Thorvall, Kerstin; Jag minns alla mina älskare och hur dom brukade ta på mig; 2000

Jag minns alla mina älskare och hur dom brukade ta på migEn helt underbar bok där Thorvall berättar om alla sina älskare och hur hon blivit besatt av dem. Här utelämnas inga pinsamma detaljer om hur hon näst intill förföljt sina f d älskare. De tär en bok att känna igen sig i, för vem har aldrig skickat det där pinsamma brevet eller ringt det där skämmiga samtalet? Thorvall beskriver också en värld där hon som kvinna, inte bara varit pinsam, utan också använt sig av sex och flirt för att komma över sina ex – och njutit av det!

Thorgren, Gunilla; Grupp 8 och jag; 2003

Grupp 8 och jagDenna självbiografi är en historisk skildring av Grupp 8 och dess aktivitet på 70-talet. Thorgren berättar om sitt liv och hur hon blev en förkämpe för kvinnofrågan. Hon berättar också kritiskt om splittringen och påtryckningar från vänster. För Thorgren själv var det bara kvinnofrågan som var viktig, och inte nödvändigtvis med en marxistisk analys. För andra i rörelsen var kopplingen till vänstern otroligt viktig. Som hon själv säger så gick det henne förbi att Folkpartiet och deras ungdomsförbund också drev kvinnofrågor. En bra bok om en mycket viktig rörelse, men för mig var Thorgrens personliga historia nästan den mest intressanta.

Skugge, Linda; Men mest av allt ville jag hångla med nån; 2004

Mest av allt ville jag hångla med någonLinda Skugges egen dagbok från 90-93. Den ska vara näst intill ocensurerad och det gör den otroligt kul att läsa. Skugge framställs inte som en kul och sympatisk person, istället känner man igen sig själv i många saker. En mycket bra bok för unga tjejer att se att dom inte är ensamma om att ha taskiga kompisar, bli utnyttjade av äldre killar, eller tycka att livet är rätt trist många gånger. Skugges slutsats av boken är dessutom otroligt viktig: Unga tjejer måste lära sig att stötta varandra mer, för som det ser ut idag är tjejer mer varandras rivaler snarare än varandras vänner. Tjejer skiljer sig mycket från killar i det avseendet…

Skugge, Linda; Akta er för här kommer Gud och hon är jävligt förbannad; 2003

Här kommer gud och hon är jävligt förbannadDetta är krönikor från Expressen som handlar om Skugges egen vardag. Relativt korta och rappa texter om allt mellan himmel och jord som berör alla feminister. Krönikorna har retat upp många och det kan man förstå för Skugge är inte ute efter att vara snäll. Otroligt rolig och träffsäker.

Skugge, Linda; Det här är inte en bok; 2001

Det här är inte en bokEn arg Linda Skugge skriver om sin vardag som krönikör och sin skräck för att föda vaginalt. Inte något av Skugges bästa, men helt klart läsvärd. Boken tar upp det jobbiga med att vara en offentlig person och hur det känns när folk kräver att man ska uppmärksamma just dem.

Lodalen, Mian; Kärlek – samlade krönikor; 2003

Kärlek - samlade krönikorLodalen skriver om kärlek, homosexualitet och jämställdhet i krönikor som publicerats i QX, Arbetaren och Ottar. Hon skriver personligt och man får skratta mycket. Lodalen och jag har ju inte samma politiska uppfattning, men det finns ändå mycket vi har gemensamt. Det är intressant att läsa hur hon tidigt blev feministiskt medveten när hon upptäckte orättvisor i hemmet. Mamma fixar allt för julfirandet, medan styvpappa ligger i soffan och tittar på fotboll – ja, det finns nog många som har samma bild av sin barndom. Som sagt en kul bok, men inte så mycket mer.

Klingspor, Agneta; Inte skära bara rispa; 1977

Inte skära bara rispaDenna bok läste jag efter Linda Skugges dagbok och frågade mig då genast: Är tonåringar så pretentiösa? Men detta är en autentisk dagbok från 1962-76 och då får man väl tro att det är så. Jag fastnade aldrig för boken, kanske därför att jag aldrig kände igen mig. Dock tar den upp sexuell frigjordhet och kamp för kvinnans rättigheter som är mycket viktiga ämnen.

Eriksson, Maria; Mias hemlighet, 2005

Mias hemlighetFortsättningen som ingen väntat på är här, Mias hemlighet av Maria Eriksson. Vad hände efter Asyl och Gömda? Här berättar Maria Eriksson själv om sitt barn som hon förut inte nämnt och som hon var tvungen att lämna i Sverige innan sin flykt till Chile och sedan USA. Jag som läst de tidigare böckerna kände att det i dem var något som utelämnats. Något som inte gick att sätta fingret på. Jag hade inte förväntat mig en fortsättning, men tänkte att jag kanske nu skulle få reda på vad det var som Eriksson valt att utelämna. Jag fick veta om sonen, men faktum kvarstår, vad är det hon inte berättar? Boken känns ofullständig och verkar vara ett sätt för Eriksson att tjäna pengar, snarare än att berätta sin hemska historia. Hennes historia är redan berättad och vi behövde nog inte veta mer. Publicerad i Tidningen NU.

Levin, Hjördis; En radikal herrgårdsfröken, Elisabeth Tamm på Fogelstad; 2003

En radikal herrgårdsfröken, Elisabeth Tamm på FogelstaElisabeth Tamm var kvinnan som startade Fogelstaskolan för kvinnor. Hon har även suttit i riksdagen för De frisinnade (numera en del av Folkpartiet). Detta är en mycket uttömmande bok om Tamms liv och det är på gränsen till att det blir lite väl detaljerat ibland. Dock skildras Fogelstaskolan och arbetet med tidningen Tidevarvet mycket bra och om man är intresserad av det ska man absolut läsa denna biografi över Elisabeth Tamm.

Hackman, Boel; Om Elin Wägner, 2005

Om Elin WägnerBoel Hackmans bok om Elin Wägner är en mycket bra biografi över en mycket intressant författarinna, miljökämpe och feminist. Jag hade precis läst Ulla Isakssons och Erik Hjalmar Linders biografi över samma kvinna i två band. Efter en så omfattande biografi kan man tänka sig att man inte behöver läsa mer om Elin Wägner. Men där tar man fel. Boel Backman har som litteraturvetare skrivit en bok som har ett annat perspektiv. Här står Wägners litterära verk och hennes idéer i fokus. Backman går mycket mer på djupet av Wägners tankar och idéer än vad Isaksson och Lindner gör och detta är alltså ingen biografi som tar upp hela barndomen i detalj, utan en som sätter författarskapet i centrum. Det är såklart beroende på vad man är intresserad av, vilken biografi man ska läsa, men eftersom Backman sätter det skrivna framför personen, får man en bättre analys av Wägners författarskap.