Apr 01

Recension: Axelsson, Majgull; Jag heter inte Miriam; 2014

Jag heter inte MiriamNu har jag äntligen läst boken som vann bokbloggarnas litteraturpris 2014. Majgull Axelssons Jag heter inte Miriam (Brombergs) har stått på min att-läsa-lista länge nu. Jag har dragit mig lite för det för att jag trott att det ska bli för jobbigt.

Miriam heter egentligen Malika och är rom från Bayern. När hon fyller 85 år befinner hon sig i sitt stora fina hus i Nässjö omringad av barn, barnbarn och barnbarnsbarn och uttalar så orden för första gången sedan hon kommit till Sverige: Jag heter inte Miriam. För Miriam var en judinna som dog i en fångtransport från Auschwitz till Ravensbrück. Malikas fångdräkt var trasig och sådant kunde straffas med döden, visste hon. Hon tog en av de dödas kläder och så började hennes nya liv som judinnan Miriam. Detta liv innebar fler fördelar och bättre bemötande av andra fångar, till hennes stora förtret. I Sverige, dit hon kom som judisk flykting, får hon veta att romer inte får stanna. Då fortsätter hon att ljuga. Hon berättar inte sin bakgrund för någon förrän på sin 85-årsdag.

Det är svårt att inte älska den här boken. Så fantastisk bra skriven och så oroligt mycket research det måste ha krävts för att skriva den, Jag skrev för ett kort tag sedan om realistiska romaner och huruvida det är fullt realistiskt att en rom blev judinna är inte det viktiga här, utan att den är så väl genomförd och att den romska identiteten finns med som en röd tråd genom hela boken. Miriam/Malika känner oerhört realistisk.

Så många böcker har skrivits om judar och förintelsen, men romska öden har lyst med sin frånvaro. Därför är det bra att det belyses i litteraturen och att Axelsson vågar visa på rasism och fördomar grupper emellan är också viktigt. Vi ska inte ställa grupper mot varandra och jämföra vem som har haft det värst, men vi ska definitivt visa att det är många som gått igenom svåra saker, men som kanske inte fått den uppmärksamhet som andra grupper fått. Romers utsatthet kan vi alla se idag på våra svenska gator och torg och då kan det vara bara att veta att romer inte hade rätt att resa till Sverige förrän 1954. Alla romer som kom till Sverige med de vita bussarna efter andra världskriget skulle således skicka tillbaka till sina ursprungsländer, trots att de inte hade några släktingar eller något liv att återvända till.

Jag heter inte Miriam är både en fantastiskt välskriven bladvändare och en bok som verkligen manar till eftertanke. Jag hoppas att du inte väntat lika länge som jag på att läsa den!

Läs mer: Adlibris, Bokus, Aftonbladet, DN, SvD, GP, Sydsvenskan, Bokmania, Carolina läser

Mar 31

Tematrio v 14 – Påsken

Påskris enligt familjen Lager Ericson. Mars 2015.

Påskris enligt familjen Lager Ericson. Mars 2015.

Idag ska jag försöka lista tre böcker som utspelar sig på påsken, enligt uppmaning från Lyran. Inte det lättaste som ni förstår.

Liane Moriarty – Öppnas i händelse av min död: Den på svenska nyligen utkomna australiensiska bestsellern utspelar sig under några dagar kring påsk. Jag har fått lära mig allt om australiensiska påsktraditioner inklusive korsbullar med smör. Det tog ett tag innan jag fick det att gå ihop med att det var höst och påsk samtidigt.

Barnens bibel: När min man skulle ge mig ett exempel på bok som utspelar sig på påsken svarade han fyndigt ”Nya testamentet”. Jag har inte läst bibeln, men dock fick jag barnens bibel läst för mig högt när jag var liten. Jo, det är sant. Idag är ingen av oss medlemmar i kyrkan, varken jag eller den som läste högt (mamma).

Marianne Fredriksson – Enligt Maria Magdalena: En fantastisk tolkning av Jesus efterspel via Maria Magdalenas ögon. Feministisk och fantastisk. Dessutom skildrar den efterspelet av en påsk.

Glad påsk!

Mar 29

Deutscher herbst – en sammanfattning

Nu är det hög tid att avsluta utmaningen Deutscher herbt. Och hur gärna jag än vill att tysk höst ska bli fransk vår, så ska jag vänta med fler utmaningar. Jag känner att jag inte är helt färdig med mina tyskspråkiga böcker, men eftersom både Tyskland och Österrike är kvar i EU-utmaningen finns tillfälle senare. Igår skrev jag om schweiziska noveller så det fick bli avslutningen.

Deutscher herbst var trots att livshändelser som sparken och missfall kom emellan blev det  ändå en lyckosam utmaning. Jag har läst många böcker från olika delar av den tyskspråkiga världen och dessutom två böcker på tyska. Utöver böckerna nedan har jag läst romaner av Peter Stamm och Uwe Timm samt en självbiografi av Maxim Leo. Jag har också uppmärksammat årsdagen av Berlinmurens fall och presenterat två tyska feminister, Alice Schwarzer och Christa Wolf.

Tyskland

tysklands flaggaTyska romaner på svenska

Deitmer, Sabine – Dominanta damer

Noll, Ingrid – Tuppen är död

Noll, Ingrid – Mina älskades huvuden

Rusch, Claudia – Honeckers kanderade äpple

Schalansky, Judith – Giraffens hals

Zeh, Juli – Leklust

Tyska böcker på Tyska

Fritsche, Susanne –  Die Mauer ist gefallen

Roche, Charlotte – Feuchtgebiete

Övrigt med anknytning till Tyskland

Persson, Annika Ruth – Hannah Arendts 40-tal

Österrike

Gruber, Sabine – Mira och IrmaÖsterrikes flagga

Haushofer, Marlen – Väggen

 

 

 

Schweiz

Rakusa, Ilma – Vidare vattenschweiz flagga

Rakusa, Ilma – I drömmarna mellan fälten: snö

Noveller

Abonji, Melinda Nadj – Av en hund blir det aldrig någon bacon

Frey, Eleonore – Inte ett sant ord

Schweikert, Ruth – Portbou 

Italien

Gruber, Sabine – Mira och Irma Italiens flagga

 

 

 

 

Jag har en del kvar och det som inte ryms inom EU-utmaningen ryms inom min ständiga utmaningen Läsa på tyska. Följande böcker med originalspråk tyska har jag olästa och vill läsa inom kort:

Tyskland

Andrea Maria Schenkel – Tannöd*
Judith Schalansky – Atlas över avlägsna öar
Martha Wilhelm – Berlinerinnen*

Österrike

Helene von Druskowitz – Pessimistiska kardinalsatser
Helene Migerka – Das Glück der Häßlichen und andere Skizzen und Satiren*
Marlene Streeuwitz – Svärtans ängel
Ursula Poznanski – Sveket

Schweiz

Zoe Jenny – Das Blütenstaubzimmer*

*) Böcker på tyska

Mar 28

Avslutning novell-lördag: Schweiz

schweiz flaggaIdag har jag recenserat sex noveller från Schweiz från Tranans novellsamling Sensommarmöten, tre som är skrivna på tyska, en på franska, en på italienska och en på rätoromanska. Det har varit lite blandat vad jag tyckte om dem, men generellt har det varit tämligen hög kvalitet.

Bäst alla kategorier: Av en hund blir det aldrig någon bacon
Mest feministisk: Vinterflicka
Mest chockartat slut: Gulasch i frysen

Schweiz var ett spännande land att läsa från och jag fick konfrontera mina egna fördomar om att Schweiz = tyskspråkigt och så fort jag läste de franska och italienska novellerna så tänkte jag automatiskt att de utspelade sig i Frankrike eller Italien. Men hur som helst så fick jag tre noveller till min tyska höst-utmaning som av någon anledning fortfarande pågår.

Nästa novell-lördag ska väl inte dröja allt för lång tid och temat är Polen. Det blir en del av EU-läsningen.

Mar 28

Recension: Cadruvi, Claudia; Gulasch i frysen; 2008

Schweiz beraättar: SensommarmötenTranans novellsamling Schweiz berättar: Sensommarmöten innehåller noveller på landets fyra officiella språk. Jag fokuserar på kvinnorna och recenserar de bästa ur samlingen en och en.

Claudia Cadruvi tillhör de få samtida författarna som skriver på rätoromanska. Novellen Gulasch i frysen är en kort berättelse där inget egentligen är som man förväntar sig. En kvinna jobbar som finanskontrollant, men får en dag ett  detektivuppdrag från en man i en rock som ser ut som något hennes pappa burit. Hon vill inte åta sig uppdraget, men övertalas att tacka ja. Mannen trycker ett paket i hennes famn. Slut.

Det fanns ingen gulasch i berättelsen, den slutade utan att man fick veta vad paketet innehöll och det som absolut inte framkom var ifall det var viktigt att mannen påminde kvinnan om hennes pappa. Så huvudstoryn: Vad ville mannen. Det får vi inte veta. Mycket frustrerande, väldigt annorlunda och lite roligt. Faktiskt lite roligt.

Läs mer: Adlibris, Bokus

Mar 28

Recension: Ruschat, Anna; I detta liv; 2001

Schweiz beraättar: SensommarmötenTranans novellsamling Schweiz berättar: Sensommarmöten innehåller noveller på landets fyra officiella språk. Jag fokuserar på kvinnorna och recenserar de bästa ur samlingen en och en.

Anna Ruschat tillhör den italienskspråkiga delen av Schweiz och hennes bidrag i novellsamlingen var I detta liv, en berättelse om barnlängtan. Såklart träffade novellen mig rakt i hjärtat. Martha som tror att hon inte kan få bar söker läkarhjälp och får till svar att hon faktiskt väntar ett barn. Men det blir inte som hon tänkt sig, utan en kort tid före förlossningen så får hon veta att barnet har en allvarlig skada och inte kommer att överleva.

Det var en fin novell mitt i allt det fruktansvärda. Det fanns ett hopp om något bättre och ett sätt att ta sig igenom det hemska. Trots det önskar jag inte ens min värsta fiende får gå igenom det som Martha gick igenom. Men jag vet ju att sådan sker och det inte alltför sällan. Jag är glad att jag läste novellen gåendes till förskolan så att jag dels var lite för okoncentrerad för att ta in varje stavelse och dels snart skulle få träffa mitt barn.

Läs mer: Adlibris, Bokus

Mar 28

Recension: Grobèty, Anne Lise; Vinterflickan; 1986

Schweiz beraättar: SensommarmötenTranans novellsamling Schweiz berättar: Sensommarmöten innehåller noveller på landets fyra officiella språk. Jag fokuserar på kvinnorna och recenserar de bästa ur samlingen en och en.

Vinterflickan är ursprungligen skriven på franska av Anne Lise Grobèty. Det är en poetisk novell om en stark kvinna – en vinterflicka. Sommarflickan är varm och kärleksfull, vårflickan doftar äppelblom och höstflickan skimrar som sjunkande solar. Vinterflickan däremot hon står stadigt och räds inte. Hon vet att kärleken till dig är stark.

Poetiskt, bra och feministiskt. Jag gillade det starkt. Det var nästan som en längre prosaisk dikt och jag älskade det feministiska över den, även om jag inte vet om just det var författarens syfte.

Läs mer: Adlibris, Bokus

Mar 28

Recension: Frey, Eleonore; Inte ett sant ord; 1989

Schweiz beraättar: SensommarmötenTranans novellsamling Schweiz berättar: Sensommarmöten innehåller noveller på landets fyra officiella språk. Jag fokuserar på kvinnorna och recenserar de bästa ur samlingen en och en.

Eleonore Frey är en tysktalande författare från Schweiz och Inte ett sant ord handlar om ett barns syn på vad som är sant och vad som inte är det. Barnet blir så småningom vuxet och så blir också betraktelserna. Språket är poetiskt och manar till eftertanke.

När jag läste den här novellen tyckte jag att fen var bra och jag drogs snabbt in i den. När jag nu dagen eter jag läst den ska skriva om den minns jag inte ett dugg. Så kan det vara och det är knappast ett bra betyg.

Läs mer: Adlibris, Bokus

Mar 28

Recension: Schweikert, Ruth; Portbou; 1994

Schweiz beraättar: SensommarmötenTranans novellsamling Schweiz berättar: Sensommarmöten innehåller noveller på landets fyra officiella språk. Jag fokuserar på kvinnorna och recenserar de bästa ur samlingen en och en.

Portbou är en plats i Spanien på gränsen till Frankrike. Orten har speciell betydelse för huvudpersonen i Ruth Schweikerts novell med samma namn. Huvudpersonen är en kvinna som aldrig haft en pojkvän, men hon har fått tre barn med tre olika älskare. Ju mer jag läste desto mer förstod jag att det låg traumatiska barndomsminnen och olösta saker i historien som gjort att hon agerade som hon gjorde.

Jag ville så gärna tycka om den här novellen för den kändes så feministisk och så viktig. Men jag förstod den inte. Jag visste inte riktigt vad jag skulle tycka om den veliga huvudpersonen och berättelsen innehöll inte ens en stor portion kärlek till barnen, utan var bara konstig.

Läs mer: Adlibris, Bokus

Mar 28

Recension: Abonji, Melinda Nadj; Av en hund blir det aldrig någon bacon; 2011

Schweiz beraättar: SensommarmötenTranans novellsamling Schweiz berättar: Sensommarmöten innehåller noveller på landets fyra officiella språk. Jag fokuserar på kvinnorna och recenserar de bästa ur samlingen en och en.

Melinda Nadj Abonjis novell Av en hund blir det aldrig någon bacon är en tidigare opublicerad novell och originalspråket är tyska. Abonji har rötter i Serbiens ungersktalande del (Vojvodina) och om det har hon skrivit i sin roman När duvor flyger. Novellen jag läst nu kändes lite ”balkansk”, men det kan också bero på att jag känner till författarens historia. Den handlar om en flicka och hennes relation till en farbror som sitter och läser tidningen. På slutet förstår vi att farbrodern är analfabet.

Det var en fin och lite smårolig novell om relationer och vad som egentligen betyder något. Jag fattade tycke för den roliga farbrodern som dagligen satt bakom sin tidning för att han tyckte om det.

Läs mer: Adlibris, Bokus

Tidigare inlägg «