nov 13

Glöm inte pappa idag!

Här hemma har vi firat Hugos pappa idag med en liten present och en god brunch. När Hugo blir äldre ska vi dock inte tvinga honom att köpa presenter en dag som denna. Sådant ger nog mest ångest skulle jag tro. I min familj har vi aldrig köpt presenter på fars eller mors dag och det har jag tyckt var skönt.Men man kan alltid uppmärksamma sin far eller mor lite extra och ringa ett samtal. Det har jag gjort idag till min far.

Liberala Kvinnor uppmärksammar fars dag:

Jag lägger upp detta vykort för att jag tycker så mycket om Liberala Kvinnor, men egentligen tycker jag att det är lite tråkigt. Inte ens Liberala Kvinnor driver längre delad eller tredelad föräldraförsäkring. Nu är det en till pappamånad som gäller. Det kanske gäller att vara pragmatisk och driva det man kan få igenom, men det är inte särskilt radikalt. Dessutom faller argumenten lite när man bara kör på en pappamånad till. Med tanke på hur försäkringen ser ut och att man kan snåla på dagar och därmed vara hemma längre, så är en pappamånad nästan en spott i havet, i alla fall för dem som inte lever helt på marginalen.

nov 13

Feministbrud på kulturjakt SPECIAL: Tågluff i Europa 1995

Ja, då har jag gått igenom alla mina fotoalbum och fotat av feministiskt intressanta resebilder. När jag kom till min och Lisettes tågluff 1995 hittade jag inget jätteintressant att skriva om här, men så kom jag ihåg vad jag gömt undan  längst ner i en byrålåda. Jag kan inte låta bli att delge er detta. En dikt av Hanna Lager, 18 år. Dra musen över bilderna för att se vad de föreställer.

Tågluffen

Jag på tågstastionen i Lidköping

Vi hade packat våra saker och ting
och stod beredda att fara i Lidköping.

Vår resa genom Sverige gick över dal och över ås
och vi var tvungna att byta tåg i Borås.

Gedächtniskirche i Berlin

I gryningen till en stor stad vi kom med god min
det var den gamla murens stad Berlin.

Lisette på huvudgatan i Prag

Vi for snabbt därifrån efter ett tag
det var dags för nya äventyr i Prag.

Där blev vi lurade av en kille med god min
så vi stack nästa dag till favoritstaden Wien.

Lisette gör reklam för ost i Budapest

Men det vara bara för en natt som vi dit hade rest
först skulle vi pröva lyckan i Budapest.

Vårt vandrarhem i Wien

Jag framför rådhuset i Wien

Tillbaka igen träffade vi guys och snackade blommor och bin
återigen i favoritstaden Wien.

Jag ligger i sängen på ett hotell i Florens med mina kläder på tork

En lång natt och så med ens
hade vi kommit fram till ett mycket hett Florens.

Jag fånar mig i Colosseum i Rom

Snabbt iväg för att plånboken inte skulle bli tom
lämnade vi för det sköna och inte fullt så dyra Rom.

En pytteliten Lisette och lutande tornet i Pisa

Efter fem dagar där och sett vad staden hade att visa
ville vi se hur mycket tornet egentligen lutar i Pisa.

Tomt i plånboken och trist så man kunde bua
det var våra upplevelser i Genua.

Jag utanför Louvren i Paris

Bättre blev det när vi la det på is
då hamnade vi i det mycket vackra Paris.

Jaaaaa till EU! Utanför Europaparlamentet i BrysselVärldens smalaste hus i Amsterdam

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Med språket där fick vi enorma pyssel
och det blev inte bättre när vi kom till Bryssel.

Hasch och horor var vad som dominerade staden med hamn
jag menar förstås Hollands Amsterdam.

Efter det fick vi nog av allt stoj och sting
och for raka vägen tillbaka till Lidköping.

Skriven hösten 1995 som en uppgift i skolan (skriv en dikt på rim).

Som ni kan se ingen suparresa för mig och Lisette. Vi gjorde det som vi var mest intresserade av vid den tiden – upplevde nya platser och såg allt man ska se enligt alla guideböcker. Vi hade jättekul, även om det för andra 18-åringar kanske kan verka en aning pretto.

nov 12

Mina nomineringar till Bokbloggarnas litteraturpris 2011

Bokbloggarnas litteraturpris instiftades hösten 2010 av bokbloggen Breakfast Book Club. Då fick alla bokbloggare nominera fem böcker. Här hittar ni mina nomineringar. Antal böcker är i år obegränsat och boken ska ha getts ut på svenska i år.

Jag har bestämt mig för att begränsa mig till fem titlar. Dels för att jag skulle ha ett mål när jag funderade ut vilka böcker jag skulle nominera och dels för att ge större tyngd åt de böcker jag vill ska vara med och slåss om slutsegern.

Jag kommer enbart att nominera böcker som jag recenserat här och därmed tycker platsar i Feministbiblioteket. Detta inte för att det inte skrivs bra böcker som inte platsar här, utan för att jag vill understryka vikten av bra litteratur om och av kvinnor.

Efter dessa avvägningar har jag kommit fram till följande böcker:

Melinda Nadj Abonji – När duvor flyger: Det är en av de absolut bästa böcker jag läst i år. Jag älskade språket, personerna, miljöbeskrivningarna och helheten i den här boken. Det spelar såklart in att jag har ett särskilt intresse för Balkan, men även utan det kan man älska När duvor flyger.

Joyce Carol Oates – En fager mö: Jag älskar Joyce Carol Oates och denna moderna Lolita-saga är bra eftersom den sätter flickan i fokus. Den unga flickan har en egen vilja och boken är allt annat än en pedofils fantasier.

Barbro Hedvall – Vår rättmätiga plats: Det är nittio år sedan kvinnor fick rösträtt i Sverige och det uppmärksammar Barbro Hedvall i Vår rättmätiga plats. En mycket bra skildrig av rösträttsrörelsen i början av förra seklet.

Siri Hustvedt – Sommaren utan män: Mitt första möte med Hustvedt var ett lyckat möte. Jag gillade boken, även om den inte lämnade enormt djupa spår.

Karin Alfredsson – Pojken i hiss 54: Jag bara älskar Karin Alfredssons deckare om läkaren Ellen Elg. Det är riktiga kvalitetsdeckare med vikiga kvinnoteman från olika delar av världen. Pojken i hiss 54 är inte hennes bästa bok, men trots det tillräckligt bra för att få en nominering till Bokbloggarnas litteraturpris 2011.

nov 11

Woolf, Virginia; Ett eget rum; 1929

A room of one's ownEn kvinna behöver två saker för att kunna bli en bra författare: ett eget rum och tillräckligt med pengar för att kunna försörja sig. En kvinna kan inte skriva om hon måste ta hand om hem och familj samtidigt. Det är Virginia Woolfs poäng i essän Ett eget rum. Med satir och viss irritation beskriver hon hur kvinnor har ett sämre utgångsläge i samhället och att även om de skriver lika bra som män, så blir de ändå inte bedömda på samma sätt.

Ett eget rum har med rätta blivit sedd som en av de främsta feministiska böckerna. Den är banbrytande, men trots de många år den har på nacken så är den tyvärr rykande aktuell. När kvinnor frivilligt, 2011, väljer att leva utan egen försörjning och därmed blir beroende av den man de lever med behövs en bok som denna för att påminna dem om att egna pengar och ett eget rum, inte är så dumt alla gånger.

Läs mer: Adlibris, Bokus

nov 10

Abort totalförbjuds inte i Mississippi

Igår reagerade jag på ett inslag i rapport i SVT:s morgonsändning. Det handlade om en folkomröstning om totalförbud mot abort i den amerikanska delstaten Mississippi. Det jag reagerade på var att hela inslaget andades hur knäppa de där amerikanerna är och hur efterblivna de är som förbjuder abort. Efteråt nåddes uppläsaren om beskedet att abortmotståndarna förlorat. Det kändes på någon sätt snopet. Tänkte skriva om det igår, men hade annat för mig. Nu under natten blev det många amningstimmar och då passade jag på att läsa lite bloggar och läste in mig på vad det egentligen handlar om.

Isobel Hadley-Kamptz har skrivit mycket bra om det här och Ms Blog tar upp det här. Efter domen i målet Roe vs Wade har USA:s högsta domstol slått fast att abort är tillåt fram till ungefär sjunde månaden då fostret kan betraktas som livsdugligt. Därför kan abortmotståndarna inte driva frågan om större restriktioner mot abort. Det man då gjort i den här omröstningen är att man vill likställa ett befruktat ägg med en människa. Som tur är tyckte till och med majoriteten av invånarna i den mest konservativa delstaten i USA att detta var vansinnigt.

Mänskliga rättigheter till ett befruktat ägg skulle innebära totalförbud mot abort, till och med när kvinnans liv är i fara. Det befruktade ägget och kvinnan är lika mycket värda. Om det fruktansvärda i det går att läsa i lördagens DN då Leslie Briseño berättar om hur hon höll på att dö efter ett utomkvedshavandeskap (där fostret växer i äggledaren och inte i livmodern och där modern dör om fostret inte aborteras). Det var i Nicaragua där abort är totalförbjudet. Den svenska abortmotståndsrörelsen, som man lyckligtvis inte har så stort inflytande i debatten,  hyser också dessa åsikter. Se här.

Förslaget skulle också innebära förbud mot p-piller då p-piller hindrar befruktade ägg från att fastna. Dagen-efter-piller är såklart inte heller att tänka på.

Det som också får konsekvenser är IVF-behandlingar som ibland leder till att man fryser ner befruktade ägg (vilket det tyvärr inte gjorde i vårt fall). Nu skulle man vara tvungen att sätta in alla äggen i eftersom de är människor och inte bara befruktade ägg. Men det kanske vore lättast att förbjuda IVF också, för det är inte så populärt bland katoliker, har jag hört.

Nu har detta hemska förslag fallit och det är positivt eftersom andra delstater i USA hade kunnat tänkas följa efter. Det är ett viktigt nederlag som är positivt för alla USA:s kvinnor.

nov 09

Mead, Margaret; Coming of age in Samoa; 1928

Coming of age in SamoaComing of age in Samoa är en antropologisk studie som Margaret Mead har gjort på ön Tau i Samoa i Stilla Havet.  Hon har levt tillsammans med flickor/unga kvinnor i ålderns 9-20 år och undersökt hur deras tonårstid ser ut. Hon var själv vid denna tidpunkt 23 år. Studien är väl ansedd än idag. Hennes slutsatser är att den ångest och förvirring som många i tonåringar i västvärlden känner är kulturellt och inte biologiskt betingad. Tonåringarna i Samoa hade inte alls samma problem . I deras liv av sex inget skuldbelagt eller för äktenskapet avsett. De levde i fria sexuella relationer innan de stadgade sig. Meads slutord i boken är träffande och för vissa kanske väl kontroversiella: På Samoa vet människor ett sätt att leva och de lär sina barn det. Vi i västvärlden vet flera sätt, varför inte låta våra barn välja?

Den nyzeeländska antropologen Derek Freeman har gjort en senare studie då han åkt till Samoa och talat med intervjuobjekten som då var i 70-80-årsålern. De sa då att de bara ljugit och att inget i Meads studie stämmer. Derek Freeman är kristen och hade såklart motiv för att bevisa att studien inte stämde. Dock får man ta hans bevisning med en nya salt då de flesta av intervjuobjekten hunnit konvertera till kristendomen samt inte längre var 20 och talade med en jämbördig, utan 70 och talade med en manlig professor. Intressant nog kom Freemans bok ut först efter Meads död.

nov 09

Smygläsning av Liberal Debatt

Igår var jag på mitt första evenemang utan Hugo. Det var smygläsning av nya numret av Liberal Debatt i Fores lokaler på Söder. Där skriver jag recensioner i varje nummer.

De nya chefredaktörerna Erik Åslin och Caroline Lundström tackar av gamle redaktören Carl Lagerkvist. Det var Calle som kom på idén om ett samarbete mellan Liberal Debatt och Feministbiblioteket. Ett samarbete som de nya redaktörerna gärna fortsätter med. Calle har fått ett nytt jobb som pressekreterare för EU-minister Birgitta Ohlsson så han fortsätter i liberalismens tjänst.

Det var inte bara mingel, utan lite snack om tidningen också. Temat för numret är Barn och två personer som fått läsa tidningen och kommentera den var Caroline Szyber, riksdagsledamot för kristdemokraterna och Maria Eriksson, chefredaktör för Svensk Tidskrift.

Szyber pratade lite övergripande om artiklarna och välkomnar en debatt om barn, föräldrarnas och samhällets ansvar.

Eriksson däremot var mer radikal och föreslog rösträtt för barn. Jag frågade hur min två månader gamla son skulle kunna rösta. Han kan inte göra det själv och hans föräldrar röstar sannolikt på olika partier. Erikssons svar var att man ska få rösta när man kan, dvs när man är kapabel att gå till vallokalen och avlägga sin röst så får man det. Jag tycker att det är helt vansinnigt då det är lätt att manipulera tex femåringar som kan gå och lägga ner saker i kuvert. Av naturliga skäl var det kring detta den efterkommande debatten handlade om.

Efter diskussionen minglade jag, men fick sedan kasta mig i en taxi hem då Hugo vägrade att äta ersättningen som hans pappa matade honom med. Sånt är livet som småbarnsmamma, men jag fick i all fall en mycket trevlig kväll. Jag tackar redaktionsrådet för det och önskar Erik och Caroline lycka till!

Jag ska publicera de två recensioner jag hade med i senaste numret och de är de två som jag inte läst av de fyra feministiska klassikerna på Times lista över världens bästa fackböcker.

nov 08

Mansfield, Katherine; How Pearl Button was kidnapped; 1912

Katherine MansfieldKatherine Mansfield är en nyzeeländska som varit bosatt i London och där varit vän med bland annat Virginia Woolf. Jag fick upp ögonen för henne efter att ha sett smarta citat av henne i Women know everything. Hon räknas som en av de främsta novellförfattarna av sin tid. Eftersom alla hennes noveller inte har feministiskt tema så väljer jag att recensera enskilda noveller.

Pearl Button är en flicka som är ute och leken när två maoriska kvinnor dyker upp. Hon har aldrig sett svarta människor förut och hon blir mycket fascinerad. De ber henne följa med och de visar henne havet. Hon blir först förskräckt över vattnet, som hon förr aldrig sett, men trots det tycker hon om att vara hos maorierna vid havet. Tillslut blir hon upplockad av två vita män och återförd till sitt samhälle.

Novellen är bara några sidor lång, men fångar minoritetsperspektivet på ett öppensinnigt sätt. Den är skriven ur ett barns perspektiv och barnet finner inget skrämmande hos människorna som är lite annorlunda. Jag ville recensera den här novellen eftersom den visar kvinnor i minoritetsbefolkningar.

Läs hela novellen här.

nov 08

Nytt tema: Kvinnor i minoriteter

Jag har skapat ett nytt tema föra att sammanställa alla böcker som behandlar kvinnor som lever i en minoritetsbefolkning. Det är allt från finlandssvenskar till Mosofolket i Kina, via svarta i USA. Jag hoppas kunna läsa fler böcker om minoriteter och på Ms Blogs lista fanns det många om afroamerikaner och även någon bok om kvinnor bland indianer i USA.

Europa är en kontinent med många minoriteter och jag ser fram emot att forska mer kring kvinnors situation på olika håll i här, både nu och historiskt. Historiska minoriteter jag har läst böcker om är t ex estniska minoriteten i Sovjetunionen.

Jag vill ha massor med tips på fler böcker på detta tema!

nov 07

Jag letade bilder till kulturjakter…

…och fann denna underbara bild från min första LUF-kongress  i Lysekil 1999.

Jag och Ida Thulin, numera chef på Liberala Nyhetsbyrån. Det var vid den här tiden vi lärde känna varandra. Jag var 22 och Ida gick fortfarande på gymnasiet. Vad söta vi var på den tiden!

Jag minns att det var kongressen när vi valde Birgitta Ohlsson till ordförande, klubbade igenom att feminism ska skrivas in i handlingsprogrammet och vi satt uppe hela nätterna och hade väldigt roligt.