Apr 15

Jag har läst Katitzi för första gången på 30 år

KatitziJag läste idag ut Katizti, den första delen i Katarina Taikons svit om sitt liv. Jag läste bilderböckerna om henne när jag var hemma hos min klasskompis och granne Camilla i början på 80-talet. Vi satt hemma hos henne och lyssnade på kassettband med uppläsningar av böckerna och bläddrade i seriealbumen.

Jag kommer att skriva om Katitzi under barnboksveckan, men nu vill jag berätta en egen liten historia från min barndom. Några år efter jag satt hemma hos Camilla och lyssnade på Katarina Taikons ljudböcker var jag på campingsemester med mina föräldrar. En kväll våldgästades de en kväll av en synnerligen onykter kvinna. När jag kom tillbaka från lek sa hon hånfullt glatt till min föräldrar: Vilken liten tattarunge ni har! Jag var tillräckligt gammal för att förstå att det inte var något positivt och frågade mamma senare var det betydde. Tattare är ungefär som Katitzi, svarade hon och jag kunde då leende tänka att jag såg ut som en tattarunge. Jag såg ut som Katitzi.

Apr 14

Tematrio v 16 – Påskdeckare

Den skrattande polisenVilka är mina deckarfavoriter? Det vill Lyran veta och det har jag ju till och med svarat på i Sydsvenskan så det här blev inte så svårt.

1. Sjöwall-Wahlöö. Det är svårt att slå deras böcker. jag älskar insikten i polisarbetet och till och med den politiska vinkeln, även om det inte är min politik. Min favorit är Den skrattande polisen.

2. Maria Lang. Det är något visst med henne och även om jag klarar av att ha några olästa böcker av henne i bokhyllan så myser jag varje gång jag läser henne. Min favorit är att vara kvinna.

3. Händelser vid vatten av Kerstin Ekman är en av de bästa deckarna som någonsin skrivits och den vann också ovan nämnda omröstning i Sydsvenskan.

Apr 13

Kräver jag för mycket egentid?

Här kommer ännu en kvinna som uppmuntrar folk att inte skaffa barn om de vill ha andra intressen än att sitta i parken med ungarna.

Det som stör mig mest är nog hur människor som Ida Therén tror sig veta hur andra prioriterar sin tid eller pengar. Vi uppmanas att prioritera deltidsarbete framför att lägga fiskbensgolv eller köpa en råsaftcentrifug. Ett annat kärt tema brukar vara att ifrågasätta folks resande. Jag kan inte heller förstå hur man kan välja att jobba 70 timmar i veckan året runt för att ha råd med en tvåveckors kvalitetsresa med barnen till Thailand över jul, men ärligt talat, hur många handlar detta om? Föräldrar som prioriterar att lägga in ett fiskbensgolv, i vilket fall småbarnsföräldrar, är förmodligen också lätträknade. Det känns som att debattinlägg som Theréns utgår ifrån att det är ett vida spritt fenomen.

Jag tror de allra flesta vill det bästa för sina barn och de jag känner väljer så gott det går att tillbringa tid med sina barn. De som inte hämtar tidigt är oftast dem som inte har råd eller möjlighet till det. Många högbetalda jobb är också relativt flexibla. Det finns förmodligen betydligt fler som inte hämtar tidigare på förskolan pga låg lön eller oflexibelt jobb än de som hämtar sent pga måste ha råd med fiskbensgolv.

Ida Therén skriver också att vi verkar eftersträva ”ett hav av egentid”. Jag vet inte vad jag ska säga. Att kunna träna så att jag inte känner av min artros, är det att kräva för mycket? Eller att kunna läsa lite även på dagtid när barnet är vaket, det kanske är att ta i. Och en after work någon gång, det är nog att dra det hela lite för långt!

Apr 12

Recension: Fagundes Telles, Lygia; Nakna timmar; 1989

Nakna timmarLygia Fagundes Telles är en av Brasiliens mest lästa författare och hon sitter i den brasilianska akademin. Jag kom i kontakt med henne när jag läste en novell ur Brasilien berättar, men den tyckte jag inte så mycket om. När jag så att hon skrivit romaner också blev jag sugen på att läsa en om tre unga kvinnor i diktaturens Brasilien från 1973. Den fanns såklart inte översatt så jag införskaffade den enda bok av henne som finns på svenska, Nakna timmar.

Rosa Ambrósio är en förmögen, alkoholiserad skådespelare som fruktar ålderdomen. Hon lever ensam tillsammans med en katt. Boken innehåller flera olika berättelser som rör Rosas liv och som  väs samman till en helhet. Det låter kanske ganska intressant men jag fann det helt obegripligt.

Jag tyckte inte om porträttet av den självömkande alkoholiserade kvinnan, men jag hade kanske stått ut med det om jag bara hade förstått poängen. Det var svårt att följa med i berättelsen eftersom varje kapitel hade olika berättare och det inte alltså var så lätt att förstå vem. Det tog mig ganska lång tid innan jag fattade att hennes katt var med och berättade. Nej, detta var inget för mig.

Jag vill fortfarande läsa boken om kvinnorna i Brasilien från 1973, men då måste jag tyvärr lära mig portugisiska först.

Apr 12

Kan folk bara sluta att låtsas leva på lägre inkomst?

Det har blivit en fluga nu, att leva på någon annans – lägre – inkomst. Först var det Kent Kullander som skulle pröva att leva på ”kvinnolön”, dvs 14 % lägre lön, i en månad. I hans fall innebar det 27 500 kr. Sedan kom Hans Forsberg från Centerpartiet i Sundsvall som skulle leva på 129 kr om dagen, vilket är försörjningsstödsnivå.

Förstår ni inte själva hur löjliga ni gör er? Jag läste detta av en kvinna i Göteborg som lever på försörjningsstöd och hur respektlöst hon tycker det är att ”leka socialfall”. Hon har många goda poänger, men den viktigaste är att det såklart inte är svårt att leva i en månad eller en vecka på mindre pengar.

Lås oss ta mig själv som exempel:

I torsdags köpte jag lunch för 80 kr och sedan ett paket ägg för 20 kr. Det var inte speciellt svårt att inte spendera mer den dagen. Min hyra var nämligen betald, min man lagade mat som redan var inhandlad och just i torsdags kände jag inte att köpsuget pockade på och det var alltså ingen uppoffring att inte köpa en bok eller ett par skor eller ett läppstift just den dagen. Att leva på 129 kr varje dag i en vecka skulle kanske vara lite mer av en uppoffring, men inte tillräckligt för att jag skulle kunna skrika ut i media om hur jobbigt det var. Hade jag gjord det hade jag varit oerhört patetisk och uppmärksamhetstörstande.

Därför gör jag inte det. (och kanske också för att jag är en vettig tänkande människa.)

Ska du testa på något så bör du offra dig lite mer och inte behålla pengarna som blir över. Folkpartisten Nikoletta Josza tiggde en dag och gav pengarna till en hemlös kvinna. Det är föredömligt om man vill göra en poäng och att tigga en dag är ett lite större offer än att låta bli att köpa något i en vecka alternativt spara 4000 kr av en hög lön i en månad.

Apr 10

Recension: Schwerin, Alexandra von (red); Den dolda kvinnomakten; 2014

Den dolda kvinnomaktenNär jag fick syn på Den dolda kvinnomaktenAtlantis förlag så tänkte jag att den skulle handla om adelskvinnor i allmänhet. Nu är det slottsfrun på Skarhult slott, Alexandra von Schwerin, som skrivit en bok om kvinnorna som haft anknytning till det slott hon lever på och det är faktiskt tillräckligt intressant. Hade jag läst undertiteln så hade jag förstått bättre, 500 år på Skarhults slott.

Den dolda kvinnomakten är en samling essäer där bland andra Dick Harrison varit med och skrivit ett bidrag. Alla handlar om kvinnor som bott eller haft stark anknytning till slottet. Det fanns de kvinnor som blev änkor och fick ärva och själva förvaltade och drev verksamheten på slottet. Det fanns de kvinnor som inte fick sätta sin fot på slottet för att släkten inte ansåg frun tillräckligt fin för att vara slottsfru. Dock var söner var mer än välkomna att bo och fostras på slottet.

Alexandra von Schwerin vill visa att det är män som skrivit in sig i historieböckerna, men det är inte nödvändigtvis så att det bara var de som gjorde något värt att berätta om. Kvinnornas gärningar och makt har inte dokumenterats, av rent ointresse.

Det var intressant att läsa om vad von Schwerin kommit fram till i sina efterforskningar och hennes vilja att lyfta fram kvinnors gärningar genom historien är otroligt viktig.

Läs mer: Adlibris, Bokus

Apr 10

#tbt: Feministbrud som 17-åring i Spanien

Hanna i batik

På semester i Spanien i ett lånat hus. Sommaren 1994.

Dagens #tbt: En gång i tiden tyckte jag att batik var det snyggaste som fanns. Det tycker jag (typ) fortfarande. Jag är dock inte längre så förtjust i att visa mig i oversize-t-thirt offentligt.

Bilden är tagen i barnens sovrum i det hus vi lånade i Spanien sommaren 94. På dagarna badade vi eller åkte på utflykt och på kvällarna tittade vi på fotboll. Såklart.

Nu längtar jag efter vår kommande resa till Spanien, närmare bestämt Mallorca. Vi lyfter 14:e juni. Vi firar få min fars 70-årsdag. När den här bilden togs fyllde min pappa i dagarna 50 år.

Apr 09

Barnboksvecka!

Barnboksvecka

När Barbro Lindgren fick Almapriset insåg jag att jag borde läsa om flera av hennes böcker. Sedan var jag en sväng på bibblan (Medborgarplatsen den här gången) och då fick jag av en slump syn på Lygia Bojunga Nunes, vilken jag antog vara brasilianska. Nu har jag läst boken Den gula väskan och när jag skulle skriva om den såg jag att författaren också är Almapristagare.

Så föddes en idé!

I månadsskiftet april/maj utlyser jag barnboksvecka här på bloggen. Jag kommer att publicera många recensioner och tankar kring barn- och ungdomslitteratur. Jag ska försöka att läsa flera Almapristagare och även gamla klassiska barnböcker, alla med ett bra genusperspektiv såklart. Jag kommer även att recensera böcker från mina två favoritförlag Olika och Sagolikt och så ska jag hämta inspiration från min bloggambassadörkollega Bokunge.

Häng med du också!

Skriv något på din blogg, bidra med en gästrecension eller vara bara med på avstånd och läs och kanske kommentera. Alla bloggare som vill vara med länkar jag till. Och du behöver inte bidra med något varje dag den vecka, utan du är med så mycket eller lite du vill.

Veckan startar måndagen den 28 april och avslutas söndagen den 4 maj.

Välkommen!

Apr 09

Diksussionsgrupp om Jhumpa Lahiris Sankmark

SankmarkEn ny spännande bok som snart ges ut på Brombergs på svenska är Sankmark av Jhumpa Lahiri. det är en släktkrönika som utspelar sig i Indien och USA. Lahiri är född i London, men uppvuxen i USA. Hon bor idag i Brooklyn, New York. Hon är en amerikansk författare med bengaliskt ursprung.

Vi ska diskutera boken på Facebook och du är mer än välkommen att delta! Anmäl dig här.

Jhumpa Lahiri kommer dessutom till Stockholm och Kulturhuset. Passa på att gå och lyssna på henne där. Om du är med i diskussionsgruppen så kan det finnas möjlighet att få en gratisbiljett till evenemanget.

Apr 08

Bokgeografi: Japan

Japans flaggaIdag går Enligt O:s bokgeografi till Japan och jag inser att jag har ett land jag borde ta tag i.

1. Berätta om en bok eller flera böcker du läst som utspelar sig i Japan eller är skriven av en författare med anknytning dit.

Den enda boken som är av en japansk författare som jag recenserat här är Hitomi Kaneharas bok Ormar och piercing. Den var inte speciellt bra och det enda jag kan tänka på är att den handlade om att klyva tungor. I övrigt har jag läst Kenzaburo Oe, Tid för fotboll. Det var en trög och knepig bok som jag läste när jag var lite för ung för den.

2. Berätta om en eller flera författare som på något sätt har anknytning till Japan. Var så långsökt som du vill, men motivera gärna ditt val.

Linnea Willéns bok Barfota änglar handlar om när hon och hennes bsäta kompis stack till Japan för att jobba som värdinnor på klubbar, ett jobb de hade hört skulle vara lätt att få och lätt att utföra. Det blev inte som de hade tänkt sig och genom hela boken anar man det fasansfulla slutet.

Yoko Tawada är född i Japan, men bor och är verksam i Tyskland. Jag har läst hennes bok Det nakna ögat och novellen Thisbe.

Sadako och de tusen papperstranorna var en barndomsfavorit!

Jag har också läst flera böcker där författarna skriver om deras erfarenheter av japaner. Då inte särskilt goda erfarenheter för att uttrycka sig milt.  Iris Chang, Nanjing – massakern på en kinesisk stad (Kina) är den mest detaljerade, men Rani Manickas Rismodern (Malaysia) och Oka Rusminis Sitas eld (Indonesien) är också oerhört gripande.

3. Berätta om en bok av en författare som anknyter till Japan, som du inte läst, men är nyfiken på.

Jag har skrivit upp två böcker på min att-läsa-lista från japan. Den ena är Yoko Ogawas En gåtfull vänskap, som jag tittat på flera gången på Pocketshop.  Natsuo Kirinos Fri är en japansk deckare jag är sugen på. Sedan vill jag också läsa Julie Otsukas nya bok När kejsaren var gudomlig.

4. Om du vill kan du också berätta om andra kulturella inslag från Japan.

Det var inte så lätt. Jag har aldrig varit i Japan och ser inte japanska filmer och japansk musik lyssnar jag inte på varje dag. Manga intresserar mig inte heller. Eftersom Lyran brukar svara konståkning borde jag väl säga backhoppning, men ärligt talat så är jag inte så intresserad av det heller. Därmed inte sagt att jag inte intresserar mig för japansk kultur, för jag vill hemskt gärna åka dit. Jag är intresserad både av storstadspulsen i Tokyo och det äldre Japan.

Hugo och körsbärsträden i Hammarby Sjöstad

De underbara japanska körsbärsträden i Hammarby Sjöstad. Maj 2013.

Tidigare inlägg «