Berömda och glömda idrottkvinnor: Marjo Matikainen

Marjo Matikainen Kallström

Det var Maarja-Liisa Hämäläinen, senare Kirvisniemi, som nästan sopade hem alla guld i OS i Sarajevo 1984, men det är en annan finsk skidåkare som jag vill lyfta fram idag. Marjo Matikaninen tog inte lika många guld fyra år senare i Calgary, men det var hon som såg till att Sovjetunionens dominans i längdspåren på damsidan inte blev total då.

Det var i OS i Calgary 1988 som Marjo Matikainen fick sitt stora genombrott. Guld på 5 km och brons på 10 km och stafetten. Jag var 11 år och följde OS slaviskt på den tiden och den OS-krönika som SVT gjorde kan jag nästan utantill, så många gånger har jag sett den. Jag kan fortfarande höra speakern: Och det var inte Hämäläinen utan Matikanien (och sedan minns jag inte helt) som såg till att ryssarna inte tog hem alla guld på damsidan.

Idag sitter Matikaninen i Riksdagen för Samlingspartiet och hon har även varit ledamot av Europaparlamentet för samma parti. Hon heter numer Marjo Matikainen-Kallström.

Nu drar jag till Barcelona!

Kataloniens flaggaJag har inte packat ens funderat ut vilka böcker som ska med, men imorgon efter jobbet sticker jag och min man till Barcelona. Barnet, som är i trotsåldern, ska lämnas i tryggt förvar hemma, där mormor och morfar kommer att ta hand om honom.

Vi ska äta på stjärnkrog, se La Sagrada Famiglia, strosa på Las Ramblas och käka enkla tapas på någon trevlig kvarterskrog. Det är första besöket för båda så det ska bli otroligt kul.

Vi kommer hem på söndag, men ni kan vara helt lugna, för jag lämnar inte er inte i sticket. Det kommer en berömd eller glömd idrottskvinna varje dag, som jag redan lovat, och så dessutom novell-lördag på lördag. Temat? Spanien såklart! Det kan hända att jag kanske uppdaterar med någon bild eller så, men det får jag se. Får jag tid över så kommer jag att prioritera OS framför bloggen. Hoppas att ni har överseende med det 🙂

Berömda och glömda idrottskvinnor: Ulrike Maier

Ulrike Maier

Just nu pågår damernas störtlopp i OS i Sotji och jag vill då passa på att sända några tankar till Ulrike Maier. Jag vet att OS ska vara glädjens spel, men jag kommer att trotsa de olympiska reglerna och skriva lite om döden.

Ulrike Meier var alpin skidåkare från Österrike och hon hade en lysande karriär fram till hon tragiskt kraschade i en världscuptävling i Garmisch-Partenkirchen 1994 och avled.

1989 tog hon överraskande guld i super G i VM och senare framkom det att hon då varit i tredje månaden. Hon återupprepade bedriften två år senare, då mamma. I VM 1991 tog hon även silver i storslalom. Maier var en av Pernilla Wibergs största konkurrenter.

Det var två veckor före OS 1994 som hon så tragiskt omkom. Jag minns kraschen. Jag såg det på TV och blev oerhört illa berörd. Störtlopp är en farlig gren och olyckor händer. När jag var fjorton år trodde jag inte att det skulle hända mina idoler mitt framför ögonen på mig på TV. Ulrike Maier får påminna oss om elitidrottens baksidor. Hon lämnade efter sig en dotter, född 1989.

OBS! Varning för otäcka bilder nedan!

För er som klarar det, kan ni här se kraschen som dödade henne omedelbart.

HBTQ for Putin: Ungdomslitteratur

RegnbågsflagganHäromdagen tipsade jag om barnlitteratur och idag ska du Putin få läsa om homopropaganda till ungdomar. Till alla er andra, som har en annan definition på sådan litteratur, får här några riktig bra tips att läsa själva eller ge bort till någon i tonåren.

Det händer nu av Sofia Nordin: Fantastisk roman om två tjejer som förälskar sig i varandra. Det är en underbar kärlekshistoria och boken innehåller en fin beskrivning av första gången.

Regn och åska av Håkan Lindquist: Oskar är på semester i Tallinn med sin mamma och där träffar han Rein. Regn och åska. Ingen komma-ut-process eller ångest, bara ungdomlig längtan till någon som bor långt bort.

Ljus ljus ljus av Vilja-Tuulia Huotarinen: Jag håller på att läsa den just nu och den är mycket bra so far. I skuggan av Tjernobylkatastrofen 1986 blir Mariia kär i Mimi. Det märks på språket att författaren även är poet.

Tack Sanna för inspirationen och följ hennes hbtq-litteratur samt även dessas:

Bokmoster
Bokdivisionen
Bak bok mat

Berömda och glömda idrottskvinnor: Liv Grete Poirée

Liv Grete Poiree

När det kommer till skidskyttar så skulle man kanske vilja skriva om några av våra egna, men det vore alltför enkelt. Idag när damerna kör jaktstart i OS i Sotji tänkte jag istället skriva om en person som gjort nästan precis som vår egen Magdalena Forsberg, varit bra i VM men aldrig lyckats helt i OS. Jag pratar om norska stjärnan Liv Grete Poirée.

Poirées absoluta höjdpunkt i karriären var VM i Oberhof 2004 där hon vann allt utom distansloppet. Hon har tagit guld i ytterligare tre VM. Men i OS blev det bara silver 2002 i Salt Lake city. Faktum är att hennes individuella silvermedalj det året var före Magdalena Forsberg, som tog brons. Hon har vunnit totala världscupen en gång och hon var fanbärare i OS 2002. Tyvärr drabbades hon av både skador och sjukdom så vissa säsonger blev betydligt sämre än andra.

Liv Grete hette Skjelbreid när hon började tävla i skidskytte men gifte sig med den franska skidskytten Raphael Poirée 2000 och bytte namn. De har idag tre barn.

Berömda och glömda idrottskvinnor: Kim Martin

Kim Martin

Jag tänkte inte ta med personer som kommer att tävla under OS i Sotji, men jag gör ett undantag för vår genom tiderna största kvinnliga ishockeystjärna Kim Martin. Idag går tre kronors damlag (som jag bara vägrar kalla för ”damkronorna”) in i OS-turneringen.

Det var under OS-turneringn i Salt Lake City, där svenska framgångar lyste med sin frånvaro som Kim Martin fick sitt stora genombrott. Hon var då endast 15 år (fyllde 16 strax efter turneringen), men redan lysande i mål. Sverige tog så småningom OS brons 2002. Fyra år senare, i Turin 2006, var Kim Martin fortfarande en fantastisk målvakt. Det blev straffläggning mot USA i semifinalen och tack vare Martins insatser slog Sverige de oslagbara USA. Mot Canada i finalen fanns inget att göra, men ett silver var mycket mer än någon räknat med.

Kim Martin har mer än en gång utsetts till världens bästa kvinnliga ishockeyspelare och i OS 2006 kom hon med i All star-teamet som målvakt. Idag är Sverige som landslag inte lika bra som för åtta år sedan, och idag när Tre Kronors damlag spelar så är det inte Martin som vaktar kassen.

Recension: Sundström, Gun-Britt; Maken; 1976

MakenMaken av Gun-Britt Sundström räknas ibland som en feministisk klassiker från sjuttiotalet. Boken handlar om två människor som försöker med alla medel få sitt förhållande att fungera. På baksidan av den utgåva jag har (från 2012) står det hur det går för dem. Denna recension kommer därför att behandla även upplösningen.

Martina och Gustav träffas och blir ett par. Men Martina känner aldrig lika mycket för Gustav som han känner för henne. Han vill gifta sig, flytta ihop och ha sex ofta. Martina vill vara mycket för sig själv och kvävs av tanken på en man som vill ha sex med henne jämt. En lösning är att de får ha andra, så länge de är öppna om det. Men trots att det är ömsesidigt så vet svartsjukan inga gränser. De gör slut flera gånger, men glider alltid ihop igen. Gustav inser att hans kärlek aldrig kommer att bli besvarad och en dag när han ger upp, låter Martina honom gå. Han går då vidare i livet och träffar en annan och Martina förblir djupt olycklig.

Jag hade hört om boken innan, men hade inte så höga förväntningar på grund av att jag kan bli lite less på sjuttiotalsrealism. Men just det som jag trodde att jag inte skulle tycka om var det som gjorde att jag faktiskt gillade boken. Det var mycket miljöbeskrivningar från Stockholm och den detaljerat beskrivna relationen gjorde att jag fick en bra inblick i hur det var att vara student på sjuttiotalet. En rolig sak var att de skickade sms, fast brev då, och det tar ett dygn innan det når den andra. En del av kommunikationen var på ungefär samma sätt som nu, men lite långsammare.

Jag fick ingen kläm på relationen. Martina borde känt sig så mycket mer kvävd av Gustav än vad hon gjorde. Jag vet inte riktigt om jag tyckte att det höll fullt ut. Däremot tror jag att de öppna förhållandet och dess konsekvenser var realistiska, till skillnad från den illusion jag har förstått att många hade då.

Sedan var det där här med längden. En bok, som visserligen var rolig och rappt skriven, men som bara handlar om två personer och deras relation och är på 540 sidor, det blev för segt. Jag hade ingen lust att sträckläsa boken och många gånger kände jag att alltihop togs en gång till. Jag hade behållning av stora delar av boken, men jag är också glad att den är slut nu.

Läs mer: Adlibris, Bokus

Berömda och glömda idrottskvinnor: Eva Korpela

Eva Korpela

Var Magdalena Forsberg vår första riktigt stora stjärna i skidskytte? Nej, egentligen inte. Eva Korpela heter den svenska kvinnan som skördade stora framgångar i mitten av åttiotalet. Känner du inte till det? Du är förmodligen inte ensam.

Idag inleder skidskyttedamerna sin OS-turnering i Sotji och då passar jag på att uppmärksamma Eva Korpela. Magdalena Forsberg är vår absolut största stjärna vi har haft, men eftersom ni nog är många som redan känner till henne så får hon stå tillbaka till förmån för Korpela.

Eva Korpela vann den totala världscupen i skidskytte 85/86 och 86/87 och har ett VM-guld från 1986. Hon har även silver- och bronsmedaljer från VM 86, 87 och 88. Varför var hon inte ett stort OS-hopp 1988? Jo, av den enkla och sexistiska orsaken att kvinnor inte fick delta i sporten. Det var först 1992 i Albertville som kvinnor fick tillträde och då hade Eva Korpela lagt av med skidskytte.

HBTQ for Putin: Barnböcker

RegnbågsflagganJa du Putin, jag tar det du tycker mest ila om från början, nämligen HBTQ-propaganda i barnböcker. Om du läser någon av dessa så kanske du förstår att det inte är så illa som du föreställer sig, eller så gör du det inte. Men alla ni andra som anser att homosexuella föräldrar är något helt naturligt som ni vill att era barn ska konfronteras med i barnböcker så får du här några riktigt bra tips.

Jag personligen gillar bäst när homosexualitet inte är huvudhandlingen i barnböcker, utan bara är som en självklar del i berättelsen. Jag vill att mitt barn ska förstå att det är helt normalt och inget konstigt man behöver fundera extra på. Dessa böcker stämmer helt klart överens med det:

Junior börjar förskolan av Anette Skåhlberg och Katarina Dahlquist: Junior är en liten drake som ska börja förskolan. När hon berättar om sin familj så låter det såhär:

Hela min familj är jättelång
men ingen är farlig
Egentligen är min familj ganska vanlig.
Det är jag som är barn och så papporna,
ja båda två.
Vi bor i ett hus
som ligger alldeles nere vid ån.

Vem är var? av Stina Wirsén: I den här vem-boken få vi träffa alla djurens familjer. Det visar sig då att Kanin har två mammor. Bara så. Inget big deal.

Prinsessan Kristalla av Anette Skåhlberg och Katarina Dahlqvist: I Prinsessan Kristalla är visserligen huvudtemat att prinsessan inte vill gifta sig med en prins utan med sin lekkompis Vilda, men det är lika mycket en rättelse om fattiga och rika och att gifta sig med någon av folket.

Gabriela Stjärna och fienden av Anna Charlotta Gunnarson: Gabriela ser en fiende i klassens nya kille tycker lika mycket om att stå i rampljuset som hon. Hon kommer på att han ljuger när han säger att hans mamma kommer från Uruguay och heter Marta när hon i själva verket heter Karin och är ljushårig.

Har du fler tips på HBTQ i barnböcker, lämna dem i kommentarsfältet! Nästa gång ska jag ta upp ungdomsböcker.

Fler boktips till Putin: Sanna har tagit upp en Agatha Christie-deckare och Bokdivisionen har skrivit om två böcker med HBTQ-tema. Bak Bok Mat har också tipsat om litteratur.

Avslutning novell-lördag: Georgien

Georgiens flaggaJag har läst Georgien berättar: Goris fästning och har recenserat fyra noveller, två skrivna av kvinnor och två av män. Två skildrade djupt tragiska levnadsöden, en var en politisk text mot Sovjetunionen och en var en humoristisk text med annorlunda form. Det var mycket miljöbeskrivningar och jag som läsare kände fattigdomen, kommunistsunket och den underbart vackra naturen i alla texter.

Bäst idag alla kategorier: Korrektur
Mest gripande: Marika
Roligast form: Korrektur

Jag är mycket glad över att jag tog tag i att läsa flera noveller ur den Georgiska novellsamlingen, för man vet ju aldrig när man dyker på en georgisk bok härnäst. Sedan är det alltid lika gripande att få historier om förtrycket i Sovjetunionen och denna gång från ett kaukasiskt håll.