Okt 20

Recension: Montelius, Martina; Tre pjäser; 2014

Tre pjäserJag är inte helt ovan vid att läsa teatermanus så när förlaget Atlas ville att jag skulle läsa Martina Montelius Tre pjäser så tvekade jag inte en sekund.

Det är tre olika pjäser; Jag växte upp i spenatvarm kattsand, älskad bortom allt förnuft, Drömström och Rundlund samt Gabriel. Det är alla är mycket speciella pjäser, även om de är tämligen lättlästa. De handlar om vardagen och saker som är besvärliga. Montelius har själv sagt att hennes pjäser bygger på brev, kanske inte avsända, men brev till vänner och fiender.

När jag började läsa den första pjäsen så kände jag att jag inte riktigt hängde med, Det var lite för knepigt för min smak. Men så började jag förstå att pjäserna förmedlar mer en känsla än en vettig handling. Jag tyckte bäst om Rundlund och Drömström, inte kanske för att jag förstod vad det handlade om, utan för att deras känslor och önskningar någonstans var verkliga i all sin absurditet. De lekar att de är döda, gifta med varandra och att de är grisar. De skäller och gnäller och retas med varandra. Jag kan inte säga varför jag fastnade för det, men jag skulle gärna se den pjäsen spelas. När jag vet att Montelius byggt sina pjäser på det overkliga, det kan folk kanske vill säga med inte vågar, så får det märkliga en liten förklaring. Jag gillar det faktiskt.

Läs mer: Adlibris, Bokus

Okt 20

Tematrio v 43 – prisade böcker

Doris LessingDenna vecka tillägnar jag Lyrans trematrio till bokcirkeln Tretton nobelpristagare som jag är med i. Det är en oerhört ambitiös cirkel som tillsammans ska läsa alla de kvinnliga nobelpristagarna. Här är tre nobelprisbelönade författares böcker:

Kejserlig kvinna av Pearl Buck: Buck fick nobelpriset 1938 och hon är mitt ansvar i cirkeln. Jag valde boken Kejserlig kvinna som Västmanländskan tipsade mig om (hon är också med och cirklar) och som jag inte läst förut.

Den femte sanningen av Doris Lessing: Boken är en feministisk bibel från 60-talet och finns med i den feministiska litteraturkanonen. Vi kommer inte att läsa den i cirkeln, för jag har redan nu fått veta att hon som ansvarar för Lessing har valt Det femte barnet. Det är en kortare och betydligt mer ångestfylld bok (jag har läst den och recension kommer när vi cirklat om den).

Älskarinnorna av Elfride Jelinek: En oerhört bra roman om kärlek och feminism som också finns med i den feministiska litteraturkanonen. Jag hoppas att hon som ansvarar för Jelinek väljer den!

Okt 19

Recension: Hemmingsson, Nina; Mina vackra ögon; 2011

Mina vackra ögonJag vill bli en bättre serieläsare och varför då inte ta tag i en gammal favorit – Nina Hemmingsson? Mina vackra ögon från 2011 fick följa med mig hem från Serieteket i veckan.

Boken är som en seriesamling, med lite olika typer av serier i. Hennes enrutingar i  Aftonbladet har jag läst länge men oregelbundet och uppskattat mycket. Serien Prinsessan och gemålen som publicerades i samma tidning när prinsessan Victoria skulle gifta sig, är vansinnigt rolig. Med tanke på hur absurd vår monarki egentligen är, är det befriande när det skämtas hej vilt om den. I boken finns även några teckningar utan text och där fanns många känslosamma bilder som jag föll för direkt.

Det är svårt att säga vad exakt det är som jag gillar så mycket med Hemmingssons serier, men det är en bra kombination av fyndiga serier och en feministisk agenda som inte skrivs oss på näsan. Jag tycker att Hemmingssons ful-roliga bilder och bitska karaktärer är svårt att inte älska.

Jag är glad att jag tog med mig den här Hemmingsson hem från Serieteket och det är inte omöjligt att någon annan av henne får följa med när jag kommer tillbaka för att lämna den.

Läs mer: Adlibris, Bokus

Okt 19

Hej Hanna 17 år, ja du ska komma att resa mycket

Hanna på Times Square i New York

Jag har varit i New York. December 2007.

I brevet till mig själv har jag skrivit ner ett par önskelistor och förutom det som handlar om att jag ska träffa kärleken eller bli sportjournalist, handlar om att resa.

Behändigt nog gjorde jag upp en lista på vad jag ville se. Jag kan nu 20 år senare pricka av. Fetmarkerat = check!

Operahuset i Sidney
Pyramiderna i Egypten
Kinesiska muren
Rio de Janeiro
Minnesota
Los Agneles och övriga Californien
New York
Canada
Övriga Australien
Bangkok
Och säkert några platser till…

Kao San Road i Bangkok

Kao San Road i Bangkok. Februari 2007.

Angående det sistnämnda resmålet hoppas jag att 17-åriga jag skulle räknat Angkor Wat, Saigon, Hongkong eller Washington. Vet inte om mindre än hälften är godkänt, men livet är ju faktiskt inte slut än.

Jag skrev  även:
Besöka alla europeiska länder och dess huvudstäder.

Hanna och Andreas i Riga

Både kärlek och resa: Jag och Andreas i Riga. Juli 2009.

Jag har lite kvar. Fetmarkerat = check!

Albanien, Tirana
Andorra, Andorra La Vella
Belgien, Bryssel
Bosnien och Hercegovina, Sarajevo
Bulgarien, Sofia
Danmark, Köpenhamn
Estland, Tallinn
Finland, Helsingfors
Frankrike, Paris
Grekland, Aten
Irland, Dublin
Island, Reykjavík
Italien, Rom
Kroatien, Zagreb
Lettland, Riga
Liechtenstein, Vaduz
Litauen, Vilnius
Luxemburg, Luxemburg
Makedonien, Skopje
Malta, Valletta
Moldavien, Chisinau
Monaco, Monaco
Montenegro, Podgorica
Nederländerna, Amsterdam
Norge, Oslo
Polen, Warszawa *
Portugal, Lissabon
Rumänien, Bukarest
Ryssland, Moskva
San Marino, San Marino
Schweiz, Bern
Serbien, Belgrad
Slovakien, Bratislava
Slovenien, Ljubljana
Spanien, Madrid
Storbritannien, London
Sverige, Stockholm
Tjeckien, Prag
Turkiet, Ankara
Tyskland, Berlin
Ukraina, Kiev
Ungern, Budapest
Vatikanstaten, Vatikanstaden
Vitryssland, Minsk
Österrike, Wien

*) Skäms över att fetmarkera Warszawa. Har bara varit på tågstationen i två timmar i väntan på nattåget till Prag.

Slutsats: Ja, jag skulle komma att resa mycket! Jag kanske inte har haft råd att åka runt och se allt, men jag hoppas att jag har många år på mig än att upptäcka världen.

Stora dynorna på Kuriska näset

Avdelningen andra spännande platser och en plats jag inte kände till 1994: Stora dynorna på Kuriska näset i Litauen. Juli 2012.

Okt 18

Recension: Stenius, Johanna; Nödrop från lyckobubblan; 2014

Nödrop från lyckobubblanDå har jag läst Johanna Stenius nödrop från lyckobubblan, som är en bok om att vara förälder (Massolit förlag). Jag är själv citerad i den (s 166) och har fått mitt ex signerat av författaren, så självklart såg jag mycket fram emot att läsa den!

Stenius går igenom sina egna erfarenheter från graviditeten fram till där hon är i dag som tvåbarnsmor. Vilka förväntningar finns det på föräldrar? Hur vill vi själva vara i våra föräldraroller? Framförallt, hur lär vi oss stå emot att goda råd och käcka tips som människor kommer med utan att vi bett om det? Jag kände igen mig i mycket. Jag hade stor oro för att göra fel mot mitt barn i början och litade alldeles för mycket på goda råd utifrån. Jag kände också igen mig enormt i att sitta på lekplatsen med telefon istället för att ha med sig platslådor med gurkstavar eller äppelbitar (jag har exempelvis gått till ett köpcenter utan blöja och fått bära min unge till mataffären för att köpa och sedan tillbaka till skötrummet under stora protester, allt medan en förnumstig kompis som jag råkat springa på skakade på huvudet).

Att jag inte håller med om allt i boken säger sig självt, men det är en sak jag måste kritisera. Jag håller med om att skryt på nätet med vackra bilder från sitt hem eller bara prat om lydiga barn är tröttsamt, men det betyder inte att bloggar som den Motvilliga mamman behövs. Det är klart att vi behöver en motpol till allt som är så underbart och vackert, men att förnedra våra barn är inget vi bör göra. Det tycker jag den Motvilliga mamman gör när hon kallar barnen för Gnäll och Pip samt säger att om hon fick leva om sitt liv skulle hon välja att inte skaffa barn. Vi måste kunna stå för vad vi säger inför våra vuxna barn, vilket jag absolut tycker att Johanna Stenius kan göra med sin bok.

Jag tycker att det är en befriande bok av en mamma som säger som det är. Det är givetvis hennes verklighet och hennes problem och självklart har inte alla läsare samma bekymmer, men alla kan nog känna igen sig i stressen över att inte göra rätt. De flesta skriker någon gång på sina barn eller gör något annat mot dem som man sedan ångrar och det kan vara skönt att veta att man faktiskt inte är ensam om det. Stenius skriver inte heller någon på näsan eller talar om hur det borde vara, bara att det inte alltid är som vi tror.

Det finns så mycket mer att säga om den här boken och hela ämnet och jag lär återkomma i frågan. Själv är jag inte helt befriad från tanker utifrån, även om Stenius hjälpte mig en bit på vägen.

Läs mer: Adlibris, Bokus, UNT, Att flaskmata-bloggen

Okt 18

EU-läsning: Cypern

Cyperns flaggaJag har redan kommit till tredje landet i min EU-läsning som är Cypern. Det var ungefär som i fallet Bulgarien, dvs inte så mycket att välja på.

Erfarenheter av Cypern som bokland

Jag har inte läst någonting från Cypern före den här utmaningen.

Cypriotisk litteratur i Feministbiblioteket

Det finns ingen litteratur som utspelar sig på Cypern eller författare som har anknytning till Cypern som jag har recenserat.

Nya erfarenheter inför EU-utmaningen 

Jag fick ta det som fanns och det var en bok som inte längre fanns på Adlibris, men som Elin kunde låna mig och hon har skrivit om boken på sin blogg En bok från alla världens länder.

Nora Nadjarian – Ledra Street: Boken utspelar sig i Cyperns huvudstad Nicosia de flesta noveller handlar om den den cypriotiska konflikten. Ledra Street är den gata som utgör gränsen mellan den grek-cypriotiska och den turk-cypriotiska delen. Originalspråket är engelska, men författaren är född, uppvuxen och verksam på Cypern.

Nästa EU-land

Nästa EU-land är Danmark och det borde jag också kunna beta av ganska snart, Jag har haft en stor Norden-utmaning 2012 så jag behöver inte läsa något extra inför den här.

Okt 17

Recension: Kanarp, Loka; Pärlor och patroner; 2009

Pärlor och patronerSerietecknaren Loka Kanarp har gjort 60 historiska kvinnoporträtt i boken Pärlor och patroner. När jag och en serieälskande kompis var på Serieteket i veckan var detta en av de böcker hon absolut tyckte jag skulle låna. vem är jag att säga nej till det?

Varje serie är på fyra rutor och handlar om en kvinna. Alla kvinnor är int ekända för något bra. Fredrika Bremer, Elise Ottesen-Jensen och Marie Curie tillhör historiens hjältinnor, medan Tonya Harding, Ulrike Meinhof och  Imelda Marcos inte gjort sig kända för lika positiva saker.

Loka Kanarp skriver roligt om 60 historiska kvinnor och formen påminner om Henrik Langes böcker för folk som har bråttom. Det är fyndigt och bra och jag fick inte bara ett gott skratt, utan jag lärde mig ett och annat på kuppen också. Tack Sofia, för att du la den i min lånehög!

Kulturkollo har denna vecka serievecka, och detta får bli mitt bidrag till den!

Läs mer: Adlibris, Bokus

Okt 17

Recension: Nadjarian, Nora; Ledra Street; 2006

Ledra streetNora Nadjarian kommer från Cypern och hennes bok Ledra Street var den enda jag fann på ett för mig begripligt språk av en kvinna från det EU-landet. Nadjarian är poet, men har också skrivit noveller.

Ledra Street är en gata i Nicosia, Cyperns huvudstad, och där går gränsen till den turk-cypriotiska delen av landet. Boken är en samling noveller och mikronoveller om livet på och runt Ledra Street och gränsen. Det handlar om vardagen, människorna och kärleken. Alla noveller är poetiskt skrivna och har en säregen stil.

Efter den första novellen tänkte jag, detta gillar jag! Men då hade jag förväntat mig att det skulle utveckla sig mer. Nu var alla noveller i samma anda och många handlade om att hitta rätt partner. Elin har skrivit om boken på sin blogg och de noveller hon skriver om, exempelvis titelnovellen som handlar om Cypernfrågan som inte verkar ha någon lösning, var sådana som jag fastnade för till en början men som jag också blev besviken på. Det var inte dåligt, men det skulle kunna vara så mycket mer. Det var otroligt intressant att läsa om Cypern och de problem som finns där, eftersom det inte är en bokmiljö som inte är speciellt vanligt, men det var så ytligt att jag inte kände att jag lärde mig så mycket.

Okt 16

EU-läsning: Bulgarien

Bulgariens flaggaDå kan jag äntligen bocka av nästa land i min EU-läsning – Bulgarien.

Erfarenheter av Bulgarien som bokland

Min tidigare erfarenhet av Bulgarien som läsland är i princip noll. I princip för att jag har läst böcker med kopplingar till Bulgarien och så har jag läst en novell av nobelpristagaren Elias Canetti som var född i Bulgarien. Inget mer.

Bulgarisk litteratur i Feministbiblioteket

Jag har läst Slavenka Drakulic böcker där det finns några historier som rör Bulgarien. Den kroatiska författaren Dubravka Ugresic bok Baba Jaga la ett ägg utspelar sig delvis i Bulgarien.

Nya erfarenheter inför EU-utmaningen

Det fanns inte mycket att läsa av bulgariska kvinnliga författare så jag fick ta vad som fanns tillgängligt. Poeten Blaga Dimitrova finns översatt till svenska, men den bok som fanns ligger i det radonförgiftade magasinet som Stockholm stadsbibliotek tvingats stänga igen. Jag fick således nöja mig med engelska.

Blaga Dimitrova – The last rock eagle: Dikterna är politiska och kritiska mot den kommunistiska regimen i Bulgarien. Författaren skulle senare komma att bli vice president i den fria Bulgarien. Originalspråket är bulgariska.

Jag tyckte att det kändes märkligt att inte beröra Julia Kristeva i den här utmaningen eftersom hon är en synnerligen välkänd feminist och född och uppvuxen i Bulgarien. Jag sa på förhand att jag inte skulle lägga ner överdrivet mycket tid på den här utmaningen, men det skulle inte vara jag om jag inte gav mig i kast även med det svåra och tunga.

Julia Kristeva – Samurajerna: Romanen har självbiografiska drag och utspelar sig mestadels i Paris. Huvudpersonen kommer liksom författaren från Bulgarien, men hemlandet har inte speciellt stor betydelse i boken. Det måste tilläggas att Julia Kristeva är långt ifrån en lätt författare att läsa och ta till sig. Originalspråket är franska.

Nästa EU-land

Nästa EU-land är Cypern och där var det skralt på litteraturfronten. Jag har redan läst den enda bok jag hittade så redovisning kommer relativt snart.

Okt 15

Recension: Kristeva, Julia; Samurajerna; 1990

SamurajernaJulia Kristeva är psykoanalytiker och lingvistiker, verksam i Paris. Hon är född i Bulgarien, men hon ses som en fransk filosof och feminist. Samurajerna är en självbiografisk nyckelroman.

Boken handlar om Olga kommer från Bulgarien till Paris 1966 och har stora likheter med Kristevas eget liv. Olga dras in i vänsterkretsar vid universitetet och boken sträcker sig fram till 1988. På 70-talet gör Olga en resa till Kina där hon engagerar sig för de kinesiska kvinnorna. Hennes uppväxt i Bulgarien gör att hon har en lite mer nyanserad bild av vänsterrörelsen i Frankrike.

Jag fick lite Simone de Beauvoir-känsla av Samurajerna. Den var alldeles för teoretisk och svår för min smak, precis som jag tyckte om Mandarinerna. Jag borde inte läst boken på tunnelbanan utan snarare i ett långsamt tempo utan störning från annat håll, men så läser inte jag böcker längre. Det är helt enkelt inte min grej. Jag har varit nyfiken på Kristeva ett tag, men i min livssituation just nu orkar jag inte med för teoretiska resonemang. En bok läst vid fel tillfälle, men frågan är om det någonsin hade blivit en rätt tid.

Tidigare inlägg «