Världssommar en sommar vi fick nöja oss med att resa i litteraturen

Böcker på Landsort

2020 var en ovanlig sommar. Det var en sommar vi inte fick resa utomlands. För oss var det inte så hemskt, då vi inte brukar resa så mycket just på sommaren. Vi har lyxen av att ha tillgång till en sommarstuga och mina föräldrars radhus så vi brukar semestra i Sverige på somrarna oavsett smittläge i världen. Men i år hade vi tänkt att åka till England och besöka kusten samt Harry Potter-museum i London. Som tur är bokade vi aldrig. Som jag skrivit tidigare fick vi en långweekend på Malta inställd i maj.

Sommaren 2020 har jag rest i litteraturen istället. Det brukar jag nästan alltid göra på sommaren och just den här sommaren kändes det än mer angeläget. Jag har läst noveller, barnböcker, lyrik och romaner. När jag planerade utmaningen tänkte jag att jag inte skulle hinna med så mycket mer än noveller, men jag har läst många fler romaner än jag hade kunnat tro på förhand.

Nedan listar jag så kallade världsböcker. Jag har inte räknat med böcker från exempelvis norden, USA och Storbritannien. Världsböcker är böcker från länder som är rätt ovanlig i hyllorna i svenska bokhandlar.

Länder jag läst ifrån i sommar

Barbados

The plundering av Heather Barker (novell)

Centralafrikanska republiken

My country, Africa av Andrée Blouin (självbiografi)

Cypern

Something tiny av Erato Ioannou (novell)

Filippinerna

Awaiting trespass av Linda Ty-Caspers (roman)

Kina

År månader dagar av Lianke Yan (roman)

Godnatt, ros av  Zijian Chi (roman)

Kiribati

A child of four women av Marita Davies (novell)

Kuba

Dikter ur Daughters of the diaspora av Nancy Morejón (lyrik)

Malta

Others, across av Clare Azzopardi (noveller)

Memory rape av Maria Grech Ganado (lyrik)

Mauritius

Plaine-Verte av Sabah Carrim (novell)

Eva ur spillrorna av Ananda Devi (roman)

Samoa

Pasific testing av Fetuolemoana Elisara (lyrik)

Sydkorea

Ugglan av Suah Bae (novell)

Molnbullar av Heena Baek (barnbok)

Pachinko av Min Jin Lee (roman)

ur Jag lägger kvällen i lådan av Han Kang (lyrik)

Fotokonst av Youngsook Park (konst)

Hur man lär upp katter av Keum-Hee Kim (novell)

Taiwan

Guji-Guji av Chih-Yuan Chen (barnbok)

Venezuela

Natt i Caracas av Karina Borgo Sainz (roman)

Att rensa ut böcker är inte en enkel uppgift

Mitt arbetsrum

Mitt arbetsrum just nu, den ofiltrerade versionen. Det går framåt!

”Kommer du att läsa den här boken igen?”
”Njae, kanske inte…”
”Då kan du ge den vidare!”

Har du som bokälskare haft just den konversationen? Jag har haft den många gånger. Oftast med människor utan samma kärlek till böcker som jag själv. Självklart är det inte så enkelt. Böcker är mycket mer än bara något som ska läsas. Det är minnen, upplevelser och något för framtida generationer. De skapar ett hem och de ger trygghet och stabilitet. Att göra sig av med böcker är därför mycket svårare än att bara lägga undan dem man tror sig inte vilja läsa igen.

Jag kanske aldrig kommer att läsa den där boken om Freud på tyska. Den köptes på Freudmuseet i Wien på en resa 2008. Min man var tveksam att köpa en bok på tyska, men jag läser på det språket så jag tyckte vi skulle slå till. Jag skulle aldrig i livet göra mig av med det minnet av den fina resan, även om Freud på tyska aldrig står högst upp på min att-läsa-lista.

Jag läser sällan om skönlitteratur, men böcker jag älskat ger jag sällan vidare. Det kan till och med hända att jag köper favoritböcker som jag lånat och läst, för att de sedan stå olästa i hyllan. Det gör mig inget. Böcker jag älskar är en rikedom att omge mig med.

Jag ska rensa ut mediokra pocketböcker, recex som aldrig blivit lästa och aldrig kommer att läsas och böcker jag verkligen känner från djupet av mitt hjärta att jag klarar mig utan. Jag har levt utan mina böcker i ett halvår och jag har saknat dem. Inte alla individuellt såklart, men ett stort bibliotek. Vår andrahandshyresvärdinna hade några kokböcker, en och annan självhjälpsbok och några böcker av Maria Montazami. Det räcker inte för mig. Jag vill gå längst med hyllorna och läsa på ryggarna och kanske ta en och bläddra lite i.

Det är en lycka att se eller läsa om en gammal bok och veta att den står i hyllan. Den är en rikedom att veta att det i hyllan står otaliga olästa böcker som jag kanske en dag kommer att läsa. Känslan av att se böcker inköpta på diverse resor på olika språk är oslagbar – även om jag inte läst dem. Jag hoppas att vi kan skapa oss ett hållbart bibliotek som är både innehållsrikt och praktiskt. En miljon böcker på vinden och för många dubbla rader med random böcker i är inte lika roligt som ett bibliotek man hittar i. Balansen är viktig, men svår. Önska oss lycka till!

Inflyttad, men långt ifrån klar

Selma och äppelträdet

Selma och äppelträdet. Augusti 2020.

Då har vi äntligen flyttat in. Det som jag trodde skulle bli en euforisk känsla av lycka blev till ett stort antiklimax vid åsynen av alla flyttkartonger och tanken på alla väggar vi ville måla. Inga utemöbler hade vi heller och inga finns att köpa såhär års om man inte har en förmögenhet att spendera. Och det har vi ju inte.  Nu en vecka senare är läget ett annat. Min föräldrar kom och styrde upp och vi har ätit middag på pappas tapetserarbord (ja, det är sant).

Jag tänkte – såklart helt otroligt naivt – att sängar skulle skruvas ihop redan första kvällen och att vi sedan kunde gå vidare till hyllor och garderober. Nu en vecka senare är jag otroligt lycklig över att ha en säng, två soffor och det mesta av köksattiraljerna instoppade i befintliga skåp. Tack vare pappa har vi också ett par tavlor, två taklampor och framförallt ett nymålat rum.

Det som nu är viktigast är att få upp böckerna. Inga överhyllor får plats, så det kommer att behövas fler hyllor. Billy björk tillverkas inte längre så vi får antingen köpa begagnat eller hitta på nya lösningar. De befintliga hyllorna är dessutom helt otroligt slitna och borde egentligen inte fått komma upp alls. Hade gärna bytt ut rubbet, men tyvärr hade Ikea inga snygga alternativ till Billy björk. Nu har pappa reglat fast benranglen utan ryggar i väggen och så får de hålla tills de inte håller längre.

(Funderar på en annons: Sökes: Billy björk. Finnes: Billy Björk överhyllor. Förstår dock att de som är villiga att sälja sina Billy björk inte är intresserad av att byta dessa mot helt värdelösa överhyllor. Men är det någon som vill ha våra överhyllor, så är det bara att komma och hämta!)

Jag börjar jobba bästa vecka och mina barn börjar på förskola/fritids så jag hoppas att bloggen snart går in i normalläge.

Ute hos oss

Något av det bästa med hus är att vi ha r ett eget ute. Detta är vår tomt.

Vår utomhusjacuzzi

I vårt ute ingår en utomhusjacuzzi. En stor bonus till allt annat vi längtat till.

Huset

Min pappa är här och har satt upp lite tavlor åt oss. Jag fixade gardinerna. Sakta men säkert växer ett hem fram.

Huset

Barnen har ett eget vardagsrum och där kommer delar av biblioteket vara. Jag börjar stoppa in böcker.

Huset

Här är det tanken att barnen ska kunna pyssla så mycket de bara okar. Bordet var min morfars och det är rätt slitet. Med andra ord kan de limma och måla utan att oroa sig för att förstöra något.

Huset

Vårt arbetsrum. Det ska självklart inte stå poddutrustning och symaskiner i bokhyllan permanent! Längst in är just nu det fysiska feministbiblioteket och jag har matchat den med en affisch signerad Guerrilla girls. För att få plats med alla böcker måste vi rensa och det är något jag kommer att återkomma till.

Månadens skaraborgare: Eva Ekeblad

Eva Ekeblad

I min kvinnokalender från mina hemtrakter har vi nu kommit fram till en kvinna som tillhör en i Lidköping mycket känd släkt. Eva Ekeblad föddes som Eva de la Gardie. Evas farfar var bror till Magnus Gabriel de la Gardie, som grundade Lidköping. Skaraborgs kvinnokalender är gjord av Maria Persson, @dagensdam på Instagram (bild) och Nils Hjort, @idagihistorien på Instagram (text). Min text bygger på Nils Hjorts och Wikipedia.

I Lidköping är Eva Ekeblad känd som ägarinna til Stola Herrgård, en av de vackraste byggnaderna i trakten efter Läckö Slott. Hon fick herrgården i morgongåva av sin man Claes Ekeblad. Där utvecklade hon sitt intresse för jordbruket. Bland annat experimenterade hon med potatis. När hon skrivit Försök att tillverka bröd, brännvin, puder och stärkelse av potatos 1748, blev hon invald i Kungliga Vetenskapsakademien som deras första kvinna. Nästa kvinna att väljas in där var Lise Meitner 1945.

Eftersom maken ofta var frånvarande, fungerade Eva Ekeblad mer eller mindre som godsägare av Mariedals slott, Lindholmens slott och Stola Herrgård. Hon deltog i möten å sin makes vägnar och hon skötte ruljansen. Hon ska ha varit hård men rättvis. I Kungliga vetenskapsakademin finns dock inget som tyder på att hon varit mer än en hedersmedlem. När hon blev äldre och sjukare, valde hon art bo på Mariedal istället för Stola och det var där hon avled 1786.

Recension: Azzopardi, Clare; Others, across; 2005

Others, acrossClare Azzopardi kommer från Malta och Others, across är en novellsamling som ingår i en serie av samtida maltesisk litteratur. Jag har tidigare läst Maria Grech Ganado och Simone Iuguanez som utgivits i samma serie. Others, across är den sista boken jag läser inom ramen för min semesterutmaning. Jag åkte ju, som ni alla förstår, inte till Malta i maj 2020. Nu hoppas vi på någon gång 2021 istället!

Others, across innehåller två noveller, jag tror sammanlänkande. De är både skrivna i en slags surrealistisk stil där språket spelar en stor roll. Översättaren Albert Gatt skriver på baksidan att översättningen är i sig en migration. Och det kan han ju verkligen  ha rätt i. Det andra novellen har Malta och invandring i fokus och det var också den text jag tyckte bäst om.

Läs mer: Adlibris, Bokus

Bostadslösa och inblåsta – julisummering 2020

Hugo och Selma i Lidköping

Hugo och Selma i Lidköping. Vi kom dit och fick träffa deras mormor och morfar, vilket var underbart för alla inblandade. Juli 2020.

Då var vår bostadslösa månad till ända. Det blev en helt normal semestermånad om man bortser från den detaljen att vi brukar åka hem och landa en dag eller två mellan varven. Nu tror jag att att barnen känner att de haft en ganska så normal semester, även om vi såklart längtat mycket efter huset och pratat om det hela tiden.

Vädret har varit ett kapitel för sig. Vi har haft många fina dagar och det har varit varmt i vattnet på Landsort där vi varit mest. Men det har blåst. Fy sjutton vad det har blåst. Vi har bara några enstaka gånger kunnat ta oss i väg med vår lilla båt. Äta ute på kvällen har bara varit att glömma. Det gjorde vi nog bara en enda gång. Mot slutet på Landsort var det också för kallt. Veckan i Norrköping och Visby var fin och det är vi glada för. I Lidköping var det varierat, men vi kunde njuta av kvällssol i stiltje åtminstone två kvällar.

Men framförallt viktigast av allt: Nu har vi fått vårt hus!

Min läsning

Jag har läst massor på semestern! Faktiskt mycket mer än jag trodde. Jag linger bra till inför mitt läsmål, trots att augusti börjat dåligt på läsfronten. men snart har jag ett mysigt hus med massor av bra läsplatser och då kommer jag igen!

Världssommar 2020: Det har varit en oerhört lärorik månad där jag har läst noveller från bland annat Barbados, Cypern och Kiribati. Jag har också fått rejäl fart på läsandet och läst romaner från Centralafrikanska republiken, Kina och Mauritius. Sedan har det blivit en hel del från Sydkorea som mynnade ut i en temavecka under flytten (då jag ändå inte hade tid att skriva om något annat). Jag ska sammanfatta min lässommar i ett separat inlägg senare.

Tolv månader – tolv länder: Nu läste jag äntligen ut My country, Africa av Andrée Blouin. Det var en mycket bra representant från Centralafrikanska republiken med beskrivning av en del av landets historia, från koloni till självständig stat.

Jag har fortfarande kvar:

  • Djibouti
  • Mauretanien
  • Tchad

Sydafrika som temaland 2020: Här jag jag påbörjat Bessie Heads Där regnmolnen hopas, men inte fastnat i den. Det kan bero på att flytten tagit enormt på krafterna och läsningen gått ner enormt sedan vi fick huset.

Boktolvan med fantastiska fruntimmer: Inget nytt, så här är en utmaning att ta tag i inför hösten.

Semesterutmaningen Malta: Jag har läst två böcker och därmed läst färdigt och jag kommer med en summering separat om några dagar.

Månadens feminist: Jill Ruckelshaus

Jill Ruckelshaus

Kort fakta

  • Född 1937 i Indianapolis, Indiana, USA.
  • Frontfigur i den amerikanska kvinnorörelsen på 70-talet, trots republikan.
  • Jobbade som assistent i Vita huset för det republikanska partiet.

Jill Ruckelshaus feministiska gärning

Jill Ruckelhaus växte upp i Indiana i USA och tog examen från Indiana University.  Hon undervisade sedan några år i Schweiz, för att sedan återvända till Indiana. 1971 var hon med att grunda en organisation som verkade för att stötta kvinnor som vill ge sig in i politiken, National Women’s Political Caucus. Andra medgrundare var bland andra Gloria Steinem, Betty Friedan, Bella Abzug och Shirley Chisholm.

Ruckelhaus hade (eller snarare har, hon lever fortfarande, men min text syftar på när hon var politiskt aktiv) en liberal hållning, men var republikan och jobbade som assistent i Vita huset på 70-talet. Hon var pro choice och kallades av Washington post republikanernas Gloria Steinem. Det sägs att hennes inställning till abort gjorde det omöjligt för hennes man, William Ruckelahus, att bli Gerald Fords vicepresident.

Makarna Ruckelhaus var stora motståndare till Nixon och William var en miljökämpe med dåtidens mått mätt. Han kämpade bland annat emot DDT. De tillhörde en liberal falang i partiet, men Jill kunde ibland kalla sin politiska hemvist för Ruckelhaus-republikan. Hennes frågor var jämställdhet och feminism och hon var delaktig i de stora feministiska grupperna på 70-talet. Det var hon som fick igenom att de skulle få pengar till det stora kvinnokonventet i Houston 1977. Hon ledde en jämställdhetkommission för Gerald Ford 1975-76, tillsammans med Bella Abzug.

Efter att den stora kvinnofrågan om en jämställdhetslag, ERA, inte längre var på dagordning, fortsatte Jill Ruckelhaus att kämpa för frågorna. Hon var bland annat med i ledningen för United States Commission on Civil Rights i början av 80-talet.

Jill Ruckelhaus har sagt att hon haft en fin familj, men när hon var hemmafru på heltid var hon otroligt olycklig. Det var när hon träffade kvinnor som gjorde saker de var engagerade i, som hon insåg att hon ville göra något själv. Hon verkar ha träffat rätt man som inte haft något emot att hon haft en parallel karriär, även om det var 70-tal och i USA bland republikaner. På så sätt blev hon en perfekt motståndare till Phyllis Schlafly, som porträtteras väl i Mrs America.

Jill Ruckelshaus och jag

Jag kom i kontakt med ill Ruckelhaus först när jag såg Mrs America. Jag tyckte att hon var intressant  och ville veta med om henne och hennes engagemang. Man får inte glömma bort att det politiska landskapet såg annorlunda ut på 70-talet och att det inte bara var bland republikaner som exempelvis abortfrågan var kontroversiell. Det gick att vara feminist och republikan, precis som jag är övertygad om att det går att vara det idag.

Sammanfattning av Sydkorea x 7

Sydkoreas flagga

Den senaste veckan har handlat om Sydkorea på bloggen. Jag har flyttat in i familjens nya hus och ni har fått läsa förinställda inlägg om sydkoreansk litteratur. Det finns väl inte en helt logisk koppling här, men jag ville inte låta bloggen vila under flytten, så detta var ett roligt projekt.

Två romaner har jag läst, Kim Jiyoung, born 1982 och Pachinko. Jag valde att ha med Pachinko, även om författaren Min Jin Lee bor och verkar i USA. Men boken handlar om en viktig del av Sydkoreas historia och författaren är född där, så den fick vara med. Jag älskade den boken! Så fin och så genomarbetat. Kim Jiyoung, born 1982 var också bra. Det är en feministisk bok om kvinnors villkor i Sydkorea idag och förhoppningsvis en ögonöppnare för kvinnor och män där.

De sydkoreanska novellerna var lite knepigare, även om jag tyckte om att läsa dem. Hur man lär upp katter var den trevligaste och också roligaste.läsa om att katter och hudar är ett fenomen i den samtida sydkoreanska litteraturen. Han Kangs dikter var helt underbara och där ville jag bara ha mer. Jag är glad över att utmatningen även innehöll en barnbok och så av en Almapristagare till på köpet. Molnbullarna är fortfarande en favorit här hemma.

Sydkorea är ett konservativt land, som trots demokratisering och att människorna där blivit rikare, så släpar det långt efter med jämställdheten. Därför är det extra roligt att få läsa noveller och romaner av unga feminister som är Sydkoreas framtid.

Andra Sydkoreatips från Feministbiblioteket

Hwang, Sun-Mi – Hönan som drömde om att flyga

Hwang, Sun-Mi – Hunden som vågade drömma

Kang, Han – Vegetarianen

Kang, Han – Levande och döda

Kang, Han – Den vita boken

Shin, Kyung-Sook – Ta hand om min mor

Recension: Kim, Keum-hee; Hur man lär upp katter; 2019

10-talJag har läst en novell av Keum-Hee Kim från 10-tals Sydkoreanummer 2019, Hur man lär upp katter. Jag lyssnade på Keum-Hee Kim på bokmässan förra året på ett seminarium som handlade om Sydkorea och feminism. Det seminariet har jag skrivit om här. 

Kattdetektiver är tydligen ett fenomen i Sydkorea och i Hur man lär upp katter för vi träffa folk på en helt vanlig arbetsplats, men vi får också träffa en kattdetektiv. En katt är försvunnen, en letar efter en katt och en har ofrivilligt fått katter. En försöker ta sitt liv, men klarar inte av att tänka på vad som ska hända med katterna.

Det är en vacker liten katthistoria och även om jag inte märkt något av att det råder kattfeber i den sydkoreanska litteraturen så kommer jag att tänka på de två fina fablerna om en höna och en hund av Sun-Mi Hwang. De nämns inte i den här intressanta artikeln om katter och hundar i koreansk litteratur, men den om hunden passar ju i allra högsta grad in. Intressant fenomen som jag kommer att ha i bakhuvudet när jag läser mer från Sydkorea.

Recension: Kang, Han; ur Jag lägger kvällen i lådan; 2013

10-talHan Kang* är Sydkoreas stora författare just nu. Hon har gett ut romaner och verk som kanske är en hybrid mellan romankonst och lyrik. Jag lägger kvällen i lådan är en ren diktsamling som tyvärr inte finns på svenska, men ett par av dikterna finns översatta i 10-tals Sydkoreanummer från 2019.

Dikterna är lika ljuvliga som språket i Den vita boken och jag gläds åt att Kang har skrivit en diktsamling. Jag tycker givetvis att det är synd att hela inte finns på svenska. Dikten om konstnären Mark Rothko som tog sitt liv nio månader före Han Kang föddes, var den som jag tyckte bäst om. Det blev så tydligt med livet och döden och hur allt går vidare.

Han Kang har en förmåga att skriva om detaljer och få det att betyda så mycket. Den blå stenen är en dikt om stenar och om livet och drömmar. Jag kunde känna stenarna mot min hud och se de glittra i vattnet, samtidigt som jag tog till mig det allvarliga med livet och döden.

Läs mer i 10-tals Sydkoreanummer 33-34 2019.

*) Eftersom Han Kang är känd som det namnet har jag här valt att inte vända på namnen. Men hon heter alltså Kang Han enligt vårt sätt att läsa.