Jul 30

Recension: Bauer, Sally; Kattegatt Ålands hav Kanalen; 1939

Kattegatt Ålands hav KanalenSally Bauer krossade Engelska kanalen 1939, men slog inte världsrekordet då. Hon är en fantastisk simmare och i sin bok Kattegatt Ålands hav Kanalen berättar hon om sin stora simutmaningar. Boken kom ut på Norstedts 1939.

I dagboksform får vi följa Bauers förberedelser för sina långsimningar. Den första utmaningen hon tar sig an är att simma över Kattegatt. En dansk tidning har utlyst ett pris till den som kan slå världsrekordet på 29 timmar. Bauer gör ett försök, men bara någon kilometer utanför kusten plockar en läkare upp henne för att hon håller på att frysa ihjäl. Världsrekordet skulle hon krossat om hon lyckats ta sig över. Men skam den som ger sig, hon ger sig ut på nytt och denna gången klarar hon det och slår rekordet med 12 timmar.

Efter Kattegatt simmade hon över Ålands hav också det på rekordtid. Sedan letade hon sponsorpengar för att uppfylla sin dröm – att simma över Engelska kanalen. Vid inresan i England skrev hon ”swim the English Channel” som orsak till besöket. En tjänsteman ändrade detta till ”trying to swim the English Channel”. Detta sporrade henne lite extra. Den 27 augusti gav hon sig av mot Dover och hon hade gett sig den på att slå världsrekordet som satts 1926. En mil utanför kusten såg hon ut att slå det med god marginal, men då drabbades hon av tidvattnet och stod i princip still. Hon tog sig i mål, men utan rekord. Världsrekordet skulle hon slå 1952, men det visste hon förstås inte när denna bok skrevs.

Trots att boken är skriven 1939 är den förvånansvärt lättläst. Jag är glad att jag hittade den på Bokbörsen! Som gammal simmare själv njöt jag i fulla drag av att läsa om förberedelserna och känslorna under simningen. Jag älskar också hur hon använder ordet krossa och inte korsa för att simma över kanalen. Intressant att simningen över kanalen genomfördes den 27:e augusti 1939. Jag antar att den snabbt föll i glömska med tanke på vad som hände sedan. Kattegatt Ålands hav Kanalen var en helt fantastisk bok för mitt idrottsprojekt Sportåret 2016!

Jag har skrivit mer om Sally Bauer här.

Jul 29

Recension: Jamieson, Victoria; Roller girl; 2015

Roller girlSå många gånger har jag tänkt att skriva om roller derby på bloggen. Victoria Jamiesons seriebok Roller girl (Rabén och Sjögren) får bli startskottet! Roller derby är en sport på rullskridskor som bara tjejer utövar och det är mycket tufft med hårda tacklingar. Med andra ord feminism i praktiken.

Astrid är bästis med Nicole men de är ganska olika. En dag tar Astrids mamma med dem för att titta på en roller derbymatch och då fastnar Astrid direkt. Hon bestämmer sig för att börja träna på sommarlovet. Nicole är inte alls intresserad utan väljer att träna balett istället. Trots en tuff start på träningen ger sig inte Astrid, utan kämpar hårt för att bli en bra derbyspelare. Men samtidigt som hon tränar hårt är hon ledsen. Relationen till Nicole förändras och kanske inte kommer att bli var den var.

Det är främst en serie om sporten roller derby. Vi får lära oss hur det går till och hur man tränar det. Det är i andra hand en bok om vänskap och en flickas väg in i tonårslivet. Det är en fin berättelse om just vänskapen mellan dessa barn som snart är ungdomar. Även om det är slitningar och hårda ord ibland så handlar det inte om några oövervinnerliga svek utan mer om att utvecklas åt olika håll. Även om Astrid väljer den tuffaste vägen i sitt sportval så får hon till sin förvåning reda på att balett också är hårt och innebär trasiga tår. Det är inte bara det som är tufft på ytan som innebär hård träning. Det är en fin sensmoral gällande flickor och idrottande tycker jag.

Jag som älskar sport älskade den här boken och jag hoppas att den kan ge en push till tonåringar att satsa på något de tycker är roligt och kanske specifikt fastna för roller derby. För mig var det, förutom en bra ungdomsserie, en bra introduktion till sporten. Just nu äger jag så många böcker att jag försöker ge alla vidare så att jag inte samlar på mig mer. Roller girl kommer jag att behålla. Jag vet att det dröjer länge, men just nu känns det som en fin bok jag skulle vilja att Selma läste om sisådär tio år.

Läs mer: Adlibris, Bokus

Jul 28

Nya pysselböcker från Olika förlag!

Pysselböcker från Olika

Olika förlag har gett ut två genusmedvetna pysselböcker. Det är två stycken för lite olika åldersgrupper. Min son som är fyra är målgrupp för den gula, medan den gröna ä för barn som kan skriva och räkna lite.

Man som vattnar blommor

Detta är ett exempel på normkritisk bild att färglägga. Det är inte bara att färglägga, utan också att rita vad som kommer upp i de olika blomkrukorna.

Rita frisyrer

Här får du rita frisyrer på ett antal roliga figurer.

Astronaut att färglägga

Vem är astronaut och vad är det hen får se?

Hugo gillade pysselböckerna, men han har inte ritat så mycket i dem än. Det bror nog mer på att han inte är pysselbokstypen, mer än att böckerna inte är bra. Jag ska sätta mig ner med honom någon dag och se om han har lust att rita lite blommor eller frisyrer. Jag tycker hur som helst att det är en fantastisk idé att inte bara göra böcker som barnen får färglägga utan också låta dem rita själva. En bra kombination mellan färgläggningsbok och ett blankt papper!

Jul 26

Recension: Olbers Croall, Moa-Lina; I mitt namn; 2016

I mitt namn - en bok om att vara transI mitt namn (Natur och kultur) är en bok om att vara trans. Moa-Lina Olbers Croall har intervjuat flera transpersoner om deras vardag. Det är personer som genomgått könskorrigerande kirurgi, det är personer som inte vill definiera kön alls och det är personer som inte riktigt vet om det vill utreda sig för att få byta juridiskt kön. Med andra ord är det en stor blandning personer som väl ska vara som transpersoner är mest – dvs olika.

Det är personliga intervjuer och vissa personer är helt öppna, medan andra vill vara anonyma. Några berättar ingående om kirurgi och tankar kring utredning. Andra berättar om en osäkerhet kring kön och en glädje i att ha landat i att det inte spelar någon roll, att man får lov att inte hålla sig till ett kön. De som är ickebinära vittnar om att omgivningen har svårare att förstå dem som inte vill definiera sig till det ena eller andra könet. Skådespelaren Saga Becker, som vunnit en guldbagge för bästa kvinnliga huvudroll, finns med i boken och svarar på frågor från de andra intervjupersonerna. Ett fint inslag tycker jag!

Boken innehåller också tips på böcker och filmer där transpersoner förekommer och det finns tips till såväl transpersoner som anhöriga. De råd vi cispersoner får kan tyckas ganska självklara, men är tyvärr inte det. Fråga inte om för intima saker du inte har med att göra. Hur människors underliv ser ut är inget man någonsin bör fråga. Säg inte fel namn eller fel kön. Transpersoner är inte heller skyldiga att svara på allas nyfikna frågor bara för att du inte känner någon annan som är trans.

I mitt namn är en bok alla bör läsa. Kunskapen om transpersoner måste definitivt bli bättre och vi är många som måste öppna våra ögon och se att transpersoner fortfarande förnedras och spottas på. Och transpersoner mår ofta mycket dåligt, som en följd av hur det ser ut i samhället. I mitt namn är mycket gripande och ger en bra bild av hur det kan vara att vara trans, utan på något sätt utge sig för att vara heltäckande. Det är individuella berättelser och då är vi tillbaka där denna recension startade, att alla är olika. Så även transpersoner.

Läs mer: Adlibris, Bokus

Jul 24

Recension: Cleave, Chris; Guld; 2012

GuldI min jakt efter sportböcker fick jag tips om Chris Cleaves Guld. Den handlar om två kvinnor som båda tränar inför OS i London 2012. De är cyklister. Cleaves är är manlig författare, men hans skildring av två kvinnliga atleter får ändå kvala in i Feministbiblioteket.

Lite spoliervarning i sista stycket!

Zoe och Kate tillhör världseliten i velodromcykling. Zoe har ett guld från OS i Aten 2004, men Kate har aldrig vunnit ett OS-guld. Kate är gift med cyklisten Jack, som också han van guld i Aten. Tillsammans har de en dotter, Sophie, som är svårt sjuk i leukemi. De försöker rodda sin vardag, sin träning för att båda ha en chans att vinna i London och framför allt alla Sophies mediciner. Zoe lever ensam och hennes största problem är att hennes vilda liv leder till dålig publicitet. Trots olikheter är Kate och Zoe bästa vänner, men samtidigt också sina värsta konkurrenter.

Det är en berättelse två mycket olika kvinnor, en med ett familjeliv och sjuk dotter och den andra med bara sig själv att tänka på. De är samtidigt lika i sin tävlingsinstinkt och förmågan att pressa sig till det yttersta. Deras vänskap tycks ha överlevs mycket och hur mycket får vi veta ju längre in i boken vi kommer. Det nystas fram ett triangeldrama med flera bottnar och konkurrens på mer än ett sätt. Jag tyckte att boken var bra, men de mest intressanta delarna var de om träningen och sporten och mindre intressanta om Kate och Zoes vänskap och konkurrens. Just den delen var ganska banal och förutsägbar. Historien om den sjuka dottern var fin, men där var jag oerhört rädd att det inte var en feelgood jag hade fått tag på.

Det var en feelgood, vilket jag är tacksam över, så får ni tolka det som ni vill. Det blev en gastkramande upplösning som slutade på det enda sätt som jag kunde tänka mig. Ungefär lika förutsägbar som resten av boken. Bra, som sagt, men inte fantastisk.

Läs mer: Adlibris, Bokus

Jul 23

Recension: Lima, Conceição; Dikter; 2004-2011

Conceicao LimaAv en slump har jag i år läst flera böcker av portugisiskspråkiga författare och därmed fått lära mig om Portugals kolonialhistoria. Jag läste på lite mer och fick då veta att den lilla afrikanska ögruppen São Tomé and Príncipe också varit en portugisisk koloni. Därifrån fann jag poeten Conceição Lima och några av hennes dikter finns översatta till engelska på nätet. Läs här, här och här.

Lima är född 1961 på São Tomé och är utbildad i Portugal. Hon är en postkolonial författare och började skriva efter landets självständighet 1975. Hennes poesi har hyllats och hon kritiserar Europa för sin del i slaveriet och kolonialismen och hur det drabbat det saotomeanska samhället. Pretty tyrants är ett bra exempel på en sådan dikt.

En av mina favoriter var Travellers. Kanske kan den också räknas till de kritiska rösterna mot kolonialismen, kanske handlar den om något annat.

They bore sunsets and roads
Thirst for the horizon called them

– Who do you belong to?
Who are your people?

That’s how our grandmother held out
A mug of water to the traveller

Det är lite fint på något sätt, att erbjuda resenärer en mugg vatten oavsett varifrån de kommer. Den blir finare och finare ju fler gånger jag läser den och s¨funkade det för mig med alla hennes dikter. Det fastnade inte med en gång, men efter ett par genomläsningar kände jag att det var lyrik som tilltalade mig.

Jul 22

Recension: Persson Giolito, Malin; Störst av allt; 2016

Störst av alltSå var det dags att återigen ta mig an en i bokbloggosfären hajpad bok, Störst av allt av Malin Persson Giolito (Wahlström & Widstrand). Det är en ungdomsbok och en rättegångsskildring. Det lät spännande så jag läste den.

Det har gått nio månader sedan den så kallade Djursholmsmassakern, en skolskjutning där flera personer mist livet. Maja överlevde massakern och står nu åtalad för att hon tillsammans med sin pojkvän ska ha planerat och utfört dåden. Maja har medgivit att hon skjutit sin pojkvän Sebastian som är ett av offren. Hennes pappa ar sett till att hon har Sveriges mest ansedda försvarare vid sin sida. Samtidigt som vi får följa rättegången får vi en bakgrundshistoria om vad som ledde fram till katastrofen. Sebastian är son till Sveriges rikaste man och han saknar inget materiellt. De flesta andra i Djursholm har det också gott ställt, men ändå kryper alla för Sebastian och hans pappa. Maja är den enda som får lära känna honom på djupet. Deras passionerade kärlek är länge på väg käpprätt åt skogen, men ingen anar vad som döljer sig bakom den perfekta fasaden.

Inte alla i boken är från Djursholm och födda med silversked i munnen. Samir till exempel, han är den som kämpar sig fram och försöker genom höga betyg skaffa sig ett bättre liv. Klasskillnader är ett viktigt tema i boken och författaren både visar det genom de olika karaktärerna, men också genom att Maja reflekterar över dem i häktet. Jag tycker att det är ganska tydligt att hon vet mycket om den värld hon beskriver. Hon skildrar exempelvis ett stort hyckleri bland överklassen när dyra serviser blir loppisfynd och exklusiva nyinköpta lampor blir arvegods i samtal med andra. Fasaden är otroligt viktig.

Själva storyn är inte bara spännande, den är också djupt tragisk. Hela tiden verkar huvudpersonen, som är berättaren i boken, ha distans till det som hänt. Men samtidigt förstår man ganska tidigt att hon inte alls har det, utan att det bara är en skyddsmekanism.

Boken är spännande, men kanske något seg att komma in i. Jag måste säga att författaren kan detta med cliffhanger. Det kändes aldrig klyschigt eller påklistrat, utan bara otroligt spännande. Det är en välskriven bok med kanske något övertydliga karaktärer, men den medryckande historien fick mig att glömma det ganska snabbt,

Läs mer: Adlibris, Bokus, Enligt O, Johannas deckarhörna, och dagarna går…

Jul 20

Recension: Igelström, Emma; All in; 2012

All inDet är sportår här på bloggen och därför tänkte jag läsa lite av idrottsstjärnor. All in av Emma Igelström visade sig inte vara den bok jag trodde att det var. Det är egentligen mer av en självhjälpsbok än en bok om hennes idrottskarriär, men den fick duga.

Emma Igelström är en person som gått all in för allt hon tagit sig för, skola, idrott, jobb och familjeliv. Hon har pressat sig hårt och aldrig känt sig riktigt nöjd och lycklig. Inte ens när hon blivit världsmästare eller fick barn. Detta har fött ödesdigra konsekvenser för henne och hon missade OS i Aten 2004 för att hon hade för svåra ätstörningar. Efter det har hon även behandlats för alkoholism. Hon trodde att allt skulle bli bra när hon blev förälder, men det blev bara värre och en dag bestämde hon sig för att ta sitt liv. Hon överlevde lyckligtvis. Idag är hon lyckligare och hon har sin dotter varannan helg, inte för att hon är en dålig mamma utan för att hon gör det som hon och flickans far anser bäst för dottern.

All in är en bok om hur du tar dig ur dåliga mönster och hur du upptäcker att du är på väg åt fel håll. Men det är ingen bok som sitter inne på ett svar, utan du uppmanas att uppsöka psykologhjälp eller behandling. Det var det jag gillade med boken. Det jag tyckte mindre om var att det var uppbyggt som en självhjälpsbok, fastän det stod i inledningen att det inte skulle vara det. Det är punktlistor efter varje kapitel samt rader för egna anteckningar.

Jag förstår att hon redan berättat om sin historia i en annan bok och att detta är mer en bok om att ta sig ur sina problem och därför ska jag inte klaga på att jag inte fick mer information. Det var mer att boken inte alls var vad jag ville läsa just nu. Men lite fick jag med mig om hennes liv och karriär och det är förmodligen en viktig insikt för många att framgångar i sig inte kan hjälpa dig att må bättre. Om du inte kan njuta av dina medaljer kommer du inte att kunna göra det om de blir ännu fler heller.

Läs mer: Adlibris, Bokus

Jul 19

Mamma Mu – teaterföreställning på Landsort

I söndags var vi på teater här på Landsort. Mycket trevligt initiativ att bjuda hit en barnteater måste jag säga. Mamma mu och Kråkan stod för underhållningen och hela familjen var givetvis där. (De har även hållit en föreställning på Svärdsö.)

Mamma Mu och Kråkan

Kråkan och Mamma Mu lekte en hel del även om Kråkan givetvis inte tyckte att det var passande att kor leker. Barnen var mycket förtjusta och när Mamma Mu försökte smyga ropade Hugo: Hennes pingla! Det är svårt att smyga med en pingla om halsen, det förstår till och med barn.

Andreas och Hugo på Mamma Mu

Som sagt mycket roligt, för både barn och vuxna.

Jag och Selma på Mamma Mu

Selma var yngst i publiken och hon skötte sig bra, trots att hon var vaken hela tiden. Jag älskar Mamma Mu för att hon gör det hon vill och struntar i vad andra (Kråkan) tycker är passande. Bra förebild!Hugo ger Kråkan en blomma

Efteråt fick ett barn lämna blommor till Mamma Mu och Kråkan. Det vår så populärt att alla barn som ville fick lämna över blomman, Här ger Hugo blomman till Kråkan. Han var glad och nöjd efter föreställningen. Mycket roligt att vi har fått möjlighet att se teater på Landsort!

Jul 18

Recension: Hawkins, Paula; Kvinnan på tåget; 2015

Kvinnan på tågetEn av förra årets stora bokhajpar är Kvinnan på tåget av Paula Hawkins (Massolit). Jag tyckte länge att den inte alls verkade passa mig. Rekommendationer från många olika håll både bokbloggare jag gillar och min faster, gjorde att jag gav den en chans!

Rachel är 34 år, frånskild, alkoholist och utan jobb. Varje dag åker hon med samma tåg in till London för att den hon bor hos inte ska misstänka att hon har fått sparken. En dag ser hon något hemskt, men hon kan inte riktigt minnas exakt vad. När hon ser nyheterna om Megans försvinnande vet hon att det har med det att göra. Megan är en kvinna som bor i ett hus som Rachel haft under uppsikt länge. Därför kan Rachel komma med vissa nödvändiga upplysningar till polisen, men hon kan inte knäcka gåtan så länge hon inte minns.

Det är en oerhört spännande och lite annorlunda thriller. Vi får, förutom Rachel, följa Megan och Rachels exmans nya fru Anna. Genom dessa tre växer historien fram och Megans försvinnande får en lösning. Jag tyckte att boken hade ett klart feministiskt drag eftersom ett viktigt tema är kontrollerande och dominerande män. Det handlar också mycket om otrohet och det är särskilt intressant eftersom vi får flera sidor av saken. Det är för övrigt träffande för hela boken, att den är just nyanserad. Därför är det inte så att du redan på sidan tre räknar ut vem som är skurken.

Kvinnan på tåget är en annorlunda deckare, men mycket bra. Jag tyckte om den och det var mer än bara en deckare.

Läs mer: Adlibris, Bokus, Hyllan, Feelgoodbiblioteket, Kulturbloggen, Bokhora, Dagens bok, DN, GP

Tidigare inlägg «