Dec 14

Lucka 14: Kroatien – Hur vi lyckades överleva kommunismen med ett leende på läpparna av Slavenka Drakulic

Hur vi lyckades överleva kommunismen med ett leende på läpparna

När det kommer till en av mina absoluta favoritförfattare, Slavenka Drakulic från Kroatien, har jag mycket svårt att bestämma mig för vilken av hennes böcker som borde vara med i den här världskanonen. Balkan Express är den mest gripande, Café Europa den roligaste och kanske mest träffsäkra. Men hur jag än vänder och vrider på det är är Hur vi lyckades överleva kommunismen med ett leende på läpparna den mest feministiska.

Slavenka Drakulic är en av Kroatiens mest framstående feminister och hon verkar mest från andra länder idag, däribland Sverige (hennes make är svensk och de bor ibland i Stockholm). Hur vi lyckades överleva kommunismen är en samling reportage om kvinnor från Östeuropa som hon gjort för den amerikanska tidskriften Ms Magazine.

Boken är från 1987, men uppdaterades 1992 och hela inramningen i den senaste versionen är att det kommunistiska systemet brakade samman för att den inte kunde tillgodose kvinnors grundläggande behov, såsom bindor och toapapper.

Dec 13

Recension: Kättström Höök, Lena; Lucia i nytt ljus; 2017

Lucia i nytt ljusIdag är det Lucia och jag har läst en bok jag längtat efter hela hösten – Lucia i nytt ljus av Lena Kättström Höök (Nordiska museets förlag). Är det något som engagerat mig i årtionden så är den de sunkiga skönhetstävlingarna kring lucia och att det fortfarande tjatas om att Lucia ska vara blond.

Min mamma sa till mig att Lucia, som var från Italien, förmodligen inte var blond. De är sällan det i Italien. Idag, 30 år senare, försöker jag få tag på luciapynt där Lucia har mörkt hår och berättar historien för den oförstående mörkhåriga expediten. Hon har ingen aning om att Lucia är från Italien. Det bondadet hade jag ingenting för. Hon fattade inte varför jag över huvud taget trodde att det skulle finnas lucior med någon annan hårfärg än blond.

Det om min bakgrund. I Lucia i nytt ljus får vi läsa om luciatraditionerna från långt tillbaka fram till idag. Lucia har varit ganska mycket genom åren; en skämtbrud (som lever kvar i våra möhippor), en lössläppt kvinna, en kysk kvinna, en del av en karneval och någon som ska glänsa med bara ett fåtal tärnor. Det är alltså inte så att Lucia och ett par tärnor är så det alltid har varit. Tomtar har varit med i tåget i minst 100 år och bagare var ett vanligt inslag i början på förra seklet. Bagarna byttes senare ut mot stjärngossar, men får väl sägas ha återkommit i form av sockerbagare.

Lena Kättström Hööks bok om luciatraditioner är något du bör köpa till alla som tjatar om tradition och att det ska vara som det alltid har varit. Det bästa av allt sparar författaren till sist, hon konstaterar att utan förändringar kommer traditionen förmodligen att dö ut. Det ni! Utan Rudolf och julgranar i Luciatåget, kanske inget firande alls om några år. Sug på den karamellen ett tag.

Läs mer: Adlibris, Bokus

Dec 13

Lucka 13: Kanada – Tjänarinnans berättelse av Margaret Atwood

Tjänarinnans berättelse

Av de böcker jag presenterar i årets kalender finns de få böcker som är så självklara i en feministisk kanon som Tjänarinnans berättelse av Margaret Atwood. Det är, skulle jag säga, tillfälligt hjärnsläpp från hela juryn som gjort att den inte kom med från början.

Margaret Atwood är varje år med i diskussionerna om nobelpriset. Hon kanske aldrig kommer att få det, men hon skulle sannerligen förtjäna det. Hon skriver inte bara feministiska böcker hon är också en flitig debattör på exempelvis twitter.

Den dystopiska skildringen om ett framtida samhälle med låg fertilitet och tjänarinnor som barnafödande slavar, är den mest feministiska och den av hennes böcker som bäst platsar i en feministisk kanon.

Dec 12

Lucka 12: Italien – Neapelkvartetten av Elena Ferrante

Min fantastiska väninna

När jag avslutade Neapelkvartetten av Elena Ferrante i somras kände jag direkt att den borde ha en plats i en feministisk litteraturkanon. Den serien har allt, kvinnohistoria, systerskap, feministiskt uppvaknande och föräldraskap vs karriär. Men vem Elena Ferrante är är dock höjt i dunkel, och så vill hon att det ska förbli.

Elena och Lila är två flickor som växer upp i Neapels ruffigaste del. Deras vardag präglas av fattigdom, våld och Camorran. De växer upp och deras liv skiljer sig åt för första gången när Elena pluggar vidare och Lila gifter sig rikt. Deras vägar kommer att korsas fler gånger och skiljas lika många.

Skulle jag sitta ner idag och diskutera vilka böcker som skulle vara med i en feministisk litteraturkanon så har jag svårt att se att Neapelkvartetten inte skulle vara självskriven. Alla fyra böckerna bildar en fantastisk feministisk helhet och jag skulle inte välja bara en av dem.

Dec 11

Lucka 11: Island – På andra sidan förlåtelsen av Thordis Elva

På andra sidan förlåtelsen

Thordis Elva blev våldtagen av sin pojkvän Tom Stranger när hon var 16 år.  Efter flera år av självdestruktivt leverne tog Thordis kontakt med sin förövare och långt senare skulle de träffas igen. Thordis förlät Tom och vägen till förlåtelsen skriver de om i På andra sidan förlåtelsen.

Går det att förlåta sin våldtäktsman? Thordis klarar det, men det är en lång väg dit. Det underlättar förmodligen att Tom mått dåligt under alla år och ångrat det han gjort. Han lägger sig helt platt och erkänner rakt av vad han gjort. Tillsammans går de igenom vad som hände och hur de kan gå vidare. Idag är de vänner.

På andra sidan förlåtelsen är så mycket mer än att bara förlåta sin våldtäktsman och gå vidare. Den handlar mycket om mekanismerna bakom en våldtäkt, hur man lever både som offer och förövare och även hur samhället gör det möjligt att kunna leva vidare som förövare. Den väcker oerhört många tankar och är unik i sitt slag. Därför tycker jag absolut att den skulle kunna platsa i en feministisk litteraturkanon, även om den skulle vara en liten outsider.

Dec 10

Nobeldagen och jag har inte läst några nya nobelpristagare i år heller

Nobelpeng

Nej, jag har inte läst några nya nobelpristagare i år heller. Jag hade ett projekt att läsa varenda en, men så kom barnen emellan och jag fick andra intressen. Men det är ju aldrig försent.

Jag sitter och tittar på Nobelbanketten, men idag är det söndag och vi har inte gjort någon speciell middag och dricker inte bubbel. Barnen är halvkrassliga och har hållits inne i princip hela dagen. Min kväll har bestått av att först jaga lilla och se till att hon inte äter farliga saker eller river stället. Efter middagen satt henne i badet med stora och pappan bredvid och städat matbordet. Sedan nattade pappan och jag hade 20 min innan stora skulle nattas. Klockan är nu snart halv tio, stora sover inte (far from it) och jag vill gå och lägga mig för att jag faktiskt ska jobba imorgon. Men först hänga tvätt och skriva något vettigt om Nobelpristagaren i litteratur. Som jag inte hunnit läsa.

Nej, inget vettigt skrivet idag. Ni får bara en liten glimt ur mitt megaglammiga småbarnsliv. Men alla pepparkakorna är bakade och pappan och stora har gjort ett pepparkakshus!

Pepparkakshus

Dec 10

Lucka 10: Iran – Persepolis av Marjane Satrapi

Persepolis

Marjane Satrapi är född 1966 och uppvuxen i Iran. Hon flyttade till Österrike så att hon skulle kunna utbilda sig när allt stramades åt i hemlandet. Om denna uppväxt berättar hon i serieromanen Persepolis i fyra delar.

Persepolis är en skildring av ett samhälle som gick från att vara dåligt till att bli fruktansvärt. Tidigare fanns i alla fall musik, fester och kvinnor fick klä sig som de ville. Sedan blev det mer och mer religiösa direktiv.

Persepolis är en feministisk serieroman och en roman om förtrycket i Iran, som inte har upphört än. Jag tycker att den har en självklar plats i en feministisk kanon och den hade förmodligen kommit med om någon av oss i juryn hade kommit att tänka på den då.

Dec 09

Lucka 9: Indonesien – Sitas eld av Oka Rusmini

Oka Rusmini

Oka Rusmini är född i Jakarta i Indonesien men bor idag på Bali. Hon skriver om kvinnor och det patriarkala samhället som Indonesien fortfarande är. Sitas eld är en novell som finns med i Tranans novellsamling Indonesien berättar.

Sitas eld handlar om kvinnor som används i krig för att få information av motståndarna. Först är det holländarna som använder dem mot japanerna och sedan fortsätter det med japanerna som ger dem uppdrag. Sita går sin mors fotspår och prostituerar sig för att få information om japanerna. Mannen Sawer har lovat att han ska gifta sig med henne när de är fria. Det kommer han inte att hålla.

Japanernas grymhet mot människor i allmänhet och kvinnor i synnerhet har skildrats mycket i den asiatiska litteraturen. I Sitas eld visas grymheten mot kvinnor som både japaner och de egna gjort dig skyldiga till.  Novellen är klart feministisk och ger oss en inblick i den indonesiska historien.

Dec 08

Lucka 8: Indien – Kvinnor på ett tåg av Anita Nair

Kvinnor på ett tåg

Anita Nair kommer från Kerala-provinsen i sydvästra Indien och hon tillhör en generation författare som skildrar kvinnor och kvinnors villkor i det moderna Indien. Kvinnor på ett tåg skildrar sex olika kvinnor som alla har en historia att berätta.

Akhila är bokens huvudperson och när de andra kvinnorna rättat sig i ledet och gift sig och gjort det som förväntats av dem väljer hon en annan väg. Hon förblir ensamstående och hon skaffar sig mot alla konventioner en egen bostad.

Även om denna bok visar ett mer modernt Indien och ser vi tydligt att traditionella världen om äktenskap och kvinnors möjlighet att bo ensamma fortfarande råder. Det är en välskriven bok och författaren gör ett starkt ställningstagande för kvinnors rätt att välja själva.

Dec 07

Bokpromenader i Gamla Stan och på Söder

Gamla Stan

Två eftermiddagar och två härliga (nåja) bokpromenader! Igår var jag på bokpromenerat i Gamla Stan. För första gången har bokförlagen där slagit ihop sig till en gemensam julmarknad. Jag var hos Volante, Printz, Weyler, Atlantis, Carlsson och Sekwa.

Böcker, böcker, böcker

Idag var jag på promenad på Söder. Den årliga bokbasaren bland oberoende förlag var idag. Jag hann med Tranan, Leopard, Galago, Ordfront, Alfabeta och Novellix.

Söders höjder

Jag vill inte påstå att promenaden var trevlig, eftersom det regnade eller duggade hela tiden. Men jag fick se kvarter jag inte sett förut och det är ju alltid kul!

Hanna på bokjakt

Jag hade med mig tunga påsar på min promenad mot förskolan i Danvikstull. Jag avslöjar inte vad jag köpte, för mycket är julklappar. Jag kan avslöja att det blev en hel del isländskt på Weyler och några fina noveller. Eventuellt något mer. Eventuellt…