Den stora snackisen och boken som de flesta i offentligheten förfasas över är Kajsa Ekis Ekmans bok Om könets existens. Jag var intresserad av att läsa vad hon skrivit eftersom folk är så vansinnigt arga och jag helt ärligt hängt med i vad det är som upprör Ekis, JK Rowlings och andra. Boken är utgiven på Polaris.

Boken har egentligen två huvudteser, den första och mest övergripande är att transfrågan går tvärs emot feminismen eftersom man säger att det är könsrollen och inte könet som identifierar könet. Den andra är att mycket av den lagstiftning som stiftats eller är på gång kring transpersoner i Sverige och andra länder, får allvarliga konsekvenser för barn och även för tex damidrott och kvinnofängelser.

Det är den första tesen som jag tror upprör allra mest. Kajsa Ekis Ekman går fram som en bulldozer och känns ganska ensidig i sin analys när hon med flera exempel visar att könsrollerna är på väg tillbaka. RFSL har gett ut en bok med 100 faktafel i boken, men jag behövde ärligt talat inte läsa den för att förstå att Ekis är ensidig i sin analys och känslan jag fick är att hon är rätt slängig med fakta. Att hon konsekvent, genom hela boken, felkönar transpersoner inger inte direkt förtroende. Jag är inte alls säker på att hon har rätt i den här frågan och ska vi diskutera den, så måste den diskuteras med mycket mer respekt för transpersoner.

Det är när hon kommer till lagstiftning som jag tycker att det blir intressant. För även om jag har i huvudet att kanske inte alla fakta stämmer eller att hon vinklat undersökningar, så är det ändå en viktig diskussion hur lagstiftningen påverkar. Givetvis är varje transbarn som inte får hjälp i tid ett barn för mycket, men samtidigt är också varje cisbarn som blir felbehandlade också ett barn för mycket. Hur ska vården kunna hjälpa samtidigt som man inte stjälper andra? Om barn steriliseras för livet i onödan, behövs en stor och ingående diskussion om hur detta kan ske. Enligt Ekman är det många barn som sedan ångrar sig i vuxen ålder, men oavsett hur många det är så är det en viktig fråga.

Ett lagförslag som är på tapeten nu är att det ska räcka med självidentifikation för att tillhöra det ena eller det andra könet. Spontant låter det ju rätt ofarligt, men Ekman tar upp fall där sexualförbrytare försökt att så sitta på Hinseberg istället för Kumla och hon har ju en poäng i att om bytande av juridiskt kön skulle utnyttjas på ett felaktigt sätt, så är det väl just av sådana personer.

Idrotten är ett annat exempel som inte skulle kunna behålla sin damklass om mediokra män kunde kalla sig kvinnor under tex OS för att skörda OS-guld. Nu finns det regler i de flesta sporter om testosteronnivå, men vilka konsekvenser som självidentifikation skulle få inom idrotten är en viktig diskussion att ta. Det finns redan nu strömningar som önskar avskaffa könsuppdelningen inom idrotten och det tror jag vore fel väg att gå. Dessutom är det inte speciellt rättvist att transmän mer eller mindre är helt är uteslutna från allt idrottande, pga att testosteron är dopningsklassat.

Jag förstår om man avfärdar Kajsa Ekis Ekmans bok för att man på förhand känner att hon gör för många transfobiska uttalanden och själv var jag ärligt talat inte så intresserad av att läsa henne till en början då jag knappast håller med henne om någonting. En kvinna som åker till Venezuela för att ”bevisa” att allt är frid och fröjd där, litar jag verkligen inte till 100% på. Jag skulle ändå säga att hon öppnar upp för många intressanta saker som vi bör diskutera. Det är bara så synd att hon gör det samtidigt som hon trampar på transpersoner. Det är inte snyggt gjort.