Recension: Novellix (red); Åttonde mars-noveller; 2018

Åttonde mars-novellerI mars tänkte jag läsa Novellix lite erotiska åttonde-mars-noveller. Men av någon anledning blev det aldrig. Nu har jag gjort slag i saken och läst novellerna i den fina feministiska asken. Författarna är alla stora feminister som vi alla borde läsa.

Asken innehåller följande noveller:

Kerstin Thorvall – Olle
Bodil Malmsten – Åtrå
Birgitta Stenberg – Rösten
Suzanne Brøgger – Blomman

Olle hade jag läst förut, eftersom den även fins med i Thorvalls Jag minns min älskare och hur de brukade ta på mig. Kärlekshistorien skildras även i Det mest förbjudna. Den handlar om hennes relation och sexuella förhållande med en periodare.

Åtrå av Bodil Malmsten handlar om en kvinna som träffar en man som säger till henne att han inte åtrår henne. Skammen hon känner när hon trots allt åtrår honom berättas med stor humor. Det var nog den jag tyckte bäst om.

I Rösten berättar Birgitta Stenberg om ett förhållande mellan en ung feminist och en äldre konservativ man.

Suzanne Brøggers Blomman dividerar huvudpersonen med sig själv om huruvida en kvinna kan köpa en blomma till en man. Novellen skrevs 1975.

Det är en fin presentask med väl valda noveller om och av kvinnor och med ett tydligt feministiskt budskap. Det är fyra klassiska kvinnor och som jag skrev ovan bör alla ha läst något av dem. Vill du ta en liten genväg – skaffa dig den här novellsamlingen!

Läs mer: Adlibris, Bokus

Recension: Reiche, Momoe von; Dikter ur Lali och Mauri Ola; 1980 och 1995

Lali - A Pacific anthologyMomoe von Reiche är en poet, konstnär och fotograf från Samoa. Två dikter av henne minns med i antologin Lali – A Pacific Anthology av Albert Wendt, också han från Samoa. Dikterna jag läst är Rain och The bible class teacher. Jag har också funnit dikter ur en annan av Albert Wendts antologier, Mauri Ola. Den senare har jag läst utdrag ur på Google Books.

Häromdagen läste jag dikter av Caroline Sinavaiana-Gabbard från Amerikanska Samoa och noterade att hon var feminist. Även här tycker jag mig skönja en feminism under ytan. Enligt Wikipediaartikeln om Momoe von Reiche är ett av hennes teman sexistiskt missbruk av makt.

Dikten The bible class teacher från antologin Lali är ett tydligt exempel på missbrukande av makt. En lärare pratar om synd i vuxenvärlden, medan alla flickor vet att det endast handlar om den. Det var den dikt som berörde mig mest.

Recension: Sinavaiana-Gabbard, Caroline; ur Alchemies of Distance; 2002

Caroline Sinavaiana-GabbardCaroline Sinavaiana-Gabbard är docent i Stillahavslitteratur på universitetet i Honolulu. Hon är född och uppvuxen på Amerikanska Samoa. Hon har gett ut en diktsamling, Alchemies of Distance, men eftersom den var alldeles för dyr har jag läst de dikter som jag funnit på nätet här och här.  Den första länken går till en recension, men jag bildar mig en egen uppfattning om vad jag läst.

Av det lilla jag läst verkar Caroline Sinavaiana-Gabbard vara en feministisk poetisk röst. I dikten My your sleep be blessed, som jag läst i sin helhet, skriver hon till sina afrogermanska systrar:

may the sleep of our sisters be blessed
this night. black daughters/ in the cell block/
in the crazy house/ in the hospital/ on the sidewalk
in the rain/ in the snow/ in the dirt/ in the camp
in the barracks/ on the border/ on the road/ black
sisters/ with your sons/ with your daughters/ with
your fine beauty, the colors of earth & sun & shade/

Hon avslutar med att nämna många feministiska förebilder:

with/ audre lorde, billie holiday & bessie smith
wisdom/ with sojourner truth, rosa parks &
aretha franklin wisdom/ with tap-dancing,
sashaying, wide-hipped, brazen hussy wisdom/
warrior sisters/ may your sleep be blessed
on this night/ on all nights/ forever
& ever, amen.

Även i de andra dikterna som förekommer i recensionen tycker jag mig finna en feministisk underton. Recensenten har fokuserat på det koloniala och kritiken mot USA, dit hon flyttat med sin familj på 50-talet och det finns ju också givetvis med.

Sinavaiana-Gabbard har kommenterat Margaret Meads bok Coming of age in Samoa att den blivit oförtjänt utskälld.  Hon menar att den var oerhört värdefull i början på 20-talet eftersom den ifrågasatte att det är biologi och inte kultur som formar människors sexualitet.

Så vad säger ni, har jag inte hittat en feminist från Samoa? Jag får stöd härifrån. Där skriver Paul Sharrad att hennes diktning är:

the mixing of contemporary feminist activism with celebration of traditions, of domestic weaving with the history of Polynesian voyaging.

Recension: Strömberg, Ellen; Jaga vatten; 2018

Jaga vattenEllen Strömberg är debutant och hennes bok Jaga vatten gavs ut tidigare i år på finlandssvenska förlaget Schildts och Söderströms. Jag har tidigare läst en text av Strömberg i antologin Denna framtid är vår. Jaga vatten är kort och lättläst och jag läste den på två tunnelbanefärder.

Rakel och Hanna är bästa vänner, men deras förhållande är inte helt jämt. Hanna är den som hittar på vad de ska göra och hon får alla killar. Rakel nöjer sig med att ligga med dem som Hanna har kastat bort. Men Hanna betyder oerhört mycket för Rakel. Hennes mamma lämnar familjen när Rakel inte ens är tonåring och pappan tystnar. Äventyren med Hanna blir hennes flykt.

Jag tyckte om boken och det bästa var relationen mellan Hanna och Rakel och att vi som läsare ser att relationen inte alltid är så att Hanna är den starka. Den bakomliggande historien om mamman som sticker är djupt gripande, men vi får bara små små glimtar av hur det påverkat Rakel. Vi förstår desto mer av hennes agerande. Det är en bok om vänskap och makt och om att det inte alltid är den som tror att hon har makten som verkligen har den.

Det är en imponerande debut och jag ser verkligen fram emot att läsa mer av Ellen Strömberg!

Läs mer: Adlibris, Bokus, Enligt O

Recension: Jetñil-Kijiner, Kathy; Dikter; 2012-17

Kathy Jetñil-KijinerKathy Jetñil-Kijiner kommer från Marshallöarna och hon har gett ut en diktbok och också publicerat dikter på sin blogg. Jag har inte läst boken, men har läst och lyssnat på dikter från bloggen. På bloggens startsida finns en film som jag började med att titta på.

Kathy Jetñil-Kijiner läser sin egen dikt  Anointed. Filmen är inspelad på Enewetakatollen, som utsattes för USAs provsprängningar av kärnvapen 1951. Befolkningen där evakuerades och kunde inte återvända på många år. Dikten och bilderna är djupt gripande och handlar om den förstörelse som sprängningarna gjorde på både natur och på människorna runtomkring. Enligt Jetñil-Kijiner ökade både missfall och missbildade barn efter atomtesterna. Vi kan se den förstörda atollen, vilka ger en bra illustration till texten.

En annan fin dikt är en uppmaning att köpa pärlor från Marshallöarna, ge dem till en amerikansk vän och tala om att de kommer just från Marshallöarna. Som en påminnelse. I övrigt skriver Jetñil-Kijiner mycket om klimatförändringar och miljöproblem.

Mycket handlar om USA:s oförrätter och det är inte konstigt med tanke på vad som hänt och vad det gjorde mot befolkningen på Marshallöarna. Jetñil-Kijiner är en samtida röst. Jag vet inte, men jag gissar att Darlene Keju-Johnson var en förebild. Keju-Johnson var en av de första som började prata om provsprängningarna och vad det gjorde med lokalbefolkningen.

Mitt politiska liv: ”Folk gillar inte dig!”

Liberal Radikal Feminist

Häromdagen skrev jag om en kvinna som var arg på mig i flera år. idag ska jag skriva ett inlägg som kommer att bli det svåraste att skriva och det handlar om en ”kompis” från LUF som utnyttjade denna kvinnas vrede mot mig.

Jag minns att vi satt i en bil; Axel, jag och vi kan kalla honom John. Vi var på väg från en studentmottagning i en annan stad och därför vet jag att det var i juni 2001. Vi började prata och då tog John upp min konflikt med Monica som han hade fått veta allt om i en bilresa från en konferens. Det hade nu gått två år sedan hon blev arg och jag la väl inte så stor vikt vid det till en början.

Samtalet gled över till listorna som skulle sättas under det kommande året. Det var val 2002 och innan dess skulle det ha avgjorts om vi fått några bra placeringar. Jag had ambitioner och vill såklart ha en eftertraktad placering högt upp på riksdagslistan. Det visste jag att John och ville, men jag hade fördel av att ha varit aktiv längre än honom.

Men så börjar John prata. Han hade minsann hört att jag inte var särskilt populär i partiet. Det var många som tyckte som Monica att jag aldrig borde få någon betydande post i partiet. Han, som ganska ofta kom med ”goda råd”, rekommenderade mig att fjäska lite för att bättra på mitt rykte.

Jag minns inte så mycket av samtalet, men jag minns att Axel gjorde sitt bästa med att få mig att förstå att han inte hade rätt, men John hade sått ett frö. När det således var dags för listorna att sättas och jag fick ett telefonsamtal från mamma att det fanns påtryckningar i Skaraborg att de ville han en kvinna som ny listetta, tänkte jag fuck Göteborg och go Skaraborg!

Jag hamnade tillslut trea på listan i Skaraborg och slogs om en riksdagsplats med minst två andra. På Göteborgslistan blev det plats 17 eftersom jag valt att vara topplaverad på annat håll. Det var ingenting konstigt med det. Axel hamnade på fjärde plats i Göteborg. Den som minns hur det gick vet att det blev fyra riksdagsledamöter från Göteborg och Axel 20 år kom in i riksdagen.

Efter valet var jag kvar i LUF som ombudsman i Göteborg och jag pratade ofta med partister. jag fick höra att jag absolut inte varit impopulär, tvärt om. Jag var aktuell för en topplacering på listan! Då kunde jag ju inte låta bli att tänka, skulle jag egentligen fått Axels plats? Skulle jag kunnat suttit i riksdagen istället för att harva som ombudsman i ungdomsförbundet? Jag får aldrig veta om det var så, men jag är tämligen övertygad om att Axel fick platsen på listan för att han förtjänande den mer än jag. Det hade jag kanske inte accepterat då, men det är självklart för mig idag. Då tänkte jag mest på att jag hade drivit en hård personvalskampanj, men jag glömde bort allt viktigt förarbete som Axel gjort med att sitta i trista möten (som han nog uppskattade mer än jag och antagligen inte såg som förarbete).

Jag är glad för det som skedde, men jag tycker att det är så hemskt att jag lät en sådan människa som John få en så stor makt över mig. Jag hade vänner i partiet som jag kunde prata med och alla sa att John hade fel. Det hjälpte dock inte och beslutet var fattat, jag satsade på ett annat kort. En sak som spelar in här är att jag tycker att det är oerhört jobbigt om folk tycker illa om mig (vem gör inte det?) och jag ville helst inte veta vilka av alla människor jag gillade och respekterade som egentligen tyckte illa om mig. Jag tror det är därför som jag inte grävde i det.

Recension: Rokonadravu, Mary; Famished eels; 2015

Famished eelsNär jag la ut min lista om vad jag tänkte läsa från länderna i Oceanien så fick jag tips om Mary Rokonadravu från Fiji. I Magasinet Granta från 2015 fanns hennes novell Famished Eels med och den går att läsa på nätet. Jag läste den på bussen till jobbet i morse.

En kvinna, gamla släkthistorier och en döende far. Så kan man sammanfatta den här novellen som rör sig i en familj med en lång historia. Systrarna som möts igen vid faderns dödsbädd är inte direkt kompisar och det är ingen glädje i återföreningsscenen i början av historien. Sedan får vi veta om den döda mamman och farmodern som fadern vill veta allt om och som var frånvarande i hans liv.

En fin historia från ett land jag inte tidigare läst något från. Samtidigt som vi får en bakgrundshistoria som går långt tillbaka i tiden så får vi små glimtar av den dysfunktionella familjen i nutid. Jag blir nyfiken på vad som händer sen och jag fascinerades mycket av den starka huvudpersoner som vi trots allt inte får läsa känna så väl. En novell som fick mig att tänka på mina egna relationer.

Mitt politiska liv: Vrede in absurdum

Liberal Radikal Feminist

I början av min politiska karriär träffade jag på fantastiska människor som såg till att jag fick en otrolig möjlighet att komma nära toppolitiken. Jag blev erbjuden jobb som Cecilia Malmströms kampanjledare i valet till Europaparlamentet 1999. I två månader skulle jag planera hennes besök och köra runt henne mellan möten (hon hade inget körkort då).

Det var ett otroligt spännande jobb och jag har mycket roligt under de två månader som tjänsten varade. Såklart var det också oerhört slitsamt. Någon gång under valrörelsen blev jag kontaktad av en representant för Liberala Kvinnor i Göteborg. Vi kan kalla henne Monica. Hon var projektledare för ett arrangemang på svenska mässan där Liberala Kvinnor hade ett bokbord och där Cecilia Malmström skulle vara en av gästerna. Hon ville att jag också skulle komma dit och eftersom jag ofta passade på att vara ledig då få stunder Cecilia inte behövde mig, var jag tveksam.

Monica var av den ihärdiga sorten. Jag ville inte komma på hennes arrangemang, men köpte argumentet att jag borde vara där Cecilia var, det var ju mitt jobb. Vem vad jag att säga emot det? Men när valet, och även arrangemanget på Svenska mässan, närmade sig blev jag alltmer tveksam. Jag berättade för Cecilia att jag skulle komma med och hon såg in i min trötta, rödsprängda ögon och undrade varför i hela fridens namn då. Jag berättade om den påstridiga Monica och Cecilias svar var att hon i princip förbjöd mig att vara med. Hon var mån om min hälsa,

Jag ringde upp Monica och förklarade läget. Jag trodde att det skulle var bara med det, men där misstog jag mig enormt. Jag fick världens utskällning. Jag förstod att jag satt henne i sticket och försökte hitta en ersättare, men lyckades inte. Monica var rosenrasande. Jag var inte alls bredd på den enorma vreden och pratade lite med folk som kände henne. Förstod att hon var lite speciell och rådet jag fick var att inte bry mig om det.

Sista dagarna före valet stod vi på Kungsportsplatsen och delade ut flygblad. Cecilia talade, gissar jag. Då kom Monica, fick syn på mig och började skrika. Hon skulle minsann tala om för hela världen vilken odåga jag var. Hon skulle personligen prata med både Lars Lejonborg och Jan Björklund så att jag aldrig skulle få någon position i Folkpartiet någonsin. En vän till mig, också medlem i partiet, drog mig åt sidan och tillsammans skrattade vi åt henne.

Några år senare träffade jag en kille i LUF från en annan stad som träffat Monica. Hon hade då berättat för honom om vår lilla ”schism” som han uttryckte det. Jag fick höra det på en fest och vi skrattade, men egentligen ar det ju ganska stört. Hon var några år senare fortfarande arg på mig.

Monica skulle komma att få en avgörande betydelse för mig i mina framtida val i partiet. Inte direkt, men det kom en annan händelse några år senare som bygger på denna. Det skriver jag mer om nästa gång.

Det är svårt att säga vad jag kunde gjort annorlunda. Ok, jag var kanske störig och hade en för Monica irriterande attityd, för Liberala Kvinnor stod väl inte högst i kurs för mig på den här tiden. Men jag ser mig själv som en ganska trevlig person och jag har inte genomgått någon extrem personlighetsförändring de senaste åren. Jag borde pratat mer allvarligt med någon och försökt lösa konflikten, ingen mår bra av sånt här. Vi kan alla lära oss av detta att inte låta en gammal schism bestå. Vi kan alla vara vuxna och dra streck över gammalt groll.

Läsa jorden runt: Operation Oceanien

Oceanien

Denna vecka är öar temat hos Kulturkollo och då är det väl passande att jag drar igång en liten miniutmaning? Operation Oceanien har indirekt är temat öar. Mitt huvudsakliga syfte är att pricka av alla länder i Oceanien på min jorden runt-karta.

Till min hjälp har jag boken Lali – a pacific anthology av Albert Wendt från Samoa samt Pacific Islander Poetry and Culture på webben som bistår med länkar och tips. Australien och Nya Zeeland ligger också i Oceanien, men de är inte med i min sammanställning nedan. Jag har däremot tagit med några andra autonoma platser som kommer med på köpet.

Som ni förstår är den här listan mest en lathund till mig själv. Men ni som mot all förmodan också är intresserade finns här en gedigen lista på kvinnliga författare från Oceanien.

Amerikanska Samoa

Nytt autonomt område.

Caroline Sinavaiana-Gabbard: Poet som finns att läsas här.

Cooköarna

Nytt autonomt område.

Marjorie Crocombe: Två noveller i antologin

Fiji

Nytt land.

Akasani Sobusobu: En novell i antologin samt en akademisk uppsats om kvinnor och begravningar på Fiji. Finns att läsa här.

Vanessa Griffen: Två noveller i antologin.

Makereta Manueli: En novell i antologin.

Alafina Vuki: En dikt från antologin.

Guam

Nytt autonomt område.

Lehua M. Taitano: Dikt av henne här.

Kiribati

Jag hr tidigare läst Jane Resture och i antologin finns det flera manliga poeter.

Marshallöarna

Seminytt land. Det här bidraget är bättre än mitt förra alternativ som var en bok skriven av en amerikansk man, men om sin fru från Marshallöarna. Jag godkände det för att det fanns med många texter av frun i boken.

Kathy Jetñil-Kijiner: Dikter som finns att läsa här och här.

Mikronesiska federationen

Jag har läst den enda som jag funnit från det landet, Emelihter Kihleng.

Nauru

Jag har läst en dikt av Joanne Gobure och har inte hittat något nytt.

Niue

Nytt autonomt område som är (indirekt) känt för sin landsdomän .nu. En manlig poet finns i antologin.

Palau

Nytt land.

Hermana Ramarui: Dikter som finns att läsa här och här.

Papua Nya Guinea

Nytt land och har inte hittat någon kvinnlig författare härifrån. Det finns däremot flera noveller och många dikter av manliga författare i antologin.

Salomonöarna

Nytt land och har inte hittat någon kvinnlig författare härifrån. Dikter av en manlig författare finns i antologin.

Samoa

Nytt land.

Sia Figiel: Jag ska läsa hennes roman Freelove, som jag köpt på Amazon.

Momoe von Reiche: Två dikter i antologin.

Tonga

Har läst en poet tidigare, Konai Helu Thaman, och hon finns även med i antologin.

Tuvalu

Nytt land och här var det väldigt tunt. Jag kommer att räkna en person med rötterna härifrån. Hon har representerat Tuvalu på en internationell poesifestival i England.

Selina Tusitala Marsh: Dikter av henne finns här och här.

Som bonus tänkte jag läsa Where the Hell is Tuvalu? av Philip Ells, en engelsman som bor och verkar på Tuvalu.

Vanuatu

Jag har tidtagare läst Grace Mera Molisa.

Mildred Sope: Dikter av henne finns i antologin.

Bonus Hawaii/Tahiti

No’u Revilla: Dikter finns här.

Mitt politiska liv – eller hur jag inte blev politiker

Liberal Radikal Feminist

Mitt första valmaterial från ca 2002.

Idag jobbar jag inte med politik. Jag är inte engagerad i något politiskt parti och jag kommer inte att åka till Almedalen om några veckor. Vissa delar av politiken saknar jag lite (Almedalen, faktiskt) och andra delar är sköna att slippa (den kommande valrörelsen). En gång i tiden var min högsta dröm att bli riksdagsledamot. Jag blev inte det, men jag var nog närmare än de flesta andra, skulle jag tro.

Vägen till politisk makt behöver inte alls vara smutsig, men som ung kvinna kan det kännas oerhört tufft att ta sig fram. Jag vet att jag inte är ensam om att ha blivit motarbetad, förd bakom ljuset och utsatt för härskartekniker. Jag tänkte därför i några delar här på bloggen dela med mig av några erfarenheter från mitt politiska liv och förhoppningsvis få några att känna sig mindre ensamma. Jag ”blev” inte någon i politiken, utan valde tillslut tjänstemannavägen och det är inget jag ångrar idag. Jag tänkte ändå att mina erfarenheter kan vara intressanta.

Idag är jag 41 år och när det kommer till politiskt engagemang är jag precis där jag vill vara just nu. Jag driver en feministisk bokblogg, träffar ofta många likasinnade, har bra kontakt med flera förlag, blir bjuden på spännande arrangemang, får då och då föreläsningsförfrågningar och åker på bokmässan med pressleg. Jag skriver detta för att ni ska förstå att det inte är frågan om några inlägg där jag försöker förklara att allt hade kunnat gå så annorlunda om inte en massa män varit taskiga mot mig. Nej, jag är tvärtom glad att allt blev som det blev.

Det är möjligt att jag hade kunnat sitta i riksdagen om jag spelat mina kort annorlunda, men oavsett vad jag kommer att berätta i min inlägg så är den främsta orsaken till att jag inte gjort det bristande intresse från min sida. Jag må ha drömt om en riksdagsplats, men jag har aldrig varit intresserad av att göra det som krävts. Då menar jag inte slicka röv och koka kaffe, utan göra det lokala grovjobbet.

Jag har aldrig gillat ointressanta möten och därför inte tagit på mig uppdrag som skulle kunnat leda till mer makt. Jag ville glida runt i ungdomsförbundet, träffa folk och stå på barrikaderna, inte grotta ner mig i frågor som Göteborgs äldreboenden eller socialtjänst.  Jag kommer att berätta om tillfällen då jag blivit lurad, utsatt för falsk ryktesspridning och annat, men inget av detta är en direkt orsak till att jag aldrig blev en högt uppsatt politiker. Valet var till syvende och sist mitt eget.

Anledningen vill att jag vill berätta, är att jag vill belysa hur det kan gå till. Jag är inte ute efter att hänga ut någon person eller ens mitt gamla parti. Jag vill visa mina misstag och motgångar så att någon annan kanske kan lära sig av det. Jag vill stötta andra kvinnor att våga ta sig fram i politiken, även om jag själv inte gjorde det. Jag valde tillslut tjänstemannavägen och gick under mottot ”hellre betald än vald” och det är också en fullgod väg att gå för en politiskt engagerad person.

Berättelserna är från tiden då politiken var mitt allt, ca 1999-2002. Ni kommer att få höra om:

  • Hur en sen avbokning ledde till en avsky som varade i flera år
  • Hur en lömsk ”vän” fick mig att göra kostsamma val
  • Hur två män som inte kände varandra tystade mig på ett möte
  • Hur jag blev förnedrad av flera män på ett nomineringsmöte
  • Hur Liberala Kvinnor försökte få bort mig i feminismens tecken