Recension: Sattouf, Riad; Framtidens arab 5; 2020

Framtidens arab 5Framtidens arab 5 finns nu på svenska på Cobolt förlag. Med tanke på kommande elräkningar var jag klok nog att inte köpa den på bokmässan av förlaget, utan lånade den på biblioteket. Jag har sett mycket fram emot att läsa fortsättningen och då är det nästan snopet att jag har läst ut boken på två dagar, men så är det med grafiska romaner. Riad Sattouf är fransman, men är delvis uppvuxen i Syrien och det är därifrån hans pappa kommer.

Riads pappa har kidnappat lillebror Fadi och tagit med honom till Syrien. Riads mamma är kvar med de andra två pojkarna i Rennes i Frankrike och är helt förtvivlad. Hon är rädd att fadern kommer att komma och hämta de andra två också, så de får i omgångar bo hos mormor och styvmorfar i Bretagne. Riad har annars acklimatiserat sig väl i Frankrike, men även om han har kompisar, så är ingen så nära att han kan berätta om bortrövandet. Mitt i all kaos hemma, blir Riad kär i Anaick. Kärleken verkar dock inte vara besvarad, men de är goda vänner.

Den femte delen i serien handlar om Riads väg in i tonåren och sökande efter kärlek och att hitta sig själv. Det handlar också mycket om hans tankar och funderingar kring religion. När han tittar på tjejer så ser han alltid framför sig en släkting från Syrien som ifrågasätter de franska kvinnorna. I boken kommer han slutligen att göra ett feministiskt uppvaknande.

Framtidens arab

Framtidens arab 5 var inte det bästa delen i serien (för det var del 4), men det säger egentligen inte så mycket för alla delar håller hög klass. Det är spännande att följa Riads liv med den mångkulturella familjen han har och vilka svårigheter det innebär. Hans pappa radikaliseras med åren, men vi förstår att han vill leva med sin familj. Han vill bara göra det i Syrien och att familjen ska leva efter sederna och kulturen där. Den moderna mamman vill förstås inte det. Det vill inte heller barnen.

Jag rekommenderar varmt Rias Sattoufs grafiska romaner och under all allvarlig yta finns det en stor humor som gör att böckerna känns lättsamma. Det känns också trovärdigt att det allvarliga blandas med en tonårings känslor och tankar och att en för liten flanellskjorta kan vara ett större problem än att inte få träffa sin lillebror.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte att publiceras.

Time limit is exhausted. Please reload CAPTCHA.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.