Idag är det första december och det är verkligen hög tid att presentera Feministbibliotekets julkalender. Förra året var julkalendern dagens boktips. I år är det dagens feminist. Varje dag fram till julafton kommer ni att få läsa en liten text om en känd feminist. Alla feminister har det gemensamt att de har gett ut någon form av bok eller skrift.
nov 30
Jag läser just nu boken Rosa av Fanny Ambjörnsson
Fanny Ambjörnsson har precis kommit ut med boken Rosa på Ordfronts förlag. Det är den boken jag precis har satt tänderna i. Den verkar intressant av det jag läst hittills (första kapitlet), men recension återkommer jag med när den är utläst.Boken bygger på intervjuer med föräldrar och barn.
Jag känner att jag vill påpeka en sak. Ni som läser ofta vad jag skriver vet att jag stör mig på könsstereotypa barnkläder och försöker själv hitta alternativa saker till min son. För spädbarn är det inte så svårt att hitta och det är inte jättedyrt. I boken Rosa verkar folk tro det endast finns volanger och spets i rosa för flickor och racerbilar till pojkar. Så länge barnen är under ett år så är det lite bättre än så. Både Kappahl och Lindex (som jag egentligen inte vill göra reklam för) har bodys i alla färger med det stående erbjudandet köp 3 betala för 2 (en kostar 80 kr). Märket Parvel på Åhléns har söta plyschbyxor i alla färger och de hänger på samma ställe. De kostar 120 kr för två. Hugo har även en t-shirt från dem som är rosa med en dödskalle på (den är en present så den vet jag inte vad den kostar).
Det var bara det jag vill ha sagt. Man ska inte överdriva, även om det är viktigt att påpeka att barnkläder är för könsstereotypa många gånger. Det är inte så att endast Polarn och Pyret och specialbutiker har könsneutrala kläder. Man kan tro det om man inte tittar ordentligt, men alla de stora kedjorna har något som man tänkas vara för barn och inte för ett visst kön. N u pratar jag om åldern under ett år och det var det som det handlade om i Rosas kapitel ett. Jag vet att det ser annorlunda ut när barnen blir äldre.
Läs recensioner av boken: Aftonbladet, DN, Expressen, GP, Smålandsposten, SvD, TCO-tidningen
nov 29
Feministbrud goes bullbakande hemmafru!
Nu ska jag gå emot allt jag brukar skriva om och låtsas vara en bullbakande hemmafru i ett inlägg. Jag är för tillfället hemma och även om att ta hand om en tremånaders bebis mer eller mindre är ett heltidsjobb, så har jag ju lite tid över för annat (t ex för att läsa och blogga). Idag har hela dagen ägnats åt pepparkaksbak med grannen och den tillika föräldralediga Alexandra. Jag vill gärna delge er mina recept och även spara dem för mig själv för både mina lussekatter (de bakade jag igår) och pepparkakorna blev otroligt lyckade och jag är så dålig på att spara recept. Här på bloggen försvinner de inte. Nu har jag även läst mig till att ett recept inte är upphovsrättsskyddat, men att själva beskrivningen är det. Jag behöver därför inte vara rädd att jag gör något olagligt.
Jag älskar julstök, men jag har nästan aldrig tid för det när jag jobbar. Innan man vet ordet av det är julen här och först måste jag välja mellan att baka pepparkakor eller lussekatter och sedan kanske det inte blir något av det ändå. I år är det en helt annan sak. Men istället för tidsbrist har allt tagit längre tid när vi varit tvungna att lägga in blöjbyte- och amningspauser. Det var tur att vi var två! Jag har samlat på mig en mängd pepparkaksformar så nu i år blev det nästan en pepparkaka per form. Hugo kommer bli poppis på dagis vad det lider med alla roliga pepparkaksfigurer.
Hannas lussekatter
Dessa är en blandning mellan rimbobullar och min svärmors utbakade saffranskaka.
Ca 50 bullar (3 h)
Deg
1 paket jäst
4 dl kall matlagningsgrädde
1 g saffran
400 g rumstempererat smör
2 msk socker
12 dl vetemjöl
Fyllning
200 g rumstempererat smör
150 g mandelmassa
en näve russin
lite vaniljsocker
Pensling
2 ägg
pärlsocker
Blanda jästen och mjölken. Tillsätt sedan alla andra ingredienser och bearbeta till en smidig deg. Kavla ut degen och skär kvadrater, ca 8 x 8 cm. Blanda ihop alla ingredienser i fyllningen. Lägg en klick av fyllningen och vik ihop till ett kuvert. Låt sedan jäsa i två timmar. Pensla med ägg och garnera med pärlsocker. Grädda i ung 5-8 minuter på 250 grader.
Supergoda pepparkakor
Pepparkakor vars ursprungliga recept fanns med i Allt om mats julspecial 2004. Jag har modifierat det lite, men kanske inte tillräckligt mycket för att med gott samvete kalla de Hannas pepparkakor.
Ca 120 pepparkakor (30 minuter + en natt + många många timmar )
2 msk malen kanel
1 msk malen ingefära
1 msk malda kryddnejlikor
1 tsk malen kardemumma
1 krm kryddpeppar
1 tsk salt
1 msk bikarbonat
300 g rumstempererat smör
2 ½ dl strösocker
2 dl farinsocker
1 ägg
skal från en citron
3 dl ljus sirap
3 dl vispgrädde
mjöl efter behag (man vet ju typ vilken konsistens det ska ha), men enligt receptet 1125 g.
Blanda kryddor, salt och bikarbonat. Blanda sedan smör, socker, farin, kryddor och ägg. Tillsätt citronskal, sirap och grädde. Slutligen tillsätter du mjöl och arbetar ihop till en smidig deg. Låt svälla i kylskåp över natten (kan även göras flera dagar i förväg).
Dagen efter gör du pepparkakor som du önskar och gräddar i 8-10 minuter (eller tills de ser klara ut) i 180 grader.
nov 29
Rose, Joanna & Perski, Alexander; Duktighetsfällan; 2008
En överlevnadshandbok för prestationsprinsessor står det på omslaget. Det gäller även prestationsprinsar. Dock är stress och utbrändhet oftare förknippat med kvinnor och Duktighetsfällan är mest inriktat på kvinnor, även om inte män lyser med sin frånvaro. Alexander Perski är en av Sveriges främsta stressforskare, enligt omslagstexten. Joanna Rose är vetenskapsjournalist.
I boken går författarna igenom olika exempel på hur utbrändhet börjar, vad det beror på, vilka symptom man kan känna igen och vad man kan göra åt det. Dessutom finns praktiska checklistor och to-do-listor för dem som känner sig stressade. I slutet av boken finns en analys av varför kvinnor i så stor utsträckning drabbas av stress; kvinnor har ofta mer emotionell stress, de tar mer av hemarbetet och de känner stora krav på att lyckas både på jobbet och hemma.
Det finns en uppsjö av böcker som berättar för dig om hur du blir mindre stressad och få bättre självkänsla. Alla är inte bra men vissa, som denna, är inte så tokiga. Du behöver inte läsa alla och är du stressad kanske du ska tänka på att gå i terapi och inte bara läsa en massa böcker om det.
Lär mer: Norstedts, Adlibris, Bokus, Duktighet.nu, Doktorn.com
nov 28
Sex antifeministiska myter om feminister 6: Feminister vill sätta kön före kompetens
Myt nummer sex hör ihop med myten om kvotering, men skiljer sig något och det är därför jag vill redogöra för den separat. Även om man inte vill kvotera så möts man ofta av aversion när man föreslår att en kvinna borde får en post/ett pris/en position. ”Det spelar väl ingen roll vilket kön man har, det är väl vilken kompetens man har som är det viktiga”, säger man. Självklart är det så. Jag tror faktiskt ingen feminist tycker att en kvinna som är mindre kompentent bör får en post/ett pris/en position bara för att hon är kvinna. Inför man kvotering i exempelvis bolagsstyrelser så kan det bli så, men om man står inför ett val mellan två personer och den ena är betydligt mer kvalificerad än den andra och den personen är en man, så kommer nog de allra flesta välja honom.
Låt oss nu stanna upp en stund och fundera över vad kompetens är. Det låter på många att kompetens är något konkret, något som man kan spalta upp i en punktlista. Argumentet mot kvotering brukar vara att då får en mindre kompetent kvinna posten före en mer kompetent man. Som jag skrev ovan kan så bli fallet, men det låter lite som att det finns en kö av människor som står i kompetensordning och vid kvotering får en längre bak i kön gå före.
Kompetents är inte konkret. Det står ingen kö av folk med meritlistor i handen som går att jämföra. Kompetens är beroende av sammanhanget. En person kan ha otroligt bra meriter och skulle på pappret passa utmärkt för ett jobb. Om det är så att jobbet även innefattar kunskaper om en viss landsdel i Sverige för att man har kunder där, kan en person som kommer därifrån ”gå före” för att man helt enkelt bedömer att det är viktigare med bra kundkontakter än hur duktig man är på att utföra en viss uppgift.
Ibland är det inte lika tydligt. Man kan känna att man behöver någon som passar in i teamet eller någon som har en viss personlighet som passar uppdraget. Handlar det inte om ett jobb utan ett pris så är allt en subjektiv bedömning. Poster inom politiken handlar mycket om om utstrålning och fighting spirit. Då kommer vi in på saker som absolut inte går att spalta upp i en punktlista.
Det kan helt enkelt vara så att kön kan betraktas som en kompetens i sig. Genom att vara man har man fördelar för att människor uppfattar honom som mer kompetent än en kvinna. Som exempel finns det undersökningar som kommit fram till att både män och kvinnor hellre vill ha en manlig chef. Uppfattningen är alltså att män är bättre på att vara chef än kvinnor. Vi har alla fördomar och sådant spelar in när vi ska välja personer till olika saker.
Slutsats: Självklart ska kompetens alltid vara det viktigaste och kön ska aldrig gå före, men det skadar inte att fundera över varför du inte valt en kvinna. Kanske kommer du fram till att fördomar har stått i vägen. Ibland behöver man fundera lite extra över hur man tänker kring sina val och därför brukar jag prata om ”kvotering i huvudet”. Med det menar jag att man kan ha en strategi om varannan damernas och om det inte funkar så undersöker man varför. Med andra ord behöver det inte alltid vara varannan damernas, men ambitionen kan göra att färre kvinnor får avstå saker på grund av sitt kön.
nov 27
Feministbrud på kulturjakt i Riga
Sommaren 2009 var jag och min man på en resa till Riga. Jag har ganska detaljerat redogjort för den resan på min förra blogg. Vi var helt inriktade på att ser allt vi kunde som rekommenderades i guideboken. Ibland gör vi sådana kulturchockresor. Här är det jag kunde skrapa fram med någorlunda feministisk/kvinnokoppling.
Riga före 1991
Har du bara en dag i Riga så måste prio ett vara att se ockupationsmuseet. Denna hemska svarta kommunistiska byggnad innehåller ett fantastiskt museum. Mycket rörande om tiden under sovjetstyre. Varning för skamkänslor: Artiklar från svensk press angående balutlämningen.
På Museet över barrikaderna 1991 kan man få se detta kök, som är ett exempel på hur ett kök såg ut i Riga vid den tiden. Förhoppningsvis ser det lite annorlunda ut idag. Jämför gärna med det autentiska köket jag visade från Mogiljev i Vitryssland (från 2002).
Riga idag
Taxireklam. Prostitutionen är närvarande överallt. Det är sorgligt.
Först trodde vi att det var en slump, men efter många öl på samma ställe fattade vi att det var en strategi: Tjej- och killöl. Och för er som inte ser något kön i dessa glas kan jag meddela att det långa kurviga glaset är tjejglas och det klumpigare killglaset. Så ohyggligt fånigt.
Svensk bank och tiggande kvinna – mitt i den värsta ekonomiska krisen i Lettland. Det var nästan så att man skämdes en smula.
nov 25
Spaning: Föräldraförsäkringen i skymundan när man diskuterar hemmafruar
För en tid sedan fick jag möjlighet att skriva en så kallad spaning. Jag valde då ett av mina favoritämnen, föräldraförsäkringen. Jag ville dela med mig av den eftersom jag tycker att det är ett mycket intressant fenomen att vi idag diskuterar hemmafruar och cupcakes när vi borde prata om mer jämställdhet. Håller ni med mig?
Om man vill få igenom eller stoppa ett politiskt förslag, är det en stor fördel att kunna koppla ihop frågan med en aktuell debatt. Motståndet mot individualiserad föräldraförsäkringen är ett aktuellt exempel på det. Fler pappamånader är ett gammalt krav från feminister i flera partier. Förespråkarna anser att en individualiserad föräldraförsäkring ökar kvinnors möjligheter att göra karriär och bidrar till jämställdhet i arbetslivet. Motståndarna – särskilt inom borgerligheten – hävdar istället att förslaget innebär att politiker ”sätter sig ner vid människors köksbord” och ”bestämmer över föräldrarnas huvuden” .
Motståndarnas argumentation har lyckats mycket väl. Frågan handlar inte längre om ersättningens storlek och omfattning – vilket är det vanliga när det handlar om socialförsäkringar – utan istället om föräldrarnas frihet att själva välja hur de vill lägga upp sin tid med barnen.
Omsvängningen har inte skett i ett vakuum. Samtidigt pågår en debatt om att allt fler kvinnor vill vara hemma med sina barn istället för att göra karriär. Hemmafrudiskussionen är en pseudodebatt, men en mycket hetsig sådan. Det finns egentligen inga politiska förslag att ta ställning till, utan istället en ren värderingsdiskussion om att det ska vara ”okej” att vara hemma med sina barn. Lägger man diskussionen om hemmafruar bredvid den om föräldraförsäkringen går det att urskilja ett mönster. Sakta men säkert sätts bilden av en ny verklighet där kvinnor inte alls är intresserade av karriär, utan prioriterar sina barn. I samma takt har argument mot individualiserad föräldraförsäkring som varit bannlysta i många år, kommit tillbaka. Exempelvis förs det nu fram att kvinnor hellre vill vara hemma och att kvinnor kanske till och mer är mer lämpade än män att ta hand om barnen. Genom att hålla hemmafrudiskussionen vid liv, kommer frågan om föräldraförsäkringen i ett nytt ljus. Även om den ena diskussionen handlar om ett livsstilsval och den andra om en ersättning som staten ger, är den sammanlagda bilden att föräldrar måste själva få bestämma hur den ska organisera sin vardag. Det har gått så långt att jämställdhetsminister Nyamko Sabuni har strukit jämställdhetsmålet i föräldraförsäkringen, just med argumentet att vi inte ska lägga oss i hur föräldrar väljer att ta ut försäkringen.
I Folkpartiet finns det en stor minoritet för individualiserad föräldraförsäkring och som aktiv i partiet har jag tydligt sett hur frågan har förändrats de senaste tio åren. På landsmötet i Lund 2001 debatterades frågan. Förslaget föll den gången, men det såg ut att bara vara en tidsfråga innan det skulle gå igenom. Tio år senare på höstens landsmöte hade helt delad föräldraförsäkring reducerats till ett förslag om ytterligare en pappamånad, vilket även det röstades ner. Det är knappast en slump att förändringen skett samtidigt som bilden av den cupcake-bakande mamman, som hellre satsar på barnen än karriären, har tryckt undan karriärkvinnan på väg till dagis.
I Sverige har vi bestämt oss för att ha en generös föräldraförsäkring, hur generös den är vet människor sällan innan de själva får barn. Försäkringen är utformad så att ju mer pengar man kan avstå per månad, desto längre tid kan man vara hemma. Den som spar han, eller snarare hon, har och föräldradagar kan sparas upp till åtta år för att ge lite extra semester per år. Att individualisera föräldraförsäkringen skulle således innebära mindre valfrihet för familjer, men ingen brutalt stor försämring med tanke på hur genreröst systemet faktiskt är. Att göra försäkringssystem mindre flexibla, är inget som normalt väcker så stor debatt, men just denna försäkring har bidragit till en enormt infekterad debatt, inte minst i liberala kretsar. Liberaler och borgerliga brukar ofta vara intresserade av att begränsa uttagen i de statliga försäkringssystemen, så att ha lyckats få ett statligt bidrag att bli så älskat av så många borgerliga debattörer, är en prestation.
Idag skriver två miljöpartister om det i SvD och det var kanske inte de bästa argumenten om ni frågar mig.
nov 24
Sex antifeministiska myter om feminister 5: Hen är ett sätt att sudda ut könen
Av alla ting som är hatade bland antifeminister så torde väl hen vara det absolut mest avskydda. Hen är ett könsneutralt pronomen som ska ersätta han/hon och får människor att sluta säga han när de inte vet könet.
”Det finns ett dagis där alla barn tvingas gå i onepiece och kalla varandra för hen!” Denna fördom ramlade jag över och jag antar att det är förskolan Egalia som åsyftas. Jag har pratat med en mamma till en pojke som går där och hon var van vid fördomar kring den förskolan. Hon berättade om ordet hen och på förskolan är det till för att personalen (OBS! inte barnen!) inte ska falla in i fördomsmönster och kalla sophämtaren för han och städerskan för hon, när de inte vet vilket kön någon av dessa har. I tryckt form finns hen endast i en visa och det är En sockerbagare, där alla han har byts ut mot som och på det enda stället det inte fungerar, så sjunger man hen. Nu kan man tycka att det är fruktansvärt att sockerbagaren inte får vara en han, som han alltid har varit, men jag tycker att det är radikalt och bra. Barn ska få möjlighet att vidga sina vyer och inte skolas in i traditionella könsroller från början.
Med andra ord så tvingas inga barn in i könlöshet och ingen måste använda ordet hen. Allt handlar om personalens agerande mot barnen. Jag tycker att sättet Egalia jobbar med sin pedagogik är ett mycket bra exempel på hur vi kan komma till bukt med problemen kring könsroller utan att tvinga barn till någonting. Det är bra om barn på förhand inte får fördomar om att sopgubben är just en gubbe eller städerskan en kvinna.
Om ni skulle se mig skriva hen på den här bloggen om exempelvis ett barn så är det för att jag inte vet könet. Inte för att jag tycker att det är hemskt att våra kön offentliggörs. Jag skrev några gånger hen om min son, när han fortfarande låg i magen. Det låter trevligare än att säga den, tycker jag. Och tänk alla uppsatser och artiklar man skriver där man måste skriva han/hon när man skriver i generella termer. Med hen slipper du det. På forum och liknande ser man ofta h*n och, som Familjen Toad skriver, så är det bättre med ett ord man faktiskt kan uttala.
Idag på Twitter har jag dessutom läst att ett argument mot hen är att det betyder höna på engelska. Knäppare argument får man leta efter. Det är många ord i svenskan som betyder konstiga saker på andra språk och det har inte stört oss förr.
Jag har inte någon länk till det, men det figurerar ofta ett exempel på ett föräldrapar som vägrade att tala om för barnet och omgivningen vilket kön det hade och sådana experiment av barn tar jag och många andra feminister avstånd ifrån. Blanda inte ihop det med ordet hen, för det har inget med varandra att göra.
