Meri Valkama. Foto: Otto Virtanen

Jag fick möjlighet att träffa Meri Valkama, debutförfattaren fån Finland som blivit prisad för sin debutroman Din Margot. Jag har läst och recenserat boken här samt i senaste numret av tidningen NU, för den som läser den tidningen (det är olika recensioner). Tyvärr blev logistiken för svår, så jag har träffat Meri Valkama digitalt.

Hur historien kom till

I korta drag handlar boken om en kvinna som åker till Berlin, där hon bodde som barn, för att leta reda på sin pappas älskarinna. Hon hoppas genom att finna henne, få någon slags förklaring till sitt förflutna.

Varifrån fick du idén till boken?

– Det är en lång historia. 2011 studerade jag kreativt skrivande och i två år. På ett tidigt stadium bestämde jag mig för att jag ville skriva en roman och jag hade en vag idé om att den skulle handla om att någon sökte något i Berlin.

– Jag formade då karaktären, som redan då hette Vilja, och lät henne åka till Berlin. Jag funderade på vad hon gjorde där och vad hon letade efter. Mina lärare sa att historien behövde mer bakgrundshistoria och mer kött och jag fundera på vad det skulle kunna vara.

– Då kom idéen upp att det måste handla om DDR eftersom jag själv bott där som barn och mina minnen från samhället då är så otroligt olika från den bild som finns i den skrivna historien idag.

Meri Valkama bodde i Berlin i fyra år i sin barndom, precis som Vilja i boken, och det är kanske därför lätt att tro att hon själv är Vilja och att det är hennes egen barndom hon skriver om. Så är dock inte fallet.

– Det är en helt påhittad historia och jag är inte Vilja. Saker som potatissoppan och lukten av sopor i hyreshuset är mina egna minnen som jag har stoppat in i historien, men hela intrigen är uppdiktad.

Rosa och Markus och Luise

Boken är uppdelad i två tidsepoker, 1983-87 och 2011-12. På åttiotalet kommer makarna Rosa och Markus till Östberlin från Helsingfors för att leva i ett socialistiskt mönstersamhälle. Markus är utrikeskorrespondent för en finsk tidning. Rosa har lite problem att finna sig själv i Östberlin. Hon är författare och hon hittar aldrig tid att skriva. Hennes värld blir i den lilla världen där hon och barnen försöker att hitta en bra tillvaro tillsammans, medan Markus liv kretsar i de stora världen på tidningen.

– Rosa försöker att finna sig tillrätta, men hennes värld är liten. Hon får problem med att hitta tid för att göra det hon vill, säger Meri Valkama.

Boken kretsar kring kärleken mellan Markus och hans älskarinna Luise. Trots att Markus träffar sitt livs kärlek, stannar han hos sin fru.

Varför?

– I Markus värld finns det två alternativ och det första är att ta med sig ett barn – Vilja – för att leva tillsammans med Luise och det andra är att stanna och få leva med båda sina barn, men utan kärlek. Det är svårt för honom att välja, men han tror hela tiden att det ska ordna sig bara det går lite tid.

Luise och Vilja

Luise älskar Markus, men hon älskar också Vilja. I berättelsen är hon Viljas dagisfröken och när Rosa och Viljas storebror Matias återvänder till Finland en sommar, är de tillsamman hela tiden och Vilja kallar henne mutti. Är kanske till och med kärleken till henne starkare än den till Markus?

– Luise skapar ett tajt band till Vilja. Många kallar min historia för en kärlekshistoria mellan Markus och Luise och det är det, men det är också en kärlekshistoria mellan Luise och Vilja.

– Även om det är förvirrande med två modersfigurer i sitt liv, tror jag att Luise är en stabiliserande element i Viljas liv. Vilja får den kärlek från Luise som hon inte får av sin egen mamma.

Meri Valkama beskriver karaktären Rosa som omogen och att hon därför har svårt att älska sin dotter så som hon borde, något som hon får fram väl i texten. Markus är en person som är låter saker hända, som inte tar ansvar för något, varken sin fru eller sin älskarinna.

En alternativ bild av livet i DDR

När det kommer till bokens politiska vinkel så är det tydligt att vi genom Markus, Luise, Vilja och Rosas vän Ute får en alternativ bild av DDR. Det är inte förskönat, men det är tydligt att författaren vi ge en annan bild av historien.

– Ett av mina huvudmål med boken var att ge fler färger till den svart-vita historien. Det hände hemska saker i DDR såsom muren och Stasi och saker vi idag anser vara kriminella, men människorna var inte kriminella. De som har skrivit historien har skyllt misstagen på östtyskarna. Att visa att det inte var deras fel, var ett av huvudsyftena med boken. Det gick att leva ett normalt liv i DDR och de flesta gjorde det.