Nov 27

”Writers read writers” – nytt förlag

Die SchmerzmacherinÅh, jag har totalt missat detta: ”Writers read writers” är ett nytt översättningsprojekt som ska översätta feministisk litteratur till olika språk så att vi kan läsa mer feminism från andra länder. Om jag har fattat det rätt så är det ett e-boksförlag.

Först ut är Marlene Streeruwitz bok Smärtans ängel. Jag satt just och undrade om den hade översatts, för jag hade inte hört något om det sända jag lyssnade på Streeruwitz på bokmässan förra året. Så såg jag av en slump att den fanns som slutsåld på Adlibris. Vid en googling på förlaget hittade jag den här artikeln på svt.

Någon som har mer info om förlaget? Jag ser i vilket fall mycket fram emot första titeln (så slipper jag läsa den på tyska!).

Marlene Streeruwitz är en supercool feminist från Österrike och nedan kan du se henne tala om boken.

Nov 27

Hallå där: Lidija Dimkovska

Den makedonska poeten Lidija Dimkovska

För mig är hon en riktigt spännande författare från en del av Europa som tyvärr sällan översätts till svenska. Jag föll för Lidija Dimkovskas dikter, som jag fann på nätet, och tack vare att jag skrev om dem här fick jag kontakt med henne och vi träffades på bokmässan i Göteborg. Jag hoppas att folk fick upp ögonen för henne där och kanske, kanske, kanske finns det något svenskt förlag som vill översätta henne,

Här är en intervju jag gjorde med henne i samband med bokmässan, tyvärr lite sent, men översättningen gick lite trögt.

Vad tyckte du om Göteborg och bokmässan?

Göteborg är en riktigt trevlig stad med sin mångkulturalism. Jag var i Göteborg för första gången i mars som gäst för ett arrangemang om makedonsk litteratur och läste dikter för makedonier som bor i Göteborg. Jag läste även dikter tillsammans med Kenneth Klemens, som jag träffade även på bokmässan. Så på kort tid har jag varit i Göteborg två gånger och bott på samma hotell och dessutom läste jag just då en bok av den makedonska författaren Venko Andpnovski. Han var också på bokmässan och hade då fått mitt gamla rum och där läste han min roman A spare life – så konstigt och så vackert.

Jag tyckte om bokmässan, speciellt de arrangemang som var på engelska. Jag är glad att jag träffade min lettiska förläggare och min potentiella serbiska förläggare. Att få träffa dig var det bästa, eftersom vi hade pratat innan och jag visste att du gillade mina dikter.

Jag tycker att dina dikter känns moderna. Varifrån får du din inspiration?

Från livet, i stor bemärkelse.

Min favoritdikt är Kysk flicka. Jag tycker att det känns som en feministisk dikt. Är du feminist?

Jag tycker att alla människor, kvinnor och män, som bryr sig om mänskliga rättigheter, emancipation, lika möjligheter, erkännande och frihet är en feminist. Feminism är en livsstil. Kysk flicka handlar om erfarenheten av att vara kvinna och intellektuell i Östeuropa, men inte bara där. Det finns många starka kvinnliga röster i den samtida världslitteraturen, men alla har inte samma möjligheter till publicering, översättning, priser mm. Om en kvinna i Östeuropa vinner ett viktigt pris är det ett mirakel i tre dagar. Vinner en man ett pris är det inget mirakel, bara något helt normalt.

Du skriver på makedonska och bor i Slovenien. Hur är det att vara författare i ett land där majoriteten pratar ett annat språk än du skriver på?

Det är mycket intressant, men inte lätt. Det finns hundratals som mig, som bor i Slovenien men skriver på sitt modersmål och antingen är invandrade från andra länder eller tillhör något minoritetsgrupp och är totalt okända för den slovenska majoriteten. Det är bättre för mig, för fyra av mina böcker har översatts till slovenska, men jag är hela tiden medveten om att jag är fortfarande är en utlänning.

Språket är fortfarande viktigt om du vill tillhöra den nationella författarscenen, men idag flyttar många författare runt och några skriver på flera olika språk, så det är inte samma sak som det var på 1800- och 1900-talen.

Det är ingen slump att jag var redaktör för en antologi med samtida författare som är invandrade till Slovenien. Den kom ut i maj 2014 och har titeln Från språk till språk. Sammanlagt är nio olika modersmål representerade i antologin. Det är inte bara en kulturellt viktigt bok, utan också ett politiskt steg att erkänna författare med andra modersmål i den slovenska litteraturen.

Du berättade för mig I Göteborg att du har skrivit romaner. Kan du berätta lite om dem?

Jag har alltid sagt att poesi och prosa är båda sidorna av en bro och under bron flyter en flod som kallas Livet pågår. Jag trycker om att berätta och i mina romaner får jag göra det. Jag är otroligt lycklig när jag skriver romaner, även när historien är tragisk.

Min första roman, Hidden Camera, gavs ut första gången 2004 och kom ut i en andra upplaga 2014. Den handlar om tre konstnärer från tre olika länder på Balkan som bor tillsammans i Wien i ett konstnärskollektiv. Det är en bok om utanförskap och att leva i exil. Den har översatts till polska, slovenska, slovakiska och kommer att översättas till lettiska. För den fick jag ett pris i Makedonien för bästa roman 2004.

Min andra roman, A spare life, gavs ut första gången 2012 och trycktes om året efter. Den fick samma pris som Hidden camera, men också Europeiska unionens litteraturpris 2013. Den kommer att översättas till flera språk. Den handlar om två makedonska siamestvillingar. Berättelsen börjar 1984 i Skopje och slutar på samma plats 2012. Det är en personlig, politisk och historisk berättelse om tiden vi lever i och om personer vi identifierar oss med.

Vad skriver du just nu?

Nya dikter och så har jag börjat på en ny roman. Boken handlar om att förlora närstående, hem och hemstad på grund av politiska och personliga omständigheter I en viss tid och plats. Boken är skriven dels ur ett manligt och dels ur ett kvinnligt perspektiv.

Nov 27

#tbt: Feministbrud på charterfest

Jag är ju nyss hemkommen från en charterresa till Marocko och därför tänkte jag tillägna dagens #tbt just charter. En gång bodde jag i en studentkorridor och vi hittade på mycket kul tillsammans. En iskall dag i januari 1997 ordnade vi en charterfest. Alla klädde sig i turistiga kläder och solglasögon och så hade vi knytkalas med mat med mycket ananas i. Lyckat såklart!

Hanna och Emma på charterfest

Jag hoppas att Emma inte misstycker att hon fick vara med på bild här på bloggen. Hon är ju gömd bakom solbrillor och ser liiiite annorlunda ut idag, nästan 20 år senare (och det gör väl jag också?).

Nov 25

Recension: Dunham, Lena; Not that kind of girl; 2014

Not that kind of girlJag är en av få personer som inte sett Girls, trots att jag fick säsong ett i födelsedagspresent för ett och ett halvt år sedan. Inför läsningen av Lena Dunhmas Not that kind of girl (Norstedts) började jag tittade på serien.

Lena Dunham berättat naket och osminkat (klyschigt jag vet, men ni fattar vad jag menar) om sitt liv och sin uppväxt. Hon skriver fritt om droger, sex och utseendefixering. Det är meningen att hennes bok ska vara en alternativ förebild för Dunham är inte pinnsmal (hon kallar sig själv tjock, men det är verkligen att ta i) och hon är bara sig själv.

Jag känner inte igen mig ett dugg i Not that kind of girl, så den alternativa tjejen var helt enkelt inte jag. Therese Boman har skrivit mycket bra om boken i Expressen där hon bland annat säger:  just nu anses Lena Dunham liksom vara mest relaterbar av alla kvinnor på marknaden. Men för den som inte skrattar igenkännande åt Lena Dunham kommer hon bara att utgöra ännu en omöjlig bild att förhålla sig till. Och jag håller verkligen med om fortsättningen: Jag tänker: tack Gud för att jag inte längre är i en ålder då jag behöver bekymra mig över att jag inte på något sätt påminner om henne.

Jag tyckte att det var en bra bok, intressant och rolig, men det var inte en bok jag nickade igenkännande till. Det är en uppväxtskildring om en ung tjej och det är bra att det finns alternativ till någon slags norm. Men mig handlade det som sagt inte om. Och serien är helt ok, men igenkänningsfaktorn är ganska låg även där. Jag gillade Sex and the city och Girls är ju definitivt mer verklighetstrogen, men massor av sex finns ju där också, men nu med pengaproblem istället för 3000 kronors-skor. Lena Dunham är cool och jag gillar henne och boken för att hon är hon och nöjer mig med det.

Läs mer: Adlibris, Bokus

Nov 25

Bredvidläsning: Upptäckten av currywursten av Uwe Timm

Upptäckten av currywurstenEftersom jag har tysk höst här på bloggen passade jag på att köpa lite pocket i Thorén och Lindskogs monter på bokmässan. Uwe Timms Upptäckten av currywursten har många bloggare jag litar på gillat så den fick följa med till Marocko.

Enligt Timm är det Lena Brücker, av allt att döma en fiktiv person, som strax efter andra världskriget uppfann currywursten i Hamburg. Bokens berättare beger sig till hennes ålderdomshem för att ta reda på hur. Vi får höra en historia om hur Lena Brücker gömde en ung desertör i maj 1945 och sedan inte talade om för honom att kriget var slut för att hon både skulle sakna sällskapet och sexet. Hur har detta med currywursten att göra? Det kommer, men du får vänta till slutet och det tänker jag inte avslöja.

Jag gillade denna korta humoristiska roman. Lena Brücker var en rolig bekantskap och ett fint kvinnoporträtt. Fastän hon var oerhört självisk och ville njuta av sin unga soldat mer än nödvändigt så var hon också en kvinna som fallit offer för en man som inte respekterade henne. Någonstans fanns det en liten förståelse för att hon ville njuta av livet så länge som möjligt.

Läs mer: Adlibris, Bokus

Nov 24

Tematrio v 48 – Naturskildringar

Kvinna i bad Anna Clarén

Underbar naturbild av Anna Clarén.

Eftersom Lars Lerin vann Augustpriset för sin Naturskildringar vill Lyran att veckans tematrio ska handla om just naturskildringar. Här är tre bra böcker med fina naturskildringar:

Väggen av Marlen Haushofer: Jag måste ta samma bok som Lyran, för Väggen var en enastående naturskildring och så fantastiskt bra bok.

People I know av Inta Ruka: En fotobok från Riga med underbara bilder av människor i en sovjetisk stadsmiljö.

Close to home av Anna Clarén: En svensk fotobok om livet nära sin familj och naturen. Helt underbara bilder!

Nov 24

Recension: Bouraoui, Nina; Pojkflickan; 2000

PojkflickanJag läste Nina Bouraouis Pojkflickan på min semester direkt efter Lars Bill Lundholms Citymorden och skillnaden var slående. Jag gör inte Lundholm rättvisa om jag jämför honom med Bouraoui, men det ger en hint om vilken typ av litteratur jag föredrar att läsa. Jag har helt enkelt tröttnat på dussindeckare, till och med på semestern.

Pojkflickan är en självbiografisk roman om Bouraouis uppväxt i Algeriet och Rennes i Frankrike. Som titeln antyder så är det en bok om att identifiera sig som något annat än de gängse könsrollerna. Det är också en bok om att inte veta vilket land man tillhör. Är jag en flicka eller pojke, algerier eller fransyska, frågar sig huvudpersonen. I Frankrike är hon invandrare och i Algeriet bland algerier fransyska och bland fransmän algerier.

Nina Bouraoui skriver med ett poetiskt språk och fångar väl upp känslan av att inte passa in i någon slags mall och att hela tiden känna utanförskap. Både könstillhörigheten och etniciteten beskrivs mer som hinder än som möjligheter och det borde få alla att tänka till om hur stora behov vi har av att definiera varandra. Vi skulle alla må bra av att bara få vara, men det finns fack som vi förväntas att passa in i och så länge de finns kommer alla som inte passar in att känna sig utanför.

Lär mer: Adlibris, Bokus

Nov 23

Sisterhood of the World Bloggers Award – igen

När jag var i Marocko ställde Lyran ett antal frågor och nominerade mig till Sisterhood of the World Bloggers Award. Jag är världssämst på att utmana vidare, men här kommer i alla fall mina svar om än något sent:

1. Vilken är den bästa klassiker du läst?

Purpurfärgen av Alice Walker är en riktig bra bok om svarta i USA. Det jag alltid bär med mig är när den bedragna hustrun lär sig läsa av mannens älskarinna, en kvinna som också ska lära henne upptäcka sexuell lust.

2. Vilken romanfilmatisering tycker du blev riktigt bra?

Stekta gröna tomater är en av mina favoritböcker, men faktum är faktiskt att jag såg filmen först. Jag älskar både filmen och boken och tycker att filmen fångat upp det viktigaste.

3. Och vilken filmatisering tycker du misslyckades?

Jag läste boken Vem vill bli miljardär? och älskade den. Det tog ett tag innan jag fattade filmen Slumdog millionaire byggde på den boken. Jag sprang då genast och hyrde den när det gick upp för mig, men blev grymt besviken. Bara det att de kokade ner två tjejer till en gjorde mig helförbannad. Allt måste faktiskt inte romantik, det kan vara vänskap också.

4. Vilken Nobelpristagare är din favorit?

Pearl Buck brukar jag nämna i sådana här sammanhang, dels för att hon är så otroligt bra, men också för att hon är lite okänd och bortglömd. Det finns många favoriter bland nobelpristagarna, men jag väljer att svara Buck.

5. Vem borde få Nobelpriset nästa år?

Assia Djebar är mitt tips år efter år och jag hoppas verkligen att det är hennes tur nästa år!

6. Vilken bok skulle du vilja rekommendera just mig?

Jag vet att du gillar klassiker och om du inte har läst den så tror jag att Pennskaftet av Elin Wägner från 1910 skulle passa dig bra.

7. Vilken litterär figur skulle du vilja äta middag med?

Jag skulle gärna sitter ner och diskutera sport med Ginny Wiesley!

8. Vilken författare skulle du helst vilja spökskrev dina memoarer?

Jag vet inte om jag skulle vilja det egentligen, men Lena Dunham skulle nog kunna hotta upp dem och addera lite mer spänning och passion så att de kunde bli mer intressanta ;)

9. Vilket kulturevenemang skulle du helst vilja gå på nästa år?

Bokmässan! Jag älskar bokmässan och jag bara måste åka dit nästa år också.

10. Vem skulle du vilja skrev ett gästinlägg på din blogg?

Varför inte du, Lyran?

Nov 23

Recension: Lundholm, Lars Bill; Citymorden; 2014

CitymordenJag blev kontaktad av förlaget Lind o co för att de tyckte att Lars Bill Lundholms nya deckare Citymorden hade ett tema som skulle kunna passa min blogg. Jag har läst honom förut och dessutom skulle jag ju på semester så jag tackade ja till att läsa den.

Tre nittonåriga tjejer begår fasansfulla rån och mord i Stockholms innerstad, bland annat i en tunnelbanevagn. Polis Axel Hake, som sin vana trogen har personliga relationsproblem, sätts på att lösa fallet. En av mördarna, Petra Berg, är polisaspirant och tar plats i utredningen. Det är upplagt för ett rafflande drama.

Jag kan se det feministiska i den här historia. Det är kanske inte feministiskt att kvinnor är mördare, men det är feministiskt att utplåna könsroller och låta kvinnor även inneha de onda rollerna. Men de annars så ombytta rollerna i Lundholms böcker att det är Axel som är den osäkra och hans särbo Hanna som är den som har övertaget i det privata förhållandet, är i den här boken helt ändrat. Jag gillar att författare leker med könsrollerna och det ska Lundholm ha eloge för.

Annars så lämnar den här deckaren en hel del att önska. Det som skulle kunna bli så spännande med en av mördarna i den innersta kretsen blir bara platt fall på slutet. Det verkar nästan som om författaren hade lite bråttom på slutet.att få ihop det. Dessutom är motivet för alla morden tämligen vagt och jag förstod aldrig riktigt orsaken bakom alla eras handlingar och är det något jag inte gillar med deckare så är det en massa läsa trådar eller i alla fall trådar med tveksamma lösningar. På min lista över saker jag inte gillar med deckare borde jag lägga till: 16. Huvudpersonen blir själv indragen i historien och hens och hens familj kidnappas eller hotas att dödas/skadas allvarligt. Sammanfattningsvis kan jag säga att Citymorden är en dussindeckare som inte kommer att lämna några djupare spår.

Läs mer: Adlibris, Bokus

Nov 22

Julkalender 2014: Litterära feministiska förebilder

Krans 1Nu är det klart att årets julkalender på Feministbiblioteket blir litterära feministiska förebilder. Det ska helst vara kvinnor i litteraturens värld (jag har inte bestämt mig för om det kommer att få vara med någon feministisk man).

Jag har säkerligen inga problem att fylla 24 luckor med detta tema, men jag vill ändå höra vilka ni skulle vilja läsa om.

Pippi, Lisbet Salander eller Hermione? Eller kanske någon mer okänd? Det ska vara blandat högt och lågt och känt och okänt.

Ge mig jättegärna input!

Tidigare inlägg «