Jan 17

Recension: Lagerlöf, Selma; Fyra noveller från Novellix; 2016 (1911-1917)

Fyra noveller av Selma LagerlofNär jag var på Novellix nobelnovellmingel i december så delade de ut Selma Lagerlöf-noveller från deras Lagerlöf-ask. Förlaget får förlåta mig, för jag kunde inte låta bli att ta en av varje. De noveller som ingår i asken är Tjänsteanden (1911), Vägen mellan himmel och jord (1914), Dödskallen (1914) och Frid på jorden (1917).

Jag måste erkänna att jag inte är helt såld på Selma Lagerlöfs författarskap. Jag förstår såklart hennes storhet och hon har skrivit en av mina favoritböcker som tonåring, Kejsarn av Portugallien. Men när det kommer till klassiker som Gösta Berlings saga så är det inte en bok jag gärna återkommer till. Novellerna i den här asken var lite i den andan med människor på landet och övernaturliga händelser. Det är som små sagor. I Vägen mellan himmel och jord är till och med Överste Beerencreutz från Gösta Berlings saga med.

En av novellerna Frid på jorden, fastnade jag dock för. Den handlar om en försvunnen syster som återkommer i eländigt skick. Hon var inte död, hon hade blivit bortrövad och hållits vid liv. Det var den mest feministiska av novellerna och den var mycket känsloladdad.

Trots att jag inte uppskattar Lagerlöfs skrönor och övernaturliga inslag tyckte jag om att läsa den här lilla novellasken. Nu ska jag gå på nästa ask som står i min bokhylla. Väljer mellan Agatha Christie, Astrid Lindgren och brittiska klassiker!

Läs mer: Adlibris, Bokus

Jan 16

Recension: Ferrante, Elena; Den som stannar, den som går; 2013

Den som stannar, den som gårIdag är det recensionsdags för Elena Ferrantes Den som stannar, den som går, den tredje delen i böckerna om Elena och Lila (Norstedts). Igår läste jag lägligt nog ut den. Jag älskade de två första böckerna och förväntningarna var givetvis skyhöga inför den här.

Det är sjuttiotal och Elena är en framgångsrik författare. Karriären stannar dock av när hon gifter sig. Istället för att få sin moderne man att acceptera att hon vill äta p-piller blir hon mamma till två flickor. Makens idéer är inte alls så moderna som Elena först trott och livet som gift i Florens blir ganska trist. Men tack vare sin svägerska och sina egna funderingar på bland annat äktenskapet, sugs hon in i den feministiska rörelsen. Samtidigt har kontakten med Lila återupptagits. Lila har dragits in i fackföreningsrörelsen och fabriken där hon jobbar blir en viktig strategisk arbetsplats för kampen. Men Lila gör inte som ledarna för rörelsen vill, utan går som vanligt sin egen väg. Hennes väg försätter henne i ganska farliga situationer. Hon bestämmer sig också för att flytta tillbaka till hemkvarteren i Neapel.

Det är politiskt, det är klasskamp och kvinnokamp. Det är personligt, familjeliv och vänskap. Det är känslosamt med både kärlek och avundsjuka. Jag hade hört av en italiensk bekant att bok nummer två var den bästa även om alla fyra böckerna är bra. Jag måste säga att hon har fel. Den som stannar, den som går är bättre än Hennes nya namn. Det är nu det börjar hända saker och jag älskar att politiken får en stor roll. Nu är ju inte jag socialist eller ens vänster, men kommer aldrig att förneka fackföreningarnas betydelse för arbetarna och arbetssituationen på arbetsplatser. Feminismens intåg välkomnar jag också såklart!

Det enda som jag kan känna lite stör mig är att verkligen alla blir så kära i Lila. Jag vet inte om det är för att allt skrivet ur Elenas perspektiv och att det är någon slags avundsjuka som ligger bakom den skingringen. Hur som helst så skaver just den biten lite. Annars så var det helt tummen upp. Jag kan inte bärga mig till jag får läsa slutet på den här historien!

Läs mer: Adlibris, Bokus, DN

Jan 14

Recension: Schiefauer, Jessica; Pojkarna; 2011

PojkarnaJag har hört mycket om Jessica Schiefauers bok Pojkarna från 2011 och eftersom den fanns på Storytel med författaren själv som uppläsare lyssnade jag på den. Den passar väl in i min transutmaning.

Kim, Bella och Momo är bästa vänner och de är flickor på väg in i puberteten. De är egentligen för gamla för det, men ägnar sig åt lekar och maskerader och håller sig gärna för sig själva i Bellas växthus. De hatar pojkarna som tar sig rätten till deras kroppar och de vill bromsa utvecklingen mot att det ska bli kvinnor. En dag får de chansen att få leva i pojkkroppar. Bella har fått en märklig växt och det visar sig att de förvandlas till pojkar av dess nektar. Bella tröttnar fort på leken och Momo efter ett tag. Men för Kim blir den ett måste. Hon älskar sin pojkkropp och lever för nätterna när hon får leva i den och då hon får hänga med den kriminelle Tony.

Den här boken har övernaturliga inslag, något som jag oftast har mycket svårt för. Men jag tycker att det funkar, i alla fall i större delen av boken. Kims längtan att få vara någon annan blir bra illustrerat med att hon/han får möjlighet att vara en pojke ibland. Något av det bästa med boken var att få ett perspektiv på killars kränkningar mot tjejer i skolan. Det är Kims perspektiv och allt blir då så stort och uppblåst som det faktiskt är när man är 14 år och pojkar tar en på brösten.

Det jag hade svårt för var slutet. Jag tyckte då att det här med övernaturligheten spårade lite. Även den aggressivitet som Kim lär sig som pojke tillsammans med Tony. Tyckte också, precis som Enligt O, att allt var lite väl svartvitt. Alla pojkar var aggressiva och elaka och det fanns inte utrymme för nyanser. I verkligheten finns det många snälla och mjuka killar, som aldrig skulle drömma om att göra några som helst övergrepp. Sammanfattningsvis är det en bra bok med intressanta vinklar, men ändå både lite väl övernaturlig för min smak och lite väl stereotyp. Slutet tyckte jag inte alls om.

Läs mer: Adlibris, Bokus

Jan 13

Utmaningar eller lustläsning?

Bokryggpoesi

Lite bokryggpoesi från några favoriter ur min bokhylla.

Jag har skrivit tidigare att januari är utmaningarnas tid på de flesta bokbloggar. Vissa känner att de hellre ägnar sig åt lustläsning och vill inte ha några krav på sig. Andra tycker att det är bisarrt att räkna hur många böcker man läser och att det är ett konstigt sätt att se på litteratur. Just räknande och utmaningen i att läsa många böcker möts ofta med skepsis.

För det första måste jag säga att för mig är utmaningar lustläsning. Jag tycker om att få en extra spark i baken att läsa något från ett visst land, en viss genre eller vad det nu kan vara. Det hjälper mig framåt i min läsning. Vi är alla olika och den som tycker att det är tråkigt att läsa efter en förutbestämd lista eller ram, mår nog bättre utan läsutmaningar. Jag fullföljer inte utmaningar jag tröttnar på eller finner meningslösa med tiden.

Självklart är det inte kvantitet det handlar om när man läser och det är framförallt ingen tävling. Jag visste att jag var kapabel att läsa 150 böcker på ett år när jag förra året satte upp det läsmålet. Jag skulle inte få något pris om jag klarade det eller behöva skämmas om jag inte gjorde det. Av mina 150 böcker är således inte alla 100 sidor långa barn- och ungdomsböcker eller serier. Men några är det. Och några är 500 sidor långa romaner. Några är böcker på tyska. För mig var målet en sporre att ibland lägga ifrån sig telefonen och läsa istället. Eller öppna Storytel istället för Instagram när jag ammade. Målet var inte att sätta kvantitet framför kvalitet. Att räkna böcker jag läser är också ett sätt att de hur mycket jag läser.

Sedan detta med utmaning att läsa från olika länder och på andra språk eller läsa böcker som någon annan bokbloggare valt ut är för mig ett sätt att vidga mina vyer. Jag tycker om att inte bara läsa, utan också lära mig saker. Varje bok jag läser behöver inte ge mig något mer än bara njutning för stunden, men jag vill att några böcker ska göra det. Världsläsningen har gett mig otroligt mycket. Genom skönlitteratur och biografier har jag lärt mig om Sandinisternas kamp i Nicaragua, om svarta kvinnors situation under apartheid i Sydafrika och kriget i Bangladesh. Värdefullt för mig och jag vill ha mer sånt.

Det är klart att jag ibland tänkt ”för vem gör jag detta” när jag läst någon trist poet från förra sekelskiftet bara för att han har fått nobelpriset.  Men ibland är böcker roligare att ha läst än att läsa och att kunna säga att jag har läst alla nobelpristagare vore trots allt häftigt. Tycker jag.

Alla läser på sitt sätt och detta är mitt. Inget är bisarrt eller ett konstigt sätt att se på litteratur. Det viktigaste är att man läser och läser gör man bäst i sin takt och efter sina intressen.

Jan 11

Utmaningar 2017: Hyllvärmare

Hyllvärmare 2017

Efter mycket funderande har jag bestämt mig för att hänga på Ciccis bokbloggs (@ciccisbokblogg) utmaning om att läsa 12 hyllvärmare 2017. En hyllvärmare är en bok som stått i bokhyllan i mer än ett år och sådana finns det gott om i ett hem med över 2000 böcker. Målet för mig är att läsa en i månaden och om jag någon gång kör fast finns här lite tips:

Ät mig av Agnès Desarthe

Zlata’s Diary av Zlata Filipovic

Suffragettes av Joyce Marlow

The Vagenda av Rhiannon Lucy Cosslett och Holly Baxter

Med mor bak rattet av Lise Nørgaard

Why have kids? av Jessica Valenti

Der kleine Unterschied und seine großen Folgen av Alice Schwarzer

Allt jag säger är sant av Lisa Bjärbo

Varför vara lycklig när du kan vara normal? av Jeanette Winterson

Men det finns många många fler att välja på. Som ni ser går det utmärkt för nig att kombinera denna utmaning med min språkutmaning som jag skrev om tidigare i veckan. Ni kan följa mig och många fler på #hyllvärmare2017 på Instagram och jag lovar att hålla er uppdaterade där!

Jan 10

Recension: Ekman, Ellen, Lilla Berlin – Netflix och chill; 2016

Lilla Berlin - Netflix och chillJag fick Ellen Ekmans Lilla Berlin – Leva life i julklapp av min man. Man kulle ju kunna tycka att han, som har tillgång till mina bokhyllor, inte skulle göra ett sådant misstag, men julstress drabbar tydligen oss alla. Hur som helst bytte jag till mig Lilla Berlin – Netflix och chill i stället!

Jag tycker om Lila Berlin och jag gillar drifterna med hipster-människor och samtidens men. Netflix och chill var lite bättre än Leva life, men det är fortfarande en hel del strippar som bara blir för PK. Jag tycker att humor ska bygga mycket på drift med sig själv och inte bara med andra. Ibland tycker jag till och med att Ekman kan driva med en bild av andra som inte nödvändigtvis stämmer överens med verkligheten. I den här boken skrattade jag dock mer än i den tidigare. (Netflix och chill är bok nummer fem, Leva life nummer tre och jag har inte läst två och fyra).

När man läser kritiken ovan så kan man ju tro att jag tycker att Lilla Berlin är rikgit dåligt. Så är det inte. Jag älskar den på många sätt. Jag älskar kanske mest av allt Ottos farmor som först samlar på kukar som folk på Tinder skickat till henne, men sedan kommer på att fitta nog är roligare. Jag älskar också Mira som lever det singelliv jag själv levde, bara med mera sociala medier i sitt liv. Och så finns det flera singelbilder som får mig att gapskratta.

Ellen Ekman skildrar onani

Ibland är Ellen Ekman riktigt, riktigt rolig.

Läs mer: Adlibris, Bokus

Jan 08

Utmaningar 2017: Språkutmaningen

ABCJanuari är utmaningarnas tid och det är dags för mig att presentera några nya utmaningar som jag ger mig själv. Några av de utmaningar jag skrev om i januari förra året klarade jag inte eller brydde jag mig inte om att försöka klara, men de stora utmaningarna som jag verkligen känt för har jag klarat. Därför ska jag i år försöka att bara ge mig själv utmaningar som jag är rikgit sugen på.

Här kommer min första läsutmaning som jag är rikgit sugen på och som inte blivit gjort av sig själv förmodligen av lathetsskäl. Ibland behöver jag en utmaning för att ge mig själv en spark i baken. Så här är den – språkutmaningen 2017! Reglerna är ganska enkla.

storbritanniens flagga

Månadens engelska: Jag ska läsa en bok på engelska varje månad, totalt tolv stycken. Det är naturligtvis inte det viktigaste att det blir en i månaden utan att det blir tolv. Jag har flera böcker inköpta i både London och Hongkong som står olästa i hyllan så det lär inte bli några problem att hitta något att läsa.

tysklands flagga

Kvartalets tyska: Fyra böcker på tyska ska läsas under året. Jag har flera stycken som jag köpt i Berlin så det finns resurser även här. Fyra på ett år borde jag dessutom mäkta med.

Danmarks flaggaNorges flagga

Årets danska och norska: Jag påminns hela tiden på hur dålig jag är på att läsa på våra grannspråk. Nu valde jag att läsa Hanne Vibeke Holst bok Förlåtelsen på svenska trots att den stått i hyllan på danska sedan ett besök i Köpenhamn 2012. Jag har andra böcker på danska hemma, så jag måste inte åka tillbaka till Köpenhamn för att klara utmaningen. Norska tycker jag är lättare, men här vet jag inte just nu vad jag ska läsa.

En utmaning i utmaningen är dock att jag inte ska gå all in. Jag ska inte efter en månad utöka antalet böcker till det dubbla, googla hela dagarna, beställa böcker från obskyra antikvariat i utlandet eller lägga allt annat åt sidan. Jag vill fortfarande att nya böcker ska vara fokus i vår och att detta ska vara en lågintensiv utmaning. Det här kan å andra sidan bli det svåraste utmaningen för mig 🙂

Jan 07

Utmaningar 2016: 30 nya länder

Jordglob

Jag utmanade mig själv att läsa 20 nya länder före förlossningen. Som jag redovisat för tidigare klarade jag den utmaning med minsta möjliga marginal. Nya länder är länder jag aldrig läst något från förut och minsta krav var att läsa spridda dikter på nätet eller i en tidskrift. Hade alla nya länder varit blandad lyrik hade jag inte klarat utmaningen, men jag hade en bra blandad kompott så det fanns inget att klaga på. Det var lyrik på ena kanten och roman på tyska på andra kanten och krönikesamling på engelska och romaner på svenska däremellan.

Efter den avslutade utmaningen läste jag inte nya länder för att jag hade en press på mig, utan för att jag ändå brukar göra sånt. Det visade sig nu när jag skulle sammanställa att det blev hela 30 nya länder i år! Tror att det är rekord.

Följande länder är nya på min jorden runt-lista:

Irak (noveller)

Nauru (en dikt)

Bahamas (krönikesamling)

Burkina Faso (politisk debattbok)

Qatar (novellsamling)

Haiti (novell)

Kongo-Brazzaville (roman)*

Kribati (dikter)

Lichtenstein (roman på tyska)

Belize (roman)

Tonga (dikter)

Jordanien (novell)

Förenade Arabemiraten (novell)

Kongo-Kinshasa (roman)*

Eritrea (textsamling)*

Venezuela (dikter)

Vatikanstaten (debattbok)*

Kap Verde (roman)*

Kuwait (novell)

Montenegro (dikter)*

Efter detta har jag läst:

Östtimor (roman)*

São Tomé och Príncipe (dikter)

El Salvador (novell)

Madagaskar (dikt)

Panama (novell)

Paraguay (novell)

Ecuador (novell)*

Mali (barnbok)*

Jamaica (självbiografi)

Sierra Leone (roman)*

*) Manlig författare som inte nödvändigtvis recenseras här.

Jan 05

Recension: McGovern, Cammie; Tala är guld; 2014

Tala är guld2016 år näst sista bok jag läste var Tala är guld av Cammie McGovern (Constant reader) och det var nästan så att jag ångrade att det inte var med på årets topp fem-lista över årets bästa romaner.

Amy är cp-skadad och kan bara prata via en dator. Matthew är en snäll kille med tvångssyndrom. När Amys mamma har fått idén om att dottern ska ha kamratstödjare istället för assistenter i skolan för att få vänner, söker Matthew och får jobbet. Han och Amy blir goda vänner och de hjälper varandra genom sina problem om hindrar dem i vardagen. Matthew känner sig lugn med Amy och måste inte knacka på skåp, prata för sig själv eller tvätta sig hundra gånger när han är med henne. Hon trivs bäst i hans sällskap. Men det finns något som ligger emellan dem och det är att Amy ska gå på college och Matthew har inte ens ansökt.

Det är en underbar bok om kärlek mellan två av två ganska udda figurer. Bokens undertitel är De sa allt till varann utom det allra viktigaste och det är precis så det är. Amy och Matthew finner verkligen varandra, men det som är viktigast vågar de inte prata om och då blir det också väldigt fel. Frågan är bara om det ska gå att rätta till. Att Amy inte kan prata utan en dator och att Matthews tvångstankar tar över hans liv mer och mer är egentligen underordnat. Deras kärlek och vänskap är som vilken kärlek och vänskap som helst. Eller så är den lika unik som alla andras. Och det går inte att få till något om man inte pratar med varandra.

Jag tyckte mycket om boken, men jag håller absolut med Anna på Och dagarna går om kritiken att det är lite väl mycket förvecklingar. Det bli väl dramatiskt på ett sätt som det inte skulle behöva bli. Historien hade absolut hållit ändå.

Läs mer: Adlibris, Bokus, Västmanländskan, Boktokig, Bak bok mat, Carolina läser, Hyllan, Fiktiviteter, Prickiga Paula

Jan 04

Utmaningar 2016: Böcker om transpersoner

Transflaggan

Jag har fått en del kritik för att jag läst så få böcker om transpersoner. Bland annat har författaren och transaktivisten Maria Ramnhehill varit på mig på Twitter och dessutom gett mig bra boktips. Att läsa hennes transfeministiska manifest var således en självklarhet när jag bestämde mig för att böcker om transpersoner skulle få bli en utmaning 2016.

Med böcker om transpersoner menas böcker där transpersonernas egna perspektiv får vara i fokus. Jag har valt att ta med böcker skrivna av cispersoner* om det är ett rent transperspektiv i boken. Som exempel på bok med transtema där cispersoner står i fokus är Min pappa Ann-Christine av Ester Roxberg, en bok som inte skulle vara godkänd inom ramen för den här utmaningen.

Nästan alla de böcker jag tänkt att läsa till den här utmaningen står olästa i hyllan. Orsaken är att de är på engelska och att jag under en del av året inte haft lust att läsa på engelska. Det borde bli ändring på det i år och därför går denna utmaning vidare. Trans 2016 blir till trans 2017. Det som gör att jag ändå klarar utmaningen med råge (tre böcker på temat) är att det kommit ut mycket nytt bara det senaste året. Det är otroligt roligt såklart!

Böckerna jag läste

Moa-Lina Olbers Croall – I mitt namn (samlevnadsbok om hur det är att vara trans)**

Om att vara transkille/man

Theodors Hildeman Togner – Ut (poesi)

Jenny Jägerfeld – Brorsan är kung (barnbok)**

Om att vara transtjej/kvinna

Malin Nilsson och Vanessa López – Det är jag som är Mickan (barnbok)

Maria Ramnehill – Ett transfeministiskt manifest (debattbok)

Meredith Russo – Om jag var din tjej (ungdomsroman)

*) Cisperson är en som identifierar sig med det kön vars kropp hen fötts med. Dvs alla som inte är trans.
**) Bok skriven av en cisperson

Tidigare inlägg «