Dagens namn i fruntimmersveckan: Sara

Dagens namn

Fruntimmersveckan börjar på riktigt idag med Sara och precis som Kulturkollo skriver jag idag om det namnet. Det är ett tämligen vanligt namn så dagens uppgift att gratulera tre Saror var svårt för att urvalet var så stort. Sara är ett namn som är vanligt tilltalsnamn i min generation (sena 70-talister/tidiga 80-talister). Min främsta relation till namnet (förutom alla trevliga Saror jag känner) är att jag hade en mössa som jag tyckte hette Sara. Oklart varför.

Dagens tre namnsdagsbarn

Sara Danius: Hon höll när det stormade som värst om Svenska Akademien. Jag tycker att det är det tråkigaste med hela den krisen, att hon fick gå och Horace är kvar. En skam är vad det är och jag vet inte när eller om jag kommer att komma över det.

Sarah Cooper: En amerikansk serietecknare som jag upptäckt i år och som är helt fantastisk! Hon tecknar mansplaining och möteskultur på ett oerhört roligt sätt. Alla som över huvud taget har eller har haft ett jobb, borde läsa henne!

Sara Lövestam: En favorit som både har skrivit bra deckare och som skriver underbart informativt och roligt om grammatik. Jag uppskattar även Lövestam särskilt för att hon creddar bokbloggare när möjlighet ges. Kärlek till henne för det!

Saramössan

Jag i ”Saramössan” 1982.

Dagens namn i fruntimmersveckan: Fredrik

Dagens namn

Idag inleds fruntimmersveckan med Fredrik. Jag hakar på Kulturkollos utmaning om dagens namn och satsar nu stort på fruntimmersveckan. Märkligt nog så är det fortfarande Fredrik och Fred i den svenska kalendern. Likaså i den finlandssvenska, som också har fruntimmersvecka nu. I den finska, däremot, har Fredrik ersatts med Riikka, en variant av Fredrika. Eftersom Fredrika är en variant av Fredrik, grattar jag idag även Fredrikor (som egentligen har namnsdag den 19 september).

Dagens tre namnsdagsbarn

Fredrika Bremer: En av Sveriges första feminister och en stor förkämpe för kvinnors rätt till utbildning. Hennes bok Hertha är givetvis med i den feministiska litteraturkanonen.

Riikka Pulkkinen: En finsk författare som jag varit sugen att läsa länge. Finska är månadens språk i Augusti och då tänkte jag slå till på Sanningen som står hemma i bokhyllan.

Freddy på Saltkråkan: En karaktär som jag verkligen tyckt om. Inte för att jag kunnat skilja henne från systern Teddy, men  i kombination är de ett radarpar som fått för lite utrymme i filmerna.

Recension: Kwan, Kevin; China rich girfriend; 2015

China rich girlfriendJag läste den nyligen översatta boken Crazy rich Asians (Crazy rich i Asien) av singaporianska Kevin Kwan. China rich girlfriend är bok nummer två i trilogin om den rika eliten i Singapore. Hur märkligt det än låter, så tyckte jag att den första boken var både bra och feministisk så jag beställde de båda kvarvarande på engelska på Adlibris.

China rich girlfriend utspelar sig något år efter Crazy rich Asians och Rachel och Nick ska gifta sig. Detta trots att hela Nicks familj motsätter sig bröllopet. De enda från hans släkt som kommer att närvara är Nicks kusiner Astrid och Alistair. Samtidigt hittar Nicks mamma Eleonor en man som hon förstår är Rachels biologiska far. Han är inte alls en kriminell, som hon först antagit, utan en stenrik kines. Efter bröllopet åker Nick och Rachel till Shanghai för att läsa känna fadern och hans familj, men det blir inte riktigt som de tänkt sig. De får tillbringa mycket tid med Rachels bror Carlton och hans flickvän Collette. Collette är rik, china rich.

Jag hade lite svårt att komma in i China rich girlfriend och egentligen var det inte huvudstory som fängslade mig mest. Det var historien om Astrid och hennes dåliga äktenskap som jag fascinerades mest av. Dels för att delen om Nick och Rachel var så enormt ”crazy” och sedan för att Astrid och Charlie Wu är så sympatiska karaktärer. Det är en direkt fortsättning på vad som hände i första boken (det är Nick och Rachel också, men deras story var ju mindre romantiskt spännande).

Handlingen i den här boken är lite mer komplicerad än den i Crazy rich Asians. Den känns också lite för mycket som en lite sämre uppföljare och når inte upp till samma nivå som sin föregångare. Jag tyckte fortfarande att den var bra och den hade många bra och feministiska inslag, precis som bok nummer ett. Den kom igång först på slutet och det var kanske inte förrän de sista 100 sidorna som jag verkligen läste för att jag ville veta hur det skulle sluta. Jag ska läsa den sista boken också, men jag vet inte riktigt vad som skulle kunna göra den bättre. Jag hoppas på något mer så att slutet kommer upp till samma nivå som seriens början.

Läs mer: Adlibris, Bokus

Feministbrud på kulturjakt i Sundsvall

Vi kommer på olika sätt att överleva den årliga resan upp till makens släkt i Örnsköldsvik. I år startade vi tidigt och planerade in ett ganska långt stopp i Sundsvall. Min önskan var att få se Stenstan, men efter noga övervägande så föll valet på Norra berget och ett stort friluftsmuseum i kombination med lekplats och springytor. Dessutom fanns det en bra buffé på en restaurang här (barnen åt sig mätta på broccolisoppa!).

Sundsvall från ovan

Jag fick se Stenstan från ovan. Dessutom GIF Sundsvalls hemmaarena och det är inte fy skam! Det fanns ett utsiktstorn här, men det hade lite för långa staket och lite för stora hål som en treåring kan falla igenom så jag bar ner en skrikande treåring så fick pappan och snart åttaåringen njuta av utsikten från lite högre höjd.

Äng och gärdesgård i Sundvall

Friluftsmuseet var toppen och dessa vyer var så idylliska att de nästan kändes som att det var i verkliga naturen. Till denna härliga gärdesgård hörde några fäbodar med trädjur i. Barnen älskade att leka där.

Gammal gård och café i Sundsvall

Husen är så vackra i den här delen av Sverige. Här är Trampmangeln, som är uppkallat efter den stora mangeln som stod i husets källare och är från början av 1800-talet. Idag är det ett glasscafé här.

Jag har bloggat 100 dagar i rad!

100

Då har jag klarat mitt mål – jag har bloggat 100 dagar i rad. Det blev lite stressigt nu på slutet i och med vår roadtrip så detta inlägg har tidsinställts. Det har varit roligt att haft en press på sig att skriva varje dag och jag tycker att jag klarade det ganska bra utan för många ”utfyllnadsinlägg”.

Ett syfte med den här utmaningen för min egen del var att bli bättre på att skriva om saker flera gånger. Alla läser långt ifrån allt och många saker förtjänas att lyftas flera än en gång. Det är det som är det härliga med litteratur, att böcker aldrig blir inaktuella. De går att läsas igen och med nya ögon och diskuteras utifrån nya erfarenheter.

Nu ska jag inte känna mig tvungen att blogga varje dag i sommar. Men det blir verkligen inte tyst här! Jag kanske inte bloggar imorgon igen eller så unnar mig en liten paus 🙂

Recension: Karapanou, Margarita; Sömngångaren; 1985

SömngångarenMånadens språk var i juni grekiska och då valde jag ut Sömngångaren av Margarita Karapanou. Den blev dock aldrig läst då, så jag tog tag i den nu på Landsort när det dessutom var dåligt väder. Med andra ord mindre tid till bad och mer tid till läsning. Årets utländska roman i Frankrike 1988 lät lockande.

Sömngångaren är en konstnärlig bok om ett konstnärskollektiv i Grekland. Flera av huvudpersonerna kommer från andra länder än Grekland och alla har lite av ett dysfunktionellt förflutet och nu. Manolis, någon form av väsen, kommer dit för att styra upp. Hen misslyckas kapitalt och saker blir bara värre och värre. De som inte super för mycket, våldtar eller beter sig svinaktigt på annat sätt.

Jag förstod inte detta alls. Vet inte mer vad jag ska skriva. Det är verkligen inte min typ av bok och jag uppskattade ingenting med den. Jag försökte verkligen och en och annan historia var lite spännande, men helheten var totalt ointressant. Känslan av ”för vem gör jag detta” återkom flera gånger under läsningens gång. Som tur var, var boken bara 188 sidor lång.

Dagens namn: Hermine

Hermione Granger

Hermine är det svenska namnet, men jag vet ingen som heter så. Hermione däremot, är numer välkänt. Jag hade inte hört talas om namnet innan jag läste Harry Potter och i de tre första böckerna uttalade jag hennes namn Her-mi-åne. Det var väl inte förrän i bok fyra, när hon ska dejta bulgaren Viktor Klum, som hon säger att namnet uttalas Hör-maj-o-ni.

Hermione är en mycket fin karaktär i Harry Potter och en av mina favoriter. Det är skönt att hon är Harrys vän och att de får vara vänner serien ut. Hon får istället Ron till många fnas besvikelse, men för mig kändes det helt rätt. I fortsättningsböckerna så är hon dessutom den som går längst av de tre vännerna för det är hon som har hjärnan och modet i den bästa kombinationen.

Jag har ännu inte funnit Hermione i Wizarsds unite, men det kommer hoppas jag!

Nu drar vi ut på en mini-roadtrip!

Höga kustenbron

Höga kustenbron

Vi har varit en vecka på svärfars älskade Landsort. Vi har träffat vänner, barnen har lekt och vi har utforskat ön. Det har inte varit så mycket slappande i solen och definitivt inget bad. Såhär dåligt väder var det längesedan det var när vi var ute. Det är därför inte med så stor sorg i hjärtat vi lämnade ön och nu beger vi oss istället ut på en mini-roadtrip genom Sverige.

Det är alltid en liten utmaning att åka bil med Selma som kräks och skriker efter att få sitta framåtvänd, men hoppas att vi med lite planering ska klara av det. Vi åker nu mot Sundsvall där vi ska äta lunch och hitta på något skojigt för barnen. I eftermiddag ska vi bege oss vidare mot Örnsköldsvik där makens släkt bor.

Håll tummarna för oss att det blir lite kräk och mycket mys!

Dagens namn på Kulturkollo – Fruntimmersveckan

Dagens namn

Ni fick läsa ett inlägg om dagens namn häromveckan. Jag ville ha ett inlägg att tidsinställa och råkade få se att just det dagens namnsdag var Selma. Snacka om tajming! Kulturkollo kör dagens namn hela sommaren och jag tänkte att jag skulle hänga på lite. Jag smygstartar i helgen, men sedan laddar jag för fruntimmersveckan! Eftersom det finns en vecka mitt i sommaren som bara har kvinnonamn (nästan i alla fall) så tänkte jag uppmärksamma den med att gratulera en massa härliga verkliga och fiktiva kvinnor på bloggen.

Fruntimmersveckan finns i den svenska, finlandssvenska och finka kalendern. Dess uppkomst kommer ifrån att det var ett antal helgon man ville uppmärksamma och senare har det tillkommit några namn.

Ursprungligen handlade det om att fira Margareta av Antiochia (20 juli), Praxedis (21 juli), Maria Magdalena (22 juli) och Christina av Bolsena (24 juli). Sedan tillkom Sara (Abrahams hustru) och Praxedis ersattes med Johanna. Veckan innehåller även Emma och Kristina och den inleds med Fredrik. I den finska kalendern har Fredrik ersatts av Riikka, vilket ju känns lite på sin plats om fruntimmersveckan ska få finnas kvar. Fredrika borde väl kunna få plats den 18 juli i den svenska kalendern också?

Jag startar den 18 juli min fruntimmersvecka på bloggen med – såklart – Fredrik.

Får turister möjlighet att ta del av den lokala litteraturskatten?

Bokhandel i Cascais

Det är väl få läsare som missat att jag gillar att läsa böcker från andra länder. Roligast är nog att läsa från det landet jag är på väg till. Det är också fantastiskt om jag får krydda resan med en inhandlad bok på engelska från det landet jag besöker. Det sistnämnda är dock oerhört svårt för det mesta och jag har funderat över varför.

Den enklaste förklaringen är väl att turister inte främst vill läsa andra länders litteraturskatt på semestern, men jag tänker att som på Pocketshop på utvalda ställen på sommaren promota valda delar ur det svenska deckarundret, är en bit på vägen. Jag hade dock önskat att de även sålt någon Selma Lagerlöf, Marianne Fredriksson eller Vilhelm Moberg. Men jag gissar att sådant kanske skulle förbli osålt.

När jag var i Portugal förra våren såldes José Saramago och Fernando Pessoa i varje gathörn. På engelska. På alla stationer och liknande ställe där turister flanerade kunde du få tag på någon riktigt stor litterär nationalhjälte. Jag tyckte att det var oerhört fint och när jag kunde glida in på små bokhandlar i Cascais och be om portugisisk litteratur på engelska så hittade det alltid något. Bilden ovan är tagen i en sådan bokhandel/antikvariat.

Så många gånger har jag hoppas att det ska ske. Jag har letat estnisk litteratur på engelska i Tallinn, frågat efter marockanska kvinnliga författare i Agadir och hört mig för om katalansk litteratur i Barcelona. Lite besviken blir jag  varje gång, även om förväntningarna på att sådan litteratur ska finnas på engelska är olika stor. Jag kommer aldrig att glömma minen på flygplatspersonalen som fick ta emot min förfrågan av filippinsk litteratur på flygplatsen i Manilla, där det bara gick att köpa amerikanska självhjälpsböcker.

Jag tänker att museikataloger och böcker om utställningar ofta säljs på en mängd olika språk. Borde det inte åtminstone där finnas plats för en och annan bok av den inhemska litteraturen på engelska? Även om den inte direkt är kopplad till museets nisch? Jag fattar att det inte är det som folk i turistbranschen tjänar mest på, men någon mer än jag borde väl vara intresserade av att läsa inhemsk litteratur?