Glöm inte att rösta i årets bok!

Årets bok 2019

Årets bok är en trevlig tradition de senaste åren. Nu har omröstningen varit igång länge och det har gått att rösta varje dag. Men det är inte försent att rösta, även om det inte blir så många gånger. I år är det så oturligt att jag bara läst en av de nominerade böckerna. Jag brukar ha lite svårt att välja, men i år är det inte det.

Silvervägen av Stina Jackson var en bra deckare och min röst kommer att tillfalla den. Jag hade tänkt att läsa och har faktiskt även påbörjat Pachino av Min Jin Lee, men nu är det så många andra recensionsböcker som måste gå före så den fick stryka på foten. Såklart är det inte försent att läsa den. Skulle den gå och vinna får jag ett ännu starkare incitament att faktiskt göra det!

Gå in och rösta på årets bok, du har till på söndag på dig. 

Museum i nobelpristagarnas fotspår

Tomas Manns hus i Nida

Som jag skrivit om tidigare på bloggen så ska det faktum att jag läst alla nobelpristagare mynna ut i en gigantisk nobelfest i december. Ett inlägg jag filar lite på är ett om kulturella saker och museum i nobelpristagarnas fotspår.

Jag tänkte först bara skriva om där jag varit själv. Sedan kändes det konstigt att utelämna Mårbacka och då tänkte jag bara skriva om de svenska. Men jag har ju besökt Thomas Manns sommarhus i Litauen och det vill jag absolut inte utesluta!

Jag skrev ett inlägg på Twitter och efterlyste museum som folk kände till eller hade varit på och tänkte att nog ingen skulle svara. Jag fick massor av svar! Nu började projektet verkligen svämma över, men fortfarande hade jag siktet på att gallra lite och bara ta med det mest intressant. Så var det en man som skrev till mig och tipsade om att Nobelmuseum nog hade satt ihop en sådan lista. Idag kom svaret: Ja, och jag fick gärna ta det av den!

Nu ska jag ägna mycket tid åt ett blogginlägg som först bara skulle bli helt kort, till att nu bli mycket långt. Det är verkligen spännande att se hur många hem som finns bevarade och hur många museum som lyfter fram ortens kända nobelpristagare om hen så fick det före 1910.

Tack alla som hjälpt mig med detta, tyvärr måste ni vänta några månader på resultatet. Jag lovar att det kommer att vara genomarbetat! Är det så att du varit någonstans som du misstänker är lite bortglömt så lämna gärna ett tips i kommentarerna.

The Historical Dinner Party – 39 författare möts på Bokmässan

The dinner party

The Historical Dinner Party är namnet på en middag som kommer att äga rum på Bokmässan i September. 39 kvinnliga författare från hela världen ska träffas och äta middag. Inspirationen till middagen är den feministiska konstnären Judy Chicagos konstinstallation The dinner party från 1979. På den middagen deltog flera feministiska ikoner från historien.

Sojourner Truth och Virginia Woolf var bjudna på Chicagos middagsbjudning 1979 och på Bokmässan 2019 kommer bland andra Helen Pankhurst, Siri Hustvedt, Jamaica Kincaid, Samar Yazbek och Han Kang. De svenska författare som kommer att delta meddelas senare. Middagen arrangeras av Stockholms Kvinnohistoriska och Bokmässan.

The dinner party var en konstinstallation med personer genom historien. Inga verkliga berättelser kom där ifrån. The Historical Dinner Party kommer att vara en middag för högst verkliga personer där riktiga berättelser kan berättas.

– Världen lider skriande brist på intressanta berättelser om kvinnors liv i historien. Det här är ett gemensamt experiment för att ändra på det. Genom att dela berättelser kan vi få nya personer att citera, att prata om och att minnas. Vi hoppas att historierna ska få egna liv sedan och berättas vidare i fler led, säger Lina Thomsgård, chef för Stockholms Kvinnohistoriska, i ett pressmeddelande.

Jag behöver väl inte tillägga att det ska bli oerhört spännande att se vilka berättelser som kommer i från denna historiska middag? Det är hur coolt som helst att bokmässan och Stockholms Kvinnohistoriska tar tillfället i akt och genomför detta! Är det någon gång jag skulle vilja vara en fluga på väggen så är det här.

Recension: Nthunya, Mpho ’M’atsepo; Singing away the hunger; 1996

Singing away the hungerNu har jag äntligen läst ett nytt land! Singing away the hunger har undertiteln Stories of a life in Lesotho och handlar om Mpho ’M’atsepo Nthunya liv i Lesotho. Boken är spökskriven av hennes vän, amerikanskan K Limakatso Kendall. Kvinnorna möttes i Lesotho när Mpho ’M’atsepo inte fick ekonomin att gå ihop med en lön som städerska vid universitetet och Limakatso törstade efter att få höra historier om livet i Lesotho.

Mpho ’M’atsepo växer upp i Lesotho och hon får gå i skolan. Hon kommer från fattiga förhållanden, men den skola hon går på lär henne sju språk. Att hon kan tala och förstå sju språk är inget som någon tror när hon som fattig och änka försöker försörja sina barn och barnbarn genom att städa i andra människors hem. Mpho ’M’atsepo berättar med sin egen röst om det hårda livet; makens död, missfallen, morden på hennes tre söner och hela tiden hungern. Det är hjärtskärande och vackert på samma gång.

I all sin enkelhet var detta en fantastisk bok. Det står i förordet, som förövrigt är skrivet av den sydafrikanska medborgarrättskämpen Ellen Kuzwayo, att det är en unik bok. Den är unik därför att den ger en fattig kvinna en röst och den berättar hennes historier. Det handlar inte om landets historia eller om stora politiska skeenden, utan bara om henne och hennes liv. Det var fantastiskt att läsa. Jag grät när hon hade sorg för att hon aldrig tycktes bli mamma. Jag grät när hon miste sina (numer vuxna) barn. Jag skrattade med henne när hon fick människor att förvånas över hennes språkbegåvning.

Singing away the hunger var en fin bok och en bra representant för Lesotho. Jag är glad att K Limakatso Kendall träffade Mpho ’M’atsepo Nthunya och skrev ner hennes berättelser!

Läs mer: Adlibris, Bokus

Bokmässans program och alla dessa krockar!

Bokmässans seminarieprogram

Jag har försiktigt börja kolla in bokmässans program på nätet. Jag har inte fått någon katalog hemskickad till mig och det beror antagligen på att jag aldrig beställde någon. Det är nu åtgärdat, men jag får väl vänta några fler dagar på att den ska komma.

Jag fick tidigare nys om att Han Kang och Caitlin Moran ligger samtidigt och jag ville bara skrika NEEEEEJ! Sedan insåg jag att jag har en intervjutid inbokad exakt samma tid så det kommer nog varken bli Moran eller Kang för min del. Dubbelnej!

Men det är tyvärr inte bara århundradets mässkrock som är ett problem. Nej, flera andra programpunkter krockar också. De feministerna som mässan tidigare gått ut med ska komma, ligger inte bara en gång samtidigt. Med andra ord kan ingen lyssna på allt, inte ens om man är superpigg och superpå. Sedan ligger Samar Yazbek och Helen Pankhurst efter att jag har åkt hem, vilket också känns trist

Sådär, då har jag beklagat mig lite och ska sedan blicka framåt mot det jag faktiskt kommer att få se och lyssna till. Jag ska i år bo på Gothia Towers, vilket känns superlyxigt! Jag ska visserligen dela rum, men det med två av mina bokcirkelkompisar, så det blir hur bra som helst. Skönt att kunna dra sig undan när man vill och att en sväng till hotellet inte bli värsta projektet. Och hur det än blir så orkar jag aldrig mer än ett par seminarier om dagen, oavsett om de krockar eller inte.

Nu finns Feministbiblioteket på Instagram!

Feministbiblioteket på Instagram

Tanken har legat och grott länge, men nu har jag äntligen satt ner foten. Feministbiblioteket är nu med Instragramkonto! Jag är mycket för att blanda personligt med litteratur och annan kultur, men inser att jag faktiskt använder Instagram mest för att lägga upp bilder på barnen och familjen. Således behöver Feministbiblioteket en egen kanal.

Jag har lite att sätta mig in i med alla relevanta hashtags och jag måste inte minst följa alla er som också instagrammar om böcker. Tanken är också att jag ska köra Instagram under bokmässan och blogga efteråt. Jag vill ofta inte skriva från bokmässan medan jag är där för det är så himlans mycket annat då. Då funkar det med en bild och mikrobloggande.

Jag hoppas ni går in och följer allihop. Mitt andra konto med barnen och semesterbilderna har 669 följare. Kan jag slå det fram till bokmässan!?! Där har jag en utmaning som heter duga!

Följ här.

Läs- och träningsstatus är pinsamt dålig men nu tar jag nya tag

Hanna utanför Hofburg i Wien

Återbesök i Wien, något att se fram emot hösten 2019. Jag utanför Hofburg i Wien, februari 2008.

Jag går in på Goodreads och kollar in statusen på mitt läsmål för året. Före sommaren var det 12 böcker före målet. Nu är det en bok före. Jaja, jag får vara glad över att jag inte ligger på minus och nu får jag se fram emot en pendlingshöst med massa läsande. Jag har inte bestämt mig än för om jag ska cykla till jobbet (finns vissa logistikproblem med hämtning och lämning) men om så sker behöver jag tips på bra ljudböcker!

Min träning fallerade också under semestern. Jag tränade lite i början, men så föll jag och förmodligen fick jag en spricka på revbenet. I alla fall stämde 1177:s beskrivning av det in skrämmande mycket på mig. Nu är det bättre och det bara att bita i hårdare med nya mål så att jag inte tappar träningen helt. Inser att det är första gången sedan jag började träna regelbundet sedan Selmas födelse 2016 som jag stöter på en riktig motgång.

I höst har jag mycket att se fram emot. Bokmässan i slutet av september är det förstas stora målet. Det kommer många feminister till mässan eftersom det är jämställdhetstema i år och jag har fått klartecken att intervjua några och det är otroligt skoj! Jag kommer att förbereda mig mycket och läsa nyutkomna feministiska böcker och lusläsa seminarieprogrammet (som av någon anledning inte har kommit till mig än).

Sedan har jag en inbokad resa till Wien i december där jag ska träffa två av mina bästa vänner från tiden då jag pluggade där. Den ena bor där och den andra bor idag i Tyskland. Hon som bor i Tyskland har jag inte träffat sedan hennes bröllop i Prag 2004. Hon som bor i Wien var här med sin familj för några år sedan och det var fantastiskt att få träffa henne igen! Jag ser oerhört mycket fram emot julmarknaderna, wienerschnitzlarna och  alla gamla hörn och hak jag älskade när jag bodde där 1999.

Det blir nog bra det här, även om denna veckan kommer att vara kämpig.

Semestern är slut och vardagen tar vid igen

Det känns inte alls kul att semestern är slut. Det gör aldrig det. Jag trivs med mitt liv och har mycket att se fram emot i höst, men sommar och ledighet slår ändå det mesta. Det är ju inte egentligen så att sand, mygg och gassande sol är något jag vill ha jämt, men det är ändå alltid oerhört vemodigt när semestern är slut. För att inte bara vrida oss i ångestplågor idag har vi tillbringat dagen på Gröna Lund. Vi hade en fin dag och barnen åkte massor. Jag fick också bevisa för sonen att jag faktiskt åker allt. Både Ikaros och Insane hann jag med innan det var dags att åka hem.

Som vanligt har jag inte läst så mycket som jag tänkt att jag skulle göra, men jag har haft det fantastiskt fint ändå! Nu ska jag försöka tänka på hur fantastisk semestern har varit och inte på att den är slut.

Husvagn i Furuvik

Jag fick familjen att sova i husvagn en natt. Maken påstår gärna att de fortfarande lider av men från detta, men jag tror att alla gillade det lika mycket som jag!

Fotboll i trädgården på Majåker

En kväll i mina föräldrars underbara trädgård spelade resten av familjen fotboll och barnen tjöt av skratt.

Bad på Svalnäs

Vi åkte också till Lidköpings Tylösand – Svalnäs. Mer parkeringsplatser nu så det går att åka dit.

Bad på Järflotta

Selma förvandlades från badkruka till badflicka över ett dygn. Efter detta underbara bad på Järflotta utanför Nynäshamn badade hon så ofta och mycket hon kunde.

Sälsafari på spegelblankt hav

En av sommarens vackraste dagar var vi ute på havet och tittade på sälar. Två båtar var vi så vi kunde ta oss riktigt långt ut. Nästa ö efter detta är Gotland. Vi fikade i båtarna och havet var nästan onaturligt spegelblankt.

Nattpromenad på Landsort

En nattlig promenad hem från en kväll med vänner på Landsort hör också till ett av de bättre sommarminnena.

Sommarfest på Landsort med stångfajt

Så blev det sommarfest och Hugo ville delta i Stångfajten. Här sitter han på en såpad stång med en blöt kudde och ska slå ner sin motståndare. Hugo förlorade tyvärr, men han tyckte det var roligt att vara med!

Gröna Lund

Och slutligen en bild från vår fina dag på Gröna Lund idag. En värdig avslutning på en underbar semester!

Utställningen Papier på Lidköpings konsthall

Jag hann slinka in en sväng på utställningen Papier på Lidköpings konsthall när barnen och deras far var på biblioteket och lekte. Papier har papper i fokus och det är ett samarbete mellan konstnärerna Bea Szenfeld och Stina Wirsén. Utställningen är ett möte mellan konst och mode och båda konstnärerna visar sin förkärlek för det analoga och för arbetet med händerna. Det är en uppvisning av kreativitet med papper.

Stina Wirsén-utställning

Biblioteket, som ligger vägg i vägg med konsthallen, hade skyltat extra med böcker och figurer av Stina Wirsén. Wirsén är för alla småbarnsföräldrar känd för sina Vem-böcker och dess karaktärer Nalle, Nallegrisen, Kanin och de andra.

Stina Wirsén och Bea Szenfeld-utställning

En annan sida av Stina Wirsén ser vi i denna gigantiska tavla. Otroligt häftig och jag älskar denna lite mer vuxna sidan av Wirsén.

Stina Wirsén och Bea Szenfeld-utställning

Både Bea Szenfeld och Stina Wirsén använder papper och jobbar med händerna.

Stina Wirsén och Bea Szenfeld-utställning

Bea Szenfeld är ursprungligen från Polen, men jobbar idag i Stockholm. Hon gick gymnasiet i Lidköping och har därmed gått på samma skola som jag.  Här ser vi hennes enormt fascinerande papperspälsar. Det var hon som gjorde Alice Bah Kunkes kreation på Nobelfesten 2017.

Stina Wirsén och Bea Szenfeld-utställning

Fler papperskreationer. Det underbara papperlejonet till vänster har burits av Lady Gaga. Jag läser att Lady Gaga förstört alla kläder hon lånat till sin video och lämnat tillbaka dem i småbitar. Jag läser vidare att det är så det är med papperskläder.

Recension: Molloy, Aimee; Den bästa mamman; 2018

Den bästa mammanJag fick Den bästa mamman av Aimee Molloy och tvekade ganska länge om jag skulle läsa den. I centrum av handlingen står ett bortrövat barn, men jag fick vissa hintar om att det skulle gå bra att läsa den så tillslut tog jag mod till mig. Boken kom ut på svenska i sommar på HarperCrime.

En mammagrupp i New York träffas ofta i en park. En dag bestämmer de sig för att gå ut utan barnen på en bar. Winnie övertalas att följa med och kvällen slutar med att hennes son Midas rövas bort från hemmet. Fallet får stor uppmärksamhet och tre av mammorna – Francine, Nell och Colette – blir djupt engagerade i försvinnandet.

Samtidigt som vi får följa de tre kvinnornas våndor över försvinnandet får vi följa med i deras vardagar. Nell och Colette har jobb att gå tillbaka till och Francie bekymrar sig för att hon inte har något jobb. Frågan om amerikansk föräldraförsäkring, eller snarare avsaknad av den, kommer upp och är genom hela boken starkt ifrågasatt. Det handlar också mycket om den nya mammarollen och ångest och känslor som kommer med den.

Den bästa mamman är nästan mer ett mysterium än en regelrätt deckare. Vad var det egentligen som hände den där utekvällen? Alla tre kvinnorna försöker att minnas och tillsammans med mammagruppens enda man, Totem, försöker de lösa mysteriet. Men istället för att komma närmare lösningen, verkar de glida allt längre från varandra och snart kan de inte lita på varandra längre, men mitt i allt kaos börjar det klarna för någon här och för en annan där.

Jag gillade den här boken mycket. Som sagt är det mycket av ett mysterium. Jag trodde jag löste det redan på första sidan, men är glad över att jag hade fel även om jag nosade på lösningen. Bokens feministiska kvaliteter övervägde en eventuell besvikelse för att nästan han rätt för vägen var viktigare än målet i den här boken.

Själva bortförandet av barnet, som är kärnan i boken, var skriven med en distans så att varje småbarnsförälder kan läsa boken. Det var annars många igenkänningsögonblick för mig som småbarnsmamma som skuldbeläggande (får mammor verkligen lämna sina barn hemma och dricka alkohol???), dubbelbestraffning (både jobbet och familjen behöver en) och pressen att man snabbt ska bli snygg och ha sex. Det finns många skäl till att läsa den här boken, men att den är feministisk och spännande är ändå det viktigaste.

Läs mer: Adlibris, Bokus, Och dagarna går