#bookaday 2:a juni – Ett fynd

Bookaday

Dagens utmaning i #bookaday är Best bagain.

Mitt bästa fynd gjorde jag på Barnes and Nobles i Georgetown, Washington DC (som tyvärr är nedlagt). Jag letade efter böcker under Women’s studies och min man räckte över Jessica Valentis Full Frontal Feminism till mig och det var kärlek vid första ögonkastet. Det mest fantastiska av allt var att Valenti såg vad jag skrivit om boken på min förra blogg och skrev en kommentar. Jag tycker verkligen att man kan säga att boken var ett fynd då den har lett till kärlek som varar än. Nu har hon, liksom jag, har fått barn och jag ser fram emot att läsa hennes senaste bok Why Have Kids?.

Kommentar från Jessica Valenti

 

#bookaday 1:a juni – Barndomsfavorit

Bookaday

Dagens utmaning i #bookaday är Favourite book from childhood.

Kitty och döden i VenedigJag måste slå ett slag för en av tonårens stora favoriter, nämligen Kitty Drew. Var det något som jag fullkomligt slukade och aldrig kunde få nog av så var det Kitty. Jag slutade när jag kom upp i den åldern att allt skulle handla om kärlek och i de sista böckerna hade Kitty och Ned gjort slut och det gjorde mig fly förbannad. I början var det dock deckarmysterierna som drog.

När jag googlade efter något bra omslag hittade jag denna som jag är säker på att jag har läst. Vad jag tyckte om den eller vad den handlar om minns jag dock inte.

#bookaday – ny utmaning i juni

Bookaday

Den här utmaningen hittade jag hos Enligt O och den vill jag gärna vara med på! Jag kommer inte att ha skyhöga ambitioner och om jag missar en dag eller två så må det vara hänt. Jag åker ju faktiskt till Mallis om två veckor.

Håll utkik efter #bookaday och häng på du också!

Recension: Rodoreda, Mercé; Diamanttorget; 1962

DiamanttorgetMercé Rodoreda anses vara en av de viktigaste katalanska efterkrigstidsförfattarna. Diamanttorget utspelar sig före, under och efter det spanska inbördeskriget i Barcelona och handlar om en stadsfamilj och hur de drabbades av kriget.

Natàlia är en flicka från en tämligen välbärgad familj. Hon träffar Quimet och även om han inte tar henne med storm, så gifter de sig och får barn. Sedan kommer kriget och de börjar få det allt svårare. Natàlia har inga problem med att själv arbeta ihop för brödfödan och det måste hon om hon ska kunna ge familjen mat på bordet. Snart kallas Quimet in i kriget och även om han lovar att allt kommer att allt kommer att bli bättre, så har Natàlia en krypande känsla av att så inte är fallet. Hon kommer att få rätt.

Det är en mycket gripande bok om en familjs öde. Författaren har en härlig känsla för vardagliga detaljer och det är i det lilla vi läsare får oroa oss. De stora dragen i kriget får vi i en annan bok. Här är det kamp för att få behålla jobbet, kamp för att få mat på bordet och enorma bryderier om hur man ska göra när barnen svälter. Det är så hjärtskärande att det stundvis var svårt att fortsätta läsa. Men det är inte en rakt igenom eländig bok, långt därifrån. Jag tyckte mycket om den och den var lättläst och jag sträckläste den på två dagar. Det här var den absolut bästa boken jag läst inom ramen för min spanska semesterutmaning. Det finns goda möjligheter att den tar sig in på topp fem av årets bästa romaner.

Norstedts kommer att ge ut boken i nytryck i augusti och det är från dem jag har lånat bilden på omslaget. Själv lånade jag mitt ex på bibblan.

Bevaka den: Adlibris, Bokus

Recension: Sagan, Françoise; Bonjour tristesse; 1954

Bonjour tristesseFrançoise Sagans Bonjour tristesse är en riktig klassiker som har hyllats i årtionden sedan den gavs ut första gången. Såklart var jag sugen på att sätta tänderna i denna tidlösa kortroman.

Sjuttonåriga Cécile ska tillbringa ett långt och härligt sommarlov på Rivieran tillsammans med sina lika lata och livsbejakande far. Fadern brukar ha många olika älskarinnor, men när moderns vän Anne dyker upp blir allt så mycket mer seriöst. Cécile anar att hennes loja tillvaro är hotad och när pappan och Anne bestämmer sig för att gifta sig känner Céclile att hon måste göra allt som står till hennes makt för att förhindra det. Hon går över många lik och hon kommer att lyckas. Frågan är bara vad det kommer att kosta. Cécile är både den bortskämda och den handlingskraftiga unga kvinnan och hon är också en som får sona sina synder, eftersom allt inte riktigt blir som hon har tänkt dig. Boken tar upp tonåringens turbulenta känslovärld, kanske lite draget till sin spets.

Jag tyckte inte att detta var den roligaste boken att läsa, men det var lite roligt att ha läst den. Det är inte svårt att förstå att detta var en kontroversiell bok när den kom 1954, trots att kom från det konstnärligt dekadenta Frankrike. Idag kanske det inte känns lika häpnadsväckande. Mycket av det som en gång var kontroversiellt och stort kan gå förlorat efter några decennium, vilket jag lite tycker att det har gjort här. Cécilie njuter av sex, vilket på 50-talet måste varit fullkomligt skandalöst, men 2014 är det knappast någon som höjer på ögonbrynen när sjuttonåringar är sexuellt aktiva.

Det var trots allt en intressant bok, men jag blev inte så såld som många andra.

Jesper Svensson och Bokmania har också bloggat om boken.

Läs mer: Adlibris, Bokus

Avslutning: Julutmaningen

Christine de PizanDå är det faktiskt dags för mig att sammanfatta julutmaningen, den utmaning jag fick i julas av min man. Han tyckte jag borde läsa mer om medeltiden och det fanns en och annan orsak till det. Dels är det en tidsepok som jag ser som den absolut tråkigaste i historien och så har jag väl snöat in lite väl mycket på skönlitteratur på sistone. Dessutom borde jag läsa mer historieböcker. Jag formulerade utmaningen att jag skulle läsa de två böcker jag fick av honom i julas plus en till och detta har jag alltså nu gjort. Klicka på länkarna för att läsa mina recensioner av respektive verk.

Jag började med att läsa Agneta Neys bok Drottningar och sköldmör. Den handlar om gränsöverskridande kvinnor, såsom valkyrior och sköldmör. Jeanne d’Arc var en stor del av boken och hon är ett litet specialintresse hos mig.

Jag stack emellan och läste Christine de Pizans dikt Song of Joan of Arc och det var mycket intressant att både få med något som skrevs på den tiden och som handlade om Jeanne d’Arc. de Pizan och Jeanne d’Arc var samtida, men de kände inte varandra.

Sedan gick jag vidare med att läsa den lite mer heltäckande boken Women in medieval Europe av Jennifer Ward och den var lite väl mycket kurslitteratur för att jag skulle njuta av den. Därmed inte sagt att jag inte lärde mig mycket, för det gjorde jag. En sak jag förstod var att Christine de Pizan, som ibland brukar kallas den första feministen, är en stor och viktig källa i forskningen om kvinnor på medeltiden.

Det är klart att jag såg vartåt det barkade efter den tunga boken. Jag var tvungen att avsluta projektet med att läsa Christine de Pizans stora verk Kvinnostaden. Lämpligt nog fanns den på bokrean för en billig penning och jag slog till. Mycket intressant läsupplevelse, men det blev lite tradigt efter ett tag.

Såklart bär varje utmaning har en Veckans feminist och denna utmanings feminist blev såklart Christine de Pizan.

Jag kan sammanfatta julutmaningen med att den var mycket lärorik, men att det är roligare att ha den bakom mig än att vara mitt uppe i den. Det är roligare att ha läst Kvinnostaden än att läsa den. Men allt jag gör för den här bloggen är inte roligt och jag är mycket glad att jag fick den här utmaningen. Nu har jag ett halvår på att lobba för att nästa års utmaning inte blir antikens kvinnor. Jag återkommer om den saken, var så säkra!

Det här med att kunden alltid har rätt…

Jag skulle idag köpa en ny bikini av ett för mig tidigare känt märke, Change. Jag brukar köpa på nätet, men har fått många reklammejl om att de har två för priset av en gällande alla bikini- och bh-set om om man handlade i butik. Jag begav mig i dag till min närmsta butik, i Täby Centrum. Efter att de lade ner i Nacka Forum besöker jag inte butiken så ofta av naturliga skäl.

Nåväl, jag kom dit och visste vilken bikini och vilken storlek och sen skulle jag välja ut ett bh-set att få på köpet. I Nacka hade personalen alltid varit mycket trevliga och alltid hjälpsamma så jag förväntade mig samma service i Täby. Det skulle jag inte gjort!

Jag var tvungen att be om hjälp fast jag stått på ett ställe och glott i fem minuter, men ok det kan jag väl ta. Sedan berättar butikskvinnan ointresserat att jag inte skulle förvänta mig att hitta rätt storlek (trots att det var långt ifrån utplockat). Jag fick bikinin och gick in i provhytten. Tog lång tid på mig, men ingen kom. Fick dra på mig kjol och tröja utanpå för att gå ut och hämta en annan storlek på trosorna. Ingen tar någon notis om detta, trots att det här alltså är en affär som normalt har hög servicegrad.

Detta var dock inte det värsta för när jag väl får hjälp säger jag att trosorna var lite små i modellen och hon föreslår en annan modell. Den är högt skuren och jag säger att jag vill ha hipstermodell. ”Men det är ju verkligen inte snyggt” säger expediten. Jag blir helt paff, men finner mig och svarar på hennes oförskämda fråga varför jag vill ha det, att jag inte vill raka bikinilinjen. Hon förklarar ingående hur fult det skulle vara på mig och jag slår ut med händerna och säger att jag är ledsen, det är den modell jag vill ha och på den punkten är jag mycket bestämd. Lägger sedan till att det inte är snyggt med fula variga märken som det kan bli om man inte kan sin sak när det kommer till rakning (jag vet att det var en onödig kommentar eftersom jag kan raka mig utan att det blir varbölder, men jag ville markera att det är min vilja som gäller). Hon kommer in till mig i provhytten när jag provar de högs skurna bikinitrosorna och säger överdrivet entusiastisk: ”SÅÅÅ snyggt!”. ”Men de är för högt skurna”, säger jag. ”Vad använder du för rakblad”, säger hon. Nu lackar jag och säger att det handlar inte om det jag VILL INTE raka bikinilinjen, jag VILL INTE att det ska vara ett bekymmer att tänka på i sommar. Jag ville tillägga: ”Kan du bara sluta att lägga dig i om jag rakar fittan eller inte?”.

Sedan ska ett bh-set väljas ut. Hon föreslår en orange bh som verkligen inte är min stil. Jag passar inte i orange säger jag och tittar på en svart. Det gör du visst det, svarar hon. Ok. Vad vill du säga med det? Att jag inte vet min egen stil och smak?

Det var ett under att jag gick därifrån med en bikini och ett bh-set för jag ville verkligen tåga ut därifrån tomhänt. Det som ändå fick mig att köpa var 1. som storbystad finns inte så mycket att välja på i bikiniväg och Change har modeller som jag gillar, 2. det var jäkligt snygga grejer, 3. notan gick på 1000 kr vilket får ses som ganska billigt för det jag fick och 4. jag hade åkt ända till Täby för att handla. Om jag åker tillbaka dit? Aldrig! Nästa gång får jag testa butiken i Sollentuna alternativt när jag råkar vara i Göteborg eller Västerås.

Bh och bikini från Change

Mina fynd som enligt försäljerska iaf delvis kommer att sitta otroligt missklädsamt på mig.

Recension: Svensson, Amanda; Allt det där jag sa till dig var sant; 2014

Allt det där jag sa till dig var santJag var tidigare i år på Norstedts och lyssnade på Amanda Svensson när hon berättade om sin senaste bok Allt det där jag sa till dig var sant, som utspelar sig i en lite sektartad miljö på en folkhögskola i Skåne. Själva miljön är självupplevd, men annars ska boken inte ha så mycket med hennes eget liv att göra.

Lilja Brik, så kallar han henne, poeten som rycker henne från sin ensamhet på skolan. De blir en enhet som alltid ska hålla ihop. Han är Majakovskij och hon är Lilja. Han berättar för henne om deras historia och vad som gör henne speciell. Hon tycker om det, ända till han våldtar henne, men då är hon så fast i hans klor att hon inte bryr sig. En dag träffar hon Ilse, eller Anne Bonny som hon kallar sig. För henne blir hon Mary och får nya berättelser. De är pirater som ska erövra världen. Det är stunderna med Ilse som gör att hon håller huvudet ovanför vattenytan.

Amanda Svensson har en speciellt sätt att skriva på. Med en sällan skådad distans skildrar hon en ensam ung kvinnas misär. Ibland är det nästan så att jag som läsare inte riktigt kan ta in vad som verkligen sker. Men så vaknar jag till och fattar och vill bara skaka om huvudpersonen och få henne att förstå att hon är värd bättre. Ilse lyckas med det tillslut, men innan dess har det hunnit gå ganska långt.

Jag tyckte om den här boken därför ratt den var skriven på ett så annorlunda sätt. Det var långt ifrån en story med en början och ett slut. Flera kapitel fick vi läsa flera gånger, med olika introtexter såsom ”fast kanske var det inte alls så” eller ”eller egentligen kanske det var såhär:”. Många kapitel skrevs om flera gånger innan vi läsare fick den rätta versionen och jag tolkade detta som att huvudpersonen själv hade svårt att veta vilken sanning hon skulle hålla sig till. Jag tyckte att det var ett bra samspel mellan berättarteknik och handling.

Läs mer: Adlibris, Bokus

Bokgeografi: Israel

Israels flaggaEnligt O:s bokresa går vidare till Israel och det känns aktuellt för min del eftersom jag precis har läst en bok därifrån.

1. Berätta om en bok eller flera böcker du läst som utspelar sig i Israel eller är skriven av en författare med anknytning dit.

Jag läste nyligen Sarah Gliddens How to understand Israel in 60 days or less och tyckte mycket om den. Den handlar om en amerikansk judinna, som själv är mycket pro-palestinsk, som åker till Israel på en så kallad birth right-trip. Hon vill få Israel syn på saken utan att bli indoktrinerad. Hon lyckas ganska väl och åker hem mer förvirrad än någonsin.

2. Berätta om en eller flera författare som på något sätt har anknytning till Israel. Var så långsökt som du vill, men motivera gärna ditt val.

Jag läste Leon Uris Exodus för ett par år sedan och den gav mig minst sagt perspektiv på Israel-Palesina-konflikten. Sedan är Lizzie Dorons Varför kom du inte före kriget? en otroligt stark bok om ensamhet och att inte ha någon familj eftersom alla strukit med i förintelsen. Olga Grjasnowa är azerbajdzjansk judinna som bor och är verksam i Tyskland. I hennes bok Ryssar är sådana som gillar björkar åker huvudpersonen, som också är judinna, till Israel för att komma över en stor sorg.

3. Berätta om en bok av en författare som anknyter till Israel, som du inte läst, men är nyfiken på.

Jag vill gärna läsa Lizzie Dorons Min mors tystnad, som ska vara en fortsättning på Varför kom du inte före kriget?. Jag vill gärna läsa mer israelisk litteratur, men har helt enkelt inte satt mig in så mycket vad som finns. Jag får surfa runt hos er andra helt enkelt!

4. Om du vill kan du också berätta om andra kulturella inslag från Israel.

Förlåt Linda, jag måste sno ditt kulturella inslag. Jag har så starka barndomsminnen från Israels bidrag i Eurovision Song Contest 1987. Vem som var barn då har inte det?

För att vara schysst mot Israel publicerar jag även ett av deras tre vinnarbidrag i ECS, förmodligen det bästa. Det minns jag tyvärr inte, eftersom jag bara var två år 1979, då Milk and honey vann med Halleluja.

Recension: Salto, Marin & Pettersson, Marcus Gunnar; Camping och kurragömma, Dansbus och kaktrubbel, Badbomber och simhopp; 2014

Barnböcker om romer

Marin Salto är en pseudonym för Karin Salmson och Marie Tomicic. De har skrivit böckerna Camping och kurragömma, Dansbus och kaktrubbel och Badbomber och simhopp efter samtal med romska barn. Marcus Gunnar Pettersson, som har romsk bakgrund, har illustrerat.

Alla tre böckerna har romska barn som huvudpersoner och de utspelar sig i vardagliga miljöer. Camping och kurragömma utspelar sig på en camping där Rosita bor och hon och hennes kompis Emma lekar kurragömma med släkten. Emma bor i stan, men har hälsat på Rosita för att det är sommarlov. I Dansbus och kaktrubbel ska vi få bevittna en mångkulturell afton på Selmas skola. Hon ska visa upp ett romskt dansnummer, men blir så nervös att hon river ner ett helt kakbord. Mertsi är på badhuset och vågar inte hoppa trean i Badbomber och simhopp.

Det är svenska författare och illustratörer som har skrivit om de romska barnen, men med autentiska berättelser från barn i Linköping som förlaga. Som man kan förvänta sig med böcker från Olika förlag så är det inte någonstans fördomsfullt eller konstigt. Det är bara lite annorlunda från vad våra svenska barn brukar matas med och det är precis vad de behöver!

UPPDATERAT: Marcus Gunnar Pettersson, som illustrerat är svensk resanderom.

Nu är min son bara två och ett halvt år, men han tyckte om böckerna och för honom var det ju inga konstigheter. De badar, leker och äter kakor, företeelser som för honom är bra ingredienser i en bok. Jag ser mycket fram emot att fortsätta läsa dem när jag blir lite äldre så att vi kan diskutera mer. På hans innerstadsförskola på Söder kryllar det ju inte direkt av romer så han har ju liksom inget att referera till. Men det hade jag som barn inte heller och jag älskade böckerna om Katitzi, så man behöver inte alltid om barn som är som en själv, även om det för romska barn såklart är bättre att några barnböcker handlar om dem.

Utöver den romska aspekten, som såklart är den viktigaste, finns det andra bra bra delar (förvänta dig inget annat när det kommer till böcker från Olika!). I Camping och kurragömma får barnen lära sig räkna på ett roligt sätt, i Dansbus och kaktrubbel får ett barn hantera en pinsam situation och löser det så att det bli roligt för alla och Badbomber och simhopp brottas en liten pojke med sin egen rädsla, en rädsla som han kommer att övervinna. Utöver detta så är det en bra genusperspektiv på alla tre böckerna. Så vad väntar du på? I dessa tider kan alla barn behöva böcker med romer i sina bokhyllor!

Läs mer:
Camping och kurragömma: Adlibris, Bokus
Dansbus och kaktrubbel: Adlibris, Bokus
Badbomber och simhopp: Adlibris, Bokus