Jul 31

Recension: Jägerfeld, Jenny; Här ligger jag och blöder; 2010

Här ligger jag och blöderJag fortsätter att läsa ungdomsböcker och Augustprisbelönade Här ligger jag och blöder av Jenny Jägerfeld  (Gilla böcker) har länge stått på att-läsa-listan. Den handlar om att vara ung och ha en mamma som är lite speciell.

Maja bor hos sin pappa i Stockholm och åker till sin mamma i Norrköping varannan helg. En dag sågar Maja av sig ena tumspetsen och trots att detta är en stor händelse hör hennes mamma inte av sig. Maja har ringt och lämnat flera meddelanden. Hon åker som hon ska till Norrköping kommande helg, men mamman möter henne inte. Hon är inte heller hemma. Majas värld rasar samman en smula och hon försöker ta reda på vad som hänt mamman och genom sin fars mejl som hon brukar läsa förstår hon att mamman inte mår så bra. Hon lär känna mammans granne Jens/Justin som är tjugo år och bilmekaniker och han hjälper henne glömma allt jobbigt på hemmafronten.

Jakten på mamman och vad som hänt henne pågår i Majas liv samtidigt som hennes vanliga liv. Hon märker att både pappan och lärare tror att sågandet i tummen kunde varit med flit och vill att hon ska verbalisera sin ångest. Hon tycker inte själv att hon har någon ångest, men hennes mammas försvinnande leder till någon form av ångest som hon inte vet hur hon ska ta sig ur.

Det är en oerhört fin och spännande bok om att ha en närstående som är annorlunda. Det är också en bok om att vara en helt vanligt tonåring om än med lite ovanliga problem. Men det går alldeles utmärkt att känna igen sig själv och sina egna tankar i Maja för hon funderar mycket kring livet, kärleken och personen runt om kring henne som är dumma i huvudet. En bra sak i boken som Johanna på Bokhora nämner är persongalleriet. Maja, hennes bästa kompis Enzo, Jens och andra, det är så skönt att läsa om människor som är så förbaskat trevliga mitt i allt elände med den försvunna mamman och den onda tummen. Jag blev oerhört berörd av den här boken och när jag på slutet fick veta vad som hänt mamman så grät jag floder. Det är så fint och så bra och så fantastiskt och jag förstår att boken fick Augustpriset.

Läs mer: Adlibris, Bokus, SvD

Jul 29

Tvillingar, föräldraledighet och Tvillingupproret

Tvillingultraljud

För er som inte vet det är Tvillingupproret ett upprop från tvillingföräldrar som vill ha lika mycket föräldraledighet per barn som man får om barnen är födda vid olika tidpunkter. Det betyder att tvillingföräldrar skulle kunna vara hemma i två år med sina barn om de inte utnyttjar möjligheten att vara två föräldrar hemma.

Min spontana åsikt till detta är att det inte låter helt rimligt. Det är visserligen två barn, men en föräldraledighet. Extra dagar för tvillingföräldrar ja, men inte dubbelt så mycket. Nu har jag försökt att lyssna på tvillingföräldrar, dels genom att prata med dem och dels genom att läsa vad som skrivits på nätet och diskuterats i media och jag har funderat över om det inte är den generösa föräldraförsäkringen som är problemet som så många gånger förr.

Det ska vara rättvist är det främsta argumentet och då handlar det om att alla barn har rätt till samma antal dagar. Liknande argument framhålls ofta när man diskuterar individualisering av föräldraförsäkringen, att individen är barnet. Men det är faktiskt en försäkring för föräldrar för att de ska kunna ta hand om sina barn. Den är baserad på föräldrarnas inkomst och den garanterar föräldrar en möjlighet att tillfälligt sluta jobba för att ta hand om barnet utan ett alltför stort inkomstbortfall. Jag förstår att det kan behövas fler dagar för tvillingföräldrar för att man vill kunna vara hemma två föräldrar samtidigt och att dessa dagar ska vara fler än dagens 180, men att båda föräldrarna ska kunna vara hemma med båda barnen i ett år känns inte helt rimligt. Trillingföräldrar ska ju då få trippelt så mycket och fyrlingföräldrar få fyra gånger så mycket, och så vidare.

Ett annat argument som jag har hört är att det är orättvist efter det första året, då har de med barn födda tätt ofta många dagar som kan plockas ut som extra semester i flera år, medan tvillingföräldrarna ofta förbrukat sina. Men då bör vi väl snarare ta tag i och dra in möjligheten att ta ut extra semester fram till barnen är åtta år? För som det ser ut idag finns det många medelklassföräldrar som plockar ut sparad föräldraledighet för båda barnen (som kanske är 7 och 5) och sticker till Thailand ett par månader. Är DET verkligen rimligt?

Vi behöver verkligen reformera föräldraförsäkringen, oavsett om vi vill öronmärka fler månader åt vardera föräldrar eller inte, och kanske bör vi ge fler dagar till tvillingföräldrar. Jag tycker att vi ska fundera över tvillingupproret och tänka på att mycket av den orättvisa som finns ligger i att den nuvarande försäkringen är för generös. De familjer som inte har så god ekonomi kommer att bränna alla dagarna de första åren och de förstår antagligen ingenting av medelklassföräldrarnas sparade dagar och tjafs om orättvisa i antalet extra semesterdagar. Ett första steg är att sätta en lägre gräns för när dagarna måste tas ut. Behövs extra dagar för skolavslutningar och stängda förskolor kan man tillåta ett visst antal dagar efter två års ålder, men inte hur många som helst. Idag är systemet utformat så att den som spar hen har, dvs den som har råd att leva på så få dagar som möjligt i början har en stor bank av dagar att plocka ut i flera år och det finns absolut ingen rättvisa i det.

Jag betvivlar inte att det är jättetufft med tvillingar. Jag betvivlar inte att det behövs två föräldrar mer än vad det gör för föräldrar med ett barn. Men för de allra flesta kommer dubbelt antal dagar innebära fler sparade dagar alternativt en mycket längre ledighet. Jag är glad över att diskussionen har kommit upp på tapeten för den ger oss möjlighet att prata om fler skevheter i föräldraförsäkringen. Den möjlighet som jag själv har just nu, att vara föräldraledig med min snart fyraåring för att jag inte har något jobb, det är exempelvis en lyx som är djupt orättvis och långt ifrån alla förunnad. Är det rimligt?

UPPDATERAT

Enligt nya regler från 2014 får man bara spara 96 dagar efter fyraårsdagen, men dessa dagar får sparas tills barnet är tolv år. 96 dagar är tre månader och en hel evighet och upp till 12 år är en försämring. Samma problem med andra ord.

Jul 28

Tematrio v 31 – saker som är blöta

Fåglar och vatten och Landsort

Vattnet på Landsort Och ett konstverk. Juli 2014.

Lyrans tematrio handlar den här veckan om saker som är blöta. Det har varit blött idag och stora delar av sommaren, men vi har inte drabbats så hårt av regnet. Det har ju ändå varit långt ifrån toppenväder. Här kommer mina tre böcker med blöta titlar:

Högvatten av Inga Abele: En mycket intressant bok av lettiska Abele som handlar om tiden runt Sovjetunionens fall. Upplägget är annorlunda, det går i omvänd ordning.

Innan floden tar oss av Helena Thorfinn: Intressant om nordbor i Bangladesh och biståndsarbete och korruption.

Vi kom över havet av Julie Otsuka: Mycket bra och poetiskt om japanska kvinnor som kom till USA efter andra världskriget för att gifta sig med amerikanska män. Exotiskt skriven i andra person plural.

Jul 28

Recension: Laestadius, Ann-Helén; Sms från Soppero; 2007

Sms från SopperoJag har läst mycket från världens hörn, men inget om vår egen minoritetsbefolkning. Sms från Soppero av Ann-Helén Laestadius är en bok om att vara ung i Stockholm och att vara same.

Agnes får mystiska sms från en kille i Soppero som känner hennes kusin. Han skriver på samiska och Agnes, som inte fått lära sig språket hemma hittar hennes mammas gamla läroböcker och försöker förstå och skriva på samiska. Agnes och hennes mamma ska snart åka upp till Soppero och spänningen om vem den här Henrik är är olidlig. Agnes mamma är journalist och skriver ofta krönikor om att hon är same, men hon pratar inte längre samiska och hon bär aldrig kolt. Agnes känner att hon i Solna där hon bor alltid ses lite annorlunda eftersom hennes släktingar har renar uppe i Norrland, men hos dem är hon aldrig en riktig same. Vad krävs för att vara en riktig same? Att man pratar språket? Att man har renar? Och hur ska man göra för att känna sig hemma någonstans?

Sms från Soppero är en bok om identitet när man är som allra känsligast, i tonåren. Det är också en bok om vänskap och hur jobbigt det kan vara när bästa kompisen blir mer populär eller får en pojkvän före den andra. Jag grät mig igenom hela boken, inte för att den var för sorglig eller för att folk dör, utan för igenkänningen från min egen tonår var så stor. Jag tillhör ingen minoritet eller har något språk jag borde kunna, men tonårsångesten var ändå likadan.

Jag förstår verkligen att Sms från Soppero har vunnit priser för det är en mycket bra bok. Jag tycker också att det verkligen är på tiden att samerna skildras naturligt i svensk litteratur.

Läs mer: Adlibris, Bokus (e-böcker)

Jul 27

En barnfamilj i Köpenhamn: #värme #utekväll #sommarregn #smultronställe #trött

I helgen var vi i Köpenhamn. Jag ska berätta lite om den för er med hjälp av det jag missar på Sommarlov med Kulturkollo, nämligen  #värme #utekväll #sommarregn #smultronställe och #trött.

#värme

Hugo och pappa åker karusell på Tivoli i Köpenhamn

Värme var det inte gott om trots att Yr utlovat 23 grader en vecka innan. Men vi fick en fin kväll på Tivoli med värme och sol. Här ses Hugo åka karusell med sin pappa.

Hugo kramar Rasmus Nalle

Hugo fick också lite värme av en ny favorit (som vi introducerat honom för), Rasmus Nalle eller Rasmus Klump som han heter i Danmark och där han är betydligt mer känd. Några gamla avsnitt från min barndom fanns på YouTube att visa för barnet innan resan hit.

#utekväll

Hugo och pappa på finkrog

Vi gick ut varje kväll och vi insåg att Hugo nog är för liten/för stor för lite finare krogar. Se film på telefonen är inte så jättekul längre och han kan inte sitta still och inte låta bli att störa andra gäster så varje kväll på restaurang var en prövning. Vi insåg försent att vi valt fel krogar också. På bilden ovan har Hugo inte blivit helt odräglig och den middagen var helt ok, i alla fall om vi jämför med den som följde dagen efter, men den pratar vi inte om nu.

#sommarregn

Hugo och pappa på Den blå planet

Det ösregnade en dag så vi bestämde att gå på Den blå planet och se på fiskar och andra vattendjur. Det hade alla andra turister också tänkt sig och kön skulle ta en timma. Men jag lyckades i regnet beställa biljetter på nätet så att vi kunde glassa förbi kön. Bara den lilla hade regnskydd. Tyvärr togs inga bilder på detta spektakel så #sommarregn får här symboliseras av det regnskogsregn vi fick uppleva där inne. Hugo som älskar fiskar och hajar var i sjunde himlen och det var helt klart värt varenda dansk krona att gå in.

#smultronställe

Jag och Den lilla sjöjungfrun

Jag vet inte om vi fick något smultronställe i Köpenhamn den här gången, men en sak är jag säker på. Den lilla sjöjungfrun är inget smultronställe och kommer aldrig att bli. En liten liten kvinna på en liten sten i vatten och en miljard turister i en miljon bussar. Här är jag och, förlåt asiatiska kvinna, en annan turist. Jag är så tacksam över att jag var 38 år när jag såg den här första gången och inte 8 då besvikelsen kunde varit enorm. Nu var jag förberedd. Den lilla sjöjungfrun tävlar med Manneken Pis om världens sämsta turistattraktion.

#trött

Mamma och Hugo matar änder i Köpenhamn

Efter tre dagar i Köpenhamn var jag nästintill utpumpad. Men det var ju roligt också, kan jag konstatera så här efteråt. Här jag är trött och nervös inför en stundande middag med goda vänner. Hur skulle det gå? Fullkomligt lysande! Min kompis hade med sig massor av leksaker och underhöll Hugo för att vi skulle kunna genomföra middagen. Vi fick en flerrätters japansk middag med fördrink och Hugo störde inga andra gäster. Ett bra avslut på semestern!

Jul 27

Recension: Nørgaard, Lise; Sommargästerna; 1981

SommargästernaJag har läst om en av mina absoluta favoritböcker, Sommargästerna av Lise Nørgaards Sommargästerna. Ingen kan som Nørgaard göra satir på borgarklassen och på det hyckleri som präglar många inom den klassen som enligt sig själva har goda värderingar.

På Kærminde Strand ligger ett antal sommarhus som bebotts av människor från samhällets övre skikt , men som på senare tid har sålts till mindre bemedlade människor. Året är 1980 och titlar och att ha rätt bakgrund är om otroligt viktigt. Eftersom samhällsklasserna har börjat blandas så är det ingen av grannarna som pratar med varandra, med undantag från när de får gemensamma fiender. Men så en dag flyttar de sociala människorna Carlesons in och en av grannarna upptäcker på ett brev adresserat till dem att de egentligen heter de Carleson. De skryter inte med sin adlighet och alla grannar blir fullständigt förtrollade av paret. De ohängda sönerna Aagesen blir mönsterpojkar, den notoriskt otrogna fru Have blir blixtförälskad i sin man och den lite överviktiga fru Bratt visar sig i baddräkt offentligt. Men hösten kommer då händer det något som bryter förtrollningen.

Den är fullkomligt briljant om hyckleri och snobberi. Det som slog mig vid den här genomläsningen var den politiska biten som jag inte fäst så stor vikt vid när jag läste boken i min ungdom. Arkitektparet Jebbe som hyr ut sitt sommarhus till Carlesons är socialister, men vill inte för egen del göra avkall på bekvämlighet, exempelvis tar de taxi från sommarhuset till demonstrationer  Köpenhamn. När de inte längre står ut med Danmark köper de ett sommarhus i Frankrike, trots att det är ett kapitalistland. Men de umgås med likasinnade, och det är det viktigaste för dem. Trots dessa politiska åsikter så är det mycket viktigt för dem att människor kommer från rätt bakgrund OCH har rätt politiska åsikter. Barnen är uppfostrade i samma anda, men att sonen blir förälskad i skofabrikant Haves dotter är naturligtvis en fullkomlig oacceptabelt.

Feminismen går också som en röd tråd genom boken. Nørgaard ger kängor både åt utseendefixering och hemmafrulivet. Vinnarna är dem som vågar ta steget och bli självständiga från sina män med unkna idéer.

Det jag funderade på den här gången var om boken verkligen i författarens huvud utspelar sig 1980. Var det så otroligt klassegregerat i Danmark på den tiden? Och var titlar så oerhört viktiga? I Sverige hade vi sedan länge en du-reform och när jag pratar med min mamma så kan hon inte påminna sig om att man brydde sig om vilka yrken ens grannar hade (men så kommer vi då inte får borgarklassen heller, utan är ganska typiska medelklassare). Det kändes mer 70-tal tycker jag. Vänstervågen i överklassen var något som i alla fall i Norge var stort på 70-talet, vilket skulle kunna stärka min tes.

I vilket fall är den en fantastisk bok. Och du som läst Volmer och Julen är alla hjärtans fest samt sett Matador och känner att karaktärerna går igen lite väl ofta, kommer gladeligen inte känna igen dig i den här. Här är det rakt igenom nya och fantastiska karaktärer!

Jul 22

Tematrio v 30 – saker som är varma #värme

Värme är inte vad denna sommar bjudit på, så jag hakar på både Sommarlov med Kulturkollo och Lyrans Teamtrio idag som båda har temat #värme, så kanske jag i alla fall känner mig lite varmare.

En halv gul sol – Chimamanda Ngozi Adichie: En av mina absoluta favoritböcker om kriget i Biafra. Jag tror att jag ska se filmen också, men om jag inte har så höga förväntningar på att den är lika djup som boken.

Harry Potter och den flammande bägaren – J K Rowling: Älskar Harry Potter! Den flammande bägaren är bok nummer fyra och är en av de jag gillar bäst.

Vietnam berättar: Eldsommar, juliregn: I Vietnam är juliregn garanterat varma. Den här novellsamlingen, i alla fall sett från kvinnligt perspektiv, är en av mina favoriter bland Tranans novellsamlingar.

Och så lite bilder från en annan sommar så det verkligen var #värme, nämligen förra sommaren:

Hugo badar

Hugo badar på Landsort.

 

Hugo på Villabadet

Hugo ska bada på Villabadet.

Tvätt på Landsort

Såhär ser en kväll ut efter en varm, underbar sommardag på landet.

 

Jul 21

#intryck #gemenskap #grön

Då var det återigen dags för att klumpa ihop några hashtags från Sommarlov med Kulturkollo. Idag #intryck #gemenskap #grön.

Utsikt från hotellet över Hongkong

Våra semestrar är alltid fulla med #intryck. En minnesvärd natt var den i Hongkong för två år sedan då vi precis återvänt från Boracay i Filippinerna och fick ett rum med utsikt. Den natten sov vi utan att dra för gardinerna.

Bokmässeböcker 2014

#gemenskap får symboliserats av dessa böcker införskaffade på förra året bokmässa. Bokbloggargemenskapen är allt bra fin den!

Mamma och Hugo i Tuff tuff på Gröna Lund#grön som i Gröna Lund – sonens kanske finaste semesterminne hittills i år. Här tar vi en selfie i Tuff Tuff som nog bara slogs av Nyckelpigan i rolighet.

Jul 21

Robban Broberg är död

HöjdareRobban Broberg är död, men länge ska hans ordvitsar och sjuka humor leva kvar. Idag spelar vi främst Likbil till Robbas ära. Jag ska även lyssna på Ingela, Öken och Vatten. Sedan ska jag alltid tänka på att Robban inte kunde vinna utan sin kvinna. Jag ska också minnas korridorsfesterna på Kjellmansgatan då jag och Jörgen alltid stämde upp i Annabel och gummimadrassen. Jag har en vän från Sydtyrolen som heter Barbara och som bott i Sverige. När jag lyssnar på Underbara uppblåsbara Barbara ska jag tänka på att hon inte var så glad över att den låten skrivits. Och så kommer jag givetvis att lyssna på brorsans favorit, Farbror Anders, som bara är för sjuk.

Äsch, jag gör en Spotify-lista, så får ni också lyssna!

Robban har betytt mycket för mig i min barndom och jag har lyssnat på hans låtar så många gånger att jag nästan kan alla texterna utantill. Han kommer att vara saknad!  Med tanke på hans humor tänker jag att han själv skulle vilja att vi lyssnar på Likbil en dag som denna.

Vila i frid Robban.

Jul 20

Recension: Agossou Houeto, Colette; Dikter; 1981

Colette Agossou HouetoFrån Benin finns inte mycket litteratur på ett språk jag förstår. När jag läste om feministen Colette Agossou Houeto blev jag såklart intresserad och hittade två av hennes dikter översatta till engelska på en rysk (!) sida.

Colette Agossou Houeto har jobbat med utbildning och varit chef för statliga program som syftar till att öka utbildningsgraden i Benin. Hon är en engagerad feminist och har skrivit en diktsamling. Jag har läst dikterna Women, Tell Us och Agoh-o, the Children’s Nation.

Här är de inledande raderna i Women, Tell Us.

Unspeakable silence
Imcomprehensible speech
From all these women
Meeting one day at the conference
Of our commonality.

Dikten handlar om att kvinnor ska tala och att kvinnor ska skapa sitt samhälle som de vill leva i. Det är kvinnokraft och kvinnointelligentia som det handlar om, ingen revolution eller ett eget samhälle. Dikten slutar med en uppmaning till kvinnorna att skriva sin historia med sina framtida framgångar. Mycket klokt och feministiskt!

Den andra dikten Agoh-o, the Children’s Nation handlar om barn och det fantastiska unika som finns hos dem.

Colette Agossou Houeto verkar vara en mycket fascinerande kvinna, men tyvärr finns inte mycket mer information om henne än på Wikipedia. På en sajt läste jag att hon skulle ha varit utbildningsminister en period, men det verkar jag inte kunna läsa på fler ställen så jag vågar inte slå fast att så har varit fallet.

Tidigare inlägg «