Recension: Tamaki, Jillian & Tamaki, Mariko; Den sommaren; 2014

Den sommarenDen sommaren av kusinerna Jillian och Mariko Tamaki är en seriebok om två sommarkompisars (förmodligen) sista sommar på landstället. Jag fick den i 40-årspresent av en vän som gått serietecknarutbildning och som älskar att ge tips om bra serier. Jag fyllde nyss 44 och boken har stått på min att-läsa-lista sedan 2017. Det var inte förrän utmaningen om att läsa en bok på en viss färg varje månad pekade på den här boken, som jag verkligen gjorde slag i saken.

Rose och Windy träffas varje sommar på Awago Beach i Kanada. Den här sommaren börjar saker bli annorlunda. Istället för att gå till stranden och bada och leka, sitter de inne och tittar på skräckfilmer som de hyrt i affären. De får höra att ungdomarna som hänger runt och i affären har problem och det verkar som om en av dem är gravid och han som jobbar i affären är pappan. Rose är fascinerad av historien och smyger på dem för att få veta mer.

Samtidigt har Rose en annan jobbig sak att tampas med. Hennes mamma är deprimerad och hennes pappas tålamod tar slut. Ingen pratar om orsaken, men Rose förstår att det har med bebisar att göra och att Rose mamma vill ha en bebis, men att det aldrig kommer någon. Windy säger att hennes mamma är nöjd med att bara ha henne och det gör att Rose, som också är enda barnet, blir än mer fundersam.

Den sommaren är en fantastisk serieroman om ungdomar och att växa upp. Det är sp uppenbart att livet förändras för Rose och Windy och att det inte går att leka på samma sätt som de alltid har gjort. Deras föräldrars problem blir också deras och de ungdomar som är äldre än dem blir till spegelbilder av vad som kanske komma skall. Jag tyckte mycket om skildringen av de båda tonåringarna, både i ord och bild. De är olika som personer, men hänger ihop för att de alltid gjort det, och det gäller ju bara över sommaren.

Det är en serieroman om tonåringar och det händer egentligen inte så mycket i den, men igenkänningen i alla känslor är hög och boken är så träffsäker i all sin enkelhet. Jag kunde också identifiera sig med mamman, som sörjer barnen som inte blir.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte att publiceras.

Time limit is exhausted. Please reload CAPTCHA.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.