Sep 02

Kulturkollos bokcirkelenkät

Såklart ska jag också vara med och svara på Kulturkollos enkät. Jag älskar enkäter!

1. Är du med i en bokcirkel? Varför? Varför inte? (om du är med i en bokcirkel får du gärna berätta lite om den!)

Jag är dels med i Kulturkollos cirkel om Gun-Britt Sundströms Maken och dels i en riktig långkörare om de tretton nobelpristagarna som är kvinnor. Nobelpriscirkeln är uppbyggd så att vi har ansvar för en pristagare var och min författare är Pearl Buck.

2. Har du diskuterat böcker med andra utan att vara med i en regelrätt bokcirkel?

Ja, både på nätet och öga mot öga varje dag. Rätt som det är träffar jag en läsare av bloggen och då blir det mycket bokprat!

3. Vilken är den bästa boken du cirklat om?

Jag tror att det var Kina berättar, en novellsamling från Tranan. De noveller vi läste där var mycket tänkvärda och bra.

4. Vilken bok var inte alls bra att cirkla om?

Jag vet ingen specifik, men jag tycker att det är roligare att cirkla om gamla klassiker eller författare från långt borta än av debutförfattare där någon eller några i cirkeln känner eller har en relation till författaren. Jag vill kunna sväva ut och använda hårda ord utan att någon blir sårad.

5. Bästa tilltugget till boksamtal?

Hm, ost skulle jag nog föredra. Får inte bli för kladdigt om man vill bläddra lite i boken medan man pratar.

6. Och bästa drycken?

Vin eller te.

7. Vilken bok skulle du vilja bokcirkla om på Kulturkollo?

Jag älskar novell-cirklandet, så jag ger mig gärna på en till av Tranans samlingar. Dock blir det för mycket att läsa alla. Ett urval är bättre. Annars skulle jag gärna cirkla om en riktig klassiker som French eller Jong.

Sep 02

Recension: Skugge, Linda; 40 – constant reader; 2014

40 Constant readerLinda Skugge fyller snart 40 och hon har åldersnoja. Hon är bitter på livet. Varför är det ingen som älskar Linda Skugge? Varför är hon fortfarande kontroversiell och varför är hon i vissas ögon fortfarandekristdemokraten Linda Skugge? De frågorna ställer sig Skugge i sin nya bok Constant reader. Många gånger.

Caitlin Moran skrev boken Konsten att vara kvinna och blev älskad av en hel värld. Vad har hon som inte Linda Skugge har? Moran är tjock, sådant kan folk identifiera sig med.

Linda Skugge är smal och har inte ens en ful mammamage och då blir man inte populär. När Skugge vill skriva en svensk variant av Konsten att vara kvinna är det ingen som vill publicera den eftersom ingen känner igen sig. Caitlin Moran däremot – som  vuxit upp med massor av syskon och hemskolats av hippieföräldrar – går lätt att känna igen sig i. Linda Skugge bodde bredvid Malmvägen i Sollentuna. Hon hade inga riktiga vänner, fick aldrig hångla och hennes mamma var hemmafru. Det kan ingen känna igen sig i.

Bitterhet kan vara underbart. Det är mycket svårt att inte ställa sig på Linda Skugges sida. Jag vill inget hellre än att ringa upp henne med en gång för att säga hur mycket hon betytt för mig och hur cool jag tycker att hon är.

För det är lätt att älska en person som inte har fått något gratis i livet och alltid fått jobba hårt för att komma någon vart. Linda Skugge gör också rätt i att jämföra sig med barn till vänsterintellektuella. I hennes hem fanns inga böcker och inga coola kulturpersonligheter kom på middag.

Karolina Ramqvist, som också var med och författade antologin Fittstim på nittiotalet, har skrivit en bok om det hårda livet på Söder där mamman hade en stor våning full med böcker och roliga vänner. Huvudpersonen i Ramqvists bok Alltings början jobbar inte, men har ändå råd med att gå ut och dricka drinkar. Linda Skugge jobbade extra under hela sin skoltid.

Vi får inte bara höra hur jobbigt det är att ha ett förflutet som få gillar, utan det handlar också om hur Skugge kämpar med sig själv, sitt jobb och sina kunder i dag. Hon driver en pr-byrå och är producent för Teater Brunnsgatan Fyra. Det går bra för henne, men vägen till framgång har kantats av hårt arbete och kunder som förväntat sig att hon ska arbeta gratis. Och hur hon än vridit och vänt på det så är det alltid hon som framstått som the bad guy när hon inte vill dela med sig av sina kontakter eller vägrar göra något utan betalning.

Jag är förvånad över att Linda Skugge reducerats till att bli kristdemokraten Linda Skugge, trots att det enda hon sagt var att hon röstar borgerligt. Jag förvånas och förargas över att det faktum att hon röstar borgerligt inte ger henne tillträde till de feministiska finrummen.

Kanske är det som Linda själv beskriver det, att vara smal och aldrig glömma barnens regnkläder är inte något som går hem i bredare kretsar. Hon har varit en av de viktigaste frontfigurerna i den svenska feministiska rörelsen och vi är många som älskar henne för det. Jag hoppas att hon efter reaktionerna på den här boken kommer att förstå det.

Boken är inte den mest balanserade jag har läst, men jag älskar att hon unnar sig att bara spy galla över orättvisor i livet.

Läs mer: Adlibris, Bokus, Piratförlaget, Magasinet Neo, Bokhora, Expressen, Hanna Jedvik, GP, Sydsvenskan, Kulturnytt

Sep 01

Tematrio – titelverb

Lyran vill att vi listar tre boktitlar med verb i. Det är ju inte så väldans klurigt eftersom grammatik verkligen är min grej. Jag bjuder er tre kvinnor jag läst i år.

Allt detta tillhör mig av Petra Hůlova: En fantastisk bok om kvinnor i Mongoliet.

Men explain things to me av Rebecca Solnit: Kvinnan som uppfann ordet mansplaining. Fantastisk essä i en samling som kanske in övrigt inte var så bra.

Allt det där jag sa till dig var sant av Amanda Svensson: Hon skriver på ett originellt, men intressant sätt och den här boken är mycket sorglig om utanförskap och sexuella övergrepp.

Sep 01

Recension: Selasi, Taiye; Komma och gå; 2013

Komma och gåJag har länge velat läsa Tayie Selasis Komma och gå, men det är först nu jag har tagit tag i det. Alla säger att den är så bra, så självklart var mina förväntningar ganska höga.

Den forne patriarken Kweku är död. Han barn; storebror Olu, tvillingarna Taiwo och Kehinde och minstingen Saide, får reda på dödsfallet och deras reaktioner skildras var för sig i början av boken. De pratar knappt med varandra och alla bär på en enorm sorg efter vad som hänt dem i sina barn- och ungdomsår. I större delen av barnens liv har familjen bott i Boston, men föräldrarna skildes när Kweku fått sparken och återvänt till Ghana. Mamma Fola fick hanka sig fram som ensamstående mor och kände sig tvungen att skicka sina begåvade tvillingar till sin kriminelle, men rike bror i Lagos. Boken kretsar kring familjens återförening till begravningen i Ghana. Allteftersom får vi läsare veta vad som har hänt och vilka hemligheter de bär på.

Jag tyckte att den var bitvis lite seg, speciellt i början, men till största delen är en mycket bra bok. Det är fyra tämligen trasiga syskon med olika problem i bagaget. Det var de vackra tvillingarnas öde som rörde mig mest, vilket torde vara föga förvånande för den som läst boken. Jag fastnade också för den asiatiska kvinnan Ling som gift in sig i familjen och inte känner till sin make Olus alla sorger. Hon ger inte upp när han vill gå in i sin sorg och han har henne att tacka för mycket.

Det är en bok om familjeband, svek och återförening. Det är också en bok om identitet, rasism och drömmar som krossas. Den är bra, men jag tyckte att jag fick vänta lite för länge på att hemligheterna skulle börja nystas upp. Allt kom som med en ketchupeffekt de sista femtio sidorna.

Läs mer: Adlibris, Bokus, SvD, Aftonbladet, Sydsvenskan, GP

Bloggar: och dagarna går…, enligt O, Lyrans noblesser, Bokhora

Aug 31

Jag listar tio spännande asiatiska böcker

AsienFörra någon vecka sedan listade jag tio spännande afrikanska böcker skrivna av kvinnor. Jag tänkte göra det till en serie och idag listar jag tio spännande asiatiska böcker (och lite bonusverk också). Asien är stort som sträcker sig från Mellanöstern, via Kina ner till Sydostasien och det är sannerligen ingen homogen världsdel. Det är en del av världen dit jag har valt att återkomma många gånger. Jag har varit Thailand, Vietnam, Kambodja, Kina (inklusive Hongkong och Macao), Singapore, Malaysia, Indonesien och Filippinerna.

En bok ingår i den feministiska litteraturkanonen och den vill jag särskilt lyfta fram:

Jung Chen – Vilda svanar (Kina)

Nio andra böcker jag rekommenderar, kanske inte alltid för den litterära kvaliteten, utan också för att det är spännande litteratur från en världsdel i förändring.

Carmen Bin Ladin – En gyllene bur (Saudiarabien)

Lizzie Doron – Varför kom du inte före kriget? (Israel)

Wei Hui – Shanghai Baby (Kina)

Rani Manicka – Rismodern (Malaysia)

Anita Nair – Kvinnor på ett tåg (Indien)

Kyung-Sook Shin – Ta hand om min mor (Sydkorea)

Kim Thúy – Ru (Vietnam)

Xu Xi – The unwalled city - a novel of Hong Kong (Hongkong)

Samar Yazbek – En mörk strimma (Syrien)

Bonus 1. Fem fantastiska noveller:

Gu Yu – Bara ett skämt (Kina)

Le Minh Khues – Avlägsna stjärnor (Vietnam)

Lim Hwa-Won – The fifth photograph (Nordkorea) *

Pal Vannarirak – Som ett rinnande vatten (Kambodja)

Siti Rukiah – Ma’Esah (Indonesien)

Bonus 2. Tre böcker av författare från andra länder med god insikt i landet de skriver om:

Barbara Demick  – Inget att avundas (Nordkorea)

Petra Hůlová – Allt detta tillhör mig (Mongoliet)

Marina Thorborg – Kvinnor i Kina (Kina)

*) Fantastisk som i fantastiskt bisarr.

Aug 31

Recension; Thorborg, Marina; Kvinnor i Kina; 2014

Kvinnor i KinaKina har en lång historia av kvinnoförtryck. För 4 000 år sedan levde en genomsnittlig kinesisk kvinna tills hon var 26 år. Då hade hon hunnit vara mamma i tio år. Den som inte dog i barnsäng riskerade att bli levande begravd som hustru, bihustru eller konkubin tillsammans med sin make. Från 800-talet tillkom fotbindningen – en sed som skulle leva ända in på1900-talet. Kvinnor med mycket små fötter ansågs mer attraktiva och den tortyrliknande traditionen innebar att fötterna bands så att tårna hamnade under fotsulan och till sist bröts av. De som var tvungna att arbeta slapp undan, eftersom det knappt gick att gå på de misshandlade fötterna.

Om detta skriver Marina Thorborg, professor i ekonomisk historia vid Södertörns högskola, i Kvinnor i Kina. Hon har lång erfarenhet av att forska i kinesisk historia, har rest i Kina sedan 1973 och arbetat som Kinaexpert för FN. Samt skrivit en vitbok om kinesiskt jordbruk åt den amerikanska Kongressen.

Thorborg börjar med att beskriva kejsartiden från 4000 år sedan fram till 1700-talet, men huvudfokus i boken är på det kommunistiska Kina. När kommunistpartiet tog över makten 1949 sades det att alla, även kvinnorna, skulle få det bättre. Fotbindandet bekämpades. Kvinnor skulle bidra till den kommunistiska kampen och ansågs kunna göra samma saker som alla män. Däremot inte tvärtom. Män kunde exempelvis få som straff att arbeta i så kallade kvinnoyrken, såsom kommunala kantiner som fungerade som utfodringsanstalter. Aldrig föreslog någon heller att kvinnor och män skulle dela på hushållsarbetet.

Den kommunistiska revolutionen krävde mycket ork. Thorborg har talat med många kvinnor i Kina under 70- och 80-talen och många vittnar om just tröttheten. I goda tider skulle kvinnor arbeta, sköta hushållet och ägna sig åt politisk verksamhet på sin ”fritid”. Det blev inte mycket tid över för sömn. När konjunkturen svängde och arbetslösheten steg kom plötsligt hemmafruarna att glorifieras, för att återigen bekämpas när folk fick det bättre. Och oavsett om tiderna var goda eller dåliga så förväntades kvinnorna sköta hela hushållsarbetet. 

Inte heller kommunistregimen har lyckats utrota den kulturella seden med att söner är viktigare än döttrar. Ihop med ettbarnspolitiken har den lett till ett förödande stort underskott på kvinnor.

Författaren glorifierar på intet sätt den kommunistiska diktaturen, men det finns få exempel på just diktaturen och hur kvinnor fallit offer för den genom fängslanden och utrensningar. Fokus är vardags- och arbetslivet.

Det finns några ord i slutet om hur prostituerade offentligt hånades, men annars är det ganska tunt. Tvångsaborter på kvinnor som trotsat ettbarnspolitiken nämns bara i en bisats.

Det är en bra bok. Jag vill egentligen inte att kvinnohistoria ska få sina egna böcker, men så länge den mesta historien skrivs av och om män så behövs det.

Läs mer: Adlibris, Bokus, Atlantis, Magasinet Neo

Aug 30

Recension: Arnqvist Engström, Frida; Gerillaslöjd; 2014

Frida Arnqvist Engström bloggarGerillaslöjd om slöjd och hantverk och den politiska dimension som finns i den garngraffiti vi nu ganska länge kunnat skåda på gator och torg. Nu har hon skrivit om det som kallas craftivism i en bok – Gerillaslöjd. Självklart vill jag läsa en bok som tar upp hur slöjdande kan vara feministiskt!

Arnqvist Engström har talat med människor som varit pionjärer när det gäller alternativ gatukonst. Det handlar om dem som stickar, broderar och gör konst i smuts. De drivs alla av att vilja göra världen vackrare och protestera mot orättvisor i världen. Hon pratar bland annat med kvinnor som hade som mål att uppvärdera gamla kvinnliga traditioner såsom stickning och broderi och hitta tillbaka till den kvinnokraft som finns i dessa gamla hantverk.

Boken är inte bara en beskrivning av olika konstnärer och deras visioner, den innehåller också praktiska tips om hur du själv gör en garntag (stickar något du syr fast på ett offentligt ställe) eller broderar en feministisk tavla i korsstygn. Jag hann själv inte läsa mer än ett kapitel innan jag började googla på de företag som nämns i boken och som säljer broderiset och småskaligt producerade saker; Etsy och Fuldesign för att nämna två. Självklart vill jag brodera feministiskt korsstygn!

Jag håller inte med författaren och intervjupersonerna i boken att kapitalism är av ondo, men det gör inte att jag automatiskt inte gillar det de gör. Jag tycker tvärtom att det är roligt att slöjden har fått en politisk dimension och att det har blivit lite riv i exempelvis broderiet. Jag älskar ju att brodera, men att ha en bonad på väggen har inte känts aktuellt förrän jag sett alla roliga och fina som gjorts av gerillaslöjdare därute. Jag tackar Frida Arnqvist Engström för att hon öppnat mina ögon och fått mig intresserad av att brodera igen och kanske till och med sticka. Mer slöjd åt folket, framförallt gerillaslöjd! Får jag hoppas att någon gång i framtiden få se något roligt och coolt inslag på Slöjdmässan i Hjo?

Läs mer: Adlibris, Bokus, Hemslöjden

Aug 29

Kan man drabbas av läsmässigt utmattningssyndrom?

Komma och gåKan man drabbas av läsmässigt utmattningssyndrom och går det att bota? Jag läser fortfarande mycket och är sugen på nya böcker hela tiden. Mitt problem är att fler och fler böcker faller mig inte i smaken. Böcker som på pappret ser ut som riktiga Hanna-böcker kommer jag aldrig in i och de blir mer röriga än bra. Objektivt ser jag de goda kvaliteterna, men subjektivt tycker jag mest att det är trist.

Är det böckerna, min lästeknik eller är det bara valrörelsen som spökar?

Vad är det för fel på mig? Snälla, kan någon läs-doktor titta på mig och ge mig en medicin. Gärna fort för jag vill rädda läsningen av Taiye Selasis Komma och gå.

Ni förstår, jag är i skriande behov av hjälp!

Aug 28

#tbt: Feministbrud är superpreggo

Preggo på sjön

Veckans #tbt: Feministbrud är superpreggo på Landsort. Juli 2011.

Det är lite drygt tre år sedan jag bar en flytväst på detta sätt. Jag minns, längtar såklart inte tillbaka, men vill vara där igen.

Aug 28

Jag har vunnit en bok på Kulturkollo!

En herrgårdssägenJag deltog i några tävlingar som den nystartade sajten Kulturkollo utlyste för någon vecka sedan. Nu visade det sig att jag hade vunnit! Så roligt!

Selma Lagerlöfs En herrgårdssägen kommer hem till mig om någon vecka och det ser jag mycket fram emot. En vän till mig säger att den kan läsas som en feministisk roman och därför är jag extra sugen på den.

Tack Kulturkollo!

Tidigare inlägg «