apr 26

Kultursvep: Världsbokdagen här och där

Världsbokdagen

Den här veckans kultursvep blir inte lika långt som det förra veckan. Den här veckan har präglats av världsbokdagen där jag tipsade om böcker både här, på Kulturkollo och på NU. Jag har också diskuterar Han Kangs bok Jag tar inte farväl på Kulturkollo. Sedan har jag haft den äran att få intervjua Lina Nordquist om hennes bok Tigerkakshjärta, men om det får ni läsa senare.

Läs mitt och de andras boktips på Världsbokdagen på Kulturkollo. 

Läs mitt och de andras boktips på Världsbokdagen på NU. 

Här kan ni läsa vår onlinebokcirkel om Jag tar inte farväl av Han Kang.

Veckans baktanke på NU handlar om soft girl-trenden. 

apr 23

Världsbokdagen med världsboktips

Världsbokdagen

Idag är det världsbokdagen och jag rekommenderar Tiken av Pilar Quintana på Kulturkollo. Pilar Quintana kommer från Colombia och är en fantastisk författare som ni bör läsa. Här på Feministbiblioteket ger jag er ett fantastiskt tips från varje världsdel. Det är blandat gammalt och nytt och förhoppningsvis kan du får tag på boken på ett bibliotek eller någon streamingtjänst.

Europa

Innan fåglarna vänder åter av Merja Mäki (Finland)

Jag väljer en finsk bok om människor på flykt från Europa. Den handlar om människor som hamnade bakom en gräns som ändrades i krig. Finland förlorade Karelen till Ryssland under andra världskriget, fick tillbaka det och förlorade det igen. Invånarna i Viborg och längs Ladogas stränder var tvungna att hitta någon annanstans i Finland att skapa sig en framtid och det var inte det lättaste.

Afrika

Mandeln av Nedjma (Marocko)

En lite äldre bok från Afrika som jag fick tips om via Fredrik Segerfeldts bok om nordafrikansk litteratur och som fick grävas fram ut Kulturbibliotekets magasin. Mandeln är en erotisk roman om en kvinna som finner sexuell glädje i en man,. men som också blir utnyttjad i ett samhälle där äktenskap för kvinnor är allt. Nedjma är en pseudonym, men författaren kommer från Marocko.

Asien

Nakanos secondhandbutik av Hiromi Kawakami (Japan)

En mycket lågmäld roman som egentligen inte handlar om så mycket är mitt val från Asien. Nakanos seconshandbutik är en mycket typisk japansk roman där en antikhandel och de personer som arbetar där står i centrum. Det är lite kärlek mellan två karaktärer, men långt ifrån en typisk feelgoodroman. Lite mer velighet och inget givet slut.

Nordamerika

Den sommaren av Jillian och Mariko Tamaki (Kanada)

Jag tycker mycket om serieromaner och Den sommaren är en mycket fin sådan om att växa upp och bli tonåring. Det är en serieroman som skulle kunna fungera bra att börja med om man i9nte är van att läsa sådana.

Sydamerika

Kentukis av Samanta Schweblin (Argentina)

Samanta Schweblin är en spännande författare från Argentina, som jag verkligen borde läsa mer av. Kentukis handlar om ny teknik och hur den kan gå över styr. Kentukis är en leksak som en person styr och en helt annan har hand om. Genom kentukisens ögon kan den som styr den se en helt annan del av världen, men den kan också att komma att utnyttja sin positi0on och se mer än hen borde,

Oceanien

Hemkomsten av Kate Morton (Australien)

Det här är kanske inte den bästa bok jag läst i år, men det är en av dem jag verkligen sträckläste. Kate Morton skriver böcker som knyter ihop historien med nutiden via något mysterium och hemkomsten behandlar ett tragisk fall där nästan en hel familj dödats och där modern misstänktes för så kallat utvidgat självmord. Mystik och familjehemligheter väs samman och det blir spännande och för genren bra.

apr 22

Recension: Walker, Alice; The color purple; 1982

The color purpleDå har jag kommit till den andra boken i mitt omläsningsprojekt, The color purple av Alice Walker. Boken, som på svenska heter Purpurfärgen, läste jag på gymnasiet och älskade. Den ingår i den feministiska litteraturkanon som jag satte samma 2013. Sedan 2013 har jag tänkt att jag borde läsa den på originalspråk, då just huvudpersonens språk förändras i takt med att hon förändras.

Celie är en fattig flicka från den amerikanska södern. Hennes mamma är död och hennes pappa vill se henne bortgift. Tillsammans med sin far har hon två barn som adopterats bort vid födseln. När pappan finner Albert, som är villig att gifta sig med Celie trots att hon är ful, ser han till att det blir så. Celie ska ta hand om Alberts barn och är såklart inte överförtjust, men tanken att slippa pappan är ändå ett plus i sammanhanget.

Det som smärtar Celie mest är att skiljas från sin syster. Nettie kommer och hälsar på, men Albert vill inte att Celie ska ta uppmärksamhet från Alberts barn, så han skickar iväg henne. Livet blir betydligt sämre igen, men så kommer Alberts älskarinna Shug på besök och Celies liv ska ändras i grunden. Av Shug kommer hon att lära sig skriva, bli självständig och njuta av sex. Det sistnämnda både med sig själv och med Shug.

Jag sträckläste inte boken på samma sätt som jag gjorde 1995 eller när det nu var jag läste den sist, men den är lika bra. Såklart är den det. Det är en bok att läsa om då och då och nu ska jag även se den nya filmatiseringen som finns på HBO. Min mamma har sett den och rekommenderat den. Jag tror att Woopi Goldberg, som spelade Celie i den gamla versionen, även är med i den ya på ett hörn.

Jag har tidigare recenserat boken, läs den äldre och kortare texten här.

apr 20

Recension: Kang, Han; Jag tar inte farväl; 2021

Jag tar inte farvälIdag konfererar vi om Han Kangs Jag tar inte farväl på Kulturkollo, som ni kan läsa här. Här kommer min recension av boken. Jag läste boken som ebok på Storytel och den är utgiven på Natur och Kultur, som hennes tidigare böcker på svenska. Boken gavs ut i år på svenska och 2021 i Sydkorea.

Gyeongha är författare som skrivit om en massaker som skedde på en Jeju i Sydkorea 1948-49. Hennes vän Inseon ligger på sjukhus och berättar för Gyeongha om sin mamma och den hemlighet hon burit på. Det handlar om massakern och Inseon och Gyeongha åker gemensamt till Jeju för att titta igenom saker Inseon hittat efter sin mamma. Samtidigt mår Gyeongha mycket dåligt och har svårt att bli kvitt sina drömmar.

Jag tar inte farväl är en vackert skriven bok om något fruktansvärt. Jag har läst flera av Han Kangs tidigare böcker och tyckt att hon skriver i mitt tycke lite väl obehagliga böcker. I Jag tar inte farväl balanserar hon eländet och det vackra poetiska språket bättre och jag sugs in i historien och måste inte hela tiden värja mig för det fruktansvärda. Ändå kommer Inseons mor som måste stryka bort snö från döda människors ansikten i jakt på sin familj, stanna som ett obehagligt minne från boken.

apr 19

Kultursvep: Galenskaparna och After Shave samt kulturnotiser

Kulturnyheter

Nu är det fredag igen och tanken är att jag varje fredag ska bjuda er på ett kultursvep om vad jag har gjort på andra sajter. Den här veckan har jag varit produktiv och skrivit mycket kultur i NU. Den här veckan har ett tryckt nummer av tidningen kommit ut och jag har samtidigt skrivit för webben.

Lång artikel

Galenskaparna i NU

I julklapp fick jag boken Galenskaparna och After Shave – ogräset i den svenska underhållningsrabatten av min man. Jag kom på att det vore toppen för NU:s läsare att få lite västsvensk kultur i tidningen, så jag läste boken och pratade med en av författarna, Henrik Jutbring. Kalle Lind är den andra författaren och boken är utgiven på Forum. I veckans tryckta nummer av nu finns ett uppslag om underhållningsgruppen.

Jag fokuserade något på den politiska biten, som blev tydligare med åren och som väl kulminerade när Claes Eriksson vann mot TV4 och fick rätt i att ingen har rätt att sända hans verk med reklampauser. Henrik Jutbring berättade för mig om historien bakom varför Claes Eriksson valde att föra in mer politik och värderingar i sina verk:

– Upprinnelsen var egentligen låten Husvagn, som han slängde ihop på – som han säger själv – fem minuter i samband med husvagnssemester på Öland 1979. Låten fick stort genomslag i och med Macken. Det blev kanske ensemblens mest kända låt och det fick Claes att reflektera över kraften i att nå ut via sina verk.
– Det finns politiska inslag i flera produktioner. Ibland har det varit tydligare, ibland har det varit mindre tydligt, men helt klart har Claes velat använda sin plattform för att sätta fokus på värderingar som han tycker är viktiga.

Kulturnotiser i NU

Joyce Carol Oates

På tidningen NU har jag gjort ett antal kulturnotiser där den mest intressanta för Feministbiblioteket är att Joyce Carol Oates kommer till bokmässan. Det är såklart otroligt roligt, även om jag misstänker att det kommer att bli hemskt svårt att få plats på det seminariet.

Jag har också uppmärksammat att Svinesundskommittén har gett ut en antologi om pandemin och gränsområden, något jag skrev om i NU redan förra sommaren.

Jag skrev också om Lina Nordquist boksläpp på Gamla Stans bokhandel, som jag också skrev om här.

Baktankar

Jag skriver då och då en kåseriartad text som kallas Baktanken. Den här veckan handlar det om en uppdatering i Pokémon Go och för två veckor sedan skrev jag om mina barn som nördat ner sig i Harry Potter.

apr 18

På releasefest för Lina Nordquists Tigerkakshjärta

Lina Nordquist releasefest

Igår var jag på bokevent. Det var ganska längesedan sist. Eftersom Lina Nordquist, författare till den nyutkomna boken Tigerkakshjärta (Romanus och Selling), även är riksdagsledamot för Liberalerna, har jag som chefredaktör på NU ett extra öga på henne. Dessutom känner vi varandra. Jag begav mig således på bokrelease som journalist i första hand och bloggare i andra andra. Det hindrar mig ju inte från att skriva om releasen här också.

Jag har (förlåt, Lina) bara läst hennes första bok Dit du går, följer jag och den var hemsk med mycket elände för huvudkaraktärerna. Vi kan vänta oss något liknande i Tigekakshjärta för samtalet handlade mycket om elände. Förläggaren Åsa Selling frågade Lina varför hon skriver så mycket om elände och hon förklarade det med att sedan hon fick barn så blev hon mycket mer känslig och allt elände hon bar på i tankarna, måste ut. Därför skriver hon, eller ljuger, som hon uttryckte det.

Tigerkakshjärta bygger inte på egna upplevelser. Däremot utspelar de sig i Hälsingland, där Lina kommer ifrån, och Uppsala, där Lina bor. Hon sa att eftersom hon inte skriver på heltid och det kan gå lång tid mellan skrivstunderna, måste hon ha miljöer som hon vet.

– Jag måste veta var bäcken ligger, annars har jag glömt bort det till nästa gång jag ska skriva, sa hon i samtalet.

Nu ska jag kasta mig över boken och snabbläsa den för nästa vecka ska jag och Lina träffas för att prata om den. Det ska bli ett kulturuppslag till nästa månadsmagasin av NU. Självklart kommer en recension här på bloggen och glimtar från intervjun kommer ni att få i ett kultursvep framöver.

Läs även min artikel på NU:s webb.

apr 16

EU-läsning 2.0: En läslista

Europaparlamentet

Europaparlamentet i Bryssel. Foto: Wikimedia Commons.

Som alltid när jag kommer på en ny utmaning så googlar jag efter böcker och går igenom min egen bokhylla. Jag har är en läslista som är oerhört lös i kanterna. Jag har samlat upp det som finns hemma och det jag kunde hitta på Storytel och tagit reda på lite mer om de länder det inte är så lätt att hitta böcker ifrån. Montenegro visade sig vara i särklass svårast.

Utmaningen går ut på att läsa en bok från varje kandidatland till EU, vilket är nio stycken. Jag har inte brytt mig om kandidatstatus eller trolighet att de kommer att bli EU-medlemmar någonsin, jag har bara gått rakt av på vilka länder som har kandidatstatus till EU. Eventuellt lägger jag till Kosovo, som ses som potentiellt kandidatland enligt officiell webbplats och som jag har hört att det ska röstas om deras status i veckan. Om de läggs till försvårar det såklart utmaningen en smula.

Läslista EU-läsning 2.0

Bosnien och Hercegovina: Catch the rabbit av Lana Bastasic (Storytel)
Georgien: Det åttonde livet av Nino Haratischwili (bokhyllan)
Moldavien: The good life elsewhere av Vladimir Lorchenkov (Kindle)
Montenegro: Hilfe!
Nordmakedonien: A spare life av Lidija Dimkovska (Kindle)
Serbien: Ett överlagt mord av Slobodan Selenic (bokhyllan)
Turkiet: The architect’s apprentice av Elif Shafak eller Den svarta boken av Orhan Pamuk (bokhyllan)
Ukraina: Grå bin av Andrej Kurkov (Kindle)

apr 14

Recension: Serenko, Daria; Jag önskar mitt hem aska; 2023

Jag önskar mitt hem askaDaria Serenko är en rysk oppositionell aktivist och feminist. Hon dömdes den 8:e februari 2022 till femton dagars fängelse för ett Instagraminlägg där hon sägs uppmana till taktikröstning. Jag önskar mitt hem aska är hennes poetiska berättelse om fängelsetiden och om önskan att få ett annat Ryssland. Boken är utgiven på Ersatz förslag 2024.

Daria ligger på britsen i sin cell och funderar på hur hon ska få tiden att gå i hela femton dagar. Hon har till en början ingen medfånge i cellen och hon saknar det. Hon ska dock komma att revidera det något efter att ha fått dela cellen med mer eller mindre galna typer som inte sitter inne för samma sak som hon själv. Hon läser sina egna böcker, hon skriver dikter och hon ser fram emot de 15 minuter hon får prata i telefon varje dag.

Vi vet att Daria kommer att släppas ur fängelset den 24 februari 2022 och resten är historia, som man säger. För Daria Serenko väntade ett nytt liv, vi får glimtar från Tiblisi. Det är gripande att läsa hennes historia, om hur oppositionella behandlas och behandlades i Ryssland. Sannolikt är det värre idag. Jag tyckte om blandningen mellan iakttagelser, upplevelser och poesi.

Jag har sett att Daria Serenko skrivit fler böcker som fins på svenska och jag kommer att undersöka henne mer. Jag önskar så att hon får flytta hem till Ryssland snart igen, men det lär nog dröja väldigt länge. Det är tur att sådana som hon finns, som är beredda att riskera mycket för det man verkligen tror på.

apr 13

EU-läsning 2.0: EU:s kandidatländer

Europaparlamentet

Europaparlamentet i Bryssel. Foto: Wikimedia Commons.

Jag älskar utmaningar som går ut på att pricka av länder. Jag läste en bok från varje EU-land förra året och i år är det EU-val och jag funderade lite på hur jag kunde skruva till den utmaningen så att den inte blev likadan. Varför inte läsa en bok från varje kandidatland? Det kommer inte att bli en lätt sak, så jag sätter inget slutdatum.

Jag kan redan nu pricka av Ukraina, då jag precis läste Serhij Zjadans Internatet, men det är nio kandidatländer och därmed åtta länder kvar. Just litteratur från Balkan kan vara lite knivigt, men jag har faktiskt även en deckare från Serbien påbörjan (den var inte så bra så den blev liggande). Planerna är att vi ska åka till Balkan i sommar och då blir utmaningen dubbelt rolig.

Jag har tyvärr redan läst Lea Ypis bok om hennes uppväxt i Albanien, men kanske hittar jag något med av nobelpristagaren Ismael Kadare eller hans hustru Helena Kadare. Från Georgien tänkte jag läsa tegelstenen Det åttonde livet av Nino Haratischwili. Annars blir det mycket sökande och funderande och det ser jag fram emot. Tips är alltid välkommet!

Kandidatländerna

Albanien
Bosnien och Hercegovina
Georgien
Moldavien
Montenegro
Nordmakedonien
Serbien
Turkiet
Ukraina

apr 12

Kultursvep: Om kriget i Ukraina både här och där

Daria Serenko och Serhij Zjadan

Daria Serenko och Serhij Zjadan. Foton: putnik (CC BY 4.0) och Mariusz Kubik (CC BY 4.0).

Då tänkte jag initiera en ny kategori här på bloggen, kultursvep. Jag skriver numer både här och där och man ska inte publicera samma texter på flera ställen, även om det skulle passa. Jag är fortsatt chefredaktör på tidningen NU och jag är också en del av bloggkollektivet Kulturkollo. Under kultursvep tänkte jag gå igenom det jag den senaste tiden skrivit om på andra ställen.

Veckan som gått har varit hektisk med lämning av vårt fjärde månadsmagasin. Vid årsskiftet gick vi över till att bli mer webbaserade och ge ut en tryckt tidning en gång i månaden istället för en gång i veckan som tidigare. Det gör det ju lite mer stressigt när vi ska lämna, än det var tidigare. Jag skrev en artikel om Kalle Lind och Henrik Jutbrings bok Galenskaparna och After Shave – Ogräset i den svenska underhållningsrabatten, men mer om den när tidningen kommit ut.

I måndags skrev jag en ledarkröninka om vikten av att ta del av den ukrainska kultur som finns tillgänglig för oss här i Sverige. Jag utgick från boken Internatet av Serhij Zjadan som jag även recenerade här tidigare i veckan. Från krönikan:

Putin vill utplåna allt unikt ukrainskt och han hävdar ideligen att Ryssland och Ukraina delar kultur. Det vi kan göra är att ta del av den ukrainska kultur som faktiskt är tillgänglig för oss. Du kan läsa Nikolaj Gogols Ukrainska noveller, Oksana Zabuzjkos Fältstudier i ukrainskt sex eller Andrej Kurkovs Döden och Pingvinen. Alla finns på svenska bibliotek.

Men ska du läsa en bok, och en aktuell bok dessutom, så ska du läsa Internatet av Serhij Zjadan (Ersatz 2023). Författaren är född 1974 i Luhansk Oblast och bor idag i Charkiv. Han har skrivit lyrik och prosa sedan 1995. Internatet skrev han 2017, alltså före den fullskaliga invasionen av Ukraina, och visar en vardag i krig.

Läs hela krönikan här.

Jag spann vidare på samma tema och skrev om både boken Internatet och Jag önskar mitt hem aska av den ryska oppositionella Daria Serenko på Kulturkollo. Månadens tema där är nystart och såhär inledde jag min text:

Nystart är månadens tema på Kulturkollo och det är såklart en nystart för mig att får vara med i detta fina gäng. Men jag tänkte inte skriva mer om det i det här inlägget, utan fokusera på nystart som jag läst om i två aktuella böcker. Det är inte alltid en nystart är frivillig och kanske heller inte önskvärd. För författarna Serhij Zjadan från Ukraina och Daria Serenko från Ryssland blev den 24 februari 2022 en ofrivillig och oönskad nystart för dem båda.

Läs hela inlägget här.