Maj 25

Bredvidläsning: Sovjets barnbarn av Kalle Kniivilä

Jag måste erkänna. min uppsats i statsvetenskap är inte färdigskriven. Men jag har kommit en bit på vägen. Den ska handla om Sovjets barnbarn, precis som Kalle Kniviiläs nya bok (Atlas). Sovjets barnbarn är de rysktalande som bor i Baltikum. Min uppsats skulle bli en djupstudie i tankar hos ungdomar för att se om det fanns någon framtida lösning på problemet. Som teorier använde jag Will Kymlicka och Brian Barry som har olika syn på minoriteter och särrättigheter.

Mot bakgrund av detta förstår ni att jag såg mycket fram emot att läsa boken och nedanstående text var inne i förra veckans nummer av Tidningen Nu.

Sovjets barnbarnKalle Kniivilä är journalist som är född i Karelen och han har skrivit en trilogi om Ryssland i skuggan av Putin. Sovjets barnbarn är den sista i serien. I den boken åker han runt i Baltikum och träffar ryskspråkiga och pratar om integrering i samhället samt relationen till sitt eget och till det officiella språket i landet. Han träffar såväl välintegrerade ryssar som är medborgare i sina hemländer, som ryska nationalister som ser tillbaka och tyckte att det var bättre förr under Sovjetunionen. Han träffar också icke-medborgare, dvs dem som valt att inte lära sig hemlandets språk. Oavsett vilka de är, vill de flesta bo i Baltikum och inte i Ryssland.

Det kanske mest skrämmande i boken är de ryska strömningar som finns i Baltikum. Eftersom många känner sig diskriminerade och desinformerade ta de till sig information från rysk TV. Även om många av dem är tänkande människor med hög utbildning och förstår att nyheterna där är mycket vinklade, tror de att även den inhemska informationen är det också. På så sätt har Putin nått ett stort syfte, att röra till det och få folk att inte tro på någonting.

Trots det stora orosmolnet i hotet från Ryssland finns det också mycket hopp. Många är dem vars föräldrar inte är medborgare, men som själva gått i skolan med det inhemska språket som huvudspråk. Men en yttre fiende har också enat. Flyktingkrisen.

Kalle Kniivilä ger fina porträtt av människor som lever som minoritetsbefolkning i länder där de tidigare tillhörde den förtryckande majoriteten. Det är inte en homogen grupp idag och i boken framkommer många intressanta tankar och funderingar.  Kniivilä har en förmåga att kunna prata med människor och få ett vettigt samtal med dem oavsett hur långtifrån varandra de står värderingsmässigt. Han gör rättvisa porträtt och mästrar ingen.

Mot slutet får han en fråga om ryssarna i Baltikum är diskriminerade. Han svarar nej. Många känner sig mindre värda i sitt nya hemland, men de har alla möjlighet att få medborgarskap.

Läs mer: Adlibris, Bokus, SvD, DN, Litteraturmagazinet

Maj 24

20 nya länder före förlossningen?

Natasha Tiniacos gillar mitt inlägg

Läsandet en bit runt jorden fick roliga konsekvenser. Min författare från Venezuela följer mig på Twitter!

Ja, just det. Klarade jag målet med tjugo nya länder före förlossningen? Jag förstår att ni alla har gått och funderat på detta och med spänning sett fram emot resultatet. Svaret är – hör och häpna – JA!

Läst:

Irak (noveller)

Nauru (en dikt)

Bahamas (krönikesamling)

Burkina Faso (politisk debattbok)

Qatar (novellsamling)

Haiti (novell)

Kongo-Brazzaville (roman)*

Kribati (dikter)

Lichtenstein (roman på tyska)

(Pakistan (roman))

Belize (roman)

Tonga (dikter)

Jordanien (novell)

Förenade Arabemiraten (novell)

Kongo-Kinshasa (roman)*

Eritrea (textsamling)*

Venezuela (dikter)

Vatikanstaten (debattbok)*

Kap Verde (roman)*

Kuwait (novell)**

Makedonien (dikter)*

Det blir 20 verk även när Pakistan räknas bort. Det är ju lite trist att den längsta boken inte kunde räknas in för att jag upptäckte att jag faktiskt redan läst en bok från Pakistan, men regler är regler. Jag håller på med en bok från Jamaica om en kvinnas uppväxt där. En perfekt bok för Feministbiblioteket, men verkligen inte vad jag vill och behöver just nu så den läser jag nog inte ut på ett bra tag.

Nu har jag belönats med en dotter som sover en hel del så jag kommer nog kunna läsa ganska mycket framöver. Frågan är om jag vill prioritera böcker från främmande platser på jorden eller kanske vill ha lite mer lättsmält litteratur. Jag tror på det sistnämnda så vi får se om jag tar tag i den där romanen från Östtimor eller läser boken från Surinam. Det kanske kan vänta till en annan gång. Denna utmaning är i vilket fall avslutat och avklarad.

*) Manlig författare som inte nödvändigtvis recenseras här.

**) Recension kommer.

Maj 23

Recension: Moriarty, Liane; Stora små lögner; 2014

Stora små lögnerJag tyckte kanske inte att Liane Moriartys bok Öppnas i händelse av min död var fantastisk, men just nu passade genren mig bra så jag bestämde mig för att läsa Stora små lögner (Albert Bonniers förlag).

Jane är en ensamstående mamma som flyttar till Pirriwee, som är en fiktiv plats vid havet i Australien där de flesta är betydligt rikare än hon. Hennes son skrivs in i en fin privatförskola. Mot alla odds blir hon direkt vän med två kvinnor med barn på samma förskola, men samtidigt blir hennes son anklagad för att mobba en flicka och hon hamnar i konflikt med flera av de andra föräldrarna. Samtidigt som Janes och de andra kvinnornas historier nystas upp förstår vi att någon har dött och vi rör oss långsamt fram till den fest som kommer att kosta en människa livet.

Medan vänskapen mellan Jane, Celeste och Madeleine växer får vi läsare veta med om personernas bakgrund. Våldtäkt och våld i nära relationer är något som vi får veta att huvudpersonerna varit utsatta för. Samtidigt görs allt för att upprätthålla en fin fasad. Bråket med de andra mammorna intensifieras och de stora förlorarna är barnen. Men trots den stora polariseringen i bokens uppbyggnad är det inte helt svart och vitt. Alla onda är inte genomonda och personers beteenden problematiseras. Det gör att boken inte är en helt igenom förutsägbar historia, även om det såklart lutar åt det hållet.

Det är en tämligen okomplicerad historia, men den har ändå många fina poänger. Det var en bok som jag ville ha just då, som höggravid och med ett stort behov av lite enklare historier med kärlek.

Läs mer: Adlibris, Bokus, DN, Och dagarna går

Maj 21

Hemma från BB med en dotter

Då var vi hemma igen. Med en dotter. Selma ska hon heta och det är det finaste flicknamn jag vet. Tyvärr delas inte den åsikten av storebror som önskar att syster får namn efter en viss hyperhajpad Disneyfigur. Men det ordnar sig nog. Det känna lite extra fint att ett bokbloggarbarn fått namnet Selma. Nu är det fler bokbloggare som snart ska ha barn och jag ser med spänning fram emot namnen 🙂

Jag mår sådär. Det är underbart att äntligen kunna känna god smak igen och få dricka vin, njuta av te och inte må illa av sötsaker. Men jag förlorade mycket blod under förlossningen och känner mig yr och trött. Dessutom har jag ont efter min vaginala förlossning. Det blir bättre, men det är såklart påfrestande att ha ont och dessutom inte orka röra mig så mycket. Första tiden med Selma är annars helt annorlunda än med Hugo. Jag känner mig van och inte alls nervös och just nu längtar jag bara till att vi kan hänga och ta långa promenader samtidigt som jag och Hugo kan hitta på saker när hon sover i vagnen. Där är jag inte riktigt än som ni förstår.

Min förlossning var en tämligen normal vaginal förlossning, men den var psykisk påfrestande för mig (förutom fysik, vilket väl får ses som ganska självklart i sammanhanget). Jag tänkte inte skriva mer om det nu, för om jag ska skriva om det vill jag verkligen väga orden på guldvåg så att jag inte skrämmer upp blivande mödrar. Jag kan dock säga så mycket att jag nu har full förståelse för att ganska enkla förlossningar kan vara psykiskt jobbiga att gå igenom.

Jag vill passa på att tacka för alla gratulationer i olika sociala medier. Jag har inte orkat svara individuellt till alla, men är mycket tacksam och glad att jag har så många vänner som hälsar lilla Selma välkommen till världen!

Selma en dag gammal

Selma en dag gammal. Hon föddes den 18 maj 08:48, vägde 4115 g och var 51 cm lång.

Maj 17

Bloggpaus: Nu ska denna unge ut

För lite knappt fem år sedan skrev jag det här inlägget om att jag skulle till BB och föda ut min älskade unge. Nu är han en vild fyraåring som längtar efter att bli storebror. Idag skriver jag samma sak. Nu är vi på BB för igångsättning ännu en gång och nu är det denna unge som ska ut:

Unge två ska ut

Vi har kämpat och vi har gråtit och nu äntligen är det dags att få träffa liten. Min graviditet har jag gnällt över och ni är nog många som ser fram emot att jag äntligen tystnar om spyor och prat om att saker smakar illa. Men tro mig, ingen skriker äntligen högre än jag!

Det konstiga med att jag nu ska sättas igång och äntligen få träffa mitt barn är alla märkliga tankar som dyker upp. Jag bekymrar mig över att Hugos rum är stökigt (där ska pappa sova) och att det inte finns någon frukost till mina föräldrar hemma. Sen det jobbigaste av allt: Hur ska det bli? En liten bebis! Klarar vi det? Nu? Är jag verkligen redo? Tja, redo eller inte, jag orkar inte kräkas mer. Och jag är mycket nyfiken på vad det är för filur som finns där inne och som jag kommer att lära känna och älska så länge jag lever.

Unge två ska ut

Såhär såg det ut  2011 när Hugo var i magen.

Maj 16

Lite ukrainska boktips

ukrainas flagga

Igår skrev Anna på Och dagarna går om lite ukrainska boktips apropå vinsten i Eurovision i lördags. Jag ska ju givetvis inte vara sämre! Ukraina är ett land jag varit i. Två gånger till och med. Jag har tyvärr aldrig varit på Krim, men väl i Donetsk, vilket känns lite märkligt idag.

Fackböcker

Svetlana Aleksijevitj – Bön för Tjernobyl: Författaren är från Vitryssland, men boken handlar om kärnkraftsolyckan i Tjernobyl. Mycket läsvärd av en fantastisk nobelpristagare!

Anna-Lena Laurén & Peter Lodenius – Ukraina – gränslandet: En bok om det politiska läget i Ukraina sedan Majdanrevolutionen 2013. Laurén är utrikeskorre för bland annat DN och Hufvudstadsbladet i Moskva. Peter Lodenius är också journalist och bidrar med historiska tillbakablickar.

Kalle Kniivilä – Krim tillhör oss: Jag har inte läst den boken än, men vill verkligen göra det snart. Den handlar om situationen på Krim och Kniivilä har träffat människor med helt olika åsikter som vad som har hänt och som händer där.

Skönlitteratur

Marina Lewycka – En kort berättelse om traktorer på ukrainska: En fin historia av och om ukrainare i exil i Storbritannien. Den är rolig, men ändå djup och jag tyckte mycket om den.

Oksana Zabuzjko – Fältstudier i ukrainskt sex: En feministisk bok om patriarkala strukturer i Ukraina. Författaren är frispråkig och boken rolig. Det är knivskarp feministisk och antikommunistisk kritik!

Jag dricker moldaviskt vin i Kiev

Jag dricker moldaviskt vin i Kiev. April 2001.

Maj 15

Rätt land vann – men kanske inte rätt låt

ukrainas flaggaUkrainas seger igår var en vinst för freden. Rätt land vann kan man säga, även om jag inte tyckte att det var rätt låt. Det är dock svårt att uppröras över att en krimtartar som sjunger på sitt modersmål spöar Ryssland på målsnöret och tar hem segern.

Utrikeskorren och Rysslandskännaren Anna-Lena Laurén skriver i DN idag att inget land i Europa behövde segerns så mycket som Ukraina och vidare:

Segern får en dubbel betydelse i och med att Jamala är krimtatar och valde att sjunga uttryckligen om sitt folks historia. Hennes låt ”1944” handlar om det årtal då hela det krimtatariska folket, från minsta spädbarn till skröpligaste åldring, på Stalins order placerades i boskapsvagnar och deporterades från sina hem. Krimtatarernas ursprungsregion är Krimhalvön, det ukrainska område som annekterades av Ryssland år 2014.

Det är svårt att inte se politiken i det hela. Ryssland mot Ukraina och det handlar om ett fåtal poäng. Ukraina snuvar Ryssland på segern och tvingar därmed Ryssland att åka och tävla i Ukraina nästa år. Reaktionerna har inte varit nådiga från rysk sida. Juryn är köpt och hela tävlingen är politiserad. Men sån tur då att det var Ukraina som vann och inte Ryssland.

Själv var jag inte så förtjust i Rysslands bidrag så jag förstår inte alls aggressionerna från andra håll än diktaturen Ryssland. Visst, folkets röst osv, men vi vet ju också att ryssar är stora minoriteter i många länder. Men nu ska jag inte gå in mer på ”kompisröstning”.

Jag hade Australien som favorit och tycker att det är en underbart vacker ballad. Jag hade gärna sett den låten segra. Men för tävlingens skull kanske det inte var helt rätt att Australien kommer in och kniper segern det andra de gör i Eurovision nu när de så snällt är medbjudna. Att Ukraina, ett land i krig, fick vinna är nog betydligt bättre.

Maj 15

Citerad i artikel om Familjeliv.se

Idag finns en artikel om sajten Familjeliv.se i Svenska Dagbladet. Jag är citerad i den och även om det inte direkt handlar om mitt bokbloggarliv lägger jag upp det som ett pressklipp. Artikeln är skriven av Jenny Damberg som också är medförfattare den den fantastiska boken Som hon drack, som jag skrivit om tidigare.

Familjeliv-artikel

Familjeliv-artikelSåhär ser artikeln ut i tidningen. (Tack Elin för att du skickade bilder!)

Familjeliv-artikel

Här är det längsta citatet från mig.

Den enorma spännvidden är något som Hanna Lager, feministisk debattör och bokbloggare på Feministbiblioteket.se, genast tar upp när jag frågar om hennes erfarenheter av forumet.

– Den största svagheten är utan tvekan alla troll. Helt galna trådar som känns som påhitt. Som den numera rikskända ”Den jäveln runkade”, om att man som flickvän inte kan acceptera att pojkvännen onanerar. Styrkan är att människor är gulliga mot varandra i de trådar där man pratar om sina problem, vilket verkligen kan fungera som bra tröst, säger Hanna Lager.

Själv har hon varit aktiv i forumet i samband med graviditet och försök till provrörsbefruktning, IVF. För tillfället är hon gravid i vecka 36, och sidan är uppe medan vi talas vid.

– När jag är gravid kan jag få behov av att diskutera gravidrelaterade problem med folk i samma sits. Även om flera av mina vänner varit gravida så är det inte samma sak att prata om det som varit som att prata om det som är här och nu. Sedan vill jag gärna prata med andra som också har gjort IVF. Det är lite skönt att ohämmat kunna prata om att jag kräks i vecka 36 och att jag har haft blödningar och så vidare. Sådant kan ju andra vara lite för känsliga för att lyssna på, säger Hanna Lager.

Sedan säger jag vidare i artikeln:

Som feminist känner sig Hanna Lager många gånger ensam på Familjeliv. Traditionella könsroller är inte bara normen, utan också idealet för många av de användare hon har diskuterat med. Men, säger hon också, när det gäller den nedlåtande attityden gentemot forumet som sådant känner hon sig också medskyldig.

– Jag kan komma på mig själv med att ursäkta mig när jag berättar att jag hänger där under graviditeten. Det är lite dumt, för jag skäms inte över det egentligen. Jag hänger ju där av en anledning, en graviditet förenar mycket i stunden.

Läs hela artikeln, den mycket intressant!

Maj 14

Snart smäller det – Eurovision 2016

Då har jag kommit hem från genrepet av Eurovision 2016 som jag nästan höll på att missa. En rad olyckliga och lyckliga omständigheter gjorde att jag och min man var på plats ca 45 minuter efter utsatt tid. Varför? För att jag är gravid och förvirrad.

Klockan 13 blir lätt till klockan 3. Det skulle också komma att bli min sanning idag. Plockade fram min nya skrivare och skrev ut biljetterna. Jag skrev ut samtliga, fastän det bara var två jag skulle ha (ifall någon av de andra på bokningen skulle ha gått in med fel biljett). Patronerna visade sig räcka till fem av sex biljetter. Våra var nummer fem och sex. Får panik. Men ringer tillslut två som jag vet var med på bokningen och nummer två svarar att han är på plats i Globen och att arrangemanget började för en kvart sedan. Jag bryter ihop och maken ringer en taxi. Som tur var hade barnvakten farfar redan åkt med barnet till Gröna Lund så det var bara att hoppa in och åka iväg. Vi kom in med den elektroniska biljetten. Såklart.

Nog om detta. Jag fick gå i alla fall, trots gravidvecka 39.

Frans repar If I were sorry

Vi hann till Frans! Annars hade jag väl aldrig förlåtit mig själv. Jag älskar hans låt, men det är lite min stil och jag tror inte att det håller så långt i finalen. Men hoppas kan man alltid!

Australiens bidrag

Ok, Rysslands bidrag är bra, men Australiens är bättre. Så låt oss nu hoppas att det inte blir en Putinfest i Moskva nästa år utan att festen går i valfri europeisk stad, finansierad av det australienska TV-bolaget! Gärna i Globen. Funkar bra för mig.

Jag och Andreas i Globen

Ungefär 1000 trappsteg, nästan en spya i en papperskorg och ett rejält pustande senare satt vi på våra platser och kunde njuta av arrangemanget. Kommer inte liten i natt så vet jag inte vad som ska få hen på bättre tankar.

Min lista inför kvällen då? Jo, jag har satt ihop en sådan. Eventuellt lite preliminär eftersom jag nu missade de fem första låtarna live och därför inte riktigt kan värdera dem på samma sätt. Här är som jag önskar, inte som jag tror:

  1. Australien
  2. Sverige
  3. Österrike
  4. Storbritannien
  5. Georgien

UPPDATERAT

Ny lista efter sett allt igen:

  1. Australien
  2. Österrike
  3. Sverige
  4. Italien
  5. Georgien

Andra låtar som är bra är Holland, Belgien, Tjeckien och Israel. Vi får se hur det går, men om Australien inte kammar hem det så har européerna röstat fel (eller ja, skulle européerna mot förmodan rösta fram Frans som segrare skulle jag inte protestera). Så det så!

Maj 13

Veckans feminist: Elif Shafak

Elif ShafakKort fakta

Född 1971 i Strasbourg, Frankrike. Bor i London och Istanbul.
Skriver skönlitteratur både på engelska och turkiska.
Engagerad feminist och yttrandefrihetsförespråkare.

Elif Shafaks feministiska gärning

Elif Shafaks föräldrar separerade när hon var liten och hon är uppväxt med en ensamstående mamma. Hon kommer inte från en patriarkal miljö och har därför kunnat utveckla sitt författarskap. Hon har bott över hela världen och återvände efter tonåren till Turkiet.

Shafak har skrivit 14 böcker och vissa är skrivna på turkiska och andra på engelska. Hon har fått en rad stora priser för sin litteratur, men hon har också kritiserats av turkiska nationalister. Ett viktigt tema i hennes böcker är moderskap och feminism. Hon har själv vuxit upp med en modern mamma som var utbildad och klarade sig själv och en mormor som var religiös och mer traditionell (källa Wikipedia).

Shafak är också engagerad för yttrandefrihet. Hon sa 2014 till The Bookseller angående Turkiets nya lagar om myndigheternas kontroll över internet:

Turkey’s politicians need to understand that democracy is not solely about getting a majority of votes in the ballot box. Far beyond that, democracy is a culture of inclusiveness, openness, human rights and freedom of speech, for each and every one, regardless of whichever party they might have voted for. It is the realization of the very core of democracy that is lacking in today’s Turkey.

Idag bor Elif Shafak med sin man och sina två barn dels i London och dels i Istanbul.

Elif Shafak och jag

Jag blev rekommenderad att läsa henne av en man som inte är feminist, men som ändå tycker att hon är otroligt vettig och bra författare. Jag läste först Bastarden från Istanbul och älskade den. Det tog sedan flera år innan jag läste eder, men också den är otroligt bra.  Jag hoppas verkligen att fler av hennes 14 romaner översätts till svenska.

Böcker av Elif Shafak som jag läst och recenserat

Bastarden från Istanbul 2007

Heder 2012

Tidigare inlägg «