Feministbiblioteket

mar 18

Bokgeografi: Ryssland

Av Hanna i Bokbetraktelser

Som Linda Enligt O skriver så är Ryssland verkligen i ropen just nu. Även om det är med en viss tveksamhet som jag deltar i veckans bokgeografi, så är det klart att det är viktigt att det finns ett annat Ryssland, bortanför Putin.

1. Berätta om en bok eller flera böcker du läst som utspelar sig i Ryssland

Ganska nyligen läste jag Det tomma hemmet av Lidia Tjukovskaja, om en kvinna som var lojal det sovjetiska systemet, men ändå råkar illa ut. Jag tyckte mycket om den och skulle gärna läsa mer av henne. Jag har också läst två av de stora klassiska författarna; Fjodor Dostojevski (Brott och straff) och Leo Tolstoj (Anna Karenina), och tyckte helt klart bäst om den förstnämnda.

2. Berätta om en eller flera författare som på något sätt har anknytning till Ryssland. Var så långsökt som du vill, men motivera gärna ditt val.

En mycket skrämmande bok jag har läst är Allahs svarta änkor av Julia Juzik som handlar om tjetjenska kvinnor som används som självmordsbombare. Män använder dem för att döda med och deras föräldrar har inte alltför sällan bidragit genom att sälja sina döttrar till de islamistiska extremisterna.

3. Berätta om en bok av en författare som anknyter till Ryssland, som du inte läst, men är nyfiken på.

Jag tänkte svara Svetlana Aleksijevitj, för hennes bok Kriget har inget kvinnligt ansikte står i bokhyllan och den är jag mycket sugen på, men det är fusk för jag har faktiskt läst henne. Hon har även skrivit Bön för Tjernobyl och den läste jag för många år sedan. Aleksijevitj är dessutom vitryska, men boken om de kvinnliga soldaterna har ju i allra högsta grad anknytning till Ryssland. Jag har dock inget bättre svar 🙂

4. Om du vill kan du också berätta om andra kulturella inslag från Ryssland.

Jag är ju ett stort Eurovisionfan, men jag brukar inte heja på de ryska bidragen. Det finns ett undantag. 2001tävlade Mumiy Troll för Ryssland och det året och året efter var jag i S:t Petersburg och 2002 köpte jag en skiva med dem. Nedan ser ni bidraget från Eurovision Song Contest 2001. Det året vann för övrigt Estland, som första östeuropeiska land någonsin.

Mumiy Troll Eurovision Song Contest 2001.

Annars är jag rätt så förtjust i konstnären Marc Chagall, född i Vitryska Vistebsk. 1887 var det en del av det ryska imperiet.

Orpheus av Marc Chagall.

Jag har varit i Ryssland tre gånger, två gånger i S:t Petersburg och en gång i Kaliningrad. En fantastisk kulturupplevelse var Eremitaget i Vinterpalatset i S:t Petersburg.

Vinterpalatset i S:t Petersburg. April 2001.

mar 17

Shoppa leksaker på Bundi.se!

Av Hanna i Blogg

Tobias Setterborg, som hjälpte mig med den fina adventskalendern förra året, och hans flickvän Alexandra Åhlén har dragit igång ett spännande projekt. De bor i Tanzania och har kommit i kontakt med en organisation som hjälper funktionshindrade med yrkesutbildning och jobb. De syr bland annat fina ugglor som leksaker till barn och Tobias och Alexandra har nu startat ett företag som säljer dessa leksaker vidare. Deras slogan är: Barnrumsbutiken som kombinerar fin design med ett socialt ansvarstagande. Det är ett fantastiskt projekt som jag gärna stödjer!

Företaget heter Bundi efter det swahiliska namnet för uggla.

Gå in på deras hemsida och gilla dem på Facebook! Själv ska jag beställa det fina kuddfodralet med elefanten. Min son älskar elefanter och kommer att tycka mycket om den.

mar 16

Recension: Tawada, Yoko; Det nakna ögat; 2013

Av Hanna i Skönlitteratur

Det nystartade bokförlaget Sadura har gett ut den tysk-japanska författaren Yoko Tawadas senaste bok Det nakna ögat. Jag har tidigare läst en bra novell av henne så jag var riktigt sugen på den här romanen.

En vietnamesisk gymnasiestudent åker till DDR för att föreläsa på en ungdomskonferens. Hon blir kidnappad av en självutnämnd välgörare som tar henne till Bochum i Västtyskland. Hon känner sig inte alls fri utan vill inget hellre än att komma hem. Hon hamnar en dag på ett tåg som hon tror ska ta henne till Moskva, men som i själva verket leder henne till Paris. Där flackar hon runt som papperslös och blir omhändertagen av olika landsmän. Trots att många vill rädda henne lyckas hon trassla sig ur det och hamnar alltid på gatan igen. Medan hon lever det ormkringflackande livet och längtar hem, försvinner både DDR och Sovjetunionen utan att hon märker det. Den enda fasta punkten hon har i sitt liv är filmen. Hon går på bio och ser samma film om och om igen och lever sig in i rollfigurernas liv.

Detta var verkligen den blandvändare jag längtade efter! Men trots det så kommer den inte att få högsta betyg av mig. Jag tyckte den var spännande i början, men slutet drog ner en hel del. Jag ska inte avslöja hur den slutade, men jag hade väntat mig något annat. Det jag tyckte mest om i början var att jag inte förstod huvudpersonen och hennes agerande. För hur skulle jag kunna det? Hon är uppvuxen i ett kommunistisk system som hon stödjer och sedan blir hon kidnappad till väst och får leva som papperslös utan att förstå språket. Jag tror inte vi som aldrig har känt på ett sådant liv kan förstå hur det är. Men mot slutet tyckte jag att hennes agerade blev så obegripligt att jag började störa mig på det och där var ungefär där jag tyckte att boken fick från fantastiskt till bara okej.

Bokens behållning är den eftertanke jag fick om hur vi i väst kan se det som så självklart att alla vill bo här. Det finns en annan verklighet och andra önskningar från människor i andra delar av världen. Det är bra att vi påminns om det ibland.

Boken har en stark koppling till filmer och även om den utspelar sig under min livstid hade jag inte sett så många av dem som det skrevs om. Jag tror att jag hade fått ut mer om jag verkligen kunde min filmhistoria.

Yoko Tawada skriver romaner både på tyska och japanska. Det nakna ögat är skriven på tyska.

Läs mer: Adlibris, Bokus, Bokmania

DDR, Die Wende, Diktatur, Film, Frankrike, Japan, Kommunism, Kommunismens fall, Läsmaraton 2014, Papperslös, Resor, Tyskland, Vietnam, Yoko Tawada
8 kommentarer

mar 15

Avslutning novell-lördag: Brasilien

Av Hanna i Bokbetraktelser

Det har varit oerhört spännande att ha läst brasilianska noveller tillsammans med en massa andra bokbloggare ett år som detta när Brasilien är temat på bokmässan. Det var inte heller helt fel att få läsa en av Tranans underbara samlingar och dela upplevelsen med andra bloggare.

Jag valde idag att recensera sex noveller skrivna av kvinnor och om kvinnor, men det fanns fler kvinnliga författare representerade i boken. Jag skrev i inledningsinlägget om de noveller skrivna av män som jag ville lyfta fram särskilt och nu tänkte jag nämna två kvinnliga författare som jag vill kika mer på, men vars bidra till novellsamlingen inte var tillräckligt bra eller inte levde upp till bloggens kriterier.

Lygia Fagundes Telles – Såpbubblans karaktär: Jag förstod inte riktigt den här novellen, men författaren är en av Brasiliens främsta. Jag har därför in´förskaffat den enda boken hon skrivit som finns på svenska, Nakna timmar.

Adriana Lisboa – Mikronoveller: Inte lika imponerade som Fernando Bonassis mikronoveller, men ändå en intressant författare jag gärna tittar närmare på. Hon ska finnas översatt till svenska.

Bäst idag alla kategorier: Taket och spelmannen
Sorgligast: DT och Modlöshet
Mest feministisk: Ljud av steg

Andra bloggare som gjort reflektioner om våra diskussioner:
och dagarna går
Min blogblogg
En trave böcker

mar 15

Recension: Stigger, Veronica; Olivia Tandpetare; 2007

Av Hanna i Noveller

Jag har läst Brasilien Berättar: Ljud av steg och diskuterat den sedan början av året på Facebook i en bokcirkel om novellerna. Idag kommer jag publicera recensioner på de noveller jag fann mest relevanta för Feministbiblioteket.

Olivia Tandpetare av Verronica Stigger är nog bland det mest bisarra jag läst. Det står i beskrivningen av författaren i boken att hon är en av landets mest originella röster. Det handlar om två olika människor, de storväxta och de småväxta. De småväxta är de vackrare och bättre, men så kommer hämnden och en stor människa trycker in en liten i hens anus. Så fortsätter det och tillslut är det de stora som har makten, men både de storväxta och de småväxta verkar tillfreds med situationen.

Det här är verkligen en originell historia och det är förmodligen en hel del symbolik här. Utanförskap och övertagande av makt, förmodligen. Men en person i cirkeln föreslog att texten bara skulle läsas rakt upp och ner och inte lägga så mycket pretentiösa symboler i den. En knäpp berättelser kan vara just en knäpp berättelse. Jag är beredd att hålla med och ska inte ens fundera på vad detta skulle betyda. Det var konstigt och jag förstod inte humorn.