Feb 22

Berömda och glömda idrottskvinnor: Hayley Wickenheiser

Hayley Wickenheiser

Hayley Wickenheiser – världens bästa kvinnliga hockeyspelare

Idag spelade Kanada final i damernas hockeyturnering. Kanada och USA är det överlägset bästa damlagen i hockey och idag var de USA som var det starkare laget. Kanada har vunnit alla turneringar i OS sedan 2002. 1998 vann USA. Med andra ord är Kanada ett lag man inte vill att Sverige ska möta förrän i finalen. Och det var just vad vi gjorde 2006 i Turin då vi mirakulöst nog slog ut USA i semin. Men Kanada vann finalen. Dagens inlägg ska handla om en av Kanadas bästa spelare genom åren, Hayley Wickenheiser.

Trots att hockey är stort i Kanada var lilla Hayley ovanlig. Hon fick konståkningsskridskor, men ville hellre har hockeyskridskor. Som tur var hade hon en pappa stöttade henne och hon fick spela hockey. Det fanns inga flicklag på den tiden (hon är född 1978) så hon fick spela med pojkar. Det var inte alltid hon var välkommen. Både spelare och deras föräldrar hade synpunkter (källa). Det blev bättre när familjen flyttade till Calgary, för där fanns ett tjejlag.

Som femtonåring tog hon plats i Kanadas damlandslag i hockey. Hon skulle stanna där till i januari 2017. Fyra OS-guld och sju VM-guld och fler andra medaljer av mindre ädla valörer blev det genom åren. Hon har spelat fler matcher (242), gjort fler mål (159) och fler assist (193) än någon annan kanadensisk kvinnlig hockeyspelare förut. Det står sig förmodligen rätt så bra även internationellt. Hon är vida erkänd som världens bästa kvinnliga spelare genom tiderna.

Att säga att Hayley Wickenheiser har varit en förebild för många unga tjejer i Kanada, känns nästan inte nödvändigt. Det säger sig själv. Det är tack vare spelare som henne (och hennes fantastiska pappa!) som gjort det möjligt för kvinnor att komma så långt som till den olympiska rinken. Det var trots allt först 1998 kvinnor fick tävla i hockey i OS för första gången.

Inte nog med allt detta. Wickenheiser har också tävlat i sommar-OS i softball. Då kom Kanada på åttonde plats. Hon slutade med hockeyn 2017 för att slutföra sina studier i medicin. Idag lever hon tillsammans med sin son i Calgary.

Feb 21

Berömda och glömda idrottskvinnor: Oksana Baiul

Oksana Baiul

Oksana Baiul – konståkerskan som vann när Kerrigan och Harding bråkade

Idag går konståkningsdamerna in i OS-tävlingarna. Förra gången det var OS skrev jag om de bråkande amerikanerna Nancy Kerrigan och Tonya Harding. Det var upplagt för en rafflande final 1994, men ingen av dem vann. Det gjorde istället sextonåriga Oksana Baiul från Ukraina, vilket nog är få som minns idag.

Oksana Baiuls guld i Lillehammer 1994 var det första ukrainska OS-guldet i historien. Baiul är uppvuxen i Dnipropetrovsk och hon böljade med konståkning eftersom hon ansågs för tjock för balett. Eftersom konståkning var som dans på is, fick det duga. Baiul skulle visa sig ha fallenhet för sporten och hon fick sitt stora genombrott när hon vann VM 1993. Året efter vann hon alltså en olympisk guldmedalj.

Efter karriären gick det lite sämre. Hon flyttade till USA efter OS-guldet 1994 och började att uppträda i olika shower på is. Men det var inte en dans på rosor för hon drogs med stora alkoholproblem i flera år. 1997 gick det så långt att hon åkte fast för rattfylla. 2004 deklarerade hon för Chicago Tribune att hon var nykter och att det var viktigare än det olympiska guldet. Idag lever hon i Las Vegas med sin manager.

Oksana Baiuls åk i OS i Lillehammer 1994.

Feb 20

Berömda och glömda idrottskvinnor: Seun Adigun

Nigerias boblag

Seun Adigun – Pyeongchangs Cool Runnings

Idag skriver jag om en kvinna som definitivt inte tillhör kategorin berömda idrottskvinnor och faktiskt inte heller glömda. Hon kommer förhoppningsvis att bli detta olympiska spels stora snackis. Seun Adigun är initiativtagare och lagledare i Nigerias boblag. Inte bara är det första gången Nigeria har ett boblag i OS, utan det är första gången någonsin som Nigeria är representerade i vinter-OS över huvud taget.

En kvinnlig Cool Runnings har hon och hennes lagkamrater kallats. Det är nu 30 år sedan fyra jamaicanska killar försökte sätta Jamaica på vintersport-kartan. Nu ska Seun Adigun göra detsamma med Nigeria.

Seun Adigun är häcklöpare som tävlat i sommar-OS, dock utan några stora framgångar. I november i år lyckades hon och henne medtävlare kvalificera sig till vinter-OS. Adigun började med bob i USA 2015 och hon har sagt i en intervju att det enda hon visste om sporten var det hon sett i filmen Cool Runnings. Meningen från början var att tävla för USA, men hennes chanser att klara den konkurrensen var små. Istället föddes idén med att skapa Nigerias första boblag. (Det ligger kanske nära tillhands att tro att hon faktiskt blivit inspirerad av filmen Cool Runnings, är min anmärkning här).

Adigun är född i USA och har nigerianska föräldrar. Hennes medtävlande Ngozi Onwumere och Akuoma Omeoga är precis som hon födda och uppväxta i USA. Det nigerianska boblaget är således inte ett inhemskt påfund. I USA har laget haft en möjlighet att träna på is och haft tillgång till bra träningsarenor. (För den som inte vet så är grenen tvåmansbob och en av de tre är således reserv.)

Jamaicas boblag var också en amerikansk idé (två amerikaner som bodde på Jamaica kom på idén med boblaget, till skillnad från vad som skildras i filmen Cool Runnings). Oavsett hur laget kommit till eller om kvinnorna bara gör det för uppmärksamhet så är det coolt. I intervjuer säger alla tre kvinnorna att de vill vara förebilder för andra nigerianska flickor och kvinnor. Nu är de alla uppväxta i ett land som ger dem större möjligheter och det är ju fantastiskt att de utnyttjar det för att kvinnor i föräldrarnas hemland ska kunna känna att de också kan.

Filmer Cool Runnings var inte på riktigt, det var inte så fantastiskt som det framställdes. Nigerias boblag är inte heller som filmen, men ungefär som verklighetens jamaicanska boblag. Jag ser fram emot att se hur det går för nigerianska kvinnorna med Seun Adigun i spetsen, men mest intressant är väl vad det får för konsekvenser för kvinnor i Nigeria. Utan att överdriva deras betydelse, så hoppas jag att i alla fall några tjejer tänker att de vill bli som dem!

För er som inte sett Cool Runnings:

Feb 19

Recension: Yoshimoto, Banana; Kök; 1988

KökDenna månads språk är japanska enligt Ugglan och bokens utmaning och jag har valt att läsa Banana Yoshimotos bok Kök. Den kom på svenska 1994 och mitt ex är från Stadsbibliotekets magasin. Kök innehåller två berättelser, Kök och Moonlight shadow.

Kök handlar om Mikege som förlorat hela sin familj och senast sin mormor som hon vuxit upp med. Hon träffar Yuichi som låter henne bo med honom och hans mamma. När mamman blir mördad är Mikege och Yuichi ensamma i världen och försöker att hitta en väg framåt. Kommer de att göra det tillsammans eller långt från varandra och sorgen?

I Moonlight shadow handlar det om Satsuki som förlorat sin pojkvän i en bilolycka. Han dog när han skjutsade sin brors flickvän. Brodern och Satsuki försöker tillsammans och var för sig ta sig ur sorgen.

Det var en trevlig bok om sorg och kärlek. Det fanns en del personer som lyfte historien såsom Yuichis mamma som är transkvinna och brodern till den döda pojkvännen i den andra historien som går omkring i sin flickväns sjömansklänning för att klara saknaden. Annars var det ganska tunt, men som sagt, trevligt.

I det stora hela så blev jag lite förvånad när det helt plötsligt började en ny historia. Det stod inget på framsidan at det skulle vara två berättelser. Ska man ha en bok med två berättelser så passar det nog bättre om de är lika långa. Nu är Kök en kortroman och Moonlight shadow en novell. Det hade nog funkat med fler noveller.

Läs mer: Ugglan och boken

Feb 19

Berömda och glömda idrottskvinnor: Anna Holmlund

 Anna Holmlund

Anna Holmlund – Sveriges stora OS-hopp 2018 som idag lever ett annat liv

Dagens idrottskvinna är den svåraste att skriva om. I veckan skulle vi heja fram Anna Holmlund till OS-guld i Pyeongchang. Det blir inte så. Det blev istället en krasch 2016 som hon överlevde, men som gjorde att hon idag tvingas leva ett helt annat liv än det hon levde före kraschen.

Anna Holmlund var framgångsrik i skicross, men hon saknar ett mästerskapsguld. Hon har ett VM-brons och så ett OS-brons från Sotji. Antalet världscupsegrar var desto fler. Det var på en träning i december 2016 i italienska Innichen som hon föll och skadade sig så svårt att hon fick en allvarlig hjärnskada. Idag har rehabiliteringen gått längre än förväntat och hon har gjort flera offentliga framträdanden, bland annat på idrottsgalan i januari i år.

Holmlund började som fotbollsspelare men slutade för att plugga på Handelshögskolan i Stockholm när hon var 22. Hon kände sig dock inte färdig med tävlingar. När hon fick syn på den relativt nya sporten skicross ville hon testa det. Det blev kärlek vid första ögonkastet. Ett år senare stod hon överst på världscuppallen. Den segern var i Innichen, där allt senare skulle sluta.

Det är så tråkigt att vi inte får se Anna slåss om medaljerna i OS. Istället är det hennes lagkamrat Sandra Näslund som kommer att slåss om guldet. När Holmlund försvann klev Näslund fram och det med besked. Hon tog tog hem VM-guldet 2017. Guldet på herrsidan tog Victor Öhrling Norberg, Anna Holmlunds sambo. Hur det går i OS får vi se under veckan.

Feb 18

Berömda och glömda idrottskvinnor: Lidija Skoblikova

 Lidija Skoblikova

Lidija Skoblikova – skridskoåkaren som skrev in sig i den olympiska historien och sedan blev professor i historia

Det finns ingen skridskoåkare som tagit fler olympiska guldmedaljer än Lidija Skoblikova från Ryssland, dåvarande Sovjetunionen. Idag åker damerna 500 meter i OS i Pyeongchang och jag passar på att berätta lite mer om en fantastisk skrinnare.

Hon tog två guld 1960 i Squaw Valley, men det var fyra år senare i Innsbruck som hon satte ett rekord som skulle stå sig länge. Hon tog fyra guld under ett och samma OS och det var inte förrän 1988 som en skridskoåkare skulle slå det rekordet. Då var det Eric Heiden som tog fem guld.

Lidija Skoblikova hade en arbetarklassbakgrund, men studerade efter skridskokarriären. Hon blev professor i historia på 70-talet. Hon gjorde också karriär som tränare och coachade det ryska skridskolandslaget på 90-talet. Som assisterande tränare hade hon sin son. Hon har även varit ordförande för det ryska skridskoförbundet i tolv år. På invigningen i OS i Sotji 2014 var hon en av dem som bar den olympiska flaggan.

Feb 17

Recension: Fine, Cordelia; Testosteron rex; 2017

Testosteron rexÄntligen! Äntligen kommer en bok som ifrågasätter forskning som pekar på att testosteronet är en viktig faktor när det kommer till skillnader mellan män och kvinnor. Psykologen Cordelia Fine har skrivit boken Testosteron Rex och vill en gång för alla slå hål på en seglivade myten om in testosteronets betydelse. Boken är utgiven i år i Sverige på Daidalos förlag.

Cordelia Fine är professor i psykologi och verksam vid University of Melbourne. I Testosteron rex går hon igenom forskning som visar på grundläggande skillnader i män och kvinnors hjärnor och visar att kvinnor och män oftast inte deltar i undersökningarna på lika villkor. Eller så har forskarna förbisett det som inte stämmer överens med sin egen tes. Forskare tar oftast inte heller hänsyn till kvinnors sociala förutsättningar och därför blir det en skev forskning.

Är män mer promiskuösa? Ja, säger vissa och detta ska bero på att män vill maximera sin avkomma. Ju fler de ligger med, desto större chans att sprida sin säd. Men efter en noga genomgång av mäns alternativ för att få en avkomma, kommer Fine fram till att ligga med en kvinna så mycket som möjligt ökar chanserna. 100 barn på ett år, som någon påstått var möjligt, är bara möjligt i teorin. I praktiken måste man ta hänsyn till fertilitet och inte minst möjlighet att ligga oskyddat med någon.

Sedan har vi ju detta med riskbenägenhet. Män anses vara mer riskbenägna och därför leder de oftare större företag. Det finns en skillnad, kommer Fine fram till, men det är en klick vita privilegierade män som är mer riskbenägna. Med andra ord är det inte biologiskt. Sedan verkar det vara så att män blir mer riskbenägna när deras maskulinitet ifrågasätts. Män som fått smörja in sig med blomdoftande handkräm tig större risker än män som inte gjort det, visaren forskning. Dessutom, och det har jag läst om förut, verkar kvinnor vara mer riskbenägna när de tror att ingen ser och män när de tror att någon ser.

Fine avslutar med att prata om barn och könskodade leksaker. Det finns en viss skillnad i vad pojkar och flickor föredrar, men resultaten är långt ifrån så entydiga att det skulle kunna motivera hur det ser ut i leksaksaffärerna. Barn är medvetna och de identifierar sig snabbt och förstår vilken del av leksaksaffären de borde leta leksaker från. Dessutom visar forskning att om tågen är rosa och dockorna blå minskar skillnaderna med var olika barn föredrar. Det var alltså så enkelt som att lite målarfärg ändrar pojkars och flickors preferenser?

Jag kan skriva hur mycket som helst om den här boken. Den är fantastisk. Och inte bara fantastisk innehållsmässigt utan den har också ett högt underhållningsvärde. Det märks att Fine tycker att det är oerhört fånigt att påstå att män och kvinnor är fundamentalt olika och jag kunde inte låta bli att småfnissa på flera ställen. Framförallt är författaren kunnig och vet vd hon pratar om. Det är ingen svamlande bok, alla fakta är belagda.

Min uppmaning till alla är att läsa den här boken. Antingen för att bli omvända eller mer övertygade. Eller för att få argument att krydda släktmiddagar och raster på jobbet med. Den viktigaste slutsatsen i boken är att den renodlade kvinnan med alla kvinnliga egenskaper och manlig dito, är en myt. Det finns inte så klara skillnader mellan könen. Så nu kan vi sluta hänvisa till skillnader i våra hjärnor när vi ska förklara ojämställdhet!

Läs mer: Adlibris, Bokus, Aftonbladet

Feb 17

Berömda och glömda idrottskvinnor: Hanni Wenzel

Hanni Wenzel

Hanni Wenzel – tog Liechtensteins första OS-guld

Hanni Wenzel är en före detta framgångsrik alpin åkare från Liechtenstein . Idag står super-G på det alpina OS-schemat och då får vi se Hanni Wenzels dotter Tina Weirather försvara Liechtensteins färger.

Wenzel är född i Tyskland, men flyttade till Liechtenstein när hon var liten. Hennes bror Andreas och syster Petra Wenzel och hon själv visade sig vara oerhört duktiga i alpin idrott. Då var det inga som helst problem för hela familjen att få medborgarskap i det lilla landet mellan Schweiz och Österrike.

Hon var mycket framgångsrik i världscupen på 70-talet och vann den totala världscupen 1978. 1980 i OS i Lake placid vann hon dubbla guld i slalom och storslalom. Men när det var dags att försvara gulden 1984 i Sarajevo blev det sopp, precis som för Ingmar Stenmark. De anklagades för brott mot amatörreglerna och fick inte ställa upp. En skam för sporten och den regeln är nu lyckligtvis ett minne blott.

1979 gjorde Paraguay ett frimärke med Hanni Wenzel som ni kan se ovan. Det känns ju oerhört lustigt att de valde ett tema med en slalomåkare. Känns inte alls som något som intresserar paraguayaner. Det får mig att tänka på bisarra motiv från länder som förekommer flitigt i frimärkssamlarsammanhang. Men det är ett helt annat ämne.

Feb 16

Kulturkollo ber om koreansk kultur: Pinkfong

Byggnad vid Woljeongsas tempelkomplex i Pyeongchang

Byggnad vid Woljeongsas tempelkomplex i Pyeongchang.

Veckans tema på Kulturkollo är Korea och veckans utmaning är koreansk kultur. Jag har ju redan skrivit om koreansk litteratur så jag försökte febrilt komma på något annat. Bibimbap är en av mina favoriträtter och den är ju koreansk, men det känns som att det tar stopp där. Men så står jag och passivt lyssnar och kommer på mig själv med att nynna med i dotterns youtube-favorit.

Pinkfong är Selmas absoluta favorit och har du en gång lyssnat på Baby Shark så glömmer du den aldrig. Tyvärr, men så är det. För Selma har Pinkfong nästan gått om Babblarna i popularitet. Ledsen att jag inte kunde bidra med något mer sofistikerad kultur, men lite såhär är mitt liv just nu.

Paddatittande

Mina barn tittar på paddorna i mellandagarna. December 2017.

Feb 16

Berömda och glömda idrottskvinnor: Yvonne van Gennip

Yvonne van Gennip

Yvonne van Gennip –  Holländskan som tog tre guld på skridskor 1988

Idag åker damerna 5000 meter skridskor i OS i Pyeongchang. 1988 hette de olympiska spelens stora drottning Yvonne van Gennip. Hon vann inte bara 5000 meter, utan även 3000 och 1500. Med tre guldmedaljer blev hon spelens främsta mästare, bredvid den finska backhopparen Matti Nykänen. Men han tog ett lagguld, så van Gennip var ensam om att ta tre individuella guld i OS i Calgary (vilket visserligen Nykänen inte hade någon möjlighet att göra, men men).

van Gennip hade deltagit i OS i Sarajevo 1984, utan att vinna några medaljer. Före OS i Calgary skadade hon foten och det var östtyskor som var storfavorit på alla distanser. van Gennip hann dock rehabilitera sig i tid och trots hårt motstånd vann hon alla tre distanserna hon ställde upp i. På pallen i samtliga fall stod även två östtyskor.

Nederländerna är en stor skridskonation och Yvonne van Gennip en av deras största stjärnor.