För trettio år sedan, den 23 augusti 1989, gick folk från de tre baltiska staterna man ur huse för att demonstrera. De bildade en mänsklig kedja från Tallinn i norr till Vilnius i söder och flygbilder visar att det var en nästintill oavbruten kedja. Det var mellan en och två miljoner människor som deltog i denna fredliga demonstration som kom att kallas den Baltiska kedjan eller The Baltic way.
Den 23 augusti 1939 slöt utrikesministrarna Molotov och Ribbentrop en pakt där de delade upp Europa mellan sig och det ledde till Sovjetunionens ockupation av de baltiska staterna året efter. Länderna blev så småningom egna sovjetrepubliker som omvärlden inte var sena att erkänna. Sverige var bland de första länderna att göra detta.
På 50-årsdagen av Molotov-Ribbentrop-pakten 1989 demonstrerade så de baltiska folken. Den baltiska kedjan bidrog till stor förändring och var ett led i självständighetsförklaringarna i respektive länder. De fick andra länder att få upp ögonen för den baltiska frågan. Men Sverige låg inte heller nu i framkant när det gällde att försvara och hjälpa våra baltiska grannar. Så sent som i november 1989 sa Sveriges utrikesminister Sten Andersson att Baltikum inte var ockuperat.
I december 1989 fördömde Gorbatjov de hemliga tilläggen i Molotov-Ribbentrop-pakten och årets efter hölls val i de tre länderna. Den 11 mars 1990 utropade sig Litauen självständigt. Årets efter, 1991 förklarade sig Estland självständigt den 20 augusti och Lettland den 21 augusti. Den 6 september 1991 erkände omvärlden deras självständighet.
Den baltiska kedjan är något av det coolaste jag vet i vårt närhistoria. Att man lyckas mobilisera så kraftigt visar på det enorma missnöje som fanns mot den Sovjetiska ockupationsmakten. Idag går mina tankar till andra folk som reser sig mot regimen, såsom folket i Hongkong och Moskva. Jag hoppas på fler demokratier i världen och fler folkliga uppror mot förtryckarregimer. Jag tänker också på mina vänner som var barn i Baltikum 1989. Idag lever de helt andra liv än sina föräldrar gjorde då.
Jag har tyvärr inte läst någon bok eller novell som specifikt berör den baltiska kedjan, men om du vet någon sådan får du gärna tipsa mig! Du som är intresserad av litteratur från Baltikum kan läsa mer här:
Nu har jag äntligen läst ett nytt land! Singing away the hunger har undertiteln Stories of a life in Lesotho och handlar om Mpho ’M’atsepo Nthunya liv i Lesotho. Boken är spökskriven av hennes vän, amerikanskan K Limakatso Kendall. Kvinnorna möttes i Lesotho när Mpho ’M’atsepo inte fick ekonomin att gå ihop med en lön som städerska vid universitetet och Limakatso törstade efter att få höra historier om livet i Lesotho.
