Fredagsresan: Låt oss resa jorden runt tillsammans!

Sol, strand och palmer på Langkawi

Cenang beach, Langkawi, Malaysia. Februari 2010.

Nu tänkte jag initiera något litet ljus i coronamörkret. Låt oss resa tillsammans! Du bestämmer själv i vilken form du väljer att resa och jag kommer att resa här på bloggen. Min idé är att presentera en resa jag gjort eller vill göra med bilder och samtidigt passa på att tipsa om litteratur eller annan kultur från det landet, staden eller regionen. Meningen är att skriva om en resa varje freda hela april, med förlängning om corona så kräver.

Ni som vill hänga på i andra kanaler kan använda #fredagsresan så hittar vi varandra. Ramarna är helt fria, min önskan är att fylla flödena med härliga bilder från när och fjärran och förhoppningsvis också lite litteratur- och kulturtips.

Häng med på #fredagsresan!

Husköp och social distansering – marssummering 2020

Huset

Det bästa med mars 2020: Detta hus blev vårt!

Mars har varit en helt galen månad. För alla. När jag planerade hemresa till föräldrarna i Lidköping över påsk, tog coronasmittan fart i norra Italien. Nu sitter vi här och jobbar hemma och hoppas på bättre tider. Alla resor i närtid är avbokade. Livet kunde varit roligare, helt klart. Som extrovert känns det skitjobbigt att inte få träffa folk. Eller det gör det kanske för introverta också, men mitt behov av att prata med andra är enormt.

Mitt i allt mörker har vi gjort något skoj: vi har köpt ett hus! Med tanke på den osäkerheten som nu finns i bostadsmarknaden är lättnaden enorm. Den eventuella vinst vi skulle kunna göra i och med att börsen rasar skulle kanske varit så mycket mer ångest över att ingen vill sälja. Att vänta var inget alternativ för oss. Sedan fick vi ett så fint hus! Vi har tittat på många helt ok hus, men det vi sedan köpte hade nästan allt vi önskade oss. Det känns helt fantastiskt att vi ska få flytta in där i sommar.

Min läsning

Just nu ligger jag fyra böcker före mitt läsmål enligt Goodreads. Jag lyssnar mycket när jag hämtar och lämnar på förskolan och detta i kombination med att jag lyssnar mest på Tove Jansson gör att det blir mer läst. Detta trots att jag gett mig på Som pesten av Hanne-Vibeke Holst på 800 sidor!

Tolv månader – tolv länder: I mars bockade jag av Swaziland efter att ha läst boken Teaching English in Swaziland av Sarah Mkhonza. Om engelsk litteratur med ett Swaziland-perspektiv. Då har jag fem länder kvar innan jag kan säga att jag läst mig runt hela jorden:

  • Centralafrikanska republiken
  • Djibouti
  • Ekvatorialguinea
  • Mauretanien
  • Tchad

Sydafrika som temaland 2020: Sydafrika har kommit lite i skymundan, även om jag lånat hem massa sydafrikanska böcker från bibblan. Jag läste André Brink och boken En torr vit årstid. Jag tyckte att det var en bra bok, men tajmingen med coronaisolering gjorde den inte helt rättvisa.

Boktolvan med fantastiska fruntimmer: Jag har läst en kvinna på min boktolva, Eileen Chang, som jag skrev om i julas och blev sugen på att läsa. I år gavs hon ut på svenska för första gången. Tajmingen är oslagbar!

Semesterutmaningen Malta: Nu blir det väl ingen resa till Malta, men det hindrar mig inte från att resa i böckernas värld. Innan jag slutade åka till jobbet läste jag Of cloves and bitter almonds av Lou Drofenik, en författare som är född och uppvuxen på Malta, men som idag bor i Australien.

Recension: Fleiss, Anna & Mancuso, Lauren; Feminist icon cross-stitch; 2017

Feminist-icon cross-stitchTidigare har jag skrivit om Anna Fleiss och Lauren Mancusos korsstygnsbok med kända rockkvinnor. De har även gjort en med feminister och självklart har jag införskaffat även Feminist icon cross-stitch. Jag har inte mina moulinégarn eller aidaväv hos mig så jag kan tyvärr inte visa upp er något resultat av mönstren. Än.

Feminist icon cross-stitch är full av feminister. Eftersom boken är amerikansk, så är det en stor övervikt för amerikanska feminister. Där hade det varit roligt att ha en svensk variant, men man kan inte få allt. Giganter som Simone de Beauvoir och Virginia Woolf är ändå med och mer samtida ikoner som Hillary Clinton och Malala.

Jag funderar på att brodera Virginia Woolf och Rosie the Riveter. Det finns också feministiska budskap att sy, men de var om möjligt ännu mer amerikanska. Även om ”Womens belong in the house and the senate” är rolig, så känns det inte som att jag har någonstans som det passar.

Vi flyttar ju snart till hus och jag ska fundera på var jag kan sätta upp feministiska broderier. Där finns det ju gott om plats!

Läs mer: Adlibris, Bokus

Feminister i korsstygn

Bredvidläsning: En torr vit årstid av André Brink

En torr vit årstidI min Sydafrika-utmaning vill jag inte bara läsa samtida feministiska författare, utan vidga mina vyer lite. Jag valde därför ett par klassiska författare och däribland André Brink. En torr vit årstid ska vara en av hans mest uppskattade verk och den kom ut första gången 1979.

Brink dog på ett flygplan mellan Amsterdam och Sydafrika 2015, 79 år gammal. Det tyckte jag var lite spektakulärt. Han har haft ett förhållande med en annan sydafrikansk författare, Ingrid Jonker, som jag kommer att läsa och recensera vad det lider. Brink skrev afrikaans, som har hans modersmål, och på engelska.

En torr vit årstid handlar om en man som blir indragen i ett fall som han egentligen inte tänkt sig. En av hans anställda, den svarta mannen Gordon, har dött i fängelset. Huvudpersonen Ben har alltid behandlat honom väl och säger ja när Gordons fru vill att han ska nysta i dödsfallet. Han märker då att de samhälle han aldrig ifrågasatt dödar folk i fängelser. Samtidigt börjar han själv blir hotad och förföljd.

Det var en helt klart spännande bok och jag förstår dess storhet. Jag bara bara inte på humör och när jag läst ungefär halva gick vi in i den värsta corona-fasen och då var jag inte alls sugen på den längre. Jag borde kanske lagt den åt sidan för att ta upp den senare, men det gjorde jag inte.

Mina biblioteksböcker som kommer att stanna hemma ett tag

Biblioteksböcker

Biblioteksböcker jag läst ut i en hylla i hallen som min hyresvärdinna har. Den dag jag vet att jag har vägarna förbi en bibbla, ska jag ta med mig dem.

Vårt bibliotek i Hammarby Sjöstad har stängt. Rimligt förmodligen. Det befolkades nästan enbart att en massa lekande barn i förskoleåldern. Som kompensation får vi ha böckerna i sex veckor istället för fyra. Jag har inte varit inne i stan på två veckor och kommer antagligen inte åka dit på ett tag, så mina biblioteksböcker är hemma här för att stanna ett tag. Det är dock inte några dåliga böcker!

Serieromaner

Framtidens arab 1-3 av Riad Sattouf: Jag läste de tre seriealbumen innan den värsta krisen och det är fantastiska barndomsskildringar från Mellanöstern.

Böcker för min Sydafrikautmaning

En torr vit årstid av André Brink: Bra bok, som jag tyvärr inte hade vett att uppskatta. Det berodde mer på det rådande läget i världen, än på bokens kvalitet. Ska snart skriva om den!

När regnmolnen hopas av  Bessie Head

Flickor som skimrar av Lauren Beukes

På lösan sand av Alan Paton

Och så några barnböcker som kan läsas om och om igen

Historien om Bodri av  Hédi Fried: Lite för sorglig barnbok för min snart fyraåring.

Valdemars nappar av Maria Jönsson: Om att sluta med napp. Viktig bok just nu.

Mamma Mu får ett sår av Jujja Wieslander: Lite för lång, men annars en favorit hos Selma.

Recension: Jansson, Tove; Trollkarlens hatt; 1948

Trollkarlens hattAv de muminböcker jag läste när jag var liten var Trollkarlens hatt mina absoluta favorit. Jag vet att jag älskade omslaget och att det var sommar. Sedan älskade jag vänskapen/kärleken mellan Snorkfröken och Mumintrollet. Jag läste om den för min då sjuåring förra sommaren.

Mumintrollet har hittat en hatt och efter att Muminmamman slängt några äggskal i hatten börjar det hända märkliga saker. Först kommer de upp små moln som familjemedlemmarna svävar omkring på. Molnen försvinner snabbt och nya märkligheter dyker upp. Det tar lång tid innan de förstår att märkligheterna är kopplade till hatten. Vi får också stifta bekantskap med Tofslan och Vifslan som har en väska de stulit av Mårran.

Det är sommar och varmt och det är samtidigt lite mystiskt. Vuxna Hanna förstår hur 6-7-åriga Hanna älskade Trollkarlens hatt. Tyvärr älskade inte mitt barn den lika mycket som jag. Trollkarlens hatt passar utmärkt att läsa på sensommaren, för den som vill läsa dem i rätt årstid (det var min plan ett tag, men nu läser jag alla i coronamörkret).

Nu i vuxen ålder uppskattar jag Muminböckerna faktiskt ännu mer. Det är så mycket värme och så mycket kloka ord. Jag är så glad att Mumin nu används på Twitter av min favorittwittrare för att muntra upp oss. Trollkarlens hatt har jag inte lyssnat på, som jag gjort med flera andra, men kanske lyssnar jag på den som en omläsning. Tove Janssons författarinläsningar är helt underbara!

Läs mer: Adlibris, Bokus

Recension: Mkhonza, Sarah; Teaching English in Swaziland; 2011

Teaching English in SwazilandSarah Mkhonza är författare från Swaziland. Hennes romaner var svåra att få tag på (otroligt dyra eller knöliga fjärrlån), så jag tog den enkla vägen och läste hennes essäsamling Teaching English in Swaziland, som handlar om att lära ut engelska i en före detta koloni. Den finns som e-bok för en billig penning.

Läraren Gordon James Thomas har lämnat stort avtryck hos Sarah Mkhonza och hennes studenter. Det har inte alltid varit lätt att lära studenterna engelska och speciellt inte poesi och Gordon James Thomas hjälpte dem att läsa det engelska språket och engelsk litteratur. Essäerna är semibiografiska och det är mycket inslag av lyrik.

Egentligen gav väl inte den här boken mig så mycket, men det var ändå lite intressant att läsa om engelskundervisningen i Swaziland. Att det varit en brittisk koloni och att många vill distansera sig från det brittiska, har gjort att många är ovilliga att läsa engelsk litteratur och språk.

Sarah Mkhonza föddes 1957 i Swaziland bor och verkar i USA sedan 15 år. Enligt Wikipedia är hon både skribent och kvinnorättsaktivist och även om just feminismen inte koma  fram särskilt i den här boken, så känns det roligt att ha läst något av henne.

Läs mer: Adlibris, Bokus

Något personligt positivt i allt elände: Vi har köpt ett hus!

Huset

Äntligen vann vi en budgivning och fick vårt drömhus! För så blev det faktiskt, vi fick vårt drömhus. Vi måste renovera ett badrum för att kunna använda duschen där, men annars är det bara småfix att göra. Det mesta handlar nu om att välja, tapeter, färg och nya möbler. Huset ligger i Eknäs i Nacka.

Lättnaden jag känner nu är enorm. När bostadsmarknaden hotas av corona kan man ju tänka sig att priserna går ner, men min ångest har hela tiden varit att ingen ska vilja sälja nu och att vi inte ska ska hitta någonstans att bo. Jag förstod inte förrän allt var klart hur mycket stressen hade påverkat mig. Jag trodde nästan att jag hade corona ett tag, men det visade sig vara stress i kombination med pollenallergi (ont i kroppen, hosta och snuva).

Nu är min längtan nästan outhärdlig. Med en vetskap om att vi ska till Malta i maj och kan ohämmat åka till Lidköping och hälsa på, hade det varit mycket lättare. Nu blir det mycket jobbigare. Men att veta exakt vad jag längtar efter och ha ett datum för inflyttning är fantastiskt. Den 31 juli får vi nycklarna och då återser vi äntligen alla saker som nu ligger i magasin.

Det jag måste hindra mig från att göra nu är att shoppa saker. Det är ju för tillfället lätt att undvika att gå i affärer, men nätet är ju där alldeles framför ögonen hela tiden. Det är klart att jag skulle kunna köpa något litet till huset, men vi har tillräckligt med flyttkartonger att flytta från andrahandsboendet och att addera massa påsar med nya lakan och härliga handdukar är inte riktigt försvarbart.

Det kanske diffar tid mellan vi blir av med andrahandsboendet och det att vi får nycklarna, men mitt i sommaren räknar vi med att kunna bo på landet och hos föräldrar och syskon. Dessutom är ju hotell på sommaren roligt och då är vi inte beroende av att vara i vårt närområde. Hoppas bara coronaskiten är över tills dess.

Recension: Wirsén, Stina; Vem vågar?; 2020

Vem vågar?Jag har uppmärksammat Stina Wirsén mycket på sista tiden och jag har under något av alla dessa inlägg få tipset om hennes nya bok, Vem vågar? som kom ut i dagarna på Bonnier Carlsen. Den boken tar upp den för barn så viktiga frågan att vara utan sina föräldrar och åka på utflykt med en annan familj.

Lilla Hund vill hitta på något med Stora Hind och Nallegrisen, men de har inte tid. Då får han följa med Nalle och Blå Katten på utflykt. Deras barn Gnis och Knatt är Lilla Hunds vänner, men de visar sig vara så mycket mer modiga än Lilla Hund. Han vågar inte klättra på stenar, men kommer då på att han kan passa deras lilla syskon Luden. Sedan leker han ändå med Gnis och Knatt och när hans pappa kommer för att hämta honom vågar han klättra allra längst upp på stenen.

Som flera gånger förr tar Stina Wirsén upp frågor som är viktiga för barn. Vem vågar? tar upp ett problem som  oftast växer bort med tiden, men är stort för den åldersgrupp den vänder sig till, 3-6 år. Jag tycker att hon gör det så fint och så greppbart. Min treåring föll direkt för boken och jag tror att hon känner igen sig mycket i att dels vara utan sina föräldrar och dels göra saker man kanske inte riktigt vågar.

Läs mer: Adlibris, Bokus

Recension: Jansson, Tove; Kometen kommer; 1946

Kometen kommerPå Twitter uppmuntrar Giedre aka Adjunktyra oss att läsa Mumintrollen i den kris vi är i just nu. Jag valde att lyssna på författarinläsningen av Kometen kommer, eftersom just den boken passar läget vi är i idag bra och så är det den första boken om Mumintrollen (om man bortser från Småtrollen och den stora översvämningen).

I Kometen kommer ger sig Mumintrollet ut tillsammans med hunden sniff och hittar en grotta. Sedan får de veta att en komet ska komma och de ger sig ut på jakt efter ett gömställe. Då möter de först Snusmumriken och sedan Snorkfröken och Snorken. På vägen hem får de även med sig Hemulen. Det tar tid att hitta hem, men hem kommer de och då får in hela familjen i grottan innan kometen kommer.

Det var verkligen helt underbart att lyssna på Tove Jansson som läser Mumintrollen. Med den rätta finlandssvenska dialekten blev det en fin stämning. Jag är lite ledsen att jag inte kommer att få träffa mina Muminböcker på ett par månader, men det var en helt ok ersättning att få lyssna på Tove Janssons röst.

Mina favoritdelar av boken var när de vilsna barnen går på styltor runt en sjö för att det ska gå snabbare och när de hittat en affär och tänkt köpa massa saker, men ingen har några pengar. Muminmammans krav på att badkaret ska med till grottan var också underbart. Sedan tycker jag om den könsgränsöverskrivande Hemulen som går omkring i sin mosters klänning med många volanger.

Kometen kommer är en bok om den tid vi är i nu och hur vi tacklar den. Ibland blir det mycket tjafs och hårda toner i debatten och då är det inte fel att ta till Mumintrollen. Jag kommer att dra mitt strå till stacken och tipsa om böckerna en och en. Denna recension var först ut.

Läs mer: Adlibris, Bokus