sep 04

Jag har varit mamma i ett år

För ett år sedan föddes min och Andreas son Hugo och det har varit ett år fyllt av saker jag aldrig hade kunnat föreställa mig innan jag blev mamma. Allt är såklart inte en dans på rosor, men det finns en person i mitt liv som jag är beredd att göra allt för och som jag vet att så länge han finns kan jag inte vara olycklig. Jag är så glad och tacksam över att IVF-tekniken finns. Utan den hade denna underbara människa inte funnits.

Nu sussar han så sött i sin säng, men idag och i helgen har det varit full fart:

Från mormor och morfar fick Hugo en fin spis. Nu kan han leka med en helt ofarlig spis, med helt ofarliga tillbehör. Det är tveksamt om valet är enkelt för hans del.

Pappret och snörena är mer intressant än själva presenten. Men här har morbror Nils och moster Ana hittat på en riktigt kul sak. Bultbrädan är en succé!

Tårta var dock inte så stor succé till föräldrarnas stora lättnad.

På födelsedagsmorgonen gavs gåvor på sängen som sig bör. Här ses Hugo leka med sin säl och sina klossar.

Eftersom Hugo inte kan uttrycka sin önskan än fick han här en blandning av sina favoriträtter: Yoghurt med banan och mango-”sylt” och omelett. Detta skulle prompt blandas och inte ätas var för sig. Mamma fick inte heller mata. Vi får som vi vill, vi är ju ändå födelsedagsbarn.

sep 04

I min bokhylla – B

Jag går vidare och botaniserar i mitt fysiska feministbibliotek. B var en svår bokstav och jag hittade bara två olästa. Jag tog även med en av mina favoritböcker, som också börjar på B och står i min hylla.

Bara en flicka av Lise Nørgaard: Det ska bli superspännande att läsa denna fantastiska kvinnas biografi. Jag beställde den från ett antikvarat och den kom härom veckan.

Berättelsen om Esmara av Petra Östergren: Min man har läst den och sagt att den är bra och platsar bra i Feministbiblioteket. Jag har förgäves försökt få honom att skriva en gästrecension. Han gav mig istället boken och jag borde ta och läsa den snart.

Balkan Express av Slavenka Drakulic: En av de bästa böcker jag läst. Fruktansvärda berättelser från Balkankriget som trots det svåra ämnet inte är svåra att ta till sig. Slavenka Drakulic är en fantastisk journalist och författare och hon förtjänar allt beröm hon fått och mycket mer därtill.

sep 03

Tematrio v 36 – mansförnamn

Föga förvånande vill Lyran denna vecka istället för kvinnonamn i titeln, ha boktitlar med mansnamn. Lite svårt för en kvinnolitteratursbloggare om jag ska hålla mig till böcker som platsar här, men om jag går utanför blir det inte så stor utmaning. Jag hittade faktiskt tre i biblioteket!

Volmer av Lise Nørgaard: Boken som egentligen är en historia om två flickors uppväxt, bär titeln efter busungen Volmer som de både lärde känna och fascinerades av. Nørgaard beskrivning av borgarklassens inskränkthet är fantastisk och den kan vi också ta del av i TV-serien Matador (där många av karaktärerna från Volmer finns).

Alberte och Jacob av Cora Sandel: Första delen i böckerna om den norska kvinnan Alberte som flyttar till Paris och lever konstnärsliv och senare gifter sig och flyttar tillbaka till Norge. Jag älskade inte böckerna, men de hade något. Om inte annat så är det en del av den norska historien kring förra sekelskiftet fram till mellankrigstiden.

Lilith, Adams första hustru av Anita Gustavsson: En bok om den mytomspunna Lilith, som enligt legenden skulle varit gift med Adam före Eva. Hon var inte beredd att foga sig så hon fick lämna paradiset. Anita Gustavsson försöker ge liv åt henne. Kort sammanfattat var det ett ganska dåligt försök.

Och utan att jag visste ordet av det har jag tagit tre nordiska böcker från tre olika nordiska länder. Det finns ingen hejd på mitt Nordenintresse 🙂

sep 01

Bokbloggsjerka v 35 – Vad kännetecknar en svensk deckare?

Veckans fråga på Annikas litteratur- och kulturblogg:

Välj ett land och tala om för mig vad du tycker kännetecknar just det landets kriminalromaner.

Mycket svår – men kul! – fråga den här veckan. Jag kommer att välja svenska kriminalromaner och vad som kännetecknar dem är jag knappt en av de första att spekulera i. Vad ska jag då tillföra? Jag surfar unt lite och ser vad andra har skrivit. Lotten skriver om könsroller och tankar om barn som är närvarande i nordiska deckare. Monika skriver att svenska deckare är politisk korrekta. Sara tar död på myten att den svenske polisen alltid är alkoholiserad och missanpassad.

Jag skulle vilja säga att det i svenska deckare mer än i deckare från något annat land förekommer historier som går långt tillbaks i tiden. Det finns i andra deckare också, t ex Kvinna i grönt av Arnaldur Indriðason, En ovanligt torr sommar av Peter Robinson och några avsnitt av Morden i Midsomer. Men i svenska dussindeckare är det nästan standard. Ibland hänger bakgrundshistorien mycket löst ihop med huvudstoryn och det hela blir nästan skrattretande.

Detta var mitt lilla bidrag. Det finns såklart många, många fler saker om kännetecknar en svensk deckare. Nu ska jag surfa runt ännu mer och se vad ni andra har skrivit!

sep 01

Jag ska få träffa Leena Lehtolainen!

Finlands deckardrottning Leena Lehtolainen kommer till Sverige i slutet av nästa vecka och jag ska få möjlighet att träffa henne för en kort intervju. Det känns fantastiskt kul!

Jag har läst hennes tidigare deckare (alla som finns översatta till svenska) och i början av sommaren fick hon den stora äran att vara veckans feminist här på feministbiblioteket.  Tack vare att jag uppmärksammat henne hörde hennes svenska förlag, Bazar, av sig till mig och tyckte jag borde läsa hennes senaste bok, Var är alla flickor nu?. Jag hade läst den för länge sedan om det inte var för att posten där jag bor är undermålig och trots att förlaget skickat mig tre böcker har jag inte fått en enda. Nu läser jag den på utskrivna sidor. Njutningen blir inte total, men texten är ju den samma. (Om någon högt uppsatt inom Posten mot förmodan läser detta så: Skärp er! Jag bor i Hammarby Sjöstad och vill ha min post i tid!)

Jag har sett fram emot något nytt från Lehtolainen länge så det är med stor nyfikenhet som jag tar mig an hennes nya bok. Den handlar om hedersvåld och det känns som ett viktigt och angeläget tema. Boken har tagit henne sex år att skriva och det har varit ett tungt jobb som lett till att hon fått rasistiska påhopp. Som sagt, jag är mycket spänd på boken!

Jag kommer att publicera intervjun här på bloggen och jag kommer också att skriva en artikel till Tidningen NU. Självklart får ni ta del av allt. Kära läsare, är det något ni vill veta som ni vill att jag frågar om? Ge mig gärna input!

aug 30

I min bokhylla – A

Nu ska jag bli bokbloggare på riktigt känns det som. Jag hänger på olika utmaningar varje vecka, men än så länge har jag inte börjat genomgången av min bokhylla. Det blir nu ändring på det. Jag går endast igenom de böcker som står i det fysiska feministbiblioteket och jag kommer kanske inte att redogöra för alla böcker på varje bokstav. A var inte så lätt. Jag hittade endast dessa tre böcker där titeln börjar på A.

Arvet efter Hypatia av Margaret Alic: Boken handlar om kvinnor i vetenskapens historia. Det kanske inte är så märkligt att denna är oläst. Det är ofta den få stryka på foten för något som verkar mer intressant för stunden. Jag har dock inte för avsikt att för evigt låta den stå oläst.

Allt om kärlek av bell hooks: Jag blev mycket förtjust i bell hooks efter Feminism is for everybody, och beställde den här boken eftersom den 1 var på svenska och 2 kostade 29 kr. Jag ser fram emot att läsa den!

Allt för dig av Sheila O’Flanagan: jag fick tips av Feelgoodbibliotekarien när jag skrev om chick lit förra veckan. Jag sprang och köpte den när jag var tvungen att se om ryktet om mitt bokcitat stämde. Den ska jag läsa så snart alla recex är utlästa!

aug 29

Veckans feminist: Súsanna Helena Patursson

Susanna Helena PaturssonKort fakta

Född i Kirkjubøur på Färöarna 1864 och död på samma ort 1916.
Gav ut den första färöiska kvinnotidningen, Oyggjarnar (Öarna).
Skrev den första pjäsen på färöiska, Veðurføst.

Súsanna Helena Paturssons feministiska gärning

Súsanna Helena Patursson hade två börder som var engagerade i nationaliströrelsen på Färöarna. Hon gick mot sina bröder som talade till männen och startade en egen rörelse som riktade sig till kvinnor. Hon åkte som ung till Köpenhamn för att utbilda sig och återvände sedan till Färöarna. Hon reste runt i landet och uppmanade kvinnor att ta del av den offentliga debatten.

Hon skrev den första pjäsen på det färöiska språket, Veðurføst, som betyder ungefär Reseuppehåll på grund av dåligt väder. Pjäsen handlade om livet på Färöarna och kvinnornas syn på alkoholism och nationaliströrelsen. Hon skrev även en andra pjäs, men ingen av dem bevarades.

Hon startade den första kvinnotidskriften på Färöarna, Oyggjarnar (Öarna), och den kom ut första gången den 18:e april 1905 . Patursson skrev det mesta själv och det var mycket ett kvinnoperspektiv på den nationalistiska rörelsen, men innehåll även andra saker. Den förlöjligades av både anhängare och motståndare och det enda som finns bevaras är hennes recept och husmorstips och några dikter.

Súsanna Helena Patursson och jag

Jag läste först om henne på Wikipedia när jag sökte danska feminister och blev intresserad. Tyvärr fann jag att knappt något av henne fanns bevarat, men jag tänkte ändå att hon skulle få bli veckans feminist och då slog jag upp henne i mitt nordiska kvinnolitteratur-verk. Därifrån kommer det mesta av informationen till den här texten.

aug 28

Den brutala verkligeten – barn får inte bara vara barn

Ibland lever jag verkligen i min egen lilla bubbla och tror att allt har blivit så mycket bättre. På förskolan vi besökte igår (Jensen i Danvikstull) berättade personalen att de uppmuntrar föräldrar att inte klä sina barn i könsstereotypa kläder och att de gärna ser en liten herre komma dit i klänning. Det gjorde mig hoppfull och glad. Men så blir jag uppmärksammad på Facebook av min kusin som genom en annan hittat följande två pysselböcker:

Böckerna är skapade av Allis Öster och heter Min roliga blå pysselbok med klistermärken och Min glittriga rosa pysselbok med klistermärken. Den blå boken innehåller sex kapitel där barnen får lära sig om bondgården, vilda djur, bilar, stora maskiner, dinosaurier och rymden. Den rosa innehåller kapitel om Ord, Siffror, Djur, Form och färg, Leksaker och Hemma hos mig.

Ja, nu kommer du som skeptiker att rada upp argument för varför det inte finns något som helst upprörande i detta. Valfrihet att köpa vad man vill hör man ofta från folk som gillar könsuppdelat. Ett annat toppenargument är att efterfrågan styr utbudet. Och en tredje favoritargument är att alla är fria att köpa vilken av dessa böcker de behagar – oavsett kön.

Nu ska jag använda den lilla makt jag har att på min egen blogg prata skit om dessa pysselböcker. Inte förbjuda, inte tvinga någon, utan använda min blogg för att skapa opinion.

Allis Öster kom igen, är det verkligen 2012 att med en pysselbok riktad till flickor lära barn att städa och i en pysselbok riktad till pojkar lära barn om bilar och stora maskiner? Är det 2012 att tycka att flickor ska skolas att ta hand om hem och pojkar att ta hand om maskiner? Hur kan du försvara att tillverka böcker som bidrar till att låsa in våra barn i snäva könsroller? Hur tänkte du när du skulle göra pedagogiska pysselböckerna och valde att göra två istället för en och inte bara ändra på färgerna, utan också på innehållet? Behöver inte alla barn lära sig om samma saker? Är det tjejigt att städa? Osv osv osv i alla oändlighet.

Äh fy f-an. Barn får inte vara barn, de måste vara kön.

UPPDATERAT

Nu har förlaget tydligen dragit in böckerna. Skönt att opinion kan göra skillnad, även om det nu inte var detta inlägg som gjorde det den här gången (jag var för sent ute).

Och förlåt Allis Öster, jag har förstått att du är översättare och inte författare. Men frågorna kvarstår dock.

aug 27

Tematrio v 35 – kvinnoförnamn

Damerna först, säger Lyran och vill veta tre böcker med kvinnonamn i titeln. Här är min tematrio denna vecka:

När Lucy Sullivan skulle gifta sig av Marian Keyes: Jag recensera nu Keyes böcker i efterhand, men just den här måste jag nog läsa om för jag minns inte riktigt vad den handlade om. Efter lite googling så får jag en resumé: Lucy går till en spådam och får höra att hon inom ett år ska gifta sig. Det kunde inte vara mer fel, men en efter en slår hennes vänners spådomar in och Lucy träffar Gus. Vad ska ske? Jag minns att jag tyckte boken var rätt så trevlig.

Martha av Doris Lessing: Serien om Martha Quest som bor i den brittiska kolonin Sydrohdesia är ett gediget verk om en del av den brittiska och afrikanska historien. Jag tyckte om den till en början, även om Martha själv inte är en sympatisk huvudperson. Sista delen önskar jag nästan oläst, inte för att den var så bra, utan för att den spårade helt.

Jane Eyre av Charlotte Brontë: En bok jag borde recensera här. Det är en riktig klassiker, men jag tyckte att den var ganska seg, Jane var lite för pretentiös och karln hon får inte tillräckligt bra för henne. Alla ni som läst den och oavsett vad ni tyckte om den borde läsa Wide Sargasso Sea av Jean Rhys. Den handlade om Janes mans sinnessjuka fru och vad som gjorde att hon blev sinnessjuk.

aug 27

Republicans, Get In My Vagina!

Se den här otroliga fejk-reklamfilmen för republikanerna. Kvinnor som inte vill att staten ska lägga sig i vad som undervisas i klassrummen, men som tycker att staten givetvis är välkomna till varje kvinnas underliv.

Favoritcitat: Being a woman means having a vagina, but it doesn’t mean we want to have control of it.

Fruktansvärt kul.