Idag läste jag om hjältinnan Wendy Davis som lyckades stoppa en antiabort-lag i Texas genom att filibustra ensam i elva timmar. Det är intressant hur vi ser på abortförespråkare i USA. Det Wendy Davis lyckades stoppa var bland annat ett förbud mot aborter efter vecka 20. Tja, det är mer eller mindre förbjudet i Sverige. Ändå hyllar vi henne förbehållslöst. Jag skulle skrivit en artikel om detta för något år sedan, men lyckades inte få ihop tillräckligt med underlag. Feministen och författaren Sherry Jones, svarade dock på mina frågor. Eftersom frågan är i ropet just nu så publicerar jag intervjun här, översatt av mig själv:

I USA är det viktigt för feminister att kämpa för alla kvinnors rätt till abort. I Sverige existerar nästan inte den diskussionen. Det beror delvis på att religion inte är så viktigt i vårt samhälle, men det viktigaste är att vår lagstiftning är något av en kompromiss mellan kvinnans rätt att bestämma över sin egen kropp och barnets rätt att bli fött. VI har fri abort fram till vecka 18. Det finns möjlighet att få abort fram till vecka 22 med tillstånd från myndigheter. Dessa tillstånd får du om du har stora sociala problem (alkoholism, hemlöshet, etc) eller om barnet har allvarliga skador.

Svenska feminister är nöjda med den här lagstiftningen och det är i praktiken ingen diskussion om att det ska göras mer generös. Samtidigt försvarar vi amerikanska kvinnors rätt till fri abort. Frågan är var vi menar med ”fri”.

Vad anser du om den svenska lagstiftningen?

Jag anser att när och om ett embryo ska aborteras är det ett beslut som kvinnan, och om hon själv anser det, hennes läkare, ska fatta.

Tycker du att aborträtten bör begränsas?

Nej, och jag inser att min åsikt är ganska extrem . Den svenska, liksom vissa amerikanska staters, lagstiftning är en kompromiss. Jag tycker att det är bra att den svenska lagstiftningen öppnar för kvinnor med sociala problem, men jag undrar samtidigt varför. Om det är för fostret skull som lagstiftningen finns så undrar jag om det är mindre värdefullt om mamman är alkoholist. Men det verkar som att lagen finns till av omtanke om kvinnan och då anser jag att det bästa vore om hon helt och hållet fick fatta det beslutet själv.

Här i USA är en populär kompromiss att tillåta abort när kvinnan har blivit våldtagen eller utsatt för incest. Den åsikten, som ser ut att skydda fostrets ”rättigheter”, fungerar i verkligheten som en dom över kvinnans sexualitet och moral.

Vilken är den viktigaste frågan för ”pro choice”-rörelsen i USA just nu?

Debatten i vårt land, tro det eller ej, har skiftat från abort till preventivmedel. Katolska biskopar protesterar mot ”Obamacare” och vårdens rätt att ge försäkrade kvinnor gratis preventivmedel. De anser att katolska kyrkan, som är emot preventivmedel, inte ska behöva erbjuda sina anställda detta. (Preventivmedel är dyrt, jag betalar 85 dollar i månader för min 18-åriga dotter.)

Kvinnor blir allt mer jämställda ekonomiskt, professionellt och personligen i vårt patriarkala samhälle och patriarkatet gör allt för att stoppa oss. Vi är mitt uppe i en tillbakagång som Susan Faludi beskriv så bra i sin fantastiska bok Backlash – kriget mot kvinnorna, men vi blir inte distraherad av allt prat om religiösa rättigheter. Vi vet att den viktiga frågan är kvinnors rättigheter.

Medan det skiftas fokus från abort till preventivmedel vinner de antifeministiska krafterna mark och de tvingar fram lagstiftning som inskränker aborträtten. I Virgnia, till exempel, har de statliga myndigheterna krävt förbättringar av abortklinikerna såsom extremt dyra renoveringar av fasaderna. Syftet är att klinikerna ska tvingas stänga igen.

Därför tror jag att den viktigaste frågan för kvinnor i USA är vaksamhet. De religiösa vill vrida klockan tillbaka och de röstar i val. Vi måste vara säkra på att vi gör det samma.