Recension: Persson, Annika Ruth; Hannah Arendts 40-tal; 2014

Hannah Arendts 1940-talAnnika Ruth Persson har inte skrivit en biografi av Hannah Arendt, utan Hannah Arendts 40-tal (Kabusa Böcker) är en bok om hennes liv, vänner och idéer på 40-talet i New York. Det tog mig lång tid att läsa ut den, för Arendt är verkligen inte lättläst och att läsa om hennes filosofi tar lite tid det också. Jag har en speciell relation till henne eftersom min B-uppsats i statsvetenskap handlade om henne och hennes syn på byråkratisk etik.

1941 kommer Hannah Arendt till New York som statslös flykting. Hon har tvingats fly från Tyskland för att hon är judinna.Tillsammans med sin man Heinrich Blücher försöker hon skapa sig ett nytt liv i USA. Boken handlar om hennes tänkande och hur idéerna utvecklades under 40-talet. Hon började då skriva sin bok The Origins of Totalitarianism och fick den utgiven 1951. I den skriver hon om fascismen, dödandet och utrotningen av judar i Tyskland.

Persson beskriver Arendts vänkrets som kom att få stor betydelse för henne och hennes texter. Poeten W H Auden och författaren Mary McCarthy blir så småningom goda vänner till Arendt.

Det är inte lätt att ens läsa om en sådan svår författare som Hanna Arendt, men jag tycker att Persson gör det hela lite mer begripligt. Det är ingen biografi och det handlar mycket om andra personer i Arendts närhet. Bland annat fastnade jag för kapitlet där Simone de Beauvoir var i New York för att rapportera om hur fruktansvärt det var där. Mary McCarthy skulle guida, men det hon ville visa upp var inte var den berömda författaren ville se. Kontentan var att den bild som man tänkt ut från början går att finna om man bara letar tillräckligt. Mycket intressant. Arendt var själv mycket skeptisk till feminismen och gillade inte Det andra könet alls. Mary McCharthy var feminist, men inte ens hon fick Arendt på bättre tankar.

Jag är mycket glad att jag läste boken för den fick mig verkligen att tänka till på flera ställen. Jag kommer nu att läsa mer om Hannah Arendt och hennes syn på feminismen, för det känns verkligen som ett område att fördjupa sig i för mig!

Läs mer: Adlibris, Bokus, SvD

Lucka 11: Therese Skårup

Krans 11Hanne-Vibeke Holsts romanfigur journalisten Therese Skårup har ganska många år på nacken nu, men trots det är det en mycket bra trilogi. I den första boken Therese tillstånd blir hon gravid med den snygga och charmiga kollegan som övertalar henne att föda barnet. Han lovar att vara så delaktig när barnet föds. Nu blir det såklart inte så för han får drömjobbet i Odense och Therese blir kvar i Köpenhamn Thereses tillståndensam med en nyfödd. Själv sumpade hon chansen att bli utrikeskorre i Moskva för att hon fick barn.

Det går bra för Therese. Hon lyckas ta sig ur relationen och hon behåller närheten till sitt barn, som visserligen mycket är pappas flicka. Therese visade oss långt innan Happy happy att man kan ta sig ur en dålig relation och finna sig själv igen. Utan att förlora sina barn.

Jag har läst alla nobelpristagare sedan 1960

NobelpengDå är det dags igen, ett år har gått sedan sist och jag klarade av att läsa alla nobelpristagare på sextiotalet samt Patrick Modiano. Värt att notera är att efter Nelly Sachs kommer det dröja till nittiotalet innan en kvinna får priset igen. Helt skandalöst såklart.

2014 Patrick Modiano, Frankrike: Jag läste Lilla smycket och ska diskutera den på Twitter nästa vecka med #boktwitt-gänget. Den var mycket intressant och tjänar definitivt på att diskuteras!

1969 Samuel Beckett, Irland: Nu var det något år sedan sedan jag läste I väntan på Godot, men minns att den var lite knepig. Efter diskussion med min make om boken/pjäsen förstod jag att den hade tjänats på att diskutera i grupp. Det är många dimensioner i den som inte nödvändigtvis kommer fram om man läser den rakt upp och ner.

1968 Yasunari Kawabata, Japan: Snöns rike var inte det bästa bok jag har läst. Det var spännande att läsa något från Japan, men det spännande stannar där.

1967 Miguel Angel Asturias, Guatemala: Weekend i Guatemala var en spännande bok som faktiskt hade ett och annat feministiskt drag (beskrev hur hemskt kvinnor behandlades under krig och förtryck).

1966 Samuel Agnon, Israel: Jag läste Evig fred, en kort novellsamling. Efter första novellen tänkte jag ge upp, men så var det en som jag verkligen gillade. Agnon får därmed klassas till de som inte är helt oläsbara.

Nelly Sachs, Sverige (född i Tyskland): Underbara men ganska jobbiga dikter. Jag läste ur hennes samlade dikter och ser mycket fram emot att vi ska läsa henne i bokcirkeln Tretton nobelpristagare.

1965 Michail Sjolochov, Sovjetunionen: Jag hade förvarnats om att detta skulle vara en riktig tråkmåns. Jag lånade Den azurblå stäppen och orkade bara läsa novellen med samma namn. Något annat var helt enkelt inte prioriterat.

1964 Jean-Paul Sartre, Frankrike: Jag läste Äcklet för flera år sedan för att jag verkligen ville läsa Sartre. Han tackade nej till nobelpriset (men ville ångra sig några år sedan när han hade ont om pengar) och var dessutom tillsammans med min stora idol Simone de Beauvoir. Äcklet var dock mer bisarr än bra.

1963 Giorgos Seferis, Grekland: Förlåt Grekland, men jag blandar ihop de grekiska nobelpristagaren. Seferis var ingen som jag fäste mig alls vid.

1962 John Steinbeck, USA: Jag läste Möss och människor, en riktig klassiker. Det var flera år sedan jag läste den men jag vet att jag tyckte om den.

1961 Ivo Andric, Jugoslavien: Bron över Drina läste jag i somras på Landsort och det kanske inte var den mest lättsmälta boken jag läste då. Men ändå måste jag säga att jag är otroligt glad över att ha läst den och att jag lärde mig ganska mycket om konflikterna på Balkan.

1960 Saint-John Perse, Frankrike: En poet som inte lämnat några spår alls. Hade jag inte sparat boken Krönika så hade jag aldrig kommit ihåg vad det var jag hade läst.

Här är böckerna 2000-2010,1990-1999, 1980-1989 och 1970-1979.

Lucka 10: Martha Quest

Krans 10Doris Lessings Martha Quest är inte speciellt sympatisk och idag skulle många inte hylla hennes för de val hon gjorde. Men Martha Quest levde i Sverige idag, utan i Rhodesia från 20-talet och framåt.

Martha växer upp i boken som heter Martha. Sedan följer fyra böcker till om hennes liv som gift och när hon sedan lämnar familjen för att engagera sig politiskt och gifta om sig. Hon väljer sig själv och sitt eget liv som hon vill ha framför ett liv instängd som någons hustru. Detta innebär att hon också lämnar sin dotter, för lagen sa då att den som Marthalämnar familjen förlorar rätten till barnen. Hon får fortfarande träffa sin dotter via sina föräldrar (för morföräldrarna förlorade inte rätten till sina barnbarn), men ingen berättar för henne att det är Martha som är hennes riktiga mor.

Martha Quest är kanske inte en trevlig bekantskap, men hon står uppför att hon tror på, hon motsätter sig rasism och hon slåss för kvinnors rättigheter. För det är hon en feministisk förebild.

Sigrid Undset var trots allt ingen feminist

Sigrid UndsetKort fakta

Född 1882 i Kalundborg, Danmark och död 1949 i Lillehammer, Norge.
Hennes mest kända verk är Kristin Lavransdotter.
Mottog nobelpriset i litteratur 1928.

Vem var Sigrid Undset?

Sigrid Undsets far var arkeolog och de flyttade ofta. Han dog när hon bara var elva år. Undset växte upp i Kristiania/Oslo och gifte sig 1912 med en konstnär. Året innan skrev hon Jenny om en konstnär som blev kär i en kollega.

Undset anses vara den främsta norska nyrealistiska författaren, men internationellt är hon mer känd för sina historiska romaner såsom Kristin Lavransdotter. Den boken handlar om en ung kvinnas uppväxt och liv i ett medeltida Nidarås/Trondheim.

Ebba Witt-Brattström skriver i förordet till boken att Sigrid Undset var modern och företrädde en genre i litteraturen som handlade om den nya kvinnan, det vill säga den självständiga yrkesarbetande kvinnan (en genre som Elin Wägner också skrivit flera böcker inom). Trots det var hon ingen feminist, hon såg likhetsfeminismen som ett hot och det samhälle vi har idag med uppluckrande av könsroller, var hennes mardrömssamhälle.

Min erfarenhet av Sigrid Undset

Jag läste Kristin Lavransdotter för flera år sedan och tyckte att den var ganska bra, men på tok för lång och lästes ut på ren vilja (vill minnas att jag blev sjuk och inte hade så mycket val). Jenny blev inte den upprättelse som jag kanske hade hoppats på, utan var också den väldigt seg.

Böcker av Sigrid Undset som jag läst och recenserat

Jenny 2011

Kristin Lavransdotter 1921-22

Recension: Gustavsson, Hanna; Nattbarn; 2013

NattbarnHanna Gustavssons Nattbarn är en seriebok om tristessen i vardagen hos en tonåring. Det är hennes debut som har blivit mycket hyllad.

Ingrid, eller Iggy som hon kallar sig, är hårdrockare, 14 år och otroligt uttråkad. Hennes mamma vill att hon ska engagera sig mer och vara delaktig i familjelivet med henne och hennes nya kille. Iggy sitter hellre på sitt rum och googlar på manliga könsorgan. En dag träffar hon Stefan som är 29 år och förstår henne precis. Han blir lite småintresserad av henne men då drar hon sig undan.

Det händer egentligen inte så mycket i Nattbarn. Det är inte en bok om sexuellt utnyttjande av minderårig eller annat hemsk som skulle kunna hända en fjortonpåring som umgås med en äldre kille. Det är mer en bok om tonårstristess, funderingar över sexuell läggning och önskan att hitta någon som förstår en. Jag kan bara instämma i hyllningskörerna av detta seriealbum. Jag tyckte att teckningarna av Iggy och hennes bästis Julle var fantastiska och jag älskar att Hanna Gustavsson verkligen frågar det tråkiga tonårslivet så bra i både ord och bild.

Läs mer: Adlibris, Bokus

Lucka 9: Kitty Drew

Krans 9När jag ar ung på åttiotalet fanns det ett synsätt om bra och dålig litteratur. Caroline Keenes böcker om Kitty Drew var dålig litteratur och de böckerna fanns inte ens att låna på biblioteket. Min lycka var total när jag hittade ett antikvariat i Lidköping som sålde dem för en spottstyver. Jag och mina kompisar var där varje vecka för att kolla om det kommit in någon ny.

Kitty var en modig, smart och cool detektiv som var en Kitty och fallet i Venedigalldeles utmärkt förebild för unga tjejer. När jag började växa ur böckerna blev det lite väl mycket kärlekstrassel i dem, men annars var det alltid fokus på att lösa mysterium. Pojkvännerna fick komma i andra hand. Kitty hade två kompisar också, George som var tuff och cool och hade kort hår och Bess som var flickaktig. Även om det var stereotypt så fick i vilket fall flera olika personlighetstyper plats.

EU-läsning: Frankrike

Frankrikes flaggaFrankrike är ett land varifrån jag läst ganska mycket litteratur. Därför tyckte jag i den här EU-läsningen inte att det behövdes så mycket förberedelser. Men det blev ändå några extra böcker och precis när jag var klar hade bokförlaget Sekwa, som ger ut franskspråkig litteratur, julmarknad och jag köpte på mig flera stycken till förmånliga priser. Med andra ord har jag på inget sätt avslutat min franska läsning, den har bara börjat.

Erfarenheter av Frankrike som bokland

Mina erfarenheter av Frankrike är mer äldre litteratur än samtida. Jag har läst Voltaire och gamla filosofer som Rousseau och Montesquieu. Christine de Pizan har jag också läst ganska mycket av. Sedan har jag läst några nobelpristagare; Sartre, Le Clezio och Modiano. Annars är det främst Simone de Beauvior som jag återkommer ofta till.

Fransk litteratur i Feministbiblioteket

Simone de Beauvoir. Så klart. Av annan fransk litteratur finns det mycket från kvinnor födda och uppvuxna i andra länder; Senegal, Vietnam och Algeriet. Nina Bouraoui är en stor favorit. Jag har börjat läsa samtida fransk litteratur som Marie Darrieussecq, men mer ska det förhoppningsvis bli mer av sådant.

Nya erfarenheter inför EU-utmaningen

Det blev både romaner och noveller och alla har originalspråk franska. Istället markerar jag födelseland för författare, eftersom det visar på vilken mångkulturell författarscen som finns i Frankrike.

Julia Kristeva – Samurajerna: Jag läste den egentligen för att Kristeva är född i Bulgarien, men det är kanske mer aktuellt för Frankrike eftersom Kristeva var en stor och tongivande feminist där. Född i Bulgarien.

Nina Bouraoui – Pojkflickan: En av mina favoritförfattare från Frankrike. Boken handlar om att vara annorlunda och varken passa in i sin könsroll eller sin etnicitet. Född i Algeriet.

Dominique Dyens – Smitning: En märklig roman med olika parallella skeenden. Roligt med något annorlunda från den samtida litteraturen. Född i Frankrike.

Novell-lördag:

Karima Berger – Blod Röd Oskuld: Om hederskultur i Frankrike. Född i Algeriet.

Linda Lê – Tala till mig: Om spelmissbruk. Född i Vietnam.

Christine Avel – Skulle Tchen lyfta upp myggnätet?: Om sex och litteratur. Född i Frankrike.

Marie-Hélène Lafon – Liturgi: Om män som har kvinnor i sitt våld. Född i Frankrike.

Marie Darrieussecq – Penthesilea, första slaget: Om amasoner i Grekland. Född i Frankrike.

Simone de Beauvoir – Marcelle: Om äktenskap, sex och klasskillnader. Född i Frankrike.

Nästa EU-land

Nästa EU-land är Grekland och där har jag verkligen sökt med ljus och lykta för att hitta något översatt, men det verkar bara vara Tranan som gett ut något av kvinnliga grekiska författare.

Fransk litteratur

När jag får tid över ska jag läsa ännu mer franskt. Dessa böcker fyndade jag på Sekwas julmarknad i veckan (den understa är amerikansk). Kanske en fransk vår? Jag får fundera på det i alla fall.

Temadag om tsunamin 26/12

NödropNu har jag läst ut boken Nödrop av Fritidsresors före detta informationschef Lottie Knutson (Albert Bonniers förlag) om bland annat krishanteringen av tsunamin. Den var gripande, men också klok och genomtänkt. Det är inget frosseri i hemska berättelser om folk som har förlorat hela sin familj utan ska fundera om en bok om krishantering.

Men tankarna på tsunamin och att det nu är tio år sedan gjorde att jag började fundera på att fördjupa mig lite i det. Därför suger jag på recensioner lite till och återkommer på annandagen 26/12, årsdagen av flodvågskatastrofen.

Det blir en temadag pm tsunamin på annandagen och under dagen kommer en personlig reflektion från en som inte kände någon drabbad (dvs jag), recensioner och en eller annan överraskning.

Har du en historia att berätta så få du gärna gör det här på bloggen, antingen som egen text eller som intervju eller att jag återberättar. Hör av dig i så fall!

Tsunamin 2004

En ögonblicksbild från Ao Nang i Krabiprovinsen, Thailand. Annandagen 2004.

Lucka 8: Maria Magdalena

Krans 8Marianne Fredrikssons Maria Magdalena har fått ett liv efter Jesus. Hon lever i ett resonemangsäktenskap med en homosexuell makt och tycker inte att Petrus och Paulus predikar det Jesus verkligen menade. Hon anser att kvinnorna kommer bort i männens predikan och vill samla ihop de kvinnor som var med på Jesu tid för att förkunna den sanna läran tillsammans med dem.Enligt Maria Magdalena

Enligt Maria Magdalena är Marianne Fredrikssons version om hur det gick till när kristendomen inte längre skulle vara kvinnornas religion. Maria Magdalena enligt Fredriksson är en verklig feministisk förebild som vill vända den kvinnofientliga trenden i det som ska bli världens största religion.