aug 21

Utmaning: 8 fakta om dig själv

Jag har blivit utmanad av Jonna. Sånt här är så svårt tycker jag, men jag ska försöka hålla mig till reglerna 🙂

Regler: Bloggaren skriver 8 fakta/vanor om sig själv. Den som blir utmanad skriver ett eget blogginlägg om sina 8 fakta/vanor och skriver in dessa regler. I slutet av inlägget skriver du 4 personer som du utmanar och skriver deras namn. Glöm inte att lämna en kommentar om utmaningen hos dem så att de vet att de har blivit utmanade och läser ditt blogginlägg.

1. Jag saknar OS. Tiden efter ett olympiskt spel är näst intill outhärdlig.

2. Jag älskar att bada. Och då menar jag utomhus. Sommaren är det bästa på året och att bada i hav och sjöar är bland det det mest underbara man kan göra.

3. Jag har träffat Ghanas före president, John Kufuor. Han var blivande president då och det var i valrörelsen 2000 och det skulle leda till Gahans första demokratisk valda president och parlament.

4. Jag har sprungit Göteborsvarvet. Ni som följde mig på min gamla blogg kunde se min väg mot att bli en bättre löpare. Det är tyvärr länge sedan nu (2007).

5. Jag hade femma i matte och slöjd. Det är inte bara en textrad från en av Lars Winnerbäcks alla låtar om Fröken Svår, utan också min verklighet. Dock inte samtidigt så det är lite fusk. Fick bara fyra i matte på högstadiet då jag hade slöjd. Femma fick jag på gymnasiet.

6. Jag är en hejare på att laga mat och funderar på att anmäla mig till Halv åtta hos mig, men vågar inte.

7. Jag tycker om att brodera och göra pärlhalsband. Tyvärr är det bara det sistnämnda som jag har någon användning för.

8. Jag läser allt jag kommer över om Baader-Meinhofligan. Alla har sin nördgrej. Jag har tyska terrorister.

Jag vill utmana: Visselpaj, Fröken Bella, Miss Baglady och Sara Pepparkaka och hoppas att ingen av er redan har blivit utmanade!

aug 20

Varför chick lit inte är att förakta

Chick lit har varit en utskälld genre och det låter onekligen lite märkligt att just tjejlitteratur skulle vara en egen typ av böcker. Som om att läsa om kvinnor i dagens samhälle skulle vara lite mindre värt. Men jag finner ingen bättre benämning, så jag håller mig till chick lit och jag tycker faktiskt inte att det är något fel på genren, även om benämningen skulle kunna vara bättre.

Marian Keyes och Helen Fielding (Brigdet Jones dagbok) får nog ses som de som startskottet för den nya kvinnolitteraturen. Det var vid det här laget flera män som gav ut samma typer av böcker. Nick Hornby har skrivit om fotbollsfan och musikälskare mitt i London och huvudpersonerna är män som kämpar för att få kärleken eller hålla ihop sitt liv med sin hobby och alla krav och måsten. Det är inte helt olikt vad Keyes och Fielding skriver om, men trots det har inte böckerna om unga män inte fått någon egen genre. Det är intressant.

Jag läser inte så mycket chick lit längre, men jag har läst nästan alla Keyes böcker innan jag tröttnade för några år sedan. Men då och då har jag läst någon av alla andra kvinnor som skriver liknande böcker och jag har märkt att ganska ofta finns det ett feministiskt tema. Marian Keyes säger själv i en intervju i SvD 2007:

Nu ser jag genren som en postfeministisk litteratur som skildrar förvirringen som drabbade kvinnor på 90-talet när vi fick veta att vi var jämlika fast vi visste att så var inte alls fallet. Kvinnor som rackar ner på genren kallar jag för kollaboratörer, de vill verka duktiga och vara som män.

Jag tycker att detta är en spännande syn som jag nu i efterhand kan skriva under på. Vissa böcker är dåligt skrivna, men så är det bland många olika typer av böcker. Jag tycker inte att det är något fel på genren, även om jag såklart inte gillar alla sådana böcker. Då och då byter jag en deckare mot en bok om en modern kvinna och ibland blir jag positivt överraskad och ibland inte. Det kan hända att jag kommer att publicera en och annan bok på temat som jag läst tidigare. Först ut kommer att bli Vattenmelonen av Marian Keyes, en bok jag tryckte mycket om.

Läs här mina recensioner av feministiska böcker i chick lit-genren.

aug 20

Plath, Sylvia; Ariel; 2004 (1962)

ArielDen amerikanska poeten Sylvia Plath led av psykiska problem och tog sitt liv 1963, endast 31 år gammal. Hon var gift med och även skild från den engelska poeten Ted Hughes och med honom hade hon två döttrar. Vid sin död lämnade Plath efter sig ett komplett manus till en ny bok och den gav exmaken ut under namnet Ariel 1965. Han ändrade dock ordningsföljden på dikterna och dottern Frieda gav ut den ursprungliga versionen 2004. Sedan i år finns hela diktsamlingen tolkad till svenska av Jonas Ellerström och Jenny Tunedal.

Det är fantastiskt vackra dikter i Ariel, men samtligt präglas de av depression och död. Det är svårt att inte läsa diktsamlingen som en självbiografi och det är även lätt att föreställa sig att hon som skrivit dikterna valde att avsluta sitt liv. Men det är inte bara svärta. Sättet hon beskriver kvinnan är verkligen fantastik. Kvinnan som partner, kvinnan som moder och kvinnan som människa. Sylvia Plaths diktande och språk är underbart att ta del av. Just kvinnan och det svarta kombineras i dikten Ofruktsam kvinna, om den egna önskan och omvärldens tryck. Det var en av mina favoriter i boken. Mest grät jag och fick en jobbig klump i magen, men trots det är det en av de vackraste diktsamlingar jag läst.

Läs mer: Adlibris, Bokus, Expressen, GP, SvD

aug 19

Feministbrud som treåring

Jag funderade på om jag skulle skriva något seriöst som en kulturjakt eller veckans feminist såhär sista dagen på semestern, men jag hoppar det och bjuder er istället på en bild på mig från 1980.

Stort i mitt liv som treåring var att jag blivit storasyster och att jag fick dela rum med en bebis. Mitt fantastiska lekhus som jag ärvt av mina kusiner revs och ersattes med en spjälsäng. Det är tveksamt om jag var odelat positiv till bytet.

aug 19

Frank, Anne; Anne Franks dagbok; 1952 (2001)

Anne Franks dagbokDet är pinsamt att säga att jag läste Anne Franks dagbok först nu, men sådär är det ju ibland. Vissa klassiker missas helt enkelt. Det betyder inte att jag inte har hört en massa om boken, såväl sant som osant. Sant är förmodligen att hon hörde på radio att dagböcker skulle bli extra intressant efter kriget och därför började hon redigera sin bok. Överstrykningar och tillägg kan ses i originalet. När hennes far, Otto Frank, gav ut boken efter kriget redigerade han den och tog bort känsliga kapitel om Annes tankar om sina föräldrar. Fadern, som var den enda av de gömda i gårdshuset som överlevde kriget, dog själv 1980. Före sin död gav han de borttagna sidorna till förlaget och 2001 gavs Anne Franks dagbok ut i sin helhet.

Boken innehåller en hel del om politik, kriget och judarnas situation, men det är mest vardagsbeskrivningar och tankar och känslor hos en ung flicka som fyller dagbokens sidor. En komplicerad relation till sina föräldrar, kärlek och sedan vänskap till Peter van Daan samt tankar om svartsjuka med sin syster är saker vi får läsa om. Vi får också en bra bild av hur det var att leva som gömda i flera år.

Jag är glad att jag äntligen tog mig till att läsa dagboken. Det hör definitivt till allmänbildningen att ha gjort det. Dessutom är det lite kvinnohistoria där vi får veta hur det ansågs att flickor skulle bete sig, och att detta kunde upprätthållas även om förhållandena var extrema.

Läs mer: Adlibris, Bokus (tillfälligt slut på båda ställena)

aug 18

Engelska eller svenska?

Jag har fått många tips om boken How to be av woman av Caitlin Moran. När jag gjorde en bokbeställning tidigare i år lät jag den följa med. Jag har haft den överst på att-läsa-listan så länge att jag nu nästan måste klassa den som en gammal surdeg. Jag fick en påminnelse om boken i somras (eller påminnelse och påminnelse, som ståendes på att-läsa-listan har den följt med mig överallt), när jag till min glädje kunde se att Bonniers gett ut den på svenska. Men jag som numer läser på engelska skulle inte gå och köpa den på svenska också, det var tanken. Nu har dock förlaget haft vänlighet att skicka boken till mig på svenska och den kom på posten igår. Så nu står jag här med det jobbiga valet: läsa på svenska och det går snabbare men jag missar kanske en och annan brittisk fyndighet eller läsa på engelska och det går för långsamt alternativt jag kanske missar mer än bara fyndigheter för att jag läser för slarvigt. Vad göra? Någon som kan vägleda mig?

aug 18

Bokbloggsjerka v 33 – recensioner

Veckans fråga på Annikas litteratur- och kulturblogg:

Nilmas bokhylla ställde följande fråga på sin blogg för en tid sedan: Stryker ni under eller antecknar i era böcker medan ni läser? Varför/varför inte? och hon fick ganska många svar.

Denna vecka tänkte jag spinna vidare på detta ämne genom att helt enkelt fråga hur ni gör för att komma ihåg saker som ni kommer på att ni vill skriva ett inlägg om i samband med t.ex. recensioner eller liknande.

Mitt svar är mycket enkelt. Nej, jag för inga anteckningar. Läser jag lyrik händer det att jag gör hundöron för mina favoritdikter om boken är min. Inga regler utan undantag dock, jag antecknar mina favoritcitat i citatböcker. Jag kommer ihåg det mesta och det jag inte minns är inte värt att ta med i recensionen 🙂 Inte så kul svar denna vecka.

Jag missade en desto roligare fråga förra veckan, så jag svarar på den också:

Vilka böcker tänker du inte läsa och varför? Ge exempel på tre stycken.

Illiaden och Odyssén: Jag klumpar ihop dem. De köptes under mitt första år i Göteborg på bokrean för att de ser bra ut i bokhyllan. De står fortfarande kvar och ska så får göra, men läsa dem har jag fortfarande ingen som helst lust till.

Varför gråter inte Emma? av Emma Jangestig: Jag skulle aldrig, aldrig, aldrig kunna läsa om någon som förlorat sina barn på ett sådant brutalt sett (Emma var mamma till Max och Saga som blev mördade i Arboga om någon har glömt det). Jag gråter nästan bara jag skriver om den här.

Mannen som kunde tala med hästar av Nicholas Evans: Jag har försökt. Det gick inte. Fattar absolut inte hajpen om en gång var.

aug 17

Två års fängelse för Pussy Riot

Den ryska aktionsgruppen Pussy Riot fick två års fängelse för huliganism i samband med en aktion i en katedral i Moskva i februari. Ett hårt slag mot yttrandefriheten såklart, men tyvärr inte helt oväntat. Ryssland är inte på väg att bli mer demokratiskt och domen idag bekräftar den bilden.

Jag har semester fortfarande och begav mig inte till Kungsholmen och Rysslands ambassad idag för att visa mitt stöd åt dessa fantastiska kvinnor som nu måste vistas i fängelse i två år. Det gjorde dock två av mina medarbetare, mina två rumskompisar. Se dem i rapport idag:

(Det funkar inte att lägga in klippet och medan jag jobbar på det så är här en länk: http://www.svt.se/wd?widgetId=23991&sectionId=534&articleId=242397&type=embed&contextSectionId=534&position=2 )

Inte bara demonstrerar de och säger kloka saker i TV, de gör också reklam för Liberala kvinnor. Jag är rörd. Tack Natalia och Hide för att ni visar hur liberala aktivister bör agera!

Free Pussy Riot!

Läs också vad kloka Amanda skriver på sin blogg Lindrig huliganism: 8:e augusti, 21:a juni

Läs mer: Aftonbladet, DN, Expressen, SR, SvD, SVT

aug 17

Parker, Dorothy; Dikter; 1944

En enda rosI boken En enda ros (1978) finns ett urval av Dorothy Parkers dikter och noveller. Den här recensionen avser dikterna i boken.

Dorothy Parker skriver på rim och det gör det så mycket lättare att läsa, tycker jag. Det blir ett flyt jag kommer in i och dras med i. Dessutom ger det oftast en lite humoristisk touch. Parkers dikter handlar ofta om henne själv, om kvinnor och män och om könsrollsrelaterade fenomen. Det är svårt att inte älska hennes dikter och några av de självironiska styckena är så roliga att jag nästan skrattade högt.  Dikterna från En enda ros var inte så många men gav mig mersmak och jag hoppas att det finns fler dikter av henne översatta till svenska. Om inte, så får jag låna hem några böcker på engelska.

Jag tackar alla som tipsat mig om Dorothy Parker. Hon är en feministisk poet och hon skriver feministiska dikter. Läs om du inte redan gjort det!

aug 16

Alltså Assange…

Ja, men då kan du ju leva i Ecuador där yttrandefrihet inte är en självklarhet. Var det inte det som var viktigt för dig? Nej, det viktigaste var att komma undan rättvisan trots att du påstår att du inte har något att dölja. Man får inte ligga med personer som inte vill och det är knappast obskyrt att kalla det våldtäkt, men om du inte har gjort dig skyldig till det så tål det väl att prövas i en domstol? Men nej, Sverige är ju ett feministisk Saudiarabien och du kommer att åka dit vare sig du är skyldig eller inte och dessutom kommer du att utlämnas till USA. Bättre då att bo i ett land där journalister fängslas och TV-kanaler stängs ner. Kommer du att fortsätta din kamp för yttrandefriheten där?

Läs också Oisín Cantwell i Aftonbladet. Jag tycker också att Julian Assange är ett fegt kräk.