Apr 27

Recension: Alexandersson, Pernilla; Gravidilska; 2017

GravidilskaPernilla Alexandersson var arg och gravid och det mynnade ut i boken Gravidilska (Atlas). Hon var mest förbannad att den svenska förlossningsvården går på knäna och att det gått så långt så att ett barn dog (2015). För ett år sedan var jag också gravid. Och ganska arg. Det kändes självklart att läsa den här feministiska gravidboken!

Det började inte så bra. Alexandersson radar upp en massa saker som gör henne gravidarg och när hon säger att det borde vara varningstexter på så kallad gravidfarlig mat så börjar jag bli arg. Inget skulle göra mig ilsknare än att bli fråntagen mitt eget omdöme på ett sådant sätt. Jag ville fatta mitt eget beslut om att äta pastöriserad brie eller kallskuret. Men så blir vi sakta men säkert vänner igen. Hon har gjort en gedigen undersökning bland barnmorskor som har fått värdera sin vardag Många vittnar om stress och om svårigheter att utföra sitt uppdrag. Den yttersta konsekvenser blir att barn dör, men också att kvinnors underliv trasas sönder i onödan.

Kvinnor behöver mer information och mer kunskap om sitt födande och dess konsekvenser och förlossningsvården behöver mer resurser, det är väl de främsta slutsatserna i boken. I det sista kapitlet går Alexandersson in på att att kvinnor behöver makt att bestämma själva. Vi ska få välja den vård vi vill ha. Det var då jag verkligen älskade boken. Jag kände inte alls igen mig i Alexanderssons rädsla och jag ville inte föda med en doula. Jag önskade föda med så mycket bedövning som möjligt. För Alexandersson var det tvärt om. Det som jag i början tänkte inte gällde mig, kom jag sedan på i allra högsta grad gäller mig. För det handla rom mångfald, information och adekvat vård. Det behöver alla föderskor, oavsett önskan eller grad av rädsla.

Läs mer: Adlibris, Bokus

Apr 25

Irland – mer än bara chicklit?

Irlands flagga

Veckans tema på Kulturkollo är Den gröna ön, eller Irland som ju ön heter. Vad är et första jag tänker på när jag hör Irland? Chicklit! Jo, det är nog faktiskt det första av allt. Eller kanske efter Guinness, men definitivt sen.

Därför blir mitt bidrag idag några rikgit bra chicklit-romaner. Inte nödvändigtvis från Irland. En chicklit ska innehålla, förutom tjej och kille får varandra och blir lyckliga, självständig smart kvinna, bra och feministisk man och en trovärdig intrig som håller romanen ut. Vilken är ditt bästa chicklit-tips?

Vattenmelonen av Marian Keyes

Sista chansen av Marian Keyes

You had me at hello av Mhairi McFrlane

Från och med du av Mhairi McFarlane

Stora små lögner av Liane Moriaty (jo, det är väl en chicklit?)

Bridget Jones dagbok av Helen Fielding (kanske inte jättesmart kvinna, men det kompenserar hon med rolighet)

Och jo, Irland är mer än bara chicklit. Följ den irländska veckan på Kulturkollo för bra irländska tips eller kika in på min irländska sida.

Apr 23

Recension: Efendić, Negra; Jag var precis som du; 2016

Jag var precis som duEfter att jag läst Zlatas dagbok fick jag tips om Negra Efendić reportagebok från förra året, Jag var precis som du (Natur och kultur). Efendić flydde från Bosnien 1992 och hamnade efter flera flyktingförläggningar i Huskvarna. Idag är hon journalist på Svenska Dagbladet.

Negra föddes och växte upp i byn Brezovo Polje i norra Bosnien, mycket nära Kroatien och Republika Srpska. Under kriget togs byn över av Serber och Negra skickades till sina släktingar i Kroatien. Hennes föräldrar och bror höll på att inte undkomma, men kom i sista stund iväg från byn och lyckades ta sig över till Kroatien. De insåg efter ett tag att de inte kunde bo kvar hos släktingarna utan bestämde sig för att fly till Sverige. Såklart var tanken hela tiden att det skulle vara kortvarigt. Kriget ville annat och de rotade sig till slut i Sverige. När de återkom till byn efter kriget kunde till och med mamman längta tillbaka till det ordnade livet i Sverige. Negra skämdes ofta över sina föräldrar som aldrig hittade ett jobb, utan levde på socialbidrag. Hennes bror hittade ett jobb och själv bestämde hon sig för att söka en journalistutbildning. Under hela sin skoltid var hon utsatt för hot från nazister och hon hade mycket svårt att hitta extrajobb. Därför var det viktigt för henne att göra allt hon kunde för att få ett bra jobb.

I bokens sista del återvänder Efendić till Bosnien och träffar serber, gamla lekkamrater, lärare och kvinnor som blivit utsatta för krigsbrott. Hon pratar också med nazister från skolan i Huskvarna, rektor och personer från flyktingförläggningar. Hon skaffar sig mer förståelse och ibland kan hon förlåta. Allt var inte som hon trott att det var. Fienderna var inte alltid fiender.

Det är en fantastisk reportagebok som också är en självbiografi om en familj på flykt. Boken rymmer så mycket och har så många dimensioner. Jag blev alldeles tagen, speciellt av bokens sista del. Jag kan förstå att hon fick stora journalistpriset för den. Det är sällan jag läser personer som varit med om så hemska saker som Efendić, först krig och sedan nazister på skolan, och samtidigt vara så otroligt ödmjuk. Hon försöker förstå och hon förlåter på ett sätt som är mycket stort. Jag är grymt imponerad. Jag rekommenderar verkligen alla att läsa boken, det är nog den bästa jag har läst i år.

Läs mer: Adlibris, Bokus, Feelgoodbiblioteket

Apr 21

Recension: Gether, Christian (red); Gerda Wegener; 2017

Gerda WegenerGerda Wegener var en dansk konstnär. Hon har på senare tid blivit känd för att hon var gift med Lili Elbe, den första person som genomgick en könskorrigering. Detta har filmats nyligen i The danish girl. Men Wegneres konstnärskap behöver inte någon Hollywood-inramning, det står sig bra i sig självt.

Den bok jag har läst är en utställningskatalog från konstmuseet Arken i Köpenhamn. De hade nyligen en utställning med Gerda Wegeners verk. Jag köpte boken på samma utställning på Millesgården i mars och läste den på danska. Boken tar upp Gerdas och Lilis liv, men fokuserar på Gerdas konst.

Gerda Wegener var banbrytande och kontroversiell. När hon började måla vackra kvinnor med mycket smink och stora hattar var det meningen att konst var vackra landskap och bönder. Gerda slog igenom i Frankrike och Center de Pompidou köpte verk av henne. Hon var även satirtecknare i en tidskrift där hon tecknade erotiska motiv. Gerda var gift med en man som till en början gärna gick i kvinnokläder, men senare visade sig vara en kvinna. Detta störde inte Gerda det minsta. Hon stod helt och hållet vid sin makes sida under alla operationer. Hon gifte visserligen om sig med en man efter att hon och Lili Elbe gått skilda vägar, men i konsten kan man se att hon drogs till det könsöverskridande. Den erotiska konsten har fokus på kvinnlig onani eller sex mellan två kvinnor.

Jag älskar utställningskataloger! Först ser jag utställningen och sedan kompletterar jag och fräschar upp med katalogen. Jag tyckte att den här från Arken gav en kompletterande bild av Gerda Wegeners liv och konst.

Apr 20

Feministbrud på kulturjakt i Bangkok

Jag var i Bangkok för tio år sedan. Jag har skrivit lite om det Thailandsbesöket här, men tänkte att jag ville visa lite fler bilder. Mina kulturjakter har blivit lite mer omfattande med tiden och Thailandsresan senast så fick jag lust att drömma mig tillbaka lite. Här kan ni se en lite utförligare kulturrapport från Bangkok.

Kao San Road i Bangkok

Kao San Road. En självklart val för oss då. Det ser stökigt ut, men var mysigare i verkligheten. Kanske inte så fantastiskt som hajpen i Beach, men värt det. Då. Det ligger dessutom nära Grand Palace. Men idag skulle vi nog bo någon annanstans. Lite finare och lite fräschare.

Grand Palace

När jag var liten hade jag ett spel. Där skulle man samla på kort från olika delar av världen. I ”familjen” Fjärran Östern fanns en bild på denna pagod med. Jag var så oerhört fascinerad av att det fanns ett hörn av världen där byggnaderna var av guld. Det kändes så främmande. Därför var det extra speciellt att få komma hit.

Grand Palace

Grand Palace är stort och pampigt, men inte speciellt gammalt. Det är från 1782 och här har de thailändska kungarna bott sedan dess.

Munkar fotar varandra i Grand Palace i Bangkok

Det är inte bara västerländska turister på Grand Palace. Älskar den här bilden!

Chao Phraya River

Efter ett besök på Grand Palace kan man ta en båt över floden, Chao Phraya River. Här är stadens kontraster oerhört tydliga. Fattiga människor bor i primitiva hus och granne med dem ligger stora vräkiga hotell.

På andra sidan floden ligger Wat Arun. Det är ett buddistiskt tempel och pagoden ovan är gjord med en utsmyckning av porslinsmosaik. Otroligt snyggt!

Wat Arun

En liten närbild av en vacker blomma av något som ser ut som porslin från en kaffeservis. Wat Arun är äldre än Grand Palace, från mitten av 1600-talet.

Jim Thompson house

En helt underbar oas i Bangkok är Jim Thompson House. Jim Thompson var en amerikansk affärsman som startade en sidenfabrik i Thailand. Han älskade husen på den thailändska landsbygden och byggde upp ett sådant hus mitt i Bangkok. Han försvann spårlös i Cameron Highlands i Malaysia 1967. Idag är hans hem ett fint museum.

Jim Thompsons sidentyger

 

Jag skulle gifta mig 2008 och när vi var här passade jag på att köpa underbart vackert äkta thaisiden till brudklänningen. Det fanns en Jim Thompson-butik i Phuket, men även om önskan var att åka dit i år, insåg jag det opraktiska. Det hade inte varit rätt mot våra barn att sitta i flera timmar i bil för att jag skulle få köpa siden. En annan gång.

Apr 19

Jag vill läsa alla Maria Lang!

Maria Lang/ Dagmar Lange

Jag älskar Maria Lang. Egentligen kan jag väl inte förklara varför, för böckerna är ju inte särskilt avancerade eller ens särskilt bra alla gånger. Det är mer en känsla. Att läsa deckare från 50- och 60-talen (jag har ännu inte läst de senare) som utspelar sig i nutid är, förutom historiskt intressant, lite småmysigt.

Pusseldeckare är ju kul och den typen av deckare funkar inte riktigt i nutid. Det blir oftast krystat när man idag, men de tekniska hjälpmedel vi har,  försöker få till en klassisk deckargåta med få personer inblandade. När jag läser Maria Lang bryr jag mig inte så mycket och kräver inte att få veta varför just alla på en institution är mordmisstänkta och ingen annan. Dessutom kan ju en mördad kvinna i huvudpersonens eget badkar få en naturlig förklaring. Det skulle det inte kunna få i en modern deckare. Inte om man inte skarvar rejält med trovärdigheten.

Jag har inspirerats mycket av Helena och Helena och fullkomligt älskar deras Maria Lang-kärlek. Den har smittat av sig. Helena Fiktiviteter har gjort en lista över när Lang-deckarna utspelar sig om man tycker att det är viktigt att följa årstiderna. Jag har inte så många till hands så jag kör på dem jag har hemma. Har hittat två stycken i en bokbytarhylla på jobbet – bara en sån sak! Om ni har någon Lang-deckare hemma i era gömmor så lånar jag den gärna. Eller byter om du hellre vill det.

Den kompletta Maria Lang-listan från Wikipedia, fetat har jag läst:

  1. Mördaren ljuger inte ensam (1949)
  2. Farligt att förtära (1950)
  3. Inte flera mord (1951)
  4. En skugga blott (1952)
  5. Rosor, kyssar och döden (1953)
  6. Tragedi på en lantkyrkogård (1954)
  7. Se döden på dig väntar (1955)
  8. Mörkögda augustinatt (1956)
  9. Kung Liljekonvalje av dungen (1957)
  10. Farliga drömmar (1958)
  11. Ofärd i huset bor (1959)
  12. Vår sång blir stum (1960)
  13. Att vara kvinna (1961)
  14. En främmande man (1962)
  15. Tre små gummor (1963) – historisk deckare, utspelas 1929
  16. Ögonen (1964), novellsamling
  17. Siden sammet (1964)
  18. De röda kattorna (1965)
  19. Svart sommar (1966)
  20. Vitklädd med ljus i hår (1967)
  21. Ingen returbiljett (1968)
  22. Intrigernas hus (1969)
  23. Staden sover (1970)
  24. Mördarens bok (1971)
  25. Vem väntar på värdshuset? (1972)
  26. Vi var tretton i klassen (1973)
  27. Det är ugglor i mossen (1974)
  28. Dubbelsäng i Danmark (1975)
  29. Körsbär i november (1976)
  30. Arvet efter Alberta (1977)
  31. Camilla vid skiljevägen (1978)
  32. Svar till Ensam Eva (1979)
  33. Inga pengar till Vendela (1980)
  34. Gullregn i oktober (1981)
  35. Docka vit, Docka röd (1982)
  36. Fyra fönster mot gården (1983)
  37. Använd aldrig arsenik (1984)
  38. Klappa inte katten (1985)
  39. Dödligt drama på Dramaten (1986)
  40. Ånglok 16 på fel spår (1987)
  41. Tvillingen i spegeln (1988)
  42. Flyttbil försvunnen (1989)
  43. Se Skoga och sedan… (1990)

Jag kommer inte nödvändigtvis att recensera alla böcker jag läser. De är ju lite likadana och det känns lite meningslöst.

Apr 18

Recension: Lucassi, Elin; Synd; 2017

SyndNär jag kom hem från Thailand hade jag fått många dedikerade böcker till mig. Elin Lucassis Synd (Kartago) var en av dem och den var jag riktigt glad över att få. Seriealbumet handlar om de sju dödssynderna.

Lucassi är både rolig och allvarlig och det är mycket igenkänning kring vardag och politik. Lucassi är mer vänster än jag och jag håller inte med om allt, men hon är inte särskilt radikal utan det mesta är saker som man som mittenväljare och feminist kan hålla med om.

Elin Lucassi avund

Roligast är hon när hon driver med sig själv och feminismen. Då skrattar jag mest. Roligaste bilden i boken alla kategorier är denna som illustrerar dödssynden avund. Hon ser så underbart härligt missunnsam ut!

Elin Lucassi som en tjej

Sorgligast var hon skrev om sina egna söner. Trots all feministisk uppfostran ser de ner på tjejer. Slutsatsen blir ändå att det vore värre om de var tjejer och föraktade sig själva. Vi gör vad vi kan för att uppfostra våra barn, men det är inte lätt när samhället och omgivningen är långt ifrån feministisk. Jag hoppas aldrig att jag får uppleva detta, men jag misstänker att jag får det. Elin Lucassi mamma

Mest igenkänning var det på denna ruta. Jag känner att just detta får symbolisera min påsk. Selma skrek i princip hela sin vakna tid och bara mamma gällde. ”Är det såhär mitt liv ska vara nu?” tänkte jag många gånger.

Det finns som sagt mycket att känna igen sig i och mycket att förfasas över och skratta åt. Jag kände dock att den inte var den riktiga fullträff som jag hoppats på. Ibland var det något politiskt som jag absolut inte höll med om eller något jag inte förstod. Men i det stora hela är ett bra och roligt seriealbum, så läs den! Min pappa tog tag i boken när jag var hemma över påsk och även han småskrattade då och då. Den behöver alltså inte bara gå hem hos 40-åriga småbarnsmorsor 😉

Elin Lucassi hälsar till mig

Tack Elin, för hälsningen!

Läs mer: Adlibris, Bokus, Och dagarna går…, Västmanländskan

Apr 17

Recension: Andersson, Hulda; Endometrios; 2017

Endometrios - mensvärken från helvetetHulda Andersson har sedan hon fått mens lidit av endometrios, men fick inte diagnosen förrän hon var 31 år. Då var det en befrielse för henne att hon fick veta vad hon led av och att hon led av något. Många kvinnor lider i det tysta och vet kanske inte ens om att deras menssmärtor inte är normala.

Andersson har skrivit en bok om den länge dolda kvinnosjukdomen i boken Endometrios – mensvärken från helvetet (Harper Collins). Hon vill lyfta upp den i ljuset och få kvinnor som har enorma smärtor varje månad att förstå att de inte är ensamma och deras smärta är inte normal. Det de känner varje månad är inte något som alla kvinnor känner. Trots att läkare borde känna till sjukdomen sedan länge har många mötts med skepsis när de sökt vård. De har blivit hemskickade med Alvedon och medskick att alla kvinnor har lite ont varje månad när det borde blivit tagna på allvar. Boken innehåller beskrivning av sjukdomen, röster från personer som har sjukdomen och tips och råd vad man kan göra om man är drabbad. Det är också ett politiskt debattinlägg över hur kvinnor behandlas i vården.

Som tur är kommer inte Hulda Anderssons bok i ett vakuum, det har pratats om sjukdomen ett tag nu. Men fortfarande behöver det pratas mer och det är otroligt bra att en sådan gedigen och heltäckande bok har skrivits. Jag lider inte själv av endometrios, så jag kan inte avgöra om det är bra tips eller om igenkänningsfaktorn är hög, men jag hoppas att de som har sjukdomen tycker det. Jag tyckte att det var viktigt att läsa in mig på sjukdomen för att den så länge inte talats högt om. Förutom det är det en viktig bok med tanke på hur många kvinnor som fortfarande lider av andra sjukdomar för att läkare inte tar dem på allvar. Alla människor måste få likvärdig vård och alla, oavsett kön, Allas smärtor måste tas på allvar.

Läs mer: Adlibris, Bokus

Apr 16

Feministbrud på kulturjakt i Khao Lak

Nu var det ju inte kultur som var främsta målet med resan till Khao Lak, men lite kultur hann vi ändå med. Vi ville att Hugo (och Selma) skulle få se mer än bara resorten och poolerna och förutom natur tyckte vi också att han skulle få med sig en del av den thailändska kulturen.

Militärbåt som minnesmärke över tsunamin

Den första utflykten vi gjorde var förutom elefantridning (som är mycket etiskt tveksamt) en tur till ett center för sköldpaddor. Utanför centret fanns ett monument som militären rest för de döda i tsunamin. Det är alltså inte den officiella tsunamimonumentet i Thailand, utan militärens. Det symboliseras hur som helst av denna militärbåt som blivit totalkvaddad i vågorna. Sköldpaddecenter i Khao Lak

Sköldpaddecentret tog hand om sjuka sköldpaddor och förberedde dem för ett liv i havet då de blivit friska. Det kändes som ett bra initiativ.

Buddistiskt tempel i Takuapa

En annan utflykt gjorde vi till staden Takuapa och där besökte vi ett buddistiskt tempel. En pagod som utvändigt är helt av guld och invändigt är täckt med spegelmosaik var mycket cool för en icketroende. Det var såklart också intressant att få se ett tempel som en del av den thailändska kulturen. Det var också kul att se ett mindre tempel eftersom vi bara har sett Grand Palace i Bangkok före det här. Kinesiskt tempel i Takuapa

Takuapa var en mysig liten stad. Där fanns också ett kinesiskt tempel som vi besökte. Drakarna här tillhör det templet. Arkitektur i Takuapa

I Takuapa är arkitekturen skyddad. De som flyttar in i dessa hus får inte bygga om dem. Detta talade vår guide om för oss, men jag har inte dubbelkollat informationen.

Lykta på stranden i Khao Lak

Många som varit i Thailand känner väl till lyktorna de skickar upp i skyn vid festliga tillfällen. När vi tagit vår sista drink hos tjejen som hade en liten bil med sprit i på stranden bad hon oss återkomma efter vår middag. Hennes överraskning var att ge barnen ett minne i form av en lykta. Hugo var oerhört fascinerad, så även tre andra svenska barn som också var på stranden. En så fin gest av en duktig och fantastiskt trevlig kvinnlig entreprenör. Hoppas att det slutar regna på kvällarna resten av högsäsongen så att hon kan tjäna pengar!

Apr 15

Miniutmaning: Thailand 2017

Thailands flagga

Jag läste ju en del böcker med anknytning till Thailand innan jag reste. Det blev kanske inte så heltäckande som det skulle kunna ha blivit om jag inte fått ett nytt jobb samt inte haft så små barn. Livet, ni vet, kom emellan. Men jag är ändå nöjd med att jag satte Thailand i fokus i min läsning, i alla fall i några veckor.

Fyra böcker läste jag, varav tre hade thailändska författare.

Nilawan Pintong mfl (red) – Women in Thai literature: En bok om kivnnor i den thailändska litteraturen från 1100-talet fram till 1800-talet. Den är utgiven av den thailändska regeringen, men raden forskare i redaktionsrådet tyder ändå på viss vetenskaplig grund. Intressant liten skrift.

Jane Vejjajiva – The happiness of Kati: En ungdomsbok om en flicka som mister sin mamma. Oerhört sorglig och en vacker bok. Det var roligt att jag hittade en roman av en kvinnlig författare från Thailand.

Rattawut Lapcharoensap – Sightseeing: Den här novellsamlingen älskade jag! Mycket bra om vardagslivet i Thailand. Gripande historier!

Tinna Lindberg – Förnedringen: En svensk deckare om svenskar i Thailand. Bestialiska mord och mordoffer som rider på elefanter. Intressant trots allt, men lite väl genomhastad.

Förutom böcker skrev jag om en thailändsk feminist:

Nilawan Pintong

Har ni bågra bra tips på thailändsk böcker eller böcker om Thailand som jag borde läsa. jag har läst Beach av Alex Garland.

Tidigare inlägg «