Aug 20

Bokmässan 4: Välkommen på bloggmingel!

Inbjudan bloggmingel 2014

Välkommen på bokbloggarmingel på bokmässan!

Det äger rum lördagen 27 september 16-18 och du får träffa andra bloggare och förhoppningsvis hitta något kul på vårt bokgottebord.

Eftersom det bara går in 30 personer samtidigt i rummet så måste du anmäla dig. Det gör du till mig på hanna@feministbiblioteket.se

Sprid gärna inbjudan!

Aug 20

Veckans feminist: Monika Fagerholm

Monika Fagerholm, Foto: Ida PimenoffKort fakta

Född 1961 i Helsingfors.
Slog igenom som författare 1994 med Underbara kvinnor vid vatten.
Fick Augustpriser 2005 för Den amerikanska flickan.

Monika Fagerholms feministiska gärning

Monika Fagerholm har studerat psykologi och litteratur vid Helsingfors universitet. Hon debuterade som författare 1987 med boken Sham och fick sitt stora genombrott några år senare med Underbara kvinnor vid vatten (1994). Den senare har även filmats.

I Fagerholms böcker är det flickor eller kvinnor som är huvudpersoner. Det är ett medvetet feministiskt val från hennes sida eftersom det sällan är tjejer som får vara hjältar (källa: 10tal). i Diva står tonårstjejen i fokus och frågor om sexualitet såsom när och med vem man har sex med är centrala.

2005 kom Den amerikanska flickan ut och den togs inte emot med öppna armar i Svenskfinland, men i Sverige gicvk det desto bättre. Den belönades med Augustpriset samma år.

Monika Fagerholm och jag

Min vän Mia är från Ekenäs, där Monika Fagerholm bor, och hon har varit på mig länge att ge henne en andra chans (efter Den amerikanska flickan). Men jag har helt enkelt inte fastnat för Fagerholms författarskap. Jag klarar inte rikgit av stilen. Det betyder inte att jag inte beundrar henne. Hennes feministiska fokus och att hon medvetet lyfter flickor och kvinnor i litteraturen gillar jag skarpt. Jag är därför inte missnöjd med att Diva ingår i den feministiska litteraturkanonen.

Böcker av Monika Fagerholm som jag läst och recenserat

Underbara kvinnor vid vatten 1994

Diva 1998

Den amerikanska flickan 2005

Aug 19

Bokmässan 3: Kvinnor i Östeuropa

Bok- och biblioteksmässanPå Bokmässan kommer jag inte bara att spana in seminarier med brasilianska och katalanska författare. Jag har hittat tre riktigt intressanta seminarier på temat kvinnor i Östeuropa och det känns verkligen som något för mig. Östeuropa är en region (visserligen stor och mångfacetterad och inte enhetlig) som jag har intresserat mig för länge. Jag har väl aldrig kommit ur min Stasi-period, som en vän till mig tror att många har bredvid andra världskriget-perioden.

Här är de seminarier som jag hade tänkt att gå på:

Kvinnliga resenärer: Hit kommer bland andra Petra Hůlova!

Fältstudier mellan Minsk – Kiev: Ett seminarium där ukrainska Oksana Zabuzjko kommer. Jag läser just nu hennes Fältstudier i ukrainskt sex. Tyvärr krockar detta med ett brasilianskt seminarium, så jag får se hur jag ska klona mig.

Att vara kvinna under kommunismen: Givet tema!

Aug 19

Recension: Barbara, Vanessa; Salladsnätter; 2013

SalladsnätterVanessa Barbaras bok Salladsnätter ska få oss att tänka på Arto Paasilinnas eller Erlend Loes författarskap, enligt Natur och kulturs hemsida. Men Salladsnätter är inget annat än en svensk En man som heter Ove.

Otto sitter ensam i sitt hus och sörjer hustruns död. Det var hon som stod för den sociala biten och de hade inga barn. Nu vill Otto helst inte umgås med sina grannar. Alla hans grannar presenteras grundligt och efter ett ganska långt tag (nåja, boken är bara 115 sidor) förstår vi att det finns ett katt begraven någonstans. Eller kanske något värre än en katt.

Boken har hyllats för sitt persongalleri, men jag håller fullständigt med recensenten i SvD som menar att det var lite för mycket info på så få sidor. Det fanns en stor potential att bygga upp ett mysterium, som sedan skulle få en lösning, men det avklarades på lite för kort tid. Det är inte ofta jag säger att böcker borde vara längre, men den här borde nog det. Jag hade önskat mig mer av en Torsdagsänkorna än En man som heter Ove. Det var fina porträtt, men tragiken lös igenom så mycket att jag inte kunde skratta åt det lite roliga upplägget. Jag ville också veta hur det gick men apotekaren som längtade bort, kvinnan som egentligen borde studera och kvinnan med hundarna som hade talang för maskinskrivning, men som levde i en svinstia. Boken borde fått ett slut, inte bara en handling.

Och apropå Fredrika Backman och hans Ove så är det inte han som härmat Barbara, utan i så fall tvärt om. En man som heter Ove kom ut 2012 och Salladsnätter 2013 i Brasilien och 2014 i Sverige. Men otroligt roligt var det med likheterna. Dessutom var språket och formen också relativt likt.

Vanessa Barbara kommer till bokmässan i år och det ser jag fram emot!

Läs mer: Adlibris, Bokus

Aug 18

Feministbruds år 1977

Feministbrud som bebis 1977

Feministbrud som bebis 1977.

Idag är det Lyrans dag på Kulturkollo och hon gör en massa listor. Jag älskar listor! Jag hakar på den roligaste, den om ditt eget bokår. Mitt aka Hannas aka feministbruds år är 1977. Den 25 februari det året såg jag dagens ljus för första gången och 1977 är ett bra litteraturår på många sätt, men jag kommer mer att fokusera på den feministiska biten. Andra vågens feminister skrev en massa bra romaner och feministiska kampböcker på sjuttiotalet och bokutgivningen från dem hade inte nått sin kulmen än 1977. Dessutom var det några giganter som senare skulle bli feministiska författare som föddes.

1977 kom Marilyn French Kvinnorummet ut. Det är en bok som var en av mina inkörsportar till den feministiska litteraturen.

En ännu mer legendarisk feministisk bok är Egalias döttrar av Gerd Brantenberg som också den kom ut 1977.

En svensk bra feministisk bok är Dotter till en dotter av Inger Alfvén som också den gavs ut 1977.

1977 gavs också barnboken Sadako och de tusen papperstranorna av Eleanor Coerr ut och det var en bok jag älskade på mellanstadiet när vi hade den som högläsningsbok.

Den brasilianska författaren Clarice Lispector gav ut sin kanske mest kända bok Stjärnans ögonblick 1977.

Två stora författare, som jag spår får nobelpriset en vacker dag (var och en för sig såklart!) föddes samma år som jag, Chimamanda Ngozi Adichie och Sofi Oksanen.

1977 var också året då poeten Sonja Åkesson och erotik-drottningen Anaïs Nin gick ur tiden.

Nobelpriset i litteratur gick 1977 till Vicente Aleixandre, en poet jag läst och som verkligen inte lämnade några djupare spår.

Musikmässigt så kan nämnas att ABBA var stora och gav ut The Album, där bland annat en av mina ABBA-favoriter One man and one woman finns med. ABBA – The movie gick på biograferna.

Av andra stora kulturella händelser 1977 kan nämnas att Elvis Presley dog, Annie Hall hade premiär på bio och Orlando Bloom föddes. Sveriges bidrag i Eurovision song contest var kanske århundradets bottennapp – Forbes med Beatles. Ingemar Stenmark vann världscupen i slalom och Sveriges herrar blev världsmästare i curling.

På min födelsdag den 25:e brann hotell Rossija i Moskva, ett mycket stort hotell och på grund av kommunistisk övervakning och därmed få utgångar dog 42 personer.

Men det som fångar mitt intresse främst är den tyska hösten. Den började med kidnappningen av Hanns-Martin Schleyer den 5 september. Den 13 oktober kapades ett Lufthansaplan av en grupp palestinier och syftet är att frige Baades-Meinhofligans Gudrun Enslinn, Andreas Baader och Jan-Carl Raspe. Kapningen misslyckades och den 18 oktober 1977 begår de tre RAF-medlemmarna självmord. Hösten 1977 kallas den tyska hösten eller Deutscher Herbst och hur hemskt det än kan låta så är det det jag kommer kalla min tyska bokutmaning här på bloggen i höst. Är man RAF-nörd så är man :)

Aug 17

Tio afrikanska tips till Kulturkollo.se

AfrikaIdag har den nystartade bloggen Kulturkollo verkligen rivstartat. Vi får utmaningar i parti och minut och flera böcker utlottas. Jag är givetvis inte den som är den utan vill gärna vara med och vinna roliga böcker. Anna har listat sina tio afrikanska favoriter och det tänker jag också göra. För detta inlägg kan jag vinna inget mindre än två böcker av Chinua Achebe.

Om vi bortser från Doris Lessing och att hon faktiskt bott merparten av sitt liv i Afrika så hade vi med tre afrikanska författare (eller i alla fall afrikanskättade) i den feministiska litteraturkanonen. De böckerna vill jag särskilt lyfta fram:

Chimamanda Ngozi Adichie – Lila hibiskus (Nigeria)

Nawal el Saadawi – Imamens fall (Egypten)

Nina Bouraoui – Förbjuden betraktelse (Algeriet)

I övrigt har jag faktiskt läst en hel del afrikanskt, mycket som jag gillar och en del som jag inte tyckte var lika bra. Postkolonialismen är tydligt i många böcker, religionen är ofta central bland de muslimska feministerna, men det som kanske är mest tydligt är att det ofta är samma tankar och samma känslor som för alla andra i samma situationer runt om i världen.

Ama Ata Aidoo – Förändringar (Ghana)

Assia Djebar – I min faders hus (Algeriet)

Ellen Kuzwayo – Kvinna i Soweto (Sydafrika)

Tsitsi Dangarembga - Nervous conditions (Zimbabwe)

Unity Dow – Screaming of the innocent (Botswana)

Veronique Tadjo – Drottning Pokou (Elfenbenskusten)

Zoë Wicomb – Du kan inte gå vilse i Kapstaden (Sydafrika)

Aug 17

Det går an – ett tips till Kulturkollo.se

En ny bokblogg har startat, Kulturkollo, och det ska bli spännande att följa den. Det är ingen vanlig blogg, utan sju bokbloggare har slagit sig samman i ett bloggkollektiv för att utmana varandra och andra att läsa utanför sin bekvämlighetszon. De kommer att bjuda på texter om gamla och nya böcker.

Idag publiceras det listor för fulla muggar och till varje lista lottas en bok ut. jag fastnade för En herrgårdsägen av Selma Lagerlöf och för att vinna den ska jag ge ett boktips från min hembygd. jag skulle ju kunna ta the easy way out och säga att jag bor i Stockholm, men så vill jag gärna tipsa från Lidköping, Västgötaslätten eller Skaraborg. Tyvärr är det så att min hembygd inte kan stoltsera med så många bra författare så mitt tips går istället till en stockholmare, som skrivit om Lidköping.

Carl Johan Love Almqvists klassiker Det går an från 1839 handlar om Sara som träffar Albert på sin färd hem till Lidköping. Väl framme vägrar hon att gifta sig med honom för att inte förlora sin ekonomiska frihet. De blir sambo istället, för det går väl an? Boken är så pass feministisk och före sin tid att vi ansåg att den platsade i den feministiska litteraturkanonen.

Sara Videbäck

Sara Videbäck som staty vid Lidans strand i Lidköping. Här med en virkad sjal.

Aug 16

Bokmässan 2: Jag har skaffat rätt outfit!

Nya tröjor

Jag har nu införskaffat en bokmässegarderob! Två att topparna har jag sedan tidigare (de med den lite snyggare frisyren) och två anlände igår. En väska som matchar topp nummer tre fanns också i paketet. En ny topp för varje dag på mässan, med andra ord. De två översta ingår dessutom i den feministiska litteraturkanonen. Kan det bli bättre? :)

Aug 16

Recension: Fagerholm, Monika; Diva; 1998

DivaJag har inte många böcker kvar att läsa från den feministiska litteraturkanonen, men av någon anledning har jag haft svårt att få tummen ur att läsa de sista. Monika Fagerholm har jag läst förut och inte gillat, så det var inte med så stora förväntningar som jag tog tag i Diva.

Diva är en tonåring på väg in i vuxenlivet och hon skriver själv om sin tillvaro hemma, i skolan och hos vänner. Hon beskriver själv sin verklighet med ett pratigt språk och en mycket speciell stil. Hon kallar sin tillvaro ett docklaboratorium i valda delar.

Trots att jag läst om Diva i Maria Margareta Österholms avhandling Ett docklaboratorium i valda delar, hade jag svårt att hänga med. Monika Fagerholms böcker är mycket speciella och den är var nog den mest speciella jag läst av henne. Jag uppfattade såklart den feministiska vinkeln och jag förstår att den hamnade i de feministiska kanonen. Det är bara det att jag och Fagerholm inte kommer överens. Jag har gett henne tre chanser och nu räcker det.

Aug 15

Börja se strukturer, feminister!

Låter det konstigt? Det gör väl alla feminister? Nej, så är tyvärr inte fallet. Häromdagen gav jag en känga till vänsterfeminister. Här kommer högerkängan.

Många av oss liberalt sinnade känner sig ensamma i den feministiska gemenskapen och upplever att vi nu behöva söka oss mer till varandra. Men alla tycker tyvärr inte som jag. Bland borgerliga feminister är det vanligt att bara prata om individens val och att alla val ska respekteras. Man bortser ofta helt från strukturer. Jag är också liberal och tycker att det är viktigt att se till individen, men jag inser att det finns strukturer som inte låter oss leva som individer.

Det finns två saker som får en borgerlig feminist att se rött. Det första är kvotering. Jag som liberal är självklart skeptisk till kvotering, men vi måste kunna se till århundraden av manlig kvotering, för inte är det väl för att kvinnor är dummare som gjort att de inte nått så många höga positioner? Det är viktigt att man åtminstone kan tänka i banor om att det behövs jämn könsfördelning. Tyvärr tycker många borgerliga feminister att man inte borde bry som inte könsfördelningen alls eftersom kompetens måste gå före kön. Ser man strukturer blir det uppenbart att det i nuläget inte bara är kompetens som avgör om man får en styrelseplats eller en politisk position. Det är massor av andra faktorer som spelar in (såsom vänskapsband, popularitet, hudfärg och kön). Att då säga att kompetens måste går före kön är därför inget annat än en grund analys och ett populistiskt sätt att argumentera.

Det andra är genuspedagogik. Trots att det borde vara en självmotsägelse så finns det dem som kallar sig feminister som tycker att genuspedagogik på förskolan är indoktrinering av pk-politik. Det finns dem som förespråkat mer genuspedagogik som har sagt många stolligheter, men det allra mesta är enkla, vettiga saker. Att ta bort dockvrån och istället blanda leksaker är inte samma sak som att tvinga eller förbjuda barn att leka med vissa leksaker.

Ska vi kunna arbeta konstruktivt med feminism för jämställdhet måste vi kunna se strukturer.

Tidigare inlägg «