Här går det undan! Nu har jag läst alla nobelpristagare sedan 1930 (egentligen sedan 1925, men jag tar tio år i taget). I år blir med allra största sannolikhet året då jag slutför den här utmaningen. Det blir allt svårare att få tag på litteratur, men stadsbiblioteket i Stockholm har mycket. En del finns också på engelska för en spottstyver på Amazon. Överraskningen här var Sinclar Lewis, som finns nyutgiven på svenska och tillgänglig på Storytel. Bland trettiotalets nobelpristagare finns en av mina största favoriter, Pearl Buck.
1939 Frans Eemil Sillanpää, Finland: Jag läste En mans väg och den bekräftar alla eventuella fördomar om Finland. Det var kargt och finskt och det var tyvärr verkligen tråkigt. Efter Halldór Laxness som överraskade mig hade jag hoppats på samma sak här, men det var helt enkelt inte kul alls.
1938 Pearl Buck, USA: En nobelpristagare med dåligt rykte som snabbt seglade upp som en storfavorit hos mig! Den goda jorden är ett mästerverk om livet i Kina. Jag har även läst Brevet från Peking och Kejserlig kvinna och gillat dem båda. För ett tag sedan hittade jag fyra Pearl Buck-romaner i en bokbytarhylla och tog med alla hem. Det blir mer av henne, var så säkra!
1937 Roger Martin du Gard, Frankrike: Han fick nobelpriset för böckerna om släkten Thibault och jag läste den första i serien, Den grå skrivboken. Det var något av det tråkigaste jag läst, så jag var glad att den bara varade två bussresor till och från förskolan.
1936 Eugene O’Neill, USA: Jag läste pjäsen En lång dags färd mot natt, som sattes upp i Sverige 1956 med Jarl Kulle som en av rollerna. Jag tyckte att det var en fascinerande berättelse om en familj där alla familjemedlemmar lider av något; mamman av morfinmissbruk, pappan av girighet, äldsta sonen av alkoholism och sexmissbruk och yngsta sonen av gulsot. Det är inte en ljus historia, men mycket bra pjäs!
1934 Luigi Pirandello, Italien: Pirandello skrev mycket noveller och jag har läst två av honom, en från Nobeller, Singora Frola och hennes måg signor Ponza, och en från Novellix första nobelnovellask, Krukan. Även om den första titeln är fantastisk så minns jag inget från någon av dessa noveller såhär i efterhand.
1933 Ivan Bunin, Sovjetunionen: Jag läste boken Byn som handlar om två fattiga män på landsbygden i Sovjetunionen. På baksidan av boken står det att boken var banbrytande för att den visade livet på landsbygden före ryska revolutionen och var något annat än Leo Tolstojs idealiserande. Det var intressant att läsa den och jämföra med vad jag läst i annan klassisk rysk litteratur, men så värst roligt var det ju inte.
1932 John Galsworthy, Storbritannien: Jag läst en del av Forsythesagan och var inte imponerad. Kanske borde jag tagit det från början och läst i ordning, men det föll mig verkligen inte i smaken så jag nöjde mig med del fyra, eller vad det var.
1931 Erik Axel Karlfeldt, Sverige: Fick nobelpriset postumt. Han avled tidigare samma år. Jag läste hans första diktsamling Vildmarks- och kärleksvisor från 1895 och tyckte om den. Det var mycket naturromantik från Sverige och det var på rim och bitvis ganska roligt.
1930 Sinclair Lewis, USA: Vanartiga föräldrar skrev Lewis efter att han fått Nobelpriset, närmare bestämt 1938. Den handlar om ett föräldrapar som får nog av sina bortskämda barn och flyr. Det lät som ett kul ämne, men dessvärre inte särskilt roligt utfört. Bitvis var det intressant, men det mesta var bara transportsträcka.
Nu går jag vidare med de fyra pristagarna jag har kvar på 20-talet och återkommer inom kort med min redovisning av dem. Planen är att publicera ett megainlägg på Nobeldagen med samtliga pristagarna. Här kan ni läsa min tidigare nobelläsning:
4 kommentarer
Hoppa till kommentarformuläret
Sillanpää har humor, gäller att hitta rätt text.
Författare
Kul! Då ska jag se till att läsa den novell jag har av honom här hemma,
Ann Vickers av Siclair Lewis har jag läst med behållning. Den handlar om en kvinna som blir suffragett.
Författare
Men åh! Varför läste jag inte den? Eller ja, det är ju inte försent 😉