Då var jag klar med 1910-talets nobelpristagare! 10-talet var ett årtionde utan kvinnliga pristagare, med ett delat pris (1917) och två uteblivna (1914 och 1918). Det var kanske inga fantastiska läsögonblick bland dessa, men Carl Spitteler kanske skulle vara rolig att läsa något mer av. Kanske inte boken på jambisk vers, men något annat. Tagore var också lite spännande.
1919 Carl Spitteler, Schweiz: Jag hade inte lust att läsa Olympischer Frühling, ett mytologiskt epos på rimmad, sexfotad jambisk vers. Men jag läste honom på tyska! Das Bombardement von Åbo (Bombningen av Åbo) var en lite lustig kortroman eller novell med flera referenser till Sverige.
1917 Karl Gjellerup, Danmark: Romanen Minna var ett svartsjukedrama i fyra delar. Jag tyckte väl inte att den var spå bra, men den var lättläst och det är möjligt att jag bara fick tag på fel bok av Gjellerup.
Henrik Pontoppidan, Danmark: Novellen Idyll finns med i Nobeller och den lämnade inga djupare spår. Faktum är att den inte lämnade några spår alls. Dansk landsbygd runt förra sekelskiftet och jag är inte ett dugg sugen på att ge Pontoppidan en andra chans.
1916 Verner von Heidenstam, Sverige: Jag har läst dikter av Heidenstam ur Könspolitiska Nyckeltexter om militärtjänstgöring. Jag borde kanske läst något mer av vår käre Heidenstam, men var inte så sugen på att läsa Karolinerna.
1915 Romain Rolland, Frankrike: Pjäsen Dagar som komma: ett fredsdrama i tre akter var verkligen ingen upplevelse jag kommer att bära med mig. Jag läste många trista dramer på raken och alla går in i varandra. Denna var bland de sämsta.
1913 Rabindranath Tagore, Indien: Tagore är inte lätt att få tag på idag. Jag fann honom djupt i i stadsbibliotekets magasin (eller en bibliotekarie fann, snarare). Jag läste diktsamlingen Kärlekens gåva och Över mörka vatten och det var vackra kärleksdikter från en annan tid. Inte alls oangenämt.
1912 Gerhart Hauptmann, Tyskland: Haubtmann ingick i kurslitteraturen på Tyska A eller B på Göteborgs universitet kring 2000. Jag hittar ingen bok hemma, men efter lite efterforskningar så tror jag att det är Bahnwärter Thiel som jag har läst. Jag minns av naturliga skäl inte om jag tyckte om den.
1911 Maurice Maeterlinck, Belgien: Pjäsen Maria Magdalena var en ganska tråkig pjäs med religiösa förtecken. Jag var inte ett dugg imponerad av Maeterlinck.
1910 Paul Heyse, Tyskland: Jag läste novellen L’Arrabiata från boken Nobeller som utspelar sig i Italien på och omkring Capri. Det är ungefär det jag minns av den, även om jag läste den ganska så nyligen.
Nu har jag tre författare kvar, Henryk Sienkiewicz, Frédéric Mistral och José Echegaray. Inga kändisar som ni förstår. Jag har bestämt mig för att avsluta med Sienkiewicz eftersom jag köpte en bok av honom på Landsort för flera år sedan i syfte att läsa för den här utmaningen och den står fint och väntar på mig där. Mistral står i hyllan hemma och Echegaray beställer jag på bibblan. Nu är det inte långt kvar!
Här är de andra nobelpristagarna jag läst:
4 kommentarer
Hoppa till kommentarformuläret
Kul, tur att det finns översättare.
Författare
Verkligen! men trots det är det inte helt rätt att leta reda på alla. Bra att bo i Stockholm.
Spännande! Då får jag testa Tagore vid tillfälle, det verkar finnas en hel del på Malmö stadsbibliotek.
Författare
Berätta gärna vad du tyckte sen! Det kan ju vara olika från bok till bok, men hans kärleksdikter var inte helt oangenäma som sagt.