Aug 22

Tre på tre 2014 – Tegelstenar igen

Då var det dags igen för Pocketlovers årliga utmaning tre på tre. Utmaningen är enkel; tre månader, tre böcker och ett tema. Vilket tema väljer du själv. För att det skulle bli en utmaning valde jag förra året att läsa tre tegelstenar . Eftersom jag ser att jag fortfarande väljer bort de riktigt tjocka böckerna så kör jag samma sak i år igen.

Jag tycker att det är en tegelsten om det är mer än 500 sidor och på min blogg är det mina regler som gäller. Därför är årets böcker kanske inte lika tjocka som förra årets. Förutom att det är tre tegelstenar och alla är romaner skrivna av kvinnor tvivlar jag att de har något gemensamt:

Agaat av Marlene van Niekerk (713 s)

Knud, den store av Hanne-Vibeke Holst (531 s)

Törnfåglarna av Colleen McCullough (507 s)

Aug 21

Recension: Zabuzjko, Oksana; Fältstudier i ukrainskt sex; 1996

Fältstudier i ukrainskt sexDet är förmodligen mitt läsårs bästa titel, Fältstudier i ukrainskt sex. Oksana Zabuzjko är ukrainska och bosatt i Kiev och hon passar mycket bra in i min jorden runt-utmaning. Dessutom är hon feminist.

Det är några år efter kommunismens sammanbrott och bokens huvudperson bor i USA och tänker tillbaka på sitt liv och sin relation som hon nyss brutit upp ifrån. Hon berättar om livet i Ukraina och det är ingen vacker berättelse. Livet och framförallt sexlivet i Sovjet och det postkommunistiska Ukraina var trist och fyllt sällan mysigt med en berusad partner. Ändå har kvinnorna sex med männen, mest av tradition och gammal vana.

Fältstudier i ukrainskt sex är en slags blandning mellan poetisk och pratig roman. Jag skulle vilja säga att det är en blandning mellan Hertha Müller och Monika Fagerholm. Jag tyckte också att den uppmanade till extrem snabbläsning, för att språket flöt så bra, men det gjorde också att jag tappade bort mig här och där. Jag tyckte inte om boken som roman, men jag tyckte om mycket i den. Jag älskade bitterheter över kommunismen och det patriarkala samhället, tyckte språket var häftigt och gillade att få läsa något som inte liknade så mycket annat jag läst (för mixen Müller/Fagerholm känns tämligen unik). Det som var jobbigt var mer frågorna som uppstod: var är hon nu, vem pratar, när i tiden är detta? Zabzjuko hoppar inte bara i tiden utan också mellan pronomen. Hon berättar i jagform, men ibland blir huvudpersonen hon eller till och med du allt i en och samma mening. Häftigt, men ibland lite jobbigt för en snabbläsare.

Som feministisk roman är den klockren. Jag måste erkänna att jag inte är så bevandrad i ukrainsk litteratur, men om de har en feministisk bibel så borde det vara Fältstudier i ukrainskt sex. Zabuzjko är knivskarp i sin kritik mot både patriarkatet och mot kommunismen. Huvudtesen är att ukrainska kvinnor blir knullade av ukrainska män på samma sätt som dessa män i sin tur genom de senaste hundra åren blivit knullade av omvärlden. Huvudpersonen har gjort sig fri från ett destruktivt förhållande och därmed destruktivt sex. Hon befinner sig i väst, men där är hon den exotiska sovjetiskan som amerikanska män också vill utnyttja på sitt sätt. Dagens bok tycker att det är för mycket offermentalitet, men jag tycker mer att det visar på ett utanförskap som det är troligt att en person som upplevt förtryck känner när hen kommer till ett friare land. Dessutom tycker jag om att författaren visar att socialism på intet sätt är garanti för feminism.

Oksana Zabuzjko kommer till bokmässan och jag ser fram emot att lyssna på henne!

Läs mer: SvD, Norstedts

Aug 21

Varför häckla jämställdhetsivrare för att de är äldre män?

Peter Sedlaceks valannonsIdag har det i sociala medier närmat rått en mobbinghets mot en stackars folkpartist som vill ha mer jämställdhet i Sverige. Mobbingen har kommit från feministiskt håll. Det gäller Peter Sedlaceks valannons som ni kan se ovan. Visst är detta inte den bästa annons jag sett och det finns ett viss utrymme för missförstånd här, alltså borde han uttryckt sig lite annorlunda, men så totalt urbota dumt var det väl ändå inte? Den som står på hans sida och de som inte är ute efter att håna och förlöjliga förstår att han vill ha sagt följande:

  1. Folkpartiet har drivit jämställdhet i typ 100 år.
  2. Vi har fortfarande bra jämställdhetsförslag med karriärstjänster i vård och skola.
  3. Han vill lyfta fram detta som en profilfråga i sin personvalskampanj.

Med tanke på alla stavfel som förekommit i fp-annonser på sistone så kan jag förstå att det var lite roligt att även dyka ner på den här, men när den delades av Facebook-sidan Vita kränkta män tyckte jag det hela gått för långt. Peter Sedlacek är verkligen inte kränkt, han vill göra en insats för jämställdheten. Dessutom har han inte krävt att vi ska gilla honom extra för det, som andra män har gjort, utan han har bara utformat en annons med ett jämställdhetsbudskap. Till Metro säger han följande om reaktionerna:

– Jag har fått en del ganska oförskämda reaktioner, där jag bland annat kallas för ”gubbjävel” och att man istället för att ”kryssa Peter” skulle ”krossa Peter”. Det är inte speciellt roligt att läsa. Men sånt måste man tåla i en valkampanj, säger Sedlacek och fortsätter:

– Samtidigt finns det en del andra som förstår andemeningen med det här; att man även inom kvinnodominerade yrken som lärare och sjuksköterska måste kunna göra en anständig lönemässig karriär. Det var andemeningen, men man har misstolkat budskapet.

Ni goda feminister som inte röstar på folkpartiet: är det såhär vi ska behandla en person som driver jämställdhet som sin viktigaste fråga i valet? Är en person diskvalificerad för att han är man, vit och äldre?

Jag gick in och frågade vad problemet var på sidan Vita kränkta män och fick bland annat tills var från en vänsterpartist att jag borde se det som konstruktiv kritik. Jag? Jag föreslog att hen skulle skicka ett mejl direkt till Peter istället för att häckla honom i sociala medier. Jag gissar att hen inte gör det. Admin för sidan säger att det var en rolig formulering, men att Peter ”verkar vara en skön typ i övrigt”. Vit kränkt man var han alltså inte, men det gick ändå bra att håna honom offentligt på sin sida.

Det han ville ha sagt var:

Med jämförelsen med 1927 vill vi visa att det inte alltid har varit självklart att kvinnor ska ha tillgång till högre utbildning. Och fortfarande är jämställdhet inte helt självklart.

Mobbas för det budskapet? Nej feminister, bättre kan vi!

Aug 20

Bokmässan 4: Välkommen på bloggmingel!

Inbjudan bloggmingel 2014

Välkommen på bokbloggarmingel på bokmässan!

Det äger rum lördagen 27 september 16-18 och du får träffa andra bloggare och förhoppningsvis hitta något kul på vårt bokgottebord.

Eftersom det bara går in 30 personer samtidigt i rummet så måste du anmäla dig. Det gör du till mig på hanna@feministbiblioteket.se

Sprid gärna inbjudan!

Aug 20

Veckans feminist: Monika Fagerholm

Monika Fagerholm, Foto: Ida PimenoffKort fakta

Född 1961 i Helsingfors.
Slog igenom som författare 1994 med Underbara kvinnor vid vatten.
Fick Augustpriser 2005 för Den amerikanska flickan.

Monika Fagerholms feministiska gärning

Monika Fagerholm har studerat psykologi och litteratur vid Helsingfors universitet. Hon debuterade som författare 1987 med boken Sham och fick sitt stora genombrott några år senare med Underbara kvinnor vid vatten (1994). Den senare har även filmats.

I Fagerholms böcker är det flickor eller kvinnor som är huvudpersoner. Det är ett medvetet feministiskt val från hennes sida eftersom det sällan är tjejer som får vara hjältar (källa: 10tal). i Diva står tonårstjejen i fokus och frågor om sexualitet såsom när och med vem man har sex med är centrala.

2005 kom Den amerikanska flickan ut och den togs inte emot med öppna armar i Svenskfinland, men i Sverige gicvk det desto bättre. Den belönades med Augustpriset samma år.

Monika Fagerholm och jag

Min vän Mia är från Ekenäs, där Monika Fagerholm bor, och hon har varit på mig länge att ge henne en andra chans (efter Den amerikanska flickan). Men jag har helt enkelt inte fastnat för Fagerholms författarskap. Jag klarar inte rikgit av stilen. Det betyder inte att jag inte beundrar henne. Hennes feministiska fokus och att hon medvetet lyfter flickor och kvinnor i litteraturen gillar jag skarpt. Jag är därför inte missnöjd med att Diva ingår i den feministiska litteraturkanonen.

Böcker av Monika Fagerholm som jag läst och recenserat

Underbara kvinnor vid vatten 1994

Diva 1998

Den amerikanska flickan 2005

Aug 19

Bokmässan 3: Kvinnor i Östeuropa

Bok- och biblioteksmässanPå Bokmässan kommer jag inte bara att spana in seminarier med brasilianska och katalanska författare. Jag har hittat tre riktigt intressanta seminarier på temat kvinnor i Östeuropa och det känns verkligen som något för mig. Östeuropa är en region (visserligen stor och mångfacetterad och inte enhetlig) som jag har intresserat mig för länge. Jag har väl aldrig kommit ur min Stasi-period, som en vän till mig tror att många har bredvid andra världskriget-perioden.

Här är de seminarier som jag hade tänkt att gå på:

Kvinnliga resenärer: Hit kommer bland andra Petra Hůlova!

Fältstudier mellan Minsk – Kiev: Ett seminarium där ukrainska Oksana Zabuzjko kommer. Jag läser just nu hennes Fältstudier i ukrainskt sex. Tyvärr krockar detta med ett brasilianskt seminarium, så jag får se hur jag ska klona mig.

Att vara kvinna under kommunismen: Givet tema!

Aug 19

Recension: Barbara, Vanessa; Salladsnätter; 2013

SalladsnätterVanessa Barbaras bok Salladsnätter ska få oss att tänka på Arto Paasilinnas eller Erlend Loes författarskap, enligt Natur och kulturs hemsida. Men Salladsnätter är inget annat än en svensk En man som heter Ove.

Otto sitter ensam i sitt hus och sörjer hustruns död. Det var hon som stod för den sociala biten och de hade inga barn. Nu vill Otto helst inte umgås med sina grannar. Alla hans grannar presenteras grundligt och efter ett ganska långt tag (nåja, boken är bara 115 sidor) förstår vi att det finns ett katt begraven någonstans. Eller kanske något värre än en katt.

Boken har hyllats för sitt persongalleri, men jag håller fullständigt med recensenten i SvD som menar att det var lite för mycket info på så få sidor. Det fanns en stor potential att bygga upp ett mysterium, som sedan skulle få en lösning, men det avklarades på lite för kort tid. Det är inte ofta jag säger att böcker borde vara längre, men den här borde nog det. Jag hade önskat mig mer av en Torsdagsänkorna än En man som heter Ove. Det var fina porträtt, men tragiken lös igenom så mycket att jag inte kunde skratta åt det lite roliga upplägget. Jag ville också veta hur det gick men apotekaren som längtade bort, kvinnan som egentligen borde studera och kvinnan med hundarna som hade talang för maskinskrivning, men som levde i en svinstia. Boken borde fått ett slut, inte bara en handling.

Och apropå Fredrika Backman och hans Ove så är det inte han som härmat Barbara, utan i så fall tvärt om. En man som heter Ove kom ut 2012 och Salladsnätter 2013 i Brasilien och 2014 i Sverige. Men otroligt roligt var det med likheterna. Dessutom var språket och formen också relativt likt.

Vanessa Barbara kommer till bokmässan i år och det ser jag fram emot!

Läs mer: Adlibris, Bokus

Aug 18

Feministbruds år 1977

Feministbrud som bebis 1977

Feministbrud som bebis 1977.

Idag är det Lyrans dag på Kulturkollo och hon gör en massa listor. Jag älskar listor! Jag hakar på den roligaste, den om ditt eget bokår. Mitt aka Hannas aka feministbruds år är 1977. Den 25 februari det året såg jag dagens ljus för första gången och 1977 är ett bra litteraturår på många sätt, men jag kommer mer att fokusera på den feministiska biten. Andra vågens feminister skrev en massa bra romaner och feministiska kampböcker på sjuttiotalet och bokutgivningen från dem hade inte nått sin kulmen än 1977. Dessutom var det några giganter som senare skulle bli feministiska författare som föddes.

1977 kom Marilyn French Kvinnorummet ut. Det är en bok som var en av mina inkörsportar till den feministiska litteraturen.

En ännu mer legendarisk feministisk bok är Egalias döttrar av Gerd Brantenberg som också den kom ut 1977.

En svensk bra feministisk bok är Dotter till en dotter av Inger Alfvén som också den gavs ut 1977.

1977 gavs också barnboken Sadako och de tusen papperstranorna av Eleanor Coerr ut och det var en bok jag älskade på mellanstadiet när vi hade den som högläsningsbok.

Den brasilianska författaren Clarice Lispector gav ut sin kanske mest kända bok Stjärnans ögonblick 1977.

Två stora författare, som jag spår får nobelpriset en vacker dag (var och en för sig såklart!) föddes samma år som jag, Chimamanda Ngozi Adichie och Sofi Oksanen.

1977 var också året då poeten Sonja Åkesson och erotik-drottningen Anaïs Nin gick ur tiden.

Nobelpriset i litteratur gick 1977 till Vicente Aleixandre, en poet jag läst och som verkligen inte lämnade några djupare spår.

Musikmässigt så kan nämnas att ABBA var stora och gav ut The Album, där bland annat en av mina ABBA-favoriter One man and one woman finns med. ABBA – The movie gick på biograferna.

Av andra stora kulturella händelser 1977 kan nämnas att Elvis Presley dog, Annie Hall hade premiär på bio och Orlando Bloom föddes. Sveriges bidrag i Eurovision song contest var kanske århundradets bottennapp – Forbes med Beatles. Ingemar Stenmark vann världscupen i slalom och Sveriges herrar blev världsmästare i curling.

På min födelsdag den 25:e brann hotell Rossija i Moskva, ett mycket stort hotell och på grund av kommunistisk övervakning och därmed få utgångar dog 42 personer.

Men det som fångar mitt intresse främst är den tyska hösten. Den började med kidnappningen av Hanns-Martin Schleyer den 5 september. Den 13 oktober kapades ett Lufthansaplan av en grupp palestinier och syftet är att frige Baades-Meinhofligans Gudrun Enslinn, Andreas Baader och Jan-Carl Raspe. Kapningen misslyckades och den 18 oktober 1977 begår de tre RAF-medlemmarna självmord. Hösten 1977 kallas den tyska hösten eller Deutscher Herbst och hur hemskt det än kan låta så är det det jag kommer kalla min tyska bokutmaning här på bloggen i höst. Är man RAF-nörd så är man :)

Aug 17

Tio afrikanska tips till Kulturkollo.se

AfrikaIdag har den nystartade bloggen Kulturkollo verkligen rivstartat. Vi får utmaningar i parti och minut och flera böcker utlottas. Jag är givetvis inte den som är den utan vill gärna vara med och vinna roliga böcker. Anna har listat sina tio afrikanska favoriter och det tänker jag också göra. För detta inlägg kan jag vinna inget mindre än två böcker av Chinua Achebe.

Om vi bortser från Doris Lessing och att hon faktiskt bott merparten av sitt liv i Afrika så hade vi med tre afrikanska författare (eller i alla fall afrikanskättade) i den feministiska litteraturkanonen. De böckerna vill jag särskilt lyfta fram:

Chimamanda Ngozi Adichie – Lila hibiskus (Nigeria)

Nawal el Saadawi – Imamens fall (Egypten)

Nina Bouraoui – Förbjuden betraktelse (Algeriet)

I övrigt har jag faktiskt läst en hel del afrikanskt, mycket som jag gillar och en del som jag inte tyckte var lika bra. Postkolonialismen är tydligt i många böcker, religionen är ofta central bland de muslimska feministerna, men det som kanske är mest tydligt är att det ofta är samma tankar och samma känslor som för alla andra i samma situationer runt om i världen.

Ama Ata Aidoo – Förändringar (Ghana)

Assia Djebar – I min faders hus (Algeriet)

Ellen Kuzwayo – Kvinna i Soweto (Sydafrika)

Tsitsi Dangarembga - Nervous conditions (Zimbabwe)

Unity Dow – Screaming of the innocent (Botswana)

Veronique Tadjo – Drottning Pokou (Elfenbenskusten)

Zoë Wicomb – Du kan inte gå vilse i Kapstaden (Sydafrika)

Aug 17

Det går an – ett tips till Kulturkollo.se

En ny bokblogg har startat, Kulturkollo, och det ska bli spännande att följa den. Det är ingen vanlig blogg, utan sju bokbloggare har slagit sig samman i ett bloggkollektiv för att utmana varandra och andra att läsa utanför sin bekvämlighetszon. De kommer att bjuda på texter om gamla och nya böcker.

Idag publiceras det listor för fulla muggar och till varje lista lottas en bok ut. jag fastnade för En herrgårdsägen av Selma Lagerlöf och för att vinna den ska jag ge ett boktips från min hembygd. jag skulle ju kunna ta the easy way out och säga att jag bor i Stockholm, men så vill jag gärna tipsa från Lidköping, Västgötaslätten eller Skaraborg. Tyvärr är det så att min hembygd inte kan stoltsera med så många bra författare så mitt tips går istället till en stockholmare, som skrivit om Lidköping.

Carl Johan Love Almqvists klassiker Det går an från 1839 handlar om Sara som träffar Albert på sin färd hem till Lidköping. Väl framme vägrar hon att gifta sig med honom för att inte förlora sin ekonomiska frihet. De blir sambo istället, för det går väl an? Boken är så pass feministisk och före sin tid att vi ansåg att den platsade i den feministiska litteraturkanonen.

Sara Videbäck

Sara Videbäck som staty vid Lidans strand i Lidköping. Här med en virkad sjal.

Tidigare inlägg «