och man skulle kunna tro att Leonora är född på femtiotalet eller ännu tidigare. Så är tyvärr inte fallet. Leonora och jag är nästan jämgamla, hon är född 1976. I början av boken förstår vi att det varit modern som varit den som mest varit emot Leonoras läggning och att hon aldrig ville träffa hennes fru Anette. Fadern kan efter moderns död tänka sig att släppa in Anette i sitt hem. Varför var modern så hård mot sin dotter? Leonora gräver för att få svar. Några svar får hon, men hon kommer alltid att få leva med känslan av att allt är hennes fel. Modern lastade henne för det mesta men mest häpnadsväckande för att hon inte fick några syskon (hon var för jobbig som spädbarn) och för att hon fick cancer (hon är lesbisk).

Jag läste boken på danska och tog det ganska lugnt för att jag skulle förstå allt. Boken var lättläst för mig som är ganska så van vid danska, men den var så fantastiskt bra att jag inte vågade sträckläsa. Jag ville få med mig allt. Det var en njutning från första till sista sidan och det enda som var negativt var att jag inte fick veta mer! (Men såklart var ju boken tvungen att komma ut någon gång, det förstår jag också). Jag var nyfiken på hur hennes förhållande till sin gamla dagmamma utvecklades eller om de tappade kontakten igen efter att ha tagit upp den när Leonora var vuxen. Jag vill också veta om hon fick tag på moderns väninna Inga, men tror att hon fick det efter att jag googlat lite. Skulle dock gärna veta mera om det!

Sammanfattningsvis kan jag säga att det inte bara är en bok om homosexualitet och att komma ut, även om det såklart är ett viktigt tema. Det är också en bok om depression och om människors lojalitet mot varandra. Känslan när jag läst klart var: Hur kunde pappan låta allt detta ske?

Den, der lever stille är en av de bästa böcker jag har läst på länge.

Läs mer: Adlibris (danska) samt Adlibris och Bokus (svenska, utkommer i april 2019)

dec 03

Lucka 3: Joyce Carol Oates

Av Hanna i Julkalender

Joyce Carol Oates. Foto: Larry D. Moore CC BY-SA 4.0

När man slänger ut frågan vem som borde få nobelpriset i litteratur är Joyce Carol Oates ett mycket ofta förekommande svar. Hon har länge varit en av mina favoriter, men sägs inte kunna få priset därför att hon är för produktiv. Men måste det verkligen vara en nackdel? Det borde ju vara en fördel att kunna skriva så många böcker på så otroligt hög nivå.

Många har Oates mastodontverk Blonde om Marilyn Monroe som hennes mästerverk. Själv var jag inte så förtjust i den, men det berodde inte på att den var dålig, utan att annat av det hon skrivit är så mycket bättre Hennes bok Svart flicka, vit flicka, tyckte jag var i nobelprisklass.

Den stora frågan är om Oates kommer att prisas för sina fantastiska verk eller om hon för evigt kommer att vara för produktiv eller till och med för ojämn. Borde man inte prisas för det som är bra oavsett vad annat man skrivit? Sedan kan jag bara inte låta bli att skriva en liten grej till om Dylan. När USA som inte fått priset på så länge får det genom Bob Dylan och inte genom Joyce Carol Oates, då är det något som känns fel.

Jag har läst Svart flicka, vit flicka, Blonde, Älskade syster, En fager mö och Dödgrävarens dotter

dec 02

Lucka 2: Maryse Condé

Av Hanna i Julkalender

Den nya akademien utsåg i oktober författaren Maryse Condé från Guadeloupe till deras alternativa nobelpris. Hon är en författare som flera gånger nämnts i samband med nobelpriset. Hennes böcker handlar ofta om kolonialismen och dess konsekvenser.

Man får tycka vad man vill om den nya akademien, men de har i alla all utsett en värdig vinnare av sitt pris. Deras motivering löd: ”Maryse Condé är en stor berättare. Hennes författarskap tillhör världslitteraturen. I hennes verk beskriver hon kolonialismens härjningar och post-kolonialismens kaos, med ett språk som är precist och överväldigande.”

Jag har bara läst en bok av Condé, men vill verkligen upptäcka mer av henne. Näst på att-läsa-listan står Färden genom mangroven.

Jag har läst Desirada.

dec 01

Vab, sjukdom och jullängtan – novembersummering 2018

Av Hanna i Bokbetraktelser

Fars dag-firande på Mall of Scandinavia. November 2018.

November har varit precis så grå och trist och våt som jag befarade på förhand. Energin börjar ta slut och jag längtar mer och mer efter jullov. Samtidigt är det jobbigt eftersom vi inte ens har någon energi att göra något på helgerna heller och barnen blir extremt gnälliga om de inte aktiveras. Kort sagt, som november brukar vara. Nu har vi gått in i julmånaden och löfte om ledighet samt en massa ljus och glögg gör livet plötsligt mer uthärdligt!

Månadens läsning

Jag har läst så mycket jag orkar och mäktar med och har inte orkat speeda upp läsningen för att nå något läsmål. Däremot har jag tagit tag i detta med utmaningar och prioriterat och satsat på att klara någon/några.

Månadens språk: Arabiska var månadens språk, men jag läste inte Nawal el Saadawi som jag tänkt. Däremot läste jag två tunisiska dikter och en libysk novell, så jag har inte helt ignorerat utmaningen.

Nobelpristagare: Inga nya så det lutar nog åt att jag inte kommer att gå i mål med den här utmaningen.

Jorden runt: Novellen Return ticket av Najwa Binshatwan från Libyen samt två tunisiska dikter. Jag läste även en dikt från Sydsudan.

Hyllvärmare: Sent i november av Tove Jansson har stått i hyllan i mer än ett år och därmed har jag klarat #hyllvärmare2018!

Språkutmaningen: Jag har läst Feministin sagt man nicht av Hanna Herbst på tyska och läser Den, der lever stille av Leonora Christina Skov. Har ungefär 30 sidor kvar i den boken. Idag påbörjade jag Anne B Ragdes Jag skal gjøre deg så lykkelig. Jag satsar på att klara den utmaningen!

Tema mansrollen: Inget nytt den här månaden, men tvekade lite på om Det finns bara två David Beckham kvalificerar sig. Jag lutar åt inte nu, men det är möjligt att jag ändrar mig.