Låtar vi minns: Knulla som på Discovery

Det är fredagskväll och snart läggdags för en inte längre purung kvinna, men först ska jag skaka lite liv i min gamla rubrik Låtar vi minns. Ikväll visade min man mig en video från en av mina favvolåtar från tiden då jag bodde i Wien (1999). Då tittade jag aldrig på TV, surfade sällan mer än läste mejl, utan hade bara en radio som höll mig med nyheter. Nyheter som i musiknyheter alltså, för 1999 var ett år då jag fortfarande brydde mig om ny musik.

Hur som helst, en av låtarna som gick varm på radion runt om i Europa vid den här tiden var Bloodhound Gangs The Bad Touch, eller So let’s do it like they do on the Discovery Channel, som jag snarare trodde att den hette. Visst fattade jag att den nog handlade om att ha djuriskt sex, men mer än så analyserade jag inte då. Jag pratade tyska hela dagarna, såg aldrig någon video, utan lyssnade bara på den svängiga låten (ja, jag är snart 40 och får använda ordet svängig). Mot denna bakgrund, föreställ er chocken när jag fick se detta:

Jag citerar min make på Twitter angående videon: jag brukar ju säga att allt på 90-talet var bra och coolt. men då ljuger jag för mig själv och för andra.

Jag vill nu be offentligt om ursäkt för alla de gånger jag påstått att denna låt är bra. Förlåt. Jag visste inte bättre.

Grattis Malala Yousafzai!

Malala YousafzaiMalala Yousafzai får Nobels fredspris 2014 tillsammans med Kailash Satyarthi för deras engagemang för barns rättigheter. Det är fantastiskt roligt! Min enda invändning mot utnämningen är att Malala Yousafzai borde fått det ensam.  Varför är det alltid så att kvinnor får det tillsammans med andra och män får det ensamma? Jo, Kailash Satyarthi är man och har fått det tillsammans med Malala Yousafzai, men det är ju helt klart Malala som är stjärnan.

Jag har läst boken Jag är Malala och recenserat den i Magasinet Neo:

Den 12 oktober 2012 sköts Malala Yousafzai i ansiktet av anhängare till talibanerna. Hon var femton år. Hennes brott i förövarnas ögon var att hon försökte bilda opinion för flickors rätt till utbildning. Mirakulöst nog överlevde hon. Jag är Malala är hennes egen berättelse.

Malala växte upp i Swatdalen i norra Pakistan. Hon var tio år när talibanerna tog makten, och hon beskriver hur de långsamt lyckades vinna över befolkningen på sin sida. Dvd-butiker och dansställen stängdes frivilligt när ägarna anslutit sig till den rena läran.

Men till dem hörde inte Malala och hennes far. Deras kamp för demokratiska fri- och rättigheter för alla fortsatte och uppmärksammades internationellt. Malala bloggade för BBC om hur det var att leva under talibaner och hon ställde ofta upp i intervjuer med utländska medier. Därför sköts hon.

Läs hela recensionen här.

Grattis Patrick Modiano!

Lilla smycketJag har inte läst något av årets nobelpristagare i litteratur, Patrick Modiano. Jag förvånas lite över att det är en fransman igen och tycker såklart att det är tråkigt att det är ytterligare en man. Min spontana reaktion var jaha och jag ser kanske inte jättemycket fram emot att läsa något av honom. Det ska såklart bli lite kul och jag tror att jag ska läsa Lilla smycket som Mimmimarie har recenserat här.

Grattis Patrick och grattis Elisabeth Grates förlag!

Snart vet vi vem som får nobelpriset i litteratur 2014

Assia DjebarJag hoppas att nobelpriset i litteratur för första gången i världshistorien kommer att gå till två kvinnor i rad. Alice Munro fick det mycket välförtjänt det förra året. I år går mitt tips till samma person jag tippade förra året – den algeriska författaren Assia Djebar.

Jag har läst två böcker av henne:

I min faders hus

Kärleken, kriget

Har du inte läst henne, så gör det oavsett om hon får priset eller inte.

Klockan ett får vi veta! Vem tror du?

Det har kommit ett brev

Brev till mig själv

Brevet är från mig själv. Jag skrev det för 20 år sedan. Tårarna strömmar, skämskudden åker fram och jag skrattar högt på flera ställen. Posten och deras tidning OSA har gjort detta möjligt och det är verkligen fantastiskt. Jag hoppades då att jag skulle glömma brevet, men det har förstås varit omöjligt. Jag har varit väl medveten om att det var i år det skulle komma.

Som den skribent jag är så måste jag delge er flera saker ur brevet från den sjuttonåriga Hanna som bodde i Lidköping och precis börjat tvåan på gymnasiet. Men brevet är långt och jag måste läsa det i min takt. Jag återkommer helt enkelt. Nu kan jag säga att det handlar mycket om Magnus, en kille jag var kär i (men aldrig ”fick”), fotboll (det var ju sommaren 94!) och mina vänner Anna, Anna, Linda och Lisette. Brevet innehåller även fyra brev från mina vänner som jag aldrig läst samt bilder som vi såg ut då. Det roliga är att jag verkligen utgått ifrån att vi inte kommer att känna varandra. Sanningen är ju att vi har varandra på Facebook allihop (även Magnus!).

Jag har gjort lite små quiz till mig själv för att se om jag minns mina kompisar. Det gör jag ju. Mycket roligt att listan på vilka som kom på födelsedagskalaset jag berättat om tidigare fanns med. Jag frågade till och med mig själv vad vi gjorde på festen. Tittade på hockey kom jag ju såklart ihåg, men som den sportnörd jag var då och fortfarande i viss mån är, hade jag noterat match, motstånd och resultat också.
Hanna 17 år

Hanna hemma hos Anna T. Hösten 1994.

Tematrio v 41 – prepositioner

Folkvimlet på Bokmässan

Efter haveriet för några veckor sedan när jag fick för mig att reflexiva pronomen var personliga så har jag tagit en välbehövlig paus från tematrion. Nu är temat prepositioner och det borde jag fixa även om jag inte skulle sovit på flera nätter eller om jag var full. Nåväl Lyran, här är mina tre titlar med prepositioner, alla införskaffade på bokmässan:

Upptäckten av currywursten av Uwe Timm: En bok från förlaget Thorén och Lindskog, som visserligen är skriven av en man och kanske inte något för Feministbiblioteket, men jag måste ju kunna läsa andra böcker också! Och folk säger att den är bra (tex Lyran själv).

Nödrop från lyckobubblan av Johanna Stenius: En bok från Massolit förlag jag är citerad i, det ni! Ser mycket fram emot att läsa den när alla måsteböcker med deadline är avklarade.

Ner med slöjan! av Chahdortt Djavann: Jag fångades av titeln på denna korta bok från Sekwa förlag. Det ska bli spännande att se vad den innehåller.

Vad jag ljög om

Kuala Lumpur

I förrgår hakade jag på utmaningen Fyra sanningar och en lögn och nu tänkte jag avslöja svaret. Jag gjorde en fuling för det var, skulle kan kunna säga, fyra sanningar och en halvsanning. Lögnen har nämligen hänt, men inte mig.

  • När jag var i Ghana en gång och bevittnade en valkampanj blev jag haffad av polisen för olovligt kampanjande. Det var inte tillåtet för utlänningar att bära partisymboler och jag blev förd till ett skjul som fungerade som polisstation. Efter lite snack blev jag släppt och möttes av en hel by som följde dramat.

Vi var fyra stycken som haffades och det var mer komiskt än läskigt faktiskt. Hela byn verkade vara mest roade. Vi hade med oss en värd som hela tiden skrattade så vi fattade att det mest var för att skrämmas.

  • När jag var i Vitryssland blev jag medsläpad till en bastu som låg i en gammal nedlagd industrilokal. Där initierade en naken kille ett samtal om feminism. Eftersom han inte talade engelska tolkade en kompis till honom som var alkoholist samtalet som blev tämligen komiskt.

Jodå, jag har varit i Vitryssland och diskuterat feminism med en naken vitryss och minns att jag tänkte att detta kunde vara ett av det mest bisarra ögonblicken i mitt liv. Jag skulle någon timma senare uppelva något om möjligt ännu mer bisarrt, nämligen att få bevittna min kompis utanför bastuns omklädningsrum i den kalla industrilokalen (det var oktober) spela pingis med en annan naken (och stupfull) vitryss.

  • När jag skulle åka till Wien med buss hade jag totalt glömt att man skulle ha pass med sig. När jag kom på det chansade jag och det höll hela vägen ner till tjeckiska gränsen där jag blev avslängd. Men jag tog mig ändå till Wien på omväg via Tyskland och in i Österrike där man inte behövde pass, fastän detta var före Schengen.

Detta har inte hänt mig så det är lögn! Dock hände det min kära och då inte särskilt beresta vän Rasmus när han var på väg till mig som bodde i Wien.

  • När jag skulle åka till Boracay i Filippinerna fick jag boarda ett plan och sitta på det ganska länge utan att det startade. Fick sedan reda på att det inte kunde avgå och fick gå av planet. Efter att en buss kört runt på alla passagerare några varv på flygplatsen fick alla boarda samma plan igen och flyget lyfte till en annan destination, en och en halv timmes resväg ifrån vår ursprungliga destination.

Japp, har hänt och jag berättade om det här.

  • När jag var i Kuala Lumpur råkade vi ofta ut för att taxichaufförer försökte blåsa oss på priset. En kille körde oss till en bar på kvällen till överkomligt pris. Dagen efter försökte vi åka taxi igen och en kille försökte få oss att gå med på en hutlös summa och vi argumenterade lite ända tills vi såg att det var samma chaufför som kört oss kvällen innan!

Nu är Kuala Lumpur inte så stort som många tror (inklusive jag själv), bara något mindre än Stockholm. Men ändå. Samma taxichaufför två kvällar i rad var rätt häpnadsväckande.

Klassiska kvinnor oktober

Klassiska kvinnor

Så då var det dags igen att sammanfatta klassiska kvinnor-läsningen. nu har vi peppat varandra i nio månader och jag tänkte att det nu vore på sin plats att sammanfatta och strama upp lite. Ni har året ut på er, men är det någon som hoppar av så säg gärna till så kan jag lotta ut tidigare.

Ett bokpaket står på spel och kriterierna är att läsa tre böcker från den feministiska kanonen samt två andra. De flesta läser klassiska kvinnor hela tiden och kommer med råge att klara de två övriga, så här kommer en sammanställning om hur läget är just nu:

CRM Nilsson har klarat utmaningen:
Purpurfärgen
Utrensning
Ett eget rum
Kris

Sannas bokhylla har klarat utmaningen:
Rädd att flyga
Min mosters migrän
Utrensning

Bokdivisionen har läst två:
Det mest förbjudna
Pippi Långstrump

Jesper Svensson, som inte läser så många kvinnor, har läst två övriga samt två ut kanonen:
Bitterfittan
Utrensning

Eli läser och skriver har läst en:
Till försvar för kvinnans rättigheter

Majes har läst en:
Under det rosa täcket

Frida läser har läst en:
Män kan inte våldtas

Tingting har läst en:
Utrensning

Uppdatera gärna om jag har missat något! Hur går det för er andra?

A room of my own
Det möra tornet
Hanneles bokparadis
Havsdjupets sal
Lyrans Noblesser
Sannas bokhylla
Violens boksida

(Jag har för mig att en av er har hoppat av, ber om ursäkt för att du är med bland länkarna, men jag kan inte komma på vem det var och hittar inget i kommentarerna.)

Min egen lista ser hut såhär:

Françoise Sagan – Bonjour tristesse
Gerda Antti – Jag reder mig nog
Gun-Britt Sundström – Maken
Inger Alfvén – Dotter till en dotter
Isabel Allende – Kärlek och skugga
Karin Johannisson – Den mörka kontinenten
Kerstin Ekman – Häxringarna
Kerstin Thorvall – När man skjuter arbetare
Majgull Axelsson – Aprilhäxan
Mare Kandre – Aliide, Aliide
Marguerite Duras – Älskaren
Mary Shelly – Frankenstein
Monika Fagerholm – Diva
Sara Lidman – Hjortronlandet
Syliva Plath – Glaskupan

Har två från kanonen olästa fortfarande. Skärpning gäller!

Bok- och biblioteksmässans sajt september 2014

Nu är min text borta från Bok- och biblioteksmässans sajt och nu förevigar jag den här:

Hanna Lager

Månadens bloggambassadör är Hanna Lager som har bloggen Feministbiblioteket.

Bokmässan närmar sig! Vad tänker du absolut inte missa på mässan i år?
– Eftersom det är ett brasilianskt tema så vill jag inte missa att gå på något seminarium om brasilianska kvinnliga författare. Jag vill även lyssna på katalanska kvinnor eftersom det inte bara är ett tema på bokmässan, utan även har varit ett litettema på min blogg under våren.

Förbereder du dig inför Bokmässan på något särskilt sätt?
– Jag har beställt Feministbiblioteket-knappar, köpt nya t-shirtar och försöker att läsa så många författare som kommer som jag bara kan.

Som namnet på din blogg antyder får feministisk litteratur stort utrymme i det du skriver. Hur väljer du vilka böcker du ska skriva om?
– Om jag ska vara ärlig så väljer jag inte så mycket, det flesta böckerna kommer till mig på ett eller annat sätt i alla fall. Jag söker ofta på nätet efter kvinnliga författare eller feminister i olika länder i världen och hittar jag någon intressant så lånar jag en bok av henne på bibblan. Jag har gått från att bara läsa feministisk litteratur till att läsa litteratur av och om kvinnor från hela världen. Jag läser också gärna nyutkommet. Egentligen gör jag inga medvetna urval, utan har en naiv förhoppning att jag kommer att kunna läsa allt jag vill.

Vilka tre feministiska verk bör ingen levande människa missa att läsa, och varför?
– Oj, det finns många bra, men många har också åldrats och läses kanske mest av historiskt intresse idag. Men jag ska nämna tre böcker från tre olika tidsepoker, som ingen borde missa. Pennskaftet av Eli Wägner om rösträttsrörelsen, relationer och sex före äktenskapet från 1910 är en riktig klassiker. Den ger en historisk inblick och är på många sätt före sin tid och det är kvinnor som Wägner som banade vägen för feminister senare. Egalias döttrar av Gerd Brantenberg är en rolig bok från 1977 där det är kvinnorna som har makten och männen som bara tänker på sitt utseende och tar hand om barn. Oavsett hur mycket kritik man kan rikta mot den idag så ger det fortfarande en tankeställare. Slutligen Sofi Oksanens Utrensningfrån 2008 är en riktigt bra feministisk roman om trafficking och om livet i Sovjetunionens Estland. Stor litteratur helt enkelt.

Skriver du någonsin om litteratur som ligger utanför den ”genren”?
– Jag skriver ibland om böcker jag läser vid sidan om, men böcker skrivna av kvinnor är ganska många så det finns inte tid för så mycket mer. Jag försöker läsa alla nobelpristagare och tar ett decennium i taget. Jag redovisar för vad jag har läst på nobeldagen.

Till sist, vad gör du när du inte läser och bloggar?
– Jag hänger helst med min lilla familj som består av man och min treåriga son. Jag reser gärna mycket och långt, även med barnet. På vardagar jobbar jag som webbredaktör på Folkpartiets riksdagskansli.

Mitt möte med Lidija Dimkovska

Lidija Dimkovska ska läsa en dikt

Jag väntar förgäves på att Lidija Dimkovska ska läsa en dikt.

I augusti fick jag ett mejl från den makedonska poeten Lidija Dimkovska. Hon hade läst att jag gillade hennes dikter och ville träffa mig på bokmässan. Otroligt roligt tyckte jag och vi bestämde en tid. Mitt möte med henne blev inte bara ett möte med en fantastiskt trevlig och varm person, utan också en inblick i hur livet är för de författare som drömmer om att ges ut på andra språk och som gör allt för att marknadsföra sig och synas. Det finns de författare som inte har draghjälp från något svenskt förlag och som inte får möjlighet att prata på olika seminarium.

Det är inte lätt för en makedonier utan formella åtaganden att roa sig på en svensk bokmässa. Förutom English bookshop och några seminarium på engelska finns det inte mycket man kan göra. Alla böcker är ju på svenska och många programpunkter likaså. I den makedonska montern försökte man få Sverige intresserad av makedonsk litteratur och de ordnade en del programpunkter som inte fanns att finnas i mässplaneraren. Jag gick dit för att lyssna på diktuppläsning med Dimkovska.

Jag skulle aldrig få höra Dimkovska läsa någon dikt eftersom jag hade ett seminarium klockan fyra som jag kände mig tvungen att gå på (det enda brasilianska jag skulle hinna med) och diktuppläsningen, som skulle börja klockan tre, började tjugo över med en fem minuter lång presentation av diktaren Kennet Klemets som även skulle översättas till makedonska. Efter det läste Klemets hela sin bok. Det tog en kvart. Sedan skulle den översättas. Efter att ytterligare en svensk poet kommit för att läsa en dikt var det Dimkovskas tur. Då var klockan fem i fyra och jag var hoppfull ända tills jag insåg att hon också skulle få en fem minuter lång presentation. Jag gick.

Hela arrangemanget var verkligen typiskt. De ville så mycket, men det blev så fel. Monterprogram måste vara korta och anpassade efter att folk stannar till en liten stund. Att låta en svensk poet läsa en hel bok gagnade knappast den makedonska litteraturen. Jag hoppas ändå att Dimkovska hittar ett förlag som vill översätta hennes romaner och att jag snart ska kunna läsa dem på svenska. Om inte så får ja läsa dem på engelska!

Jag hann aldrig med att göra någon intervju med henne under mässan, men gör det mejlledes nu efteråt. Jag återkommer om det!

Den makedonska poeten Lidija Dimkovska

Lidija Dimkovska i den makedonska montern. September 2014.