Då och då fyller jag på ett Excel-ark med mina recensioner och får då uträknat hur många det är. Idag hamnade siffran på 990 och hur kul var inte det?!?
Nu startar en nedräkning till 1000 recensioner!
– 10 kvar
maj 07
Då och då fyller jag på ett Excel-ark med mina recensioner och får då uträknat hur många det är. Idag hamnade siffran på 990 och hur kul var inte det?!?
– 10 kvar
maj 06
Min sommar ska bli en litterär världssommar. Detta inlägg är lika mycket en minneslista som information till er andra om så kallad världslitteratur. Jag har ju tänkt att beta av några länder till i min Jorden runt-lista och här är några tips till mig själv om vad jag kan läsa. Det är i den här utmaningen inte helt nödvändigt att det är kvinnliga författare.
Albanien: Helena Kadare – Misunderstanding (novell på nätet) **
Bangladesh: Tahmima Anam – En gyllene tid (bibblan) och/eller Rokheya Shekhawat Hossein – Sultana’s dream (novell på nätet)
Bahamas: Nicolette Bethel – Essays of life (Adlibris)
Bahrain, Förenade Arabemiraten, Irak, Jemen, Jordanien och Kuwait: Dalya (red) – Arab Women Writers (Adlibris)
Belize: Zee Edgell – Time and the River (låna av en kompis)
Burma: Aung San Suu Kyi – Letters from Burma (bibblan)
* Eritrea: Dawit Isaak – Hopp (bibblan)
Filippinerna: Ninotchka Rosca – State of War ** (Adlibris)
Grönland: Niviaq Korneliussen – Homo sapienne ** (Adlibris)
Honduras: Elvia Alvarado – Don’t Be Afraid, Gringo (Adlibris)
* Kongo-Brazzaville: Alain Mabanckou – Imorgon fyller jag 20 (bokhyllan)
Senegal: Aminata Sow Fall – Tiggarnas strejk och/eller Mariama Bâ – Brev från Senegal (båda på bibblan)
* Slovenien: Goran Vojnovic – Blattejävlar (bokhyllan)
* Togo: Tété-Michel Kpomassie – En afrikan på Grönland (bibblan)
Ge mig gärna tips på fler böcker jag borde läsa från lite annorlunda länder! Någon som vet spännande författare från Fiji, Gambia eller Jamaica? Eller kanske från Centralafrikanska republiken, Haiti eller Maldiverna?
*) Manlig författare
**) Landet finns redan representerat i Jorden runt-listan
maj 05
Jemen är bra! – så inleds alltid ett samtal om Jemen i Jemen. Efter det kan man prata om allt som är dåligt. Om detta och mycket mer berättar journalisten Tanja Holm i sin bok (från Leopard förlag) som handlar om hennes egna upplevelser i landet då hon bodde där 2009-2014.
I början av Tanjas vistelse är Jemen inte inblandad i några direkta konflikter, men landet är en korrupt diktatur. De första kapitlen i boken är ganska roliga och handlar om hur man klarar av vardagen i ett land där man måste muta sig till olika tillstånd av myndigheter och där alla statligt anställda (och andra också såklart) regelbundet tuggar kat. Hon berättar själv hur det är att vara hög på kat och hur hon själv släpper alla hämningar och mutar sig till resetillstånd så att hon kan åka runt i landet.
Men 2011 kommer den arabiska våren och då blir läget lite annorlunda. Tanja Holm räds inte att ta risker och hon demonstrerar med sina vänner i huvudstaden Sanaa. Hon reser också till olika landsändar och pratar med aktivister, Al-Qaida och till och med en kvinnlig shejk. Hon hamnar i arrest och hotas flera gånger med utvisning. Trots det ger hon inte upp.
Tanja Holms kärlek för Jemen och människorna där är enorm och hon lyckas verkligen skildra landet såsom ingen annan gjort förut. Hon ser bortom allt det negativa och berättar om ett land och dess människor och om alla hennes möten med personer hon kommit att uppskatta och tycka om. Jag älskar den här typen av böcker, personliga reportage från spännande länder, men de måste vara bra skrivna och det är verkligen Jemen är bra! Jag tyckte särskilt om mixen mellan hennes strapatser som ökenvandring och hamna i annorlunda arrest i norra Jemen och de personliga skildringarna från bröllop och kattuggande med myndighetspersoner. Det handlar mycket om kvinnor och kvinnors villkor och det märks att Holm är en engagerad feminist. Jag rekommenderar boken varmt till alla som vill veta mer om Jemen, detta ganska anonyma land för oss svenskar.
maj 05
Livet har den senaste tiden varit lite vardagsjobbigt, med vab, trots och jobb-bryderier. Jag orkar dock inte skriva om det. Inte nu. Istället ser jag tillbaka mot en mycket trevlig kväll med bokbloggarmaffian, eller delar av den i all fall, här i Stockholm. En spontanutekväll som visserligen fick lite jobbiga konsekvenser dagen efter men som lämnar kvar fina minnen!
Istället för gnäll tänkte jag berätta om något kul som händer snart. Om en vecka ska jag gå och lyssna på Silvia Avallone på Stadsteatern och inte nog med det, jag ska också träffa rödvinsbokcirkeln och prata om Avallones nya bok Marina Bellezza.
Jag älskade Stål och Marina Bellezza verkar lovande såhär långt (100 av 500 sidor läste såhär långt). Avallone skriver om en annan del av Italien än den turister oftast kommer i kontakt med. Det är långt ifrån glassiga stränder och exklusiva shoppinggator. Har du inte läst henne innan så gör det!
Jag återkommer såklart med både recension av boken och referat från samtalet på Stadsteatern.
maj 02
Nu vet jag att jag är ute sent, men som barnfamilj äter vi våfflor mer än en gång om året. En fråga jag har ställt mig många, många gånger är om det verkligen går att göra frasiga våfflor. Efter att ha luftat frågan på Facebook förstår jag att det finns många fler därute som lider av samma problem och lika många tips fick jag för att göra mina våfflor frasiga. Jag valde att testa Per Morbergs recept. Det ser ut som följer:
3 dl vetemjöl
1, 5 dl mineralvatten
3 dl vispad vispgrädde
2 msk smör
Först ska man röra ihop mineralvatten och mjöl för att sedan vända ner vispgrädden i ”smeten”. Det var bara det att ”smeten” var en degklump och vispgrädden lät sig inte beblandas med den, inte ens när jag tillsatte smöret. Men skam den som ger sig. Jag tog fram elvispen och bytte ”försiktigt vända” till ”vispa av bara helvete” och hällde i lite mer mineralvatten (uppskattningsvis en halv dl). Resultatet var en grynig smet. Jag hittade ett pakt Kejsarvåfflor i skåpet och andades ut, men först skulle jag prova att grädda sörjan.
Döm om min förvåning när den färdiggräddade våfflan var frasig! Oerhört frasig till på köpet. Jag hade i lite salt för att förhöja smakerna i den och åt enormt goda våfflor till lunch. Frasigheten står sig ganska länge, men låt dem inte vila för länge på galler bara.
Om någon har tips på hur man inte får smeten grynig så tar jag gärna emot dem!
PS. Den glutenfriga våffelsmeten ger frasiga våfflor för den som inte orkar göra egen smet. DS.
maj 01
Nu när jag avslutat lyriktan och det snart är sommar så tänkte jag presentera en ny utmaning, eller kanske snarare ett lite nytt (nygammalt) fokus. Jag kallar den fokus: världen. EU-utmaningen fortlöper men i sommar tänkte jag ha lite lösare tyglar. Dessutom är det hög tid att bättra på min jorden runt-lista med lite fler länder. Det blir alltså fokus på världen i sommar och jag har tänkt mig ungefär tio nya länder på listan (här kan jag läsa även manliga författare för att underlätta) samt minst fem nya länder till Feministbiblioteket. Något från varje världsdel hoppas jag också klämma in.
Feministbibliotekets världskarta. De mörkrosa finns representerade här och från de länderna har jag läst en författare som kommer därifrån. De ljusrosa länderna finns också representerade här men då har jag läst något om det landet, skriven av någon från ett annat land.
Min jorden runt-karta. Här är alla länder jag läst från i världen, enligt mina egna kriterier som ni kan läsa om här.
Här har jag varit! Eller nej, jag har inte varit i Alaska eller Vladivostock, men ni fattar nog. Pinsamt nog har jag aldrig varit på Island (jag ha ju pluggat isländska och har en särskild förkärlek för Norden) och drömresmål är bland många andra Australien, Argentina, Georgien och Japan.
Vill du göra egna kartor? Här gör du det!
maj 01
Lyriktian tog inte en månad, men så kan det vara ibland. Mitt fokus på lyrik blev något mer utdraget, men nu har jag i vilket fall recenserat tio poeter här på bloggen. Jag tycker att det har varit en bra spridning, med något liten övervikt för Europa.
Vizma Belševica Jordens värme (Lettland)
Gabriela Mistral Dikter i urval av Hjalmar Gullberg (Chile)
Ilma Rakusa I drömmarna mellan fälten: snö (Schweiz)
Neringa Abrutytė The swimming pool och andra dikter (Litauen)
Anise Koltz Ljudvallen (Luxemburg)
Emma Warg Nära darrar ingen hare (Sverige)
Maria Grech Ganado Dikter från The drunken boat (Malta)
Ewa Lipska Kära fru Schubert (Polen)
Carol Ann Duffy Standing female nude (Storbritannien)
TJ Dema Dikter ur Karavan (Botswna)
Bäst var Carol Ann Duffy, i en alldeles egen division. Men jag älskade också att lyssna till TJ Dema. Jag är glad över mitt poesifokus, även om det tog lite längre tid än tänkt. Ni kommer att se mer lyrik även framöver. Jag älskar dikter som ni kanske förstår.
maj 01
Jag prenumererar på den utmärkta tidskriften Karavan som skriver om litteratur från olika delar av världen. I första numret från 2015 var temat Botswana och där hittade jag den fantastiska poeten TJ Dema. Hon skriver dikter bland annat om kvinnors villkor.
Tre dikter har jag läst, som också fanns med i Karavan nummer 1 2015, Omskärelse, Bara därför att och Den mun som mättar. Jag tyckte bäst om den längsta och mest feministiska Den mun som mättar, som handlar om en flicka som vill gå sin egen väg och vara fri.
Lång härifrån möter du
en pojke som säger förbli
så som du är
så du ger dig av för ingen man
med söner värda att stå ut med skulle våga
låta bli att be dig förändras(…)
TJ Dema säger själv i en intervju i samma tidning att hon helst läser upp sina dikter och jag skulle verkligen vilja höra henne läsa dessa! Jag googlade och hittade den här sidan på nätet hon läser upp två av dikterna från Karavan, samt fem till. Min favorit där var Dreams. Det är en vacker uppläsning och jag föll för orden med en gång. Så underbart vacker dikt! Läs bara dessa ord:
Chanting I know I can, I know I can
Because I know I can
Be the girl I am right now
Live the life I have right now
Choose to be the dream I am in right now
TJ Dema var en mycket trevlig bekantskap och jag hoppas inte att den slutar här, jag jag vill verkligen ha mer!
apr 30
Sakina Ntibanyitesha är född och uppvuxen i Burundi, men flydde i sin ungdom till Kongo-Kinshasa. Hon växte upp hos sin mormor, men fick stå på egna ben från hon var tolv år. Hon har skrivit två böcker om sitt liv och Krig i paradiset (Blue publishing) är hennes första roman.
Kabibi, Igala och Anastasia träffas i ett flyktingläger i Kongo-Kinshasa. De kommer från olika länder; Burundi, Rwanda och Sudan. De har alla tre fruktansvärda minnen i bagaget och vet inte om de har en enda släkting kvar i livet. En dag lyckas de ta sig till Kinshasa och ett FN-kontor och där hjälp att få flyktingstatus. Kabibi hamnar tillslut i Sverige, Igala i Canada och Anastasia i Australien. De förlorar aldrig kontakten med varandra. Kabibis liv i en kall liten stad i norra Sverige blir ett liv fullt av kulturkrockar. Hon går på disco i fel kläder, träffar homosexuella män och måste åka till Stockholm för att gå till frisören. Rasism och fördomar är den del av hennes vardag. Hon få uppleva ett förhållande med en man som inte respekterar henne och hon får en vän som tycker att hon borde prostituera sig. Hon tar sig ur båda relationerna med äran i behåll.
Krig i paradiset är en bok som berättar om fördomar och rasism av den som faktiskt utsatts för det själv. På ett ödmjukt sätt fångar Sakina Ntibanyitesha på pricken den lite självgoda svensken som är övertygad om att hens land är paradiset på jorden. Hon beskriver också den afrikanska kvinnans sätt att se att det finns en kyla när man förlitar sig på myndigheter istället för släktingar. Boken är mycket tänkvärd och bör få även den som tror sig vara färgblind att tänka över sina egna fördomar.
Tyvärr är inte Krig i paradiset något litterärt mästerverk, men den är lättläst och ändå fängslande. Jag funderade dock på redaktören och att hen borde gjort ett bättre jobb med att få bort ologiska vändningar och uppenbara missar, för det störde lite och gav boken ett lite hafsigt intryck på sina ställen. Det är trots det en intressant och läsvärd bok.
apr 29
Kort fakta
Född 1884 och död 1954 i Warszawa.
Slog igenom med The romance of Teresa Hennert 1923.
Medlem av Polska Akademin 1933-39.
Parlementsledamot 1947-52.
Zofia Nałkowskas feministiska gärning
Zofia Nałkowska började tidigt skriva böcker om kvinnoemancipation och längtan efter frihet. I tidiga romaner såsom Women från 1906 går hon emot konventionerna och förespråkar kvinnlig frigörelse.
Hon gifte sig två gånger och skilde sig från sin första man 1909. De hade konverterat till kalvinismen för att underlätta en eventuell framtida skilsmässa. 1922 gifte hon om sig med en officer i den polska armén. Temat i The romance of Teresa Hennert är bland annat kärlek mellan officerare och gifta kvinnor, och det ligger nära till hand att tro att Nałkowska hade egna erfarenheter av detta.
Hon var en ledande figur i den polska kvinnorörelsen och detta genomsyrar hennes böcker. Hon skrev inte bara romaner, utan även pjäser och noveller. 1946 publicerade hon Medallions, en samling noveller om nazismens brott i Polen.
1947 valdes hon i som ledamot i Sejmen, den högsta lagstiftande församlingen i Polen. Hon satt kvar till 1952. 1954 dog hon, 70 år gammal.
Zofia Nałkowska och jag
Jag hörde talas om henne tidigare i år när jag såg en lista över kvinnor som inte borde glömts bort. Och jag håller såklart med om det! Jag tycker att Nałkowska verkar varit en fascinerande kvinna och jag är ledsen över att jag inte har kunnat hitta mer om henne. Det jag har skrivit om är från Wikipedia (och översättning av den polska sidan) samt den här artikeln.
Bok av Zofia Nałkowska som jag läst och recenserat