Feministbrud på kulturjakt i Sundsvall

Vi kommer på olika sätt att överleva den årliga resan upp till makens släkt i Örnsköldsvik. I år startade vi tidigt och planerade in ett ganska långt stopp i Sundsvall. Min önskan var att få se Stenstan, men efter noga övervägande så föll valet på Norra berget och ett stort friluftsmuseum i kombination med lekplats och springytor. Dessutom fanns det en bra buffé på en restaurang här (barnen åt sig mätta på broccolisoppa!).

Sundsvall från ovan

Jag fick se Stenstan från ovan. Dessutom GIF Sundsvalls hemmaarena och det är inte fy skam! Det fanns ett utsiktstorn här, men det hade lite för långa staket och lite för stora hål som en treåring kan falla igenom så jag bar ner en skrikande treåring så fick pappan och snart åttaåringen njuta av utsikten från lite högre höjd.

Äng och gärdesgård i Sundvall

Friluftsmuseet var toppen och dessa vyer var så idylliska att de nästan kändes som att det var i verkliga naturen. Till denna härliga gärdesgård hörde några fäbodar med trädjur i. Barnen älskade att leka där.

Gammal gård och café i Sundsvall

Husen är så vackra i den här delen av Sverige. Här är Trampmangeln, som är uppkallat efter den stora mangeln som stod i husets källare och är från början av 1800-talet. Idag är det ett glasscafé här.

Jag har bloggat 100 dagar i rad!

100

Då har jag klarat mitt mål – jag har bloggat 100 dagar i rad. Det blev lite stressigt nu på slutet i och med vår roadtrip så detta inlägg har tidsinställts. Det har varit roligt att haft en press på sig att skriva varje dag och jag tycker att jag klarade det ganska bra utan för många ”utfyllnadsinlägg”.

Ett syfte med den här utmaningen för min egen del var att bli bättre på att skriva om saker flera gånger. Alla läser långt ifrån allt och många saker förtjänas att lyftas flera än en gång. Det är det som är det härliga med litteratur, att böcker aldrig blir inaktuella. De går att läsas igen och med nya ögon och diskuteras utifrån nya erfarenheter.

Nu ska jag inte känna mig tvungen att blogga varje dag i sommar. Men det blir verkligen inte tyst här! Jag kanske inte bloggar imorgon igen eller så unnar mig en liten paus 🙂

Recension: Karapanou, Margarita; Sömngångaren; 1985

SömngångarenMånadens språk var i juni grekiska och då valde jag ut Sömngångaren av Margarita Karapanou. Den blev dock aldrig läst då, så jag tog tag i den nu på Landsort när det dessutom var dåligt väder. Med andra ord mindre tid till bad och mer tid till läsning. Årets utländska roman i Frankrike 1988 lät lockande.

Sömngångaren är en konstnärlig bok om ett konstnärskollektiv i Grekland. Flera av huvudpersonerna kommer från andra länder än Grekland och alla har lite av ett dysfunktionellt förflutet och nu. Manolis, någon form av väsen, kommer dit för att styra upp. Hen misslyckas kapitalt och saker blir bara värre och värre. De som inte super för mycket, våldtar eller beter sig svinaktigt på annat sätt.

Jag förstod inte detta alls. Vet inte mer vad jag ska skriva. Det är verkligen inte min typ av bok och jag uppskattade ingenting med den. Jag försökte verkligen och en och annan historia var lite spännande, men helheten var totalt ointressant. Känslan av ”för vem gör jag detta” återkom flera gånger under läsningens gång. Som tur var, var boken bara 188 sidor lång.

Dagens namn: Hermine

Hermione Granger

Hermine är det svenska namnet, men jag vet ingen som heter så. Hermione däremot, är numer välkänt. Jag hade inte hört talas om namnet innan jag läste Harry Potter och i de tre första böckerna uttalade jag hennes namn Her-mi-åne. Det var väl inte förrän i bok fyra, när hon ska dejta bulgaren Viktor Klum, som hon säger att namnet uttalas Hör-maj-o-ni.

Hermione är en mycket fin karaktär i Harry Potter och en av mina favoriter. Det är skönt att hon är Harrys vän och att de får vara vänner serien ut. Hon får istället Ron till många fnas besvikelse, men för mig kändes det helt rätt. I fortsättningsböckerna så är hon dessutom den som går längst av de tre vännerna för det är hon som har hjärnan och modet i den bästa kombinationen.

Jag har ännu inte funnit Hermione i Wizarsds unite, men det kommer hoppas jag!

Nu drar vi ut på en mini-roadtrip!

Höga kustenbron

Höga kustenbron

Vi har varit en vecka på svärfars älskade Landsort. Vi har träffat vänner, barnen har lekt och vi har utforskat ön. Det har inte varit så mycket slappande i solen och definitivt inget bad. Såhär dåligt väder var det längesedan det var när vi var ute. Det är därför inte med så stor sorg i hjärtat vi lämnade ön och nu beger vi oss istället ut på en mini-roadtrip genom Sverige.

Det är alltid en liten utmaning att åka bil med Selma som kräks och skriker efter att få sitta framåtvänd, men hoppas att vi med lite planering ska klara av det. Vi åker nu mot Sundsvall där vi ska äta lunch och hitta på något skojigt för barnen. I eftermiddag ska vi bege oss vidare mot Örnsköldsvik där makens släkt bor.

Håll tummarna för oss att det blir lite kräk och mycket mys!

Dagens namn på Kulturkollo – Fruntimmersveckan

Dagens namn

Ni fick läsa ett inlägg om dagens namn häromveckan. Jag ville ha ett inlägg att tidsinställa och råkade få se att just det dagens namnsdag var Selma. Snacka om tajming! Kulturkollo kör dagens namn hela sommaren och jag tänkte att jag skulle hänga på lite. Jag smygstartar i helgen, men sedan laddar jag för fruntimmersveckan! Eftersom det finns en vecka mitt i sommaren som bara har kvinnonamn (nästan i alla fall) så tänkte jag uppmärksamma den med att gratulera en massa härliga verkliga och fiktiva kvinnor på bloggen.

Fruntimmersveckan finns i den svenska, finlandssvenska och finka kalendern. Dess uppkomst kommer ifrån att det var ett antal helgon man ville uppmärksamma och senare har det tillkommit några namn.

Ursprungligen handlade det om att fira Margareta av Antiochia (20 juli), Praxedis (21 juli), Maria Magdalena (22 juli) och Christina av Bolsena (24 juli). Sedan tillkom Sara (Abrahams hustru) och Praxedis ersattes med Johanna. Veckan innehåller även Emma och Kristina och den inleds med Fredrik. I den finska kalendern har Fredrik ersatts av Riikka, vilket ju känns lite på sin plats om fruntimmersveckan ska få finnas kvar. Fredrika borde väl kunna få plats den 18 juli i den svenska kalendern också?

Jag startar den 18 juli min fruntimmersvecka på bloggen med – såklart – Fredrik.

Får turister möjlighet att ta del av den lokala litteraturskatten?

Bokhandel i Cascais

Det är väl få läsare som missat att jag gillar att läsa böcker från andra länder. Roligast är nog att läsa från det landet jag är på väg till. Det är också fantastiskt om jag får krydda resan med en inhandlad bok på engelska från det landet jag besöker. Det sistnämnda är dock oerhört svårt för det mesta och jag har funderat över varför.

Den enklaste förklaringen är väl att turister inte främst vill läsa andra länders litteraturskatt på semestern, men jag tänker att som på Pocketshop på utvalda ställen på sommaren promota valda delar ur det svenska deckarundret, är en bit på vägen. Jag hade dock önskat att de även sålt någon Selma Lagerlöf, Marianne Fredriksson eller Vilhelm Moberg. Men jag gissar att sådant kanske skulle förbli osålt.

När jag var i Portugal förra våren såldes José Saramago och Fernando Pessoa i varje gathörn. På engelska. På alla stationer och liknande ställe där turister flanerade kunde du få tag på någon riktigt stor litterär nationalhjälte. Jag tyckte att det var oerhört fint och när jag kunde glida in på små bokhandlar i Cascais och be om portugisisk litteratur på engelska så hittade det alltid något. Bilden ovan är tagen i en sådan bokhandel/antikvariat.

Så många gånger har jag hoppas att det ska ske. Jag har letat estnisk litteratur på engelska i Tallinn, frågat efter marockanska kvinnliga författare i Agadir och hört mig för om katalansk litteratur i Barcelona. Lite besviken blir jag  varje gång, även om förväntningarna på att sådan litteratur ska finnas på engelska är olika stor. Jag kommer aldrig att glömma minen på flygplatspersonalen som fick ta emot min förfrågan av filippinsk litteratur på flygplatsen i Manilla, där det bara gick att köpa amerikanska självhjälpsböcker.

Jag tänker att museikataloger och böcker om utställningar ofta säljs på en mängd olika språk. Borde det inte åtminstone där finnas plats för en och annan bok av den inhemska litteraturen på engelska? Även om den inte direkt är kopplad till museets nisch? Jag fattar att det inte är det som folk i turistbranschen tjänar mest på, men någon mer än jag borde väl vara intresserade av att läsa inhemsk litteratur?

Jag har läst alla nobelpristagare sedan 1901

Nobelpeng

Jag har läst alla nobelpristagare i litteratur sedan 1901. Det betyder alla. Fast jag tänker inte slå på stora trumman än. Det är två pristagare som ska annonseras i oktober och dem har jag med stor sannolikhet inte läst. i alla fall inte båda. I december blir det som tidigare utlovats nobelfest på bloggen och då får ni läsa vilka som var bäst och sämst och först och sist och äldst och yngst. Men först ska ni få en sammanfattning av de första pristagarna. 1900-talets första decennium rymde flera olika, typer av pristagare. Från bottennappet Sully Prudhomme (Leo Tolstoj skulle ju fått det!) till höjdaren och kanske fortfarande den största, Selma Lagerlöf.

1909 Selma Lagerlöf, Sverige: Jag har läst mycket av Selma Lagerlöf. Det första jag läste var Kejsarn av Portugallien och den tyckte jag mycket om! Jag kanske inte fastnade helt för Gösta Berlings saga, men hon har skrivit många fantastiska berättelser och är en av våra litterära stoltheter i det här landet. Hon var även feminist och rösträttsförkämpe det  en av de främsta nobelpristagarna genom alla tider.

1908 Rudolf Eucken, Tyskland: Eucken var en tysk, religiös filosof. Jag fick tag på Jesu livsåskådning på Projekt Runeberg och läste helt utan entusiasm. Boken handlar om att kombinera kristendomen och sitt leverne och var inte något jag kommer att minnas.

1907 Rudyard Kipling, Storbritannien: Jag läste hans mest kända verk Djungelboken, och det var något helt annat än Disney-varianten. Det var framförallt ingen saga för barn, utan fabler för vuxna, även om karaktärerna går att känna igen från barnfilmen.

1906 Giosuè Carducci, Italien: Nationalromantiska dikter från Italien. Jag hittade på Amazon ett nästan gratis ex av Carducci. Det fanns ingenting att läsa på svenska. Jag var inte ett dugg imponerad av hans lyrik, men det var lite småroligt att se honom dikta om kända Italienska platser.

1905 Henryk Sienkiewicz, Polen: Den sista boken i hela den här utmaningen som jag läste var Quo Vadis. Den utspelar sig på romartiden, men sägs handla om Rysslands ockupation av Polen. Boken var förvånansvärt lättläst, men jag läste ett sammandrag. Något annat finns inte i svensk översättning.

1904 Frédéric Mistral, Frankrike: Det poetiska verket Sången om Rhône inhandlades på ett antikvariat för massor av år sedan. Den var tyvärr ingen fantastisk läsupplevelse. Stundvis tänkte jag att det verkligen hade något, men de stunderna var få och snabbt förbi.

José Echegaray, Spanien: Pjäsen Mariana går in i alla andra mediokra pjäser jag läst nu på slutet av den här utmaningen. Jag minns ingenting av Echegaray även om jag läste honom tämligen nyligen (någon månad sedan).

1903 Bjørnstjerne Bjørnson, Norge: Jag fick läsa Synnøve Solbakken på universitetet när jag läste norska och tyckte om den. Nu senare har jag läst En handske, en feministisk pjäs. Bjørnson är en av de mest intressanta författarna från de tidiga åren.

1902 Theodor Mommsen, Tyskland: Mommsen var historiker och jag var inte så sugen på att läsa något långt och segt historiskt verk, så jag valde det kortaste jag kunde hitta. Jag fann För skola och hem svensk bokskatt 26, Fältherrar och statsmän i Roms historia på Stockholms stadsbibliotek och jag läste den. Den handlar precis om det som det utger sig för att handla om.

1901 Sully Prudhomme, Frankrike: Jag hittade några dikter av honom i en diktsamling på Projekt Runeberg. Något annat verkar inte gå att få tag på i Sverige på svenska. Vad tyckte jag om dem? Inget som fastnat.

Nu vår ni vänta till december. Då blir det nobelfest!

Här är de andra nobelpristagarna jag läst:

2000-2010

1990-1999

1980-1989

1970-1979

1960-1969

1959-1950

1949-1940

1939-1930

1929-1920

1919-1910

Berömda och glömda idrottskvinnor: Hope Solo

Hope Solo

Idag går finalen i fotbolls-VM för damer av stapeln och det är tyvärr USA mot Nederländerna och inte USA mot Sverige som vi kommer att få se. Jag skrev igår om Lotta Schelin och idag är dagens idrottskvinna på bloggen den före detta amerikanska målvakten Hope Solo.

Hope Solo kom med i det amerikanska landslaget som 19-åring 2000. Då var hon fortfarande junior. Som senior började hon i Philadelphia, men åkte sedan till Sverige för att spela i Göteborg. Hon blev bara kvar där i ett år. Sedan följde år i Frankrike och USA. Hon har varit med och vunnit VM-guld för USA och två OS-guld. Men efter OS i Rio har hon inte spelat för USA mer.

Ni minns väl straffläggningen i OS 2016? Hope Solos handskar gick sönder och var tvungen att byta. Straffskytten Lisa Dahlkvist blev dock inte alls störd av avbrottet, utan satte straffen. Idag hävdar Hope Solo att det var en överlagd manöver från landslagsledningens sida och att handskarna medveten gjorts sönder för att psyka Dahlkvist. Vad som är sant i den historien låter jag vara osagt.

Hennes karriär var fylld av kontroverser. Det var inte bara psykningen mot Dahlkvist som uppmärksammats, utan flera andra saker som att exempelvis misshandel och att öppet kritisera en målvaktskollega. Det har varit en schism mellan henne och förbundskaptenen och efter matchen mot Sverige i Rio blev hon avstängd från landslaget för sista gången.

Hope Solo är 37 år, men säger sig inte ha gett upp än. Som målvakt kan hon hålla på länge och hon känner sig inte färdig med karriären. Jag antar att fortsättning följer.

Berömda och glömda idrottskvinnor: Lotta Schelin

Lotta Schelin

Idag spelar Sverige bronsmatch i VM. Vi hade hellre sett dem imorgon, men nu får vi nöja oss med chans på brons. Jag passar på att ta tillfället i akt och skriva om en av våra största stjärnor genom tiderna, Lotta Schelin. Hon slutade spela fotbolls 2018 och nu i VM är hon expert i studion. Det är svårt att inte sakna henne på planen!

Lotta Schelin spelade i Göteborg i Sverige, men blev som 24-åring proffs i Frankrike. Hon spelade i Olympique Lyonnais fram till 2016. Vid övergången från Göteborg betalades den då största övergångssumman i damfotbollens historia. Schelin hade lyckade år bakom sig när hon blev proffs och fick diamantbollen 2006 för ”En sällsynt kombination av artisteri, effektivitet och utstrålning som sprider glädje i laget och hos publiken men förbryllar motståndaren.”.

Efter proffsdebuten skulle hon komma att prenumerera på Diamantbollen. Åren 2011-2014 fick hon priset varje år. 2016 kröntes karriären med ett OS-silver, för trots alla svenska fotbollsframgångar på damsidan har landslaget aldrig vunnit ett guld i en stor turnering efter guldet i det första EM:et. OS-silvret får ses som inte bara Lotta Schelins största merit i landslagssammanhang, utan som den största framgången för damlandslaget genom alla tider.

Hon spelade sina sista år i Rosengård och tvingades avsluta sin karriär 2018 efter en whiplash-skada som hon aldrig fick bukt med.