Visa detta inlägg på Instagram

 

Ett inlägg delat av Eurovision Song Contest (@eurovision)

Eurovision Song Contest 2022 kunde inte sluta på annat sätt än med ukrainsk vinst. Inte bara för kriget, utan också för att Ukraina hade en bra och medryckande låt. Kombinationen skulle inte kunna gå att slå och det stod fast efter att telefonrösterna offentliggjorts. Mer överlägsen seger kan vi nog inte ha sett i Eurovisions historia (skriver jag utan att ha kollat efter).

Det var en härlig eurovisionfest igår och även om inte alla familjemedlemmar i min familj orkade hålla sig vakna, tyckte vi som gjorde det att det blev en rafflande omröstning. Jag trodde aldrig att Sverige skulle ha en chans och det gjorde att besvikelsen inte alls blev stor. Familjen var annars förvånade över Spaniens succé, en låt vi inte alls gillade och gladdes åt att publiken hade fattat Serbiens storhet.

Imorgon måndag kommer killarna i Kalush Orchestra att inställa sig i den ukrainska armén igen. Bara tanken är svindlande. Medan alla andra medtävlanden återgår till sina normala liv, måste de kriga för sin, sitt lands och demokratins överlevnad. Det gör dem till hjältar alldeles oberoende av vinst i Eurovision. Nästa år ska Ukraina vara värd för tävlingen. Låt oss hoppas att den kan hållas i den sönderbombade staden Mariupol. Vilken enorm knäpp på näsan till Putin det skulle vara och vilken revansch för det ukrainska folket.

EBU vill inte att Eurovision ska bli en politisk tävling och samtidigt som jag kan hålla med om att tävlingen inte är en arena för olika politiska strömningar i olika länder att visa sina ståndpunkter, så är tävlingen politisk vare sig den vill eller inte. Den kom till för att skapa fred och gemenskap mellan de europeiska länderna och gårdagskvällen var verkligen en uppvisning i just det. Hela Europa slöt upp och röstade fram en låt från ett land som invaderats av ett grannland. Det går inte att vara besviken över det eller att hävda att politik inte har något med musiken att göra.

I övrigt tyckte jag att det var roligt att Serbien gick hem bland publiken, att Sverige  gick så bra och att Storbritannien hade en så bra låt att de kunde slåss om segern. Jag var förvånad över att Tyskland kom sist, att Spaniens inte alls bra låt gick så bra och att Nederländerna inte gick bättre. Var lite besviken över Islands och Finlands placeringar och över juryns snåla poänger till Serbien.

Även om inte jag tyckte att rätt låt vann i bemärkelsen den bästa låten, så tyckte mina barn det. Det var inte så att Europa röstade fram en låt som borde legat i botten, utan det var en av de bästa bidragen i årets Eurovision. Smaken är ju som bekant som baken och det finns de Européer som gärna hade dansat hela natten lång till Stefania (men några somnade eller var tvungna att lägga sig) och jag tror att låten även gick hem hos många vuxna som faktiskt dansade till den hela natten.

Kalush Orchestra på presskonferens i Turin.

Som jag skrev ovan så hoppas vi nu allt vad vi kan att nästa års final går i Ukraina och inte i Sverige eller något annat ersättningsland. Vi hoppas på fred och Ukrainsk seger även i kriget. Slava Ukraini!