Låtar vi minns: ABBA är tillbaka med en nytt album!

ABBA

Jag är ett ABBA-fan och har varit så längre jag kan minnas, eller i alla fall sedan före ABBA Gold, som var viktigt att påpeka när den kom 1992 (och jag var 15 år). Jag är väl ringrostig nu, men jag har kunnat alla album med samtliga spår och visste precis vilka singlars B-sidor som är bäst. Nu ska jag lyssna på I still have faith in you och Don’t shut me down hela arbetsdagen imorgon (om mitt arbete tillåter musik) och sedan ska jag räkna ner dagarna till den 5 november då hela albumet Voyage släpps!

Jag är så uppspelt för det här så jag kan knappt sitta still. Så länge som jag har väntat och hoppats på att de ska göra något mer. Det är möjligt, kanske till och med troligt, att låtarna inte blir så bra, men det gör liksom inget. ABBA är tillbaka och nu kommer det pratas ABBA i massor och deras musik kommer att spelas diskuteras och analyseras. Jag er så mycket fram emot detta! Sedan detta mad abbatarer, jag vet inte, men någonstans är det roligare med ett framförande än inget alls så jag är försiktigt positiv.

Ja, ABBA låter exakt likadant nu som då, men det är ändå helt underbart! Nu ska jag lyssna igenom min egen lista och om jag vet att maken sitter i tryggt förvar nere i arbetsrummet så kanske jag kör några micropauser med dans framför spegeln. King Kong song har jag dansat och sjungit till mååååånga gånger framför spegeln i mina dagar, men det var nog minst 25 år sedan sist. Låten If it wasn’t for the nights med textraden ”Somehow I’d be doing alright if it wasn’t for the night” tänkte jag mig alltid handla om förkylning. För mig handlar hela sången om att vara sjuk, jag har förstört den.

ABBA-skivor i massor

ABBA-skivor i massor från ABBA-museet. Maj 2016.

Ett litet bidrag  till ABBA-snack från min sida. Vilka är de bästa ABBA-låtarna ever? Jag utgår från mitt huvud nu lite snabbt och kommer fram till följande topp-tio-lista. Med risk för att jag skulle tänka annorlunda om jag fick lyssna igenom all musik igen och fundera noga. Observera att flera låtar kvalar in på den här listan tack vare underbara minnen, som jag har svårt att koppla isär från musikupplevelsen.

  1. Does your mother know
  2. One man one woman
  3. Under attack
  4. Gimme, gimme, gimme
  5. So long
  6. If it wasn’t for the nights
  7. Take a chance on me
  8. King Kong song
  9. Happy new year
  10. Voulez-Vous

Hallå där: Veronica Palm

Veronica Palm

Veronica Palm i riksdagens korridorer. Foto: Mattias Vepsä

Jag har läst den före detta politikern Veronica Palms romandebut Inte alla män och tänkte försöka få en pratstund med henne på den kommande bokmässan. Tyvärr skulle hon inte vara där rent fysiskt. Då tog jag plan B och bar om en intervju digitalt istället och som tur var tackade hon ja till det!

Veronica Palm var riksdagsledamot för Socialdemokraterna mellan 2002 och 2015. Idag är hon ordförande för Alla kvinnors hus och sitter i Rädda barnens styrelse. Tidigare har hon gett ut en bok om sitt politiska liv, Systerskap. 2021 romandebuterade hon med spänningsromanen Inte alla män.

Hallå där, Veronica Palm!

Du har varit riksdagsledamot och politiker i många år och nu debuterar du som romanförfattare, hur kommer det sig?

Lite olika skäl. Jag brinner för att göra världen bättre. Politik är ett oslagbart verktyg, men jag ville göra något helt annat, nå andra människor och utvecklas som människa. Dessutom slukar jag själv spänningsböcker, främst skandinaviska. Så jag ville ge det ett försök. Att pröva något nytt vid fyrtiofem års ålder.

Det är inte svårt att gissa hur du fick din inspiration till boken eftersom den handlar om en kvinna som sitter i riksdagen och en som blir slagen och du har suttit i riksdagen och nu är ordförande i Alla kvinnors hus. Men kan du ändå berätta lite om varför du valde det ämnet?

Det finns så många böcker om våld och brott, men precis som i verkligheten är mäns våld mot kvinnor allt för osynligt. Det sker bakom stängda dörrar. Jag ville helt enkelt ta med läsaren in bakom den dörren och in i den ologiska logik som gör att en kvinna stannar kvar hos sin förövare år efter år trots att han terroriserar henne.

Jag vet inte om det bara var jag, men det kändes som att det kanske finns en öppning till en fortsättning om Emilia och Josefin. Kan vi vänta oss det?

Jag tycker väldigt mycket om dem båda två, och onekligen finns det fler saker i makten och jämställdheten för Emilia att hantera. Men än vågar jag inte svara på frågan. Jag tillåter mig att få njuta av en första bok ett tag till.

Jag har sett på din Instagram att du skriver. Vill du berätta om kommande bokprojekt?

Jo. Jag skriver. Har ett bokprojekt om arbetarkvinnors semesterdrömmar förr och nu, som jag gör åt den stockholmska fackföreningsrörelsen. Otroligt roligt att jämföra hur lika drömmar är även om samhället har förändrats mycket på hundra år. Jag skriver också återkommande krönikor i ett gäng tidningar. Jag har aldrig tidigare sett mig som en skrivande människa, men trivs otroligt bra med det. Kan tänka mig ett liv med pennan som verktyg.

Det här är en bokblogg med litteratur om feminism och kvinnor i Sverige och övriga världen. Har du något bra feministiskt boktips att dela med dig av till läsarna?

Det finns ju massor. Men om jag ska välja en enda bok som både är välskriven och en ögonöppnare, och dessutom av en favoritförfattare så blir det Min mosters migrän av Hanne-Vibeke Holst.

Semesterslutspurt och sommarens död – augustisummering 2021

Landsort sommaren 2021

När sommaren fortfarande var här och vi fortfarande hade semester. Augusti 2021.

Augusti 2021 slutade lika dåligt som maj började. Sommaren dog den sjunde augusti och kom aldrig riktigt tillbaka. I skrivandets stund är det fortfarande augusti och riktigt fint, men någon värme i luften är det inte att tala om ifall inte solen lyser rakt på dig. Det är tveksamt om det blir några septemberbad för mig mig i år.

Skolan har startat och vab har kommit och gått. Insåg att mina föräldrar varit här efter att vi börjat jobba igen, men att det trots det inte finns några foton i våra telefoner efter den sjunde augusti. Vardagen har helt enkelt varit för trots för att dokumentera och det känns inte så kul. Det var verkligen inte roligt att vabba i ösregn heller. Jag vill ha sommar och sol ett tag till!

Min läsning

Efter sommarens läshaveri har jag tagit mig i kragen och börjat läsa igen. Det är underbart! Jag har sänkt årsmålet från 140 till 120 böcker, men ligger fortfarande sju böcker efter. jag räknar med att komma ikapp ganska så snart. Kanske skulle en ny, inspirerande bokutmaning hjälpa mig på traven?

Världsläsning: Jag har läst två nya länder, Indien och Spanien. Änkan som vägrade att dö av Shirshendu Mukhopadhyay och Som en sten i ett jordskred av Maria Barbal var fina läsupplevelser båda två! Sedan har jag lyssnat på Arnaldur Indriðason så jag kan även pricka av Island. Nu har jag 9 länder kvar!

Språk: I augusti har jag bara läst på svenska. Jag har fortfarande inte läst ut Blomsterlandet av Niviaq Korneliussen från Grönland på danska. Den visade sig inte vara så lättläst som jag hoppats på.

Fantastiska fruntimmer: Inget nytt, men tänkte kanske tycka upp mig lite på de fronten. Flera olästa står i hyllan och bara väntar på mig.

TV-serie: The white lotus på HBO

The White Lotus

Ja, då har höstterminen satt igång på riktigt när maken och jag börjat kolla serier på helgerna. Den här helgen var det The white Lotus på HBO som fångade vår uppmärksamhet. Jag hade läst lite om den innan och tyckte att den tillräckligt spännande för att ge den en chans. Jag är också förtjust i serier som avslutas efter en säsong.

En man sitter på en flygplats och får frågan om hans vistelse på Hawaii varit bra. Det är uppenbart att den inte har det och vi får veta att det varit mannens bröllopsresa och att vi ser att han nu reser hem ensam. Han tittar ut mot planet där någon baxar in kvarlevorna av en människa i planet. Där slutar den första scenen och vi kastas tillbaks en vecka i tiden när ett gäng rika människor ankommer till hotellet The white lotus, inklusive mannen och hans nyblivna hustru.

The white lotus är en skruvad serie med en Basil Fawlty-kopia som hotellmanager, som porträtteras av Murray Bartlett. Vi får, förutom det nygifta paret och hotellmanagern, följa familjen med två tonåringar och en kompis, den ensamåkande alkoholiserade kvinnan samt spachefen som har stora drömmar om att öppna eget. Alexandra Daddario gör en bra roll som den nyblivna lyxhustrun med tvivel och Sydney Sweeney från Sharp Objects gör en briljant roll som manipulerande tonåring.

Det var en bra serie , även om vi här hemma tyckte att slutet var lite platt. Jag tyckte om att jag blev överraskad, men tyckte ändå att det kunde knutit ihop fler lösa trådar. De skildrade på ett mycket bra sätt hur politiskt medvetna överklasspersoner har svårt att se hur deras agerande påverkar människor från en lägre klass. Mest tydligt är detta i den vita tonåringens svarta kompis som ser orättvisor där ingen annan ser dem. Den alkoholiserade kvinnan som vill bli partner med den svarta spachefen är också ett exempel på där god vilja inte går hela vägen fram.

Det övergripande temat är att det är den rika vita mannen som tillslut drar det längsta strået. En oväntad förlossning i första avsnittet av en anställd från lokalbefolkningen förbryllade oss länge. Kvinnan återkom aldrig och vi funderade på om anledningen var att hon helt enkelt inte var viktig. Folk från lokalbefolkningen kom och gick, men det var det rika vita männens historia som skulle berättas. Det är inte alltid det som sägs som är det viktigaste, utan det som inte sägs har också betydelse för upplevelsen. Det kändes som en riktigt bra skildring av klassamhället att helt enkelt inte berätta de ”oviktiga” människornas historia.

Det mest underhållande är att se hur den lite småkorkade, men stenrika, nygifta mannen gör livet surt för hotellmanagern för att han fått fel rum. Det hela eskalerar till en enorm konflikt, som är oerhört underhållande att följa. Hotellmanagern är en mycket lyckad karaktär, måste jag säga. Jag måste också lyfta filmmusiken som verkligen ramade in den lite skruvade och på ytan humoristiska serie. Det kommer en andra säsong och den ser jag nog vad det lider, även om jag känner mig rätt så nöjd nu.

Bli mer liberalt bildad med Kerstin Hesselgren Akademin

Kerstin Hesselgren Akademin

Idag tänkte jag göra lite reklam för en bra grej. Kerstin Hesselgren Akademin är ett initiativ för alla (social)liberala personer som är intresserad av att diskutera med likasinnade. Kerstin Hesselgren var för dem som inte vet, en av de första kvinnorna i Sverige Riksdag och den första kvinnan i riksdagens första kammare. Jag har skrivit om henne här. 

Kerstin Hesselgren Akademin är ett forum öppet för alla som är intresserade av diskussion, idéutveckling och utbildning på liberal grund, står det på Facebooksidan. Jag som liberal och ett stort fan av Kerstin Hesselgren har såklart gillat sidan och följer med spänning aktiviteterna som läggs upp där. Jag är själv liberal och glad över att något görs i liberala feministernas namn.

– Jag ser ett stort behov av att samla, stärka och utveckla det socialliberala engagemanget. Det ska vi göra i Kerstin Hesselgren Akademin. I tider när liberala värden ifrågasätts är det viktigt att öka kunskapen om och intresset för liberal ideologi och historia samt att skapa forum för idédiskussioner för liberalt sinnade, sa Anna Starbrink, ordförande i Kerstin Hesselgren Akademins styrgrupp i ett pressmeddelande i somras.

Akademin ska uppmärksamma att det är 100 år sedan kvinnor fick rösträtt i Sverige. Då blir det en halvdag med digitala arrangemang. Kerstin Hesselgrendagen är den 12 september 9.30-13.00 och här är schemat för dagen. 

Kerstin Hesselgrendagen kommer att sändas här:

https://www.facebook.com/KHAkademin

https://www.facebook.com/LiberalaKvinnor

och finnas tillgänglig på Kerstin Hesselgren Akademins YouTube-kanal i efterhand:

https://www.youtube.com/channel/UCyIVs8J6pG7fBFVxKpoMaKw/featured

Recension: Öhrn, Angelica; Rätt i mål; 2021

Rätt i målAngelica Öhrn ha skrivit barnböcker om hästar och ridning och om fotbolls. Uppföljaren till För lagets bästa om Roslundens BK heter Rätt i mål och kom nyligen ut på Ordaglaget. Jag känner Angelica och tyckte mycket om den första boken så jag ville såklart läsa fortsättningen.

Vi får återigen träffa Adam och Wilmer oh de andra i Roslundens BK. Adams pappa är sjukskriven för utmattningssyndrom och de har flyttat från sitt stora hus till ett radhus, precis ett sådant som Wilmer också bor i. De störiga killarna i laget har bytt till BK Vargarna och när Adam ser att den sista matchen för säsongen är mot just dem känner han att de bara måste vinna.

Samtidigt vill Wilmer, som blivit allt bättre i mål och får gå på enskild målvaktsträning, tveksam på om han verkligen vill stå i mål. Ibland vill han det, men inte alltid. Han kan inte säga nej. Han kan inte säga nej hemma heller när hans lillasyster skriker sin vilja fram. Men så träffar han Aisha, som också spelar fotboll och som kan säga nej.

Rätt i mål är en bok om att säga nej, vilket du nog redan listat ut. Wilmers vånda om att stå i mål står i centrum. Adam behöver också säga nej, nej till Rasmus som retas och som bara väntar på att få en orsak till att göra Adams liv surt. Allt är upplagt för en rafflande seriefinal mellan Roslunden BK och BK Vargarna.

Jag tyckte att Rätt i mål var en fin bok om pojkars känslor och jag blir lika ledsen som när jag läste förra boken om Roslunden att min son verkligen hatar fotboll och inte kommer att läsa boken. Jag tycker också att det är fint att det kommer in en tjej i bilden, som inte nödvändigtvis är en kärlekshistoria. För alla små fotbollskillar och tjejer finns här en fin bokserie, som jag hoppas blir längre!

Recension: Lindgren, Astrid & Nilsson Thore; Maria; Pelle hittar en önskesten; 2021

Pelle hittar en önsekstenAstrid Lindgrens Vi på Saltkråkan får nytt liv i Maria Nilsson Thores böcker. Pelle får en önskesten är bok nummer tre, som bygger på kapitlen Ro, ro till fiskeskär och Vilse i dimman ursprungsboken och är ganska mycket förkortad. Fokus är här på Tjorven och Pelle och mindre på storasyskonen, som det mest handlar om i ursprungsboken och TV-serien. De nya illustrerade böckerna ges ut på Rabén och Sjögren.

Tjorven vaknar en morgon tidigt av att hennes älskade hund Båtsman inte ligger vid henne sida. Hon förstår snart att Teddy och Freddy och Johan och Niklas har tagit med sig honom på sin fisketur. Istället för att tjura hela dagen bestämmer hon sig för att ta anställning som hushållerska hos herr Söderman. När Pelle kommer över springer de iväg och leker. Senare när Tjorven säger till Melker att det är dimma, börjar han oroa sig för att de stora barnen inte kommer hem. Dimman verkar inte lätta och det blir sent. Pelle hittar en önskesten och önskar att syskonen ska komma hem.

I den här nedkortade versionen tonas oron för barnen ner och att det kommer hem mitt i natten anas bara.  Den passar således yngre bra bra. Jag tycker om det här formatet så att yngre kan ta till sig berättelsen på ett bättre sätt. Det är ju anpassat för hela familjen, eftersom boken var ett TV-manus först. Genom att fokusera på de små barnen får också de små läsarna en tidigare introduktion till de underbara karaktärerna på Saltkråkan!

Vila i frid Alfons mamma Gunilla Bergström!

Gunilla Bergström

Gunilla Bergström är död. Hon har verkligen gjort avtryck till flera generationer barn. Det är få som inte läst Alfons själva eller för sina barn och serien har gått före på många sätt. Alfons bor ensam med sin pappa och var mamman är förklaras aldrig. Kanske är hon död, kanske bor Alfons varannan vecka hos henne, men böckerna utspelar sig alltid hos pappan. Den ensamstående pappan framställs som helt normal i en tid då de var tämligen ovanliga.

För egen del är det främst Raska på Alfons Åberg och Alfons och hemlige Mållgan som betytt mest. För barnens del är det God natt, Alfons Åberg som har varit den mest populära. Jag hittade ett gäng Alfons-böcker i en bokbytarhylla för ett par år sedan och bland dem fanns pärlan Listigt Alfons Åberg, där Alfons överlistar sina äldre kusiner för att få vara med och spela kort. Det roliga med den boken är att Alfons farmor accepterar att kusinerna inte vill spela kort med Alfons. Jag antar att det hänt en del på den fronten hos folk sedan boken skrevs.

Gunilla Bergström föddes och växte upp i Göteborg. Hon tog journalistexamen 1966 och har jobbat på Dagens Nyheter och Aftonbladet. 1971 barnboksdebuterade hon med Mias pappa flyttar och året efter kom  den första Alfons-boken, God natt Alfons Åberg. Gunilla har själv ett autistiskt barn och det ska ha inspirerat henne till en annan barnboksserie, den om Bill och Bolla.

Den 25 augusti 2021 avled Gunilla Bergström efter en tids försämrad hälsa, 79 år gammal.

Alfons Åberg-böcker

Det blir en bokmässa i år för mig trots allt!

Dröm om bokmässan

I juli hade jag vad som krävdes, påse, smycken och jag var på mässan. Men inget bokfolk.

Jag kommer att åka till Göteborg under bokmässehelgen i september. Jag bestämde mig för det. Det är dyrt att gå in på mässan och jag vet ännu inte om jag ska unna mig det. Jag ska ändå åka dit. Just nu bokar jag in författarintervjuer för fullt och jag planerar sociala aktiviteter med mina bokbloggarkollegor. Jag känner att peppen bara växer! Det var längesedan jag gjorde något sådant, ja det var det ju för oss alla.

Jag var i Svenska Mässans lokaler i somras då vi bodde på Hotel Gothia Towers med familjen och gick på Liseberg. Då fick vi se att mässhallen används som padelhall. Nu ska det ju inte vara något mässgolv på bokmässan så jag kanske ska ta med mig ett padelracket istället. Fast jag hoppas förstås att jag ska ha annat för mig än att fundera på träning.

Ser vi på bokmässan?

Padelhall i Svenska Mässan

I juli var där en padelhall i Svenska Mässan.

Recension: Hirsi Ali, Ayaan; Villebråd; 2021

VillebrådJag hörde talas om Ayaan Hirsi Alis Villebråd i somras. Jag har gillat henne skarpt, men är medveten om att hon kanske inte är den liberala feminist som hon en gång var. Temat i boken är hur en stor invandring av män från muslimska länder påverkar kvinnor i väst. Att ta in många ensamkommande, som till majoritet är pojkar eller unga män, gör att vi får ett mansöverskott. Hur det kan påverka oss på sikt intresserar mig, och därför valde jag att läsa boken. Villebråd är utgiven på Fri tanke.

Ayaan Hirsi Ali skriver om norra Europa och hur vi påverkades av flyktingvågen 2015. Hon berättar om många sexuella övergrepp som begåtts av flyktingar mot västerländska kvinnor och där förövaren inte sällan rent ut säger att hon mer eller mindre förtjänade det. Hirsi Ali skriver att det självklart finns andra som våldtar och begår övergrepp, men hennes fokus är på muslimska invandrare för att de växt upp i en miljö där kvinnor förväntas skyla sig och där alla som inte gör det kallas horor.

En av bokens teser är att visa hur det västerländska samhället anpassat sig till en annan kvinnosyn och att man har gått tillbaka för att anpassa sig, tex genom separata badtider och könsuppdelade naturistklubbar. Det här är något som oroar mig mycket. Jag tillhör dem som inte gillar den typen av anpassningar och jag är inte heller förtjust i att man inte serverar fläsk på förskolan längre (inte ens på dotterns rätt etnisk homogena förskola serveras skinka och annat fläskkött). Det var här jag hade önskat att diskussionen hade fördjupats.

Istället handlar boken mest om att det är mest muslimer som begår brott och när forskare eller annan källa i boken säger något annat, avfärdar Hirsi Ali det med att hon inte tror på det. När vi kommer till exempel från Sverige känner jag att det blir väl konstigt. För det första är hennes källor bland andra Tino Sanandaji, Peter Springare och Katerina Janouch. Det inger inte förtroende. Sedan påstår hon att afghanska ensamkommande pojkar i folkmun (sic!) kallas skäggbarn och att Rinkeby helt utan rasistkoppling kallas Lilla Mogadishu. Ni förstår att mitt förtroende skadas lite där? Och att jag funderar över källorna när det kommer till de andra länderna?

Jag anser det inte vara rasistiskt att diskutera kulturskillnader och vad det gör för kvinnors rättigheter när män från andra länder försöker begränsa kvinnors liv i Sverige. Tyvärr var Villebråd inte riktigt den bok jag hade önskat få som ett startskott för en fördjupad diskussion. Den var lite väl haveristisk och det var synd. Ayaan Hirsi Ali hade tjänat på att korta ner boken och alla exempel samt att välja sina källor med större omsorg.