Riksdagsledamoten Lina Nordquist (L), har romandebuterat med en bok om sin hembygd i Hälsingland. Dit du går, följer jag är utgiven på Romanus & Selling och har fått fina recensioner. Jag och Lina känner varandra från Liberalerna och du kan läsa om hur jag hanterar det här.
Unni har flytt från Norge, undan rättvisan. För förstår efter hand att hon sysslat med något som retat upp både kyrkan och rättsväsendet. Det är i början av 1900-talet och hennes älskade Armond följer henne och hennes son Roar över gränsen. De bosätter sig i Hälsingland, men det är ohyggligt fattigt och flera vintrar svälter de nästan ihjäl. Tyvärr ska tiderna bli ännu sämre och Unni får känna på deras hyresvärds absolut värsta sidor. På 70-talet sitter Kåra i samma hus och ska begrava sin svärfar Roar. Hon sitter på många hemligheter, som vi får veta mer och mer av under läsningens gång.
Det var en stark roman om fruktansvärda tider långt innan Sverige blev en välfärdsstat. Romanen tar upp stora teman som fattigdom, barnbegränsning, sexuella övergrepp och död. Hon Lina Nordquist gör det med ett fantastiskt språk och en oerhört långsam intrig. Boken är riktigt hemsk, så jag fick också läsa den långsamt för att hämta mig mellan de jobbiga partierna.
Jag tyckte mest om boken för att den skildrade fattigdom och desperation på ett bra sätt. Sedan är den långsamma berättarstilen något som passar handlingen otroligt väl i den här boken. Jag kan som överkänslig mamma tycka att det blev lite väl mycket hemskheter i boken, men å andra sidan så visade det också hur det var för fattiga människor i en annan tid. Det mest genom gripande i hela boken är ändå kärleken mellan Unni och Armond och mellan föräldrarna och barnen. Det är den jag bär med mig när jag nu läst klart boken.
1 ping
[…] har (förlåt, Lina) bara läst hennes första bok Dit du går, följer jag och den var hemsk med mycket elände för huvudkaraktärerna. Vi kan vänta oss något liknande i […]