Recension: Pourmokhtari, Romina; Chicken nuggets på krita; 2022

Chicken nuggets på kritaJag började läsa Chicken nuggets på krita av Romina Pourmokhtari innan hon blev Sveriges miljöminister. Jag och Romina har jobbat på samma kontor det senaste halvåret och jag ville självklart därför läsa hennes bok. Nu tillhör jag samma parti som Romina och känner henne och det ska ni ha i åtanke när ni läser. Boken är utgiven på Timbro.

Romina Pourmokhtari skriver om sin uppväxt i Sundbyberg och alla somrar i Iran. Hon är uppvuxen mellan två kulturer och det har såklart påverkat henne. I Hallonbergen längs blå linjen i Sundbyberg kan man köpa chicken nuggets på krita. I förorten har Romina känt sig hemma, men hon rekommenderar inte att bo kvar där idag. Hon har växt upp med att vara rädd för skjutningar eller annan kriminalitet. Det var också i förorten som Romina blev liberal, till skillnad från många andra längs blå linje.

Chicken nuggets på krita är en berättelse hur en tjej med invandrarbakgrund från förorten blev liberal. När hon var ute och debatterade på olika skolor som tonåring, var de få lärare som trådde att hon representerade Folkpartiet. I boken berättar Romina om sina liberala överväganden och varför hon har landat i de slutsatser hon landat i. Den som inte är liberal kommer att bli provocerad.

Jag tyckte att boken var spännande och intressant. Det bästa var att läsa om somrarna i Iran där hon var rebellisk och sminkade sig och bar sjalen nästan i nacken. I boken skriver hon inte så mycket om den klimatpolitik som hon vill föra, så du kommer inte att få några ledtrådar i boken hur Romina kommer att vara som miljö- och klimatminister. Däremot får du många bra argument för att rösta på Liberalerna och inte Centerpartiet, vilket man ju såklart kan ha delade meningar om – även som liberal.

Bredvidläsning: Härkomst av Saša Stanišić

HärkomstEn författare jag länge velat läsa är Saša Stanišić, som är en tysk författare uppväxt i Bosnien. I Härkomst skriver han om sin egen uppväxt och flykten till Tyskland under kriget. Jag fick boken i min prenumeration på Tranans utgivning under 2022 och nu fick jag äntligen tummen ur att läsa något av Saša. Jag är lite sen på bollen, så jag missade att vara med i förlagets bokcirkel om boken.

Härkomst handlar om varifrån man kommer. Saša Stanišić kom till Tyskland som 14-åring 1992 från Višegrad i Bosnien. När kriget var slut fick hans föräldrar flytta tillbaka och själv studerade han vidare på universitetet. För att sedan bli tysk medborgare var han tvungen att författa en levnadsbeskrivning. Frågan är varifrån han kommer. Är han tysk eller bosnier?

I Härkomst berättar Saša Stanišić om sin uppväxt och ankomsten till Tyskland och hur hans identitet förändrats över tid. När någon frågar varifrån han kommer svarar han ofta olika. I olika episoder av sitt liv kan han också illustrera hur ens härkomst kan variera beroende på sammanhang. Bland invandrare är han invandrad från Bosnien och bland akademiker på en konferens långt bort är han tysk.

Jag tyckte mycket om boken och det var ett bra första möte med Saša Stanišić. Den här boken var självbiografisk och jag skulle gärna vilja läsa en roman av honom också. Förutom bokens litterära kvaliteter var det intressant att läsa om Tysklands ganska hårda invandringslagar. när kriget var slut, skulle alla tillbaka. Så har vi inte direkt haft det i Sverige och många från forna Jugoslavien bor här än idag. För mig känns det absurt att vi skulle tvinga alla dem att återvända.

Månadens feminist: Shahrnush Parsipur

Sharnush Parsipur

Kort fakta

  • Född 1946 i Teheran, Iran.
  • Har blivit fängslad för sin politiska aktivism.
  • Lever idag i USA.

Shahrnush Parsipurs feministiska gärning

Shahrnush Parsipur föddes i Teheran och är utbildad inom sociologi. Hon gav ut sin första bok 1969 och det var en barnbok. På 70-talet blev hon engagerad politiskt för kvinnors rättigheter och mot shahen och engagemanget ledde till att hon arresterades. Hon tvingades sedan lämna Iran och tillbringade två år i Frankrike där hon studerade filosofi kinesiska vid Sorbonne.

Hon har gett ut flera böcker, noveller och barnböcker. Hennes mest kontroversiella bok är Kvinnor utan män, som skrev 1974, men som gavs ut först 1989. Boken utspelar sig 1953 när en militärkupp genomfördes i Iran som återinrättade shahen. Den berättar om ett antal kvinnoöden och den ansågs var omoralisk. När den väl gavs ut 1989 förbjöds den i Iran med motiveringen: ”boken var kränkande för samhällsnormerna och för att den propagerade för lösaktighet och lättfärdighet.” (källa).

Hon har suttit fängslad i fyra olika fängelser och om detta har hon skrivit i en bok. Idag bor hon i USA, eftersom det är omöjligt för henne att bo i sitt hemland. Hon har skrivit fler böcker i exil och hon deltar frekvent i Radio Zamaneh, en persisk radiokanal som sänds från Amsterdam.

Shahrnush Parsipur och jag

Jag ville skriva om en iransk feminist med tanke på vad som händer i det landet just nu. Shahrnush Parsipur  var ett enkelt val, då jag precis läst noveller av henne och har uppskattat hennes feministiska texter mycket. Om du ska läsa en spännande persisk kvinna och feminist så ska du absolut läsa Shahrnush Parsipur!

Böcker av Shahrnush Parsipur som jag läst och recenserat

Kvinnor utan män 

Män utan huvud

Solrosens ständiga förälskelse

Flickan och tarspelaren

Recension: Belim, Victoria; Röda sirener; 2022

Röda sirenerRöda sirener är en ukrainsk släkthistoria av journalisten Victoria Belim. Jag väljer att kategorisera boken som reportage, snarare än roman, då det är en berättelse om hur hon finner svar på frågor om sin släkt. Victoria bor idag i Bryssel, men är född och uppvuxen i Ukraina. Röda sirener är utgiven på Brombergs förlag.

Victoria Belim har delat sin barndom mellan Kiev och den lilla staden Bereh, som ligger mellan Kiev och Lviv i västra Ukraina. När hon var tonåring flyttade familjen till USA. I Röda sirener är hon tillbaka i Bereh och året är 2014. Hon försöker komma på vad som hände med farbror Nikodim, som försvann under Stalintiden, men ingen tycks vilja prata om vad som hänt. Hennes nyfikenhet tar henne bland annat till Poltava och KGB:s före detta högkvarter och hon ska få svar på sina frågor, tids nog.

Det var ett spännande reportage, men som även Annika Wall skriver i sin recension, mer ett reportage än en roman. Det är en viktig historia som berättas, men jag tappade tråden ganska många gånger. jag tyckte bäst om de vackra beskrivningarna av Victorias mormors äppelträdgård i Berah och om det historier som berättades där. det var lite mer rörigt på hennes resa till Poltava och de människor hon träffade på vägen.

Jag lyssnade på Victoria Belim på Bokmässan och hon sa att det kändes angeläget att skriva historien när Ukraina blev anfallna av Ryssland 2014 och det känns ju än mer angeläget idag. Ukrainas historia är allt annat än problemfri och människor idag är fortfarande rädda för att riva upp saker som hände under Stalins styre. Min enda invändning är att hon kunde gjort boken lite mer fängslande och mindre som en personlig reportageresa.

Recension: Jelinek, Elfriede & Mahler, Nicolas; Der fremde!; 2018

Der fremdeNicolas Mahler är en en österrikisk serietecknare och boken Der fremde! är en illustrerad bok med text av den österrikiska nobelpristagaren Elfriede Jelinek. Konceptet med en illustrerad version av kända texter och samtida illustratörer är något som det tyska förlaget Carlsen har gjort fler gånger. Boken är på tyska.

Novellen utspelar sig på en kyrkogård och handlar om livet och döden och allt däremellan. Illustrationerna är roliga och lockar till skratt. Elfriede Jelinek visar hur en främling är och vad hen kan vara för något. Nicolas Mahler fyller i med sina fantastiska bilder av figurer med stora händer eller kringlor som huvuden.

Det fremde

Der fremde! liknar inget annat jag läst och det gjorde mig otroligt nyfiken på genren. Jag har sett att tex Edgar Allan Poe finns utgiven på samma sätt. Det verkar tyvärr inte som att Der fremde! finns översatt till något språk, utan boken är för den som kan tyska. Jag är glad att jag fann den på Serieteket, som är en del av Stockholms bibliotek. Där finns även serier på tyska och det är inte sista gången jag utnyttjar det!

Recension: Olerot, Ann; #challenge; 2022

#challengeJag och Hugo läste En miljon likes av Ann Olerot och eftersom Hugo älskade den köpte jag snabbt #challenge för att vi skulle få läsa fortsättningen. Böckerna handlar om Felicia som inte har det jättebra hemma, men som är populär och har många följare i sociala medier. För att komma dit tar hon till mer och mer extrema saker för att få likes. Boken är utgiven av Ordalaget och riktar sig till barn mellan 9 och 12.

Det är sommar och Felicia och hennes vänner ska hälsa på Olivia i hennes sommarstuga i Hunnebostrand.  Felicia vet att hon säkert inte för för sin mamma, så hon åker utan att fråga och lämnar bara en lapp. På plats förbereder sig gänget för en cool challenge och Felicia kommer på det bästa – att hoppa från Smögenbron. Sedan tror hon att hon ser sin vän Ammies dotter Hanna i Smögen. Ska hon våga kontakta henne för att säga att Ammie älskade henne? Samtidigt märker hon att Olivia verkar ha hamnat i en knipa på nätet.

#challenge var en bok i samma andra som En miljon likes, men utan Ammie blev den inte lika känslosam. Dessutom utspelar den sig bortanför hemmet, så relationen mellan Felicia och hennes mamma kom lite bort. Bortsett från det var det många nya bra saker i den här boken. Olivia utsätts för utpressning på nätet och en ny relation med Ammies dotter påbörjades.

Det är svårt att skriva en uppföljare till en fantastisk bok och även om jag inte tyckte lika mycket om #challenge som sin föregångare, tyckte jag att den var tillräckligt bra. Dessutom verkar det som att det kommer att komma fler böcker i serien och jag antar att relationen till mamma, och även till pappan, kommer att återkomma i senare delar. Jag hoppas i vilket fall att det blir fler, för den här serien är otroligt bra!

Recension: Schreiber, Johanna & Malmgren, Frida; Strömavbrottet; 2022

StrömavbrottetI bokserien Hemliga klubben, för barn mellan 6 och 9, har bok nummer två kommit ut. Strömavbrottet är den andra delen i serien av Johanna Schreiber (text) och Frida Malmgren (bild). Selma tyckte om den första boken, Skolavslutningen, så vi såg fram emot del två. Boken är utgiven på B Wahlströms. Jag och Johanna känner varandra, så det får ni ha i åtanke när ni läser.

Barnen i hemliga klubben har byggt en koja för att ha sitt klubbhus i. De vill gärna ha belysning och när de tar ström från källaren så blir det strömavbrott. Är det deras fel? Den hemska vaktmästaren verkar tycka det och precis innan strömavbrottet kom, såg de deras snälla granne Linnea gå ner i källaren. För att förhindra att något hemskt händer och för att få tillbaka ljuset, måste hemliga klubben agera.

Strömavbrottet är en fartfylld historia som utspelar sig under några timmar en vardagkväll. Min dotter tycker att det är spännande och mysigt med kompisarna som försöker lösa problem. Jag kunde själv som vuxen njuta av en rolig historia och fina bilder. Mest njöt jag av den här bilden som visar vaktmästaren som hittar Linnea i källaren:

Strömavbrottet

Pressklipp: Pristagaren helt rätt i tiden

Annie Ernaux

Jag skrev även om årets nobelpristagare i Tidningen Nu. För den tidningens liberala läsare fokuserade jag en aning på politiken hos författaren och att det finns mycket där som jag absolut inte kan ställa mig bakom. Som författare är Annie Ernaux fantastisk, men precis som en annan nobelpristagare, Peter Handke, har hon spårat ur politiker och hamnat väldigt fel. Att stödja palestinier får aldrig gå så långt att man stöttar antisemitiska krafter.

Recension: Sattouf, Riad; Framtidens arab 5; 2020

Framtidens arab 5Framtidens arab 5 finns nu på svenska på Cobolt förlag. Med tanke på kommande elräkningar var jag klok nog att inte köpa den på bokmässan av förlaget, utan lånade den på biblioteket. Jag har sett mycket fram emot att läsa fortsättningen och då är det nästan snopet att jag har läst ut boken på två dagar, men så är det med grafiska romaner. Riad Sattouf är fransman, men är delvis uppvuxen i Syrien och det är därifrån hans pappa kommer.

Riads pappa har kidnappat lillebror Fadi och tagit med honom till Syrien. Riads mamma är kvar med de andra två pojkarna i Rennes i Frankrike och är helt förtvivlad. Hon är rädd att fadern kommer att komma och hämta de andra två också, så de får i omgångar bo hos mormor och styvmorfar i Bretagne. Riad har annars acklimatiserat sig väl i Frankrike, men även om han har kompisar, så är ingen så nära att han kan berätta om bortrövandet. Mitt i all kaos hemma, blir Riad kär i Anaick. Kärleken verkar dock inte vara besvarad, men de är goda vänner.

Den femte delen i serien handlar om Riads väg in i tonåren och sökande efter kärlek och att hitta sig själv. Det handlar också mycket om hans tankar och funderingar kring religion. När han tittar på tjejer så ser han alltid framför sig en släkting från Syrien som ifrågasätter de franska kvinnorna. I boken kommer han slutligen att göra ett feministiskt uppvaknande.

Framtidens arab

Framtidens arab 5 var inte det bästa delen i serien (för det var del 4), men det säger egentligen inte så mycket för alla delar håller hög klass. Det är spännande att följa Riads liv med den mångkulturella familjen han har och vilka svårigheter det innebär. Hans pappa radikaliseras med åren, men vi förstår att han vill leva med sin familj. Han vill bara göra det i Syrien och att familjen ska leva efter sederna och kulturen där. Den moderna mamman vill förstås inte det. Det vill inte heller barnen.

Jag rekommenderar varmt Rias Sattoufs grafiska romaner och under all allvarlig yta finns det en stor humor som gör att böckerna känns lättsamma. Det känns också trovärdigt att det allvarliga blandas med en tonårings känslor och tankar och att en för liten flanellskjorta kan vara ett större problem än att inte få träffa sin lillebror.

Recension: Harper, Jane; En förlorad man; 2018

En förlorad manOktober var Australien landet i #kaffeochkulturvärlden. Metta och Anna driver kontot på Instagram och jag valde att läsa en bok som Anna rekommenderat, En förlorad man av Jane Harper. I Sverige ges Jane Harper ut på Forum och jag lyssnade på boken på Storytel inläst av Niklas Englund.

Mitt ute i den Australiensiska ödemarken hittas Cameron död. Hans bröder förstår att han har lidit enormt på slutet då han dött av torkan och värmen. Varför åkte han ut till den platsen och varför lämnade han sin bil? Cameron var alltid noga med att ha med sig förnödenheter och skulle aldrig äventyra sitt liv på det sättet. Om det inte var en olycka så återstår frågan om vem som hade något otalt med honom.

Brodern Nathan försöker tillsammans med sin son fundera på vad som kan ha hänt och vi får familjens bakgrundshistoria. Nathan har haft ett förflutet med Camerons fru och Cameron har en anmälan om våldtäkt mot sig. När Nathan börjar nysta i våldtäktsanklagelserna tornar en inte alltför trevlig bild av hans bror fram.

En förlorad man är en deckarhistoria som utspelar sig inom en familj. Det är främst den manliga världen vi får tillgång till via Nathans perspektiv. Här finns flera dåliga förebilder och våld i nära relationer. Nathan tampas mycket med sitt eget förflutet och kampen för att få behålla en del av vårdnaden om sin son, men när han lyfter blicken förstår han mer och mer hur de tre bröderna påverkats av sin våldsamma far.

Jag tyckte mycket om En förlorad man. Det var en smart deckarhistoria och fokus på kvinnor och hur kvinnor och barn kan fara illa när omvärlden inte tar deras parti. Det är också många fina miljöbeskrivningar av den australiensiska landsbygden och genom hela boken känns hettan påträngande och isoleringen skrämmande. Det är definitivt inte sista gången jag läser Jane Harper. Tack alla som sagt att jag borde läsa henne!