Okt 25

Sisterhood of the World Bloggers Award

Sisterhood of the World Bloggers Award

Jag har blivit nominerad till Sisterhood of the World Bloggers Award av Sannas bokhylla. Roligt!

Här är hennes frågor och mina svar:

- Hur kom det sig att du började blogga?

Jag började blogga politiskt 2005 för att jag gillar att skriva och tyckte jag hade mycket att säga. 2006 sjösatte jag mitt projekt med ett virtuellt feministisk bibliotek i form av en hemsida. Det var inte förrän 2009-2011 (en lång process) som jag sakta men säkert gick över till att kombinera dessa två intressen.

- Var det självklart vad du skulle blogga om eller växte det fram gradvis?

Det är en svår fråga att svara på eftersom jag ett tag hade två bloggar, en politisk och en där jag bara recenserade böcker och kanske skrev ett och annat. 2011 beslutade jag mig för att lägga den gamla bloggen helt på hyllan och skriva politik här om jag ville det. Det roliga var att det väl var någon gång 2012 som jag slutligen insåg att jag var bokbloggare.

- Hur många andra bloggar följer du själv, mellan tummen och pekfingret?

Jag följer väl kanske 15-20 bloggar, men läser inte allt av alla. De som har facebooksidor eller på annat sätt länkar till sina blogginlägg i sociala medier läser jag oftare.

- Berättar du för folk IRL att du bloggar? Alltså, puffar du för bloggen även utanför internet?

Alltid! Har fina vykort jag ger till folk samt visitkort. Pratar om det så fort jag får tillfälle, även på jobbintervjuer!

- Om du skulle vara en fiktiv litterär karaktär, vem skulle du då vara?

Jag har skrivit om det förut och jag skulle gärna vara den sportälskande Ginny Weasley och gå på Hogwarts!

Jag vet att jag borde skicka nya frågor vidare, men jag avvaktar lite och återkommer eventuellt :)

Okt 25

Recension: Noll, Ingrid; Tuppen är död; 1991

Tuppen är dödJag älskade Ingrid Noll för ungefär 15-20 år sedan. När jag bestämde mig för att läsa tyskt i höst och dessutom hittade många av de svenska översättningarna av hennes böcker i Saltboden på Landsort, kände jag att det var dags för omläsning. Jag var länge osäker på om jag hade läst Tuppen är död förut, men jag tror det.

Rosmarie Hirte är en ensamstående kvinna som lever ett ganska inrutat liv. En dag drabbas hon av den stora förälskelsen och då går hon bokstavligen över lik för att få den hon vill ha. Det ena bestialiska mordet följer på det andra, men kommer hon att få mannen förälskad i henne? Och misstänker han verkligen ingenting?

När jag mindes Nolls fantastiska böcker så var det utan tvekan inte Tuppen är död jag tänkte på. Jag minns att det handlade mycket om konstiga mord, men det här var lite bisarrt för mig. Jag fick ingen känsla för varför huvudpersonen handlade som hon gjorde förutom att hon verkade helt knäpp. Jag ska inte ge upp Noll så lätt, för näst på tur står Mina älskades huvuden och den minns jag att jag tyckte bäst om. Det ska finnas en feministisk dimension i Nolls böcker som inte visade sig i Tuppen är död. Jag hoppas mer på nästa bok.

Okt 23

Jorden runt med olika kulturformer

Lyran ger oss en tematrio varje vecka, men inte nog med det. Den här veckan ger hon oss en utmaning på Kulturkollo att skriva om fyra kulturformer från fyra olika världsdelar. Självklart hoppar jag på det, och här är mina bästa:

Bok: Vilda svanar av Jung Chang är en bok om tre generationer kvinnor i Kina. Tre kvinnor som var barn av sin tid; en konkubin till en krigsherre och med bundna fötter (Changs mormor), en kommunist (Changs mamma) och en rödgardist (Chang själv). En otroligt bra bok! Asien

Vilda svanar

Vilda svanar finns representerad i den feministiska litteraturkanonen.

Film: En av mina absoluta favoritfilmer är Stekta gröna tomater på Whistle Stop Café från 1991. Det är en lika bra bok. Jag såg den på bio med min mamma när den var ny i Lidköping. Efter det har jag sett den många gånger. Nordamerika

Se trailern till Stekta gröna tomater.

TV-serie: Matador är min absoluta favoritserie. Manusförfattare är den danska feministen och hyggligt roliga Lise Nørgaard. Europa

Kanske den bästa scenen i Matador. Gamla Fru Möhge ska fira sin hundraårsdag, men det visar sig att hon bara fyller 90.

Musik: Jag blev så glad när jag läste om Miriam Makebas Pata Pata i (den numer Augustprisnominerade) Popmusik rimmar på politik av Anna Charlotta Gunnarson. Jag fick där den sorgliga historien om Makeba och en stor dos barndomsnostalgi. Afrika

Låten Pata Pata är betydligt äldre än jag, men jag minns att den spelades även under min uppväxt på 80-talet.

Okt 22

Bloggträff på Norstedts med Kristina Sandberg

Idag har jag varit på bloggträff på Norstedts och fått lyssna till Augustprisnominerade Kristina Sandberg. Vi pratade om hennes romanfigur Maj och hur det var för kvinnor att få barn förr. Maj är årsbarn med min mormor och det är såklart spännande att höra om den research hon gjort. Alla böcker utspelar sig mer eller mindre i hemmet och jag blir rent ut sagt förbannad på att författaren har fått kritik för att det är för trivialt och bara för kvinnor. Den kvinnohistoria hon skriver om är viktig och den bör alla lära sig mer om.

Sandberg har skrivit en trilogi och jag hade läst Att föda ett barn innan inbjudan till denna träff. Jag försökte läsa bok nummer två, men det är ganska tunga böcker och min jobbsituation gjorde att jag inte orkade. Har bara börjat på den.

Det är så lustigt, för jag tänkte hela tiden att jag inte gillade den första boken. Jag minns att min känsla var att det var tydligt att boken var skriven av någon född på 70-talet och att många tankar hos huvudpersonen var påverkade av dagens moral och syn på barnafödande och amning. Om detta har jag inte drivit ett ord i min recension, utan där har jag bara konstaterat att jag gillade boken. Den var dock lite seg, har jag kritiserat, och det var nog orsaken till att jag aldrig läste någon mer av böckerna. Förrän nu. Jag ställde en fråga på mötet och Sandberg sa att hon hört om många som ammat sina barn mer än som rekommenderades, men hon erkände att det inte gick att veta hur kvinnorna verkligen kände då.

Jag tycke att samtalet med författaren gav mig mycket och nu i efterhand är jag glad att jag inte läst ut hela serien, utan kan läsa dem med bakgrundsinfon som jag fått idag.

Kristina Sanberg

Författaren Kristina Sandberg, signerar min bok.

Mysig boksnackmiljö

Mysig boksnackmiljö på Norstedts.

Sju sorters kakor

Självklart serverades det sju sorters kakor när vi skulle prata om en hemmafru!

Okt 21

EU-läsningen i ny tappning och jag söker nytt jobb

EU:s medlemsstater i form av en blomrabatt i Riga 2009

Ja, men då har jag gått och blivit arbetslös och då måste jag ju utöka mina läsprojekt. För att förklara en sak enkelt för er som inte är så insyltade i politiken så är det så att ett lågt valresultat betyder mindre pengar till ett parti och även om personalen ganska ofta (så var det i mitt fall) är tillsvidareanställda och därmed lyder under LAS, så kan ett katastrofval betyda stora nedskärningar. Detta har nu drabbat mig personligen och jag får gå till arbetsförmedlingen och söka nytt jobb som alla andra arbetslösa. Jag ska dock inte deppa ihop för detta utan se det som en chans att göra nått nytt. Hittar du ett jobb som skulle kunna passa en person som älskar att skriva, pyssla med webb och är pedagogisk så hojta gärna till!

Nog om min privata jobbsituation. Mer ledig tid innebär mer tid att läsa och då är det självklart att jag ska ta tag i min EU-utmaning. Tidigare var reglerna lite lösa och handlade om att redovisa lite om landets litteratur och om jag läst något nytt. De länderna jag redan gjort; Belgien, Bulgarien och Cypern skulle klarat de nya reglerna.

  1. Läsa något från varje land, minimum lite dikter.
  2. Läsa något nytt från varje land om möjligt (jag kanske redan har läst den enda smala diktsamlingen som finns).
  3. Från de ”större” länderna, dvs de länderna som ofta finns representerade i svenska bokhandlar, som jag inte läst så mycket från krävs det minst fem titlar. Detta gäller exempelvis Italien och Irland.
  4. Länder som är lite mindre representerade i våra affärer, men som i övrigt har stora invånarantal eller ligger oss nära kulturellt, krävs minst tre böcker. Detta gäller exempelvis Holland och Polen.

Jag har redan börjat leta böcker och gjort en lista, men ni ska inte få ta del av den än. Följ gärna mitt sökande på Twitter under #euläsning och tipsa, eller tipsa här i kommentarsfälten. Tack för alla som hjälpt mig att få ihop en bra att-läsa-lista till Italien och Irland. Nu går jag vidare och söker holländsk litteratur som inte är Ayaan Hirsi Ali eller Anne Frank (för jag har läst dem).

Jag kommer fortfarande med oregelbundna uppdateringar i denna utmaning och framförallt måste jag påpeka att utmaningen Deutscher Herbst löper på parallellt, vilket ger en gratisskjuts till tyska och österrikiska böcker.

Okt 20

Recension: Montelius, Martina; Tre pjäser; 2014

Tre pjäserJag är inte helt ovan vid att läsa teatermanus så när förlaget Atlas ville att jag skulle läsa Martina Montelius Tre pjäser så tvekade jag inte en sekund.

Det är tre olika pjäser; Jag växte upp i spenatvarm kattsand, älskad bortom allt förnuft, Drömström och Rundlund samt Gabriel. Det är alla är mycket speciella pjäser, även om de är tämligen lättlästa. De handlar om vardagen och saker som är besvärliga. Montelius har själv sagt att hennes pjäser bygger på brev, kanske inte avsända, men brev till vänner och fiender.

När jag började läsa den första pjäsen så kände jag att jag inte riktigt hängde med, Det var lite för knepigt för min smak. Men så började jag förstå att pjäserna förmedlar mer en känsla än en vettig handling. Jag tyckte bäst om Rundlund och Drömström, inte kanske för att jag förstod vad det handlade om, utan för att deras känslor och önskningar någonstans var verkliga i all sin absurditet. De lekar att de är döda, gifta med varandra och att de är grisar. De skäller och gnäller och retas med varandra. Jag kan inte säga varför jag fastnade för det, men jag skulle gärna se den pjäsen spelas. När jag vet att Montelius byggt sina pjäser på det overkliga, det kan folk kanske vill säga med inte vågar, så får det märkliga en liten förklaring. Jag gillar det faktiskt.

Läs mer: Adlibris, Bokus

Okt 20

Tematrio v 43 – prisade böcker

Doris LessingDenna vecka tillägnar jag Lyrans trematrio till bokcirkeln Tretton nobelpristagare som jag är med i. Det är en oerhört ambitiös cirkel som tillsammans ska läsa alla de kvinnliga nobelpristagarna. Här är tre nobelprisbelönade författares böcker:

Kejserlig kvinna av Pearl Buck: Buck fick nobelpriset 1938 och hon är mitt ansvar i cirkeln. Jag valde boken Kejserlig kvinna som Västmanländskan tipsade mig om (hon är också med och cirklar) och som jag inte läst förut.

Den femte sanningen av Doris Lessing: Boken är en feministisk bibel från 60-talet och finns med i den feministiska litteraturkanonen. Vi kommer inte att läsa den i cirkeln, för jag har redan nu fått veta att hon som ansvarar för Lessing har valt Det femte barnet. Det är en kortare och betydligt mer ångestfylld bok (jag har läst den och recension kommer när vi cirklat om den).

Älskarinnorna av Elfride Jelinek: En oerhört bra roman om kärlek och feminism som också finns med i den feministiska litteraturkanonen. Jag hoppas att hon som ansvarar för Jelinek väljer den!

Okt 19

Recension: Hemmingsson, Nina; Mina vackra ögon; 2011

Mina vackra ögonJag vill bli en bättre serieläsare och varför då inte ta tag i en gammal favorit – Nina Hemmingsson? Mina vackra ögon från 2011 fick följa med mig hem från Serieteket i veckan.

Boken är som en seriesamling, med lite olika typer av serier i. Hennes enrutingar i  Aftonbladet har jag läst länge men oregelbundet och uppskattat mycket. Serien Prinsessan och gemålen som publicerades i samma tidning när prinsessan Victoria skulle gifta sig, är vansinnigt rolig. Med tanke på hur absurd vår monarki egentligen är, är det befriande när det skämtas hej vilt om den. I boken finns även några teckningar utan text och där fanns många känslosamma bilder som jag föll för direkt.

Det är svårt att säga vad exakt det är som jag gillar så mycket med Hemmingssons serier, men det är en bra kombination av fyndiga serier och en feministisk agenda som inte skrivs oss på näsan. Jag tycker att Hemmingssons ful-roliga bilder och bitska karaktärer är svårt att inte älska.

Jag är glad att jag tog med mig den här Hemmingsson hem från Serieteket och det är inte omöjligt att någon annan av henne får följa med när jag kommer tillbaka för att lämna den.

Läs mer: Adlibris, Bokus

Okt 19

Hej Hanna 17 år, ja du ska komma att resa mycket

Hanna på Times Square i New York

Jag har varit i New York. December 2007.

I brevet till mig själv har jag skrivit ner ett par önskelistor och förutom det som handlar om att jag ska träffa kärleken eller bli sportjournalist, handlar om att resa.

Behändigt nog gjorde jag upp en lista på vad jag ville se. Jag kan nu 20 år senare pricka av. Fetmarkerat = check!

Operahuset i Sidney
Pyramiderna i Egypten
Kinesiska muren
Rio de Janeiro
Minnesota
Los Agneles och övriga Californien
New York
Canada
Övriga Australien
Bangkok
Och säkert några platser till…

Kao San Road i Bangkok

Kao San Road i Bangkok. Februari 2007.

Angående det sistnämnda resmålet hoppas jag att 17-åriga jag skulle räknat Angkor Wat, Saigon, Hongkong eller Washington. Vet inte om mindre än hälften är godkänt, men livet är ju faktiskt inte slut än.

Jag skrev  även:
Besöka alla europeiska länder och dess huvudstäder.

Hanna och Andreas i Riga

Både kärlek och resa: Jag och Andreas i Riga. Juli 2009.

Jag har lite kvar. Fetmarkerat = check!

Albanien, Tirana
Andorra, Andorra La Vella
Belgien, Bryssel
Bosnien och Hercegovina, Sarajevo
Bulgarien, Sofia
Danmark, Köpenhamn
Estland, Tallinn
Finland, Helsingfors
Frankrike, Paris
Grekland, Aten
Irland, Dublin
Island, Reykjavík
Italien, Rom
Kroatien, Zagreb
Lettland, Riga
Liechtenstein, Vaduz
Litauen, Vilnius
Luxemburg, Luxemburg
Makedonien, Skopje
Malta, Valletta
Moldavien, Chisinau
Monaco, Monaco
Montenegro, Podgorica
Nederländerna, Amsterdam
Norge, Oslo
Polen, Warszawa *
Portugal, Lissabon
Rumänien, Bukarest
Ryssland, Moskva
San Marino, San Marino
Schweiz, Bern
Serbien, Belgrad
Slovakien, Bratislava
Slovenien, Ljubljana
Spanien, Madrid
Storbritannien, London
Sverige, Stockholm
Tjeckien, Prag
Turkiet, Ankara
Tyskland, Berlin
Ukraina, Kiev
Ungern, Budapest
Vatikanstaten, Vatikanstaden
Vitryssland, Minsk
Österrike, Wien

*) Skäms över att fetmarkera Warszawa. Har bara varit på tågstationen i två timmar i väntan på nattåget till Prag.

Slutsats: Ja, jag skulle komma att resa mycket! Jag kanske inte har haft råd att åka runt och se allt, men jag hoppas att jag har många år på mig än att upptäcka världen.

Stora dynorna på Kuriska näset

Avdelningen andra spännande platser och en plats jag inte kände till 1994: Stora dynorna på Kuriska näset i Litauen. Juli 2012.

Okt 18

Recension: Stenius, Johanna; Nödrop från lyckobubblan; 2014

Nödrop från lyckobubblanDå har jag läst Johanna Stenius nödrop från lyckobubblan, som är en bok om att vara förälder (Massolit förlag). Jag är själv citerad i den (s 166) och har fått mitt ex signerat av författaren, så självklart såg jag mycket fram emot att läsa den!

Stenius går igenom sina egna erfarenheter från graviditeten fram till där hon är i dag som tvåbarnsmor. Vilka förväntningar finns det på föräldrar? Hur vill vi själva vara i våra föräldraroller? Framförallt, hur lär vi oss stå emot att goda råd och käcka tips som människor kommer med utan att vi bett om det? Jag kände igen mig i mycket. Jag hade stor oro för att göra fel mot mitt barn i början och litade alldeles för mycket på goda råd utifrån. Jag kände också igen mig enormt i att sitta på lekplatsen med telefon istället för att ha med sig platslådor med gurkstavar eller äppelbitar (jag har exempelvis gått till ett köpcenter utan blöja och fått bära min unge till mataffären för att köpa och sedan tillbaka till skötrummet under stora protester, allt medan en förnumstig kompis som jag råkat springa på skakade på huvudet).

Att jag inte håller med om allt i boken säger sig självt, men det är en sak jag måste kritisera. Jag håller med om att skryt på nätet med vackra bilder från sitt hem eller bara prat om lydiga barn är tröttsamt, men det betyder inte att bloggar som den Motvilliga mamman behövs. Det är klart att vi behöver en motpol till allt som är så underbart och vackert, men att förnedra våra barn är inget vi bör göra. Det tycker jag den Motvilliga mamman gör när hon kallar barnen för Gnäll och Pip samt säger att om hon fick leva om sitt liv skulle hon välja att inte skaffa barn. Vi måste kunna stå för vad vi säger inför våra vuxna barn, vilket jag absolut tycker att Johanna Stenius kan göra med sin bok.

Jag tycker att det är en befriande bok av en mamma som säger som det är. Det är givetvis hennes verklighet och hennes problem och självklart har inte alla läsare samma bekymmer, men alla kan nog känna igen sig i stressen över att inte göra rätt. De flesta skriker någon gång på sina barn eller gör något annat mot dem som man sedan ångrar och det kan vara skönt att veta att man faktiskt inte är ensam om det. Stenius skriver inte heller någon på näsan eller talar om hur det borde vara, bara att det inte alltid är som vi tror.

Det finns så mycket mer att säga om den här boken och hela ämnet och jag lär återkomma i frågan. Själv är jag inte helt befriad från tanker utifrån, även om Stenius hjälpte mig en bit på vägen.

Läs mer: Adlibris, Bokus, UNT, Att flaskmata-bloggen

Tidigare inlägg «