Szymborska, Wisława; Dikter 1945-2002; 2003

DikterJag läste några av Wisława Szymborskas dikter före jul då jag ville läsa alla nobelpristagare på 90-talet. Jag blev helt hänförd och har länge tänkt att införskaffa mig ett ex av hennes samlade dikter. Jag fann på nätet att det finns dem som tolkat hennes dikter ur en feministisk synvinkel och då slog jag till. Om andra kan se feminism i hennes dikter, så ska väl jag inte vara sämre. Alla dikter är inte om kvinnor, men många är det, flera dikter är om henne själv som poet, hon hyllar både kända och okända kvinnor. Det räcker för mig och dessutom är Wisława Szymborska en av mina absoluta favoritpoeter.

Det finns så mycket att säga att jag knappt vet var jag ska börja. Jag har satt hundöron i boken för att markera mina favoriter. Hela boken är nu full av vikta hörn. Några favoritdikter om jag bara måste välja några få: Hanna (såklart), en dikt om en piga från 1957, Tyst minut för Ludwika Wawrzyńska, om en kvinna som omkom efter att ha räddat barn ur eld från samma år, Manlig skönhetstävlan med härlig ironi från 1962 samt Kvinnoporträtt om hur en rätt så vanlig kvinnas liv såg ut med barnafödande och jobb i hemmet från 1976.

Wisława Szymborskas Dikter är något alla borde ha i sina hem och plocka fram när man vill ha en liten mysstund för sig själv med härliga och tänkvärda dikter.

Läs mer: Adlibris, Bokus

Nørgaard, Lise; Volmer; 1970

VolmerJag upptäckte Lise Nørgaard på gymnasiet och läste både Sommargästerna och Volmer. Så många gånger har jag tänkt att läsa om Volmer, men aldrig kommit till skott. Jag tog mitt på ett antikvariat inhandlat ex av boken på danska och gjorde slag i saken efter att ha förstått att Nørgaard faktiskt är ”kvindesagskvinde”. Dessutom handlar boken om två flickors uppväxt i Danmark under mellankrigstiden och är således ett lite stycke kvinnohistoria.

Volmer är en riktig skitunge och det är kring honom som boken kretsar. Det är dock berättarjaget Lykke och hennes syster Agnete som är huvudpersonerna. Vi får följa dem från de är små flickor upp till vuxen ålder, men nedstampen i deras historia är när de kommit i kontakt med Volmer. Han är men mycket speciell ung man och när han är i närheten så vankas det bus. Lykke och Agnete är från en fin familj, men ingen av dem har en önskan att leva upp till överklassidealen om hur fina flickor ska bete sig. Till deras stora lycka upptas de under några år till Volmers innersta krets och genom det får de en mycket mer spännande uppväxt än de annars kunnat få.

Jag fullkomligt älskar Lise Nørgaard och Volmer är nog hennes bästa bok (ska läsa om Sommargästerna också och återkomma i frågan). Det som var extra roligt när jag läste den nu var att jag förstår att den har varit förebild när Nørgaard (som en av flera författare) skrev TV-serien Matador. Vissa har samma namn, men andra egenskaper: Fröken Möghe och Fernando Möghe (som inte är död i boken). Andra har andra namn, men känns väl igen av en Matadorälskare: Elisabeth Friis (Moster Agathe), Maude (Lykkes mamma), Hans-Christian (Lykkes pappa), Lauritz Jensen (Anders Jensen), Agnes (Jensens fru), Jörgen Varnäs (Farbror Hugo). Läs den och gråt av skratt!

Tematrio v 33 – titlar med efternamn

Idag efterlyser Lyran tre böcker med efternamn i titeln. Jag tänkte genast på Kim Novak badade aldrig i Genesarets sjö av Håkan Nesser och En dag i Ivan Denisovitjs liv av Alexander Solsjenitsyn, men när det nu finns tre böcker i mitt eget bibliotek så väljer jag dem:

Stalins kossor – Sofi Oksanen: En bok om hur det är att växa upp i ett rikt västland och ha rötter i Sovjetunionen. Det är inget man pratar om och samtidgt är det svårt att växa upp med halva sig själv hemlig. Huvudpersonen i Stalins kossor har ätstörningar och problem med nära relationer. Gripande och otroligt bra.

How Pearl Button was kidnapped – Katherine Mansfield: Novell om Pearl Button som är ett barn som blir kidnappad av två maoriska kvinnor på Nya Zeeland. Hon har aldrig sett varken svart människor eller havet förut, men trots det blir hon inte rädd utan tycker om att vara med maorierna vid havet. Fördomsfrihet genom ett barn. Fantastiskt!

Bridget Jones dagbok – Helen Fielding: En kompis till mig sa att hon tillhör Bridget Jones-generationen. Vi som älskade Stolthet och fördom och som drömmer om vår egen Mr Darcy, ja jag tillhör nog också den. Bridget Jones är helt fantastisk även om hon inte är jordens smartaste så lyckas hon ändå tillslut att reda upp sitt liv och få ett bättre jobb och trevligare pojkvän.

Tre efternamn, tre kvinnor/tjejer, tre kvinnliga författare och framförallt tre fantastiska verk! Nu ska jag ta och läsa Anne Franks dagbok, som jag skäms lite över att jag inte har läst.

Den stora tomheten – min OS-sammanfattning

OS är över och den stora tomheten har infunnit sig. Nu kan jag visserligen njuta av promenader i solen utan att vara rädd för att jag missar något, men det på kvällarna, när måste zappa planlöst mellan kanalerna och inte hitta nåt kul att titta på, kommer tomheten tillbaka. Nu är det många som tänker att jag är superpatetisk, men det bjuder jag på. Jag vet att många sportintresserade vet hur jag känner och känner likadant. Vi behöver dessutom inte gå omkring och gnälla så fort det är OS eller VM, utan bara njuta 🙂

Nu ska jag sluta gnälla och sammanfatta detta OS. Utan inbördes rangordning har ni här mina bäst- och sämstlistor:

Bäst:
* Usain Bolt. Såklart. Kommentarer överflödiga.
* Fredrik Lööf levererar äntligen. Som vi har väntat. Hur många gånger har vi inte suttit och spekulerat i att han kan slå till när inga andra guldchanser finns? Nu gjorde han det tillsammans med Max Salminen och visar att segling är en sport att räkna med.
* Lisa Nordén. Okänd sport. Okänt medaljhopp. Hon levererar.
* Sveriges handbollskillar. Skrällde när det gällde som mest.
* Sara Algotsson dricker inte hallonsaft. Kul med nya uppstickare som tar medalj även om det kändes som ett förlorat guld i början.
* Jessica Ennis vinner guld i sjukamp på ett övertygande sätt. Livet efter Klüft går vidare.
* Det är kallt och vissa kivnnor spelar beachvolleyboll i heldress. Moahahaha.

Sämst:
* Tessans diskbråck. Kommentarer överflödiga.
* Blå klossar. Brottning är obegripligt.
* Parterrlottning. Grekisk- romersk brottning är om möjligt ännu mer obegriplig.
* Guldmedaljörer gör Bolt-segergest. Varför sänka er till fans? Ni är ju också guldmedaljörer!
* Rolf-Görans Bengtssons häst skadar sig.
* Sveriges fotbollsdamer. De levererar inte. Presterar sämst när det gäller som mest.

Nu laddar vi inför Rio, men först vinter-OS i Sotji!

Stridsberg, Sara; Dissekering av ett snöfall; 2012

Medealand och andra pjäserPjäsen Dissekering av ett snöfall ingår i en samling, Medealand och andra pjäser (2012), men jag väljer att recensera varje pjäs var för sig.

Pjäsen handlar om drottning Kristina, men är förlagd till en modern miljö. Hon vill inte alls ha makt och vill definitivt inte gifta sig. Hon samtalar med sin mor, sin döde far och med ”makten”. I Stridsbergs version är den drottning Kristina-inspirerade huvudpersonen självständig, lesbisk och ointresserad av makt. Stridsberg har skapat en lite obstinat och bortskämd tonåring i rollen som konungaflickan.

Det feministiska budskapet är tydligt, nästan övertydligt, men jag tyckte ändå att den verkade spännande. Jag gillar idén att förlägga historiska personer och händelser till en modern miljö, vilket jag har sett flera gånger förut på teaterscener, men det kan då också, som sagt, bli en smula övertydligt budskap.  Jag ser att den går på Dramaten just nu. Kanske borde jag se till att gå och se den!

Läs mer: Adlibris, Bokus, Aftonbladet, DN, Expressen, SvD

Om pjäsen: SvD

Wägner, Elin; Selma Lagerlöf I & II; 1942-43

Selma Lagerlöf I & IIElin Wägner fick i uppdrag av Tor Bonnier att skriva en biografi över Selma Lagerlöf ett halvår efter att hon gått bort 1940. Det är lite speciellt att en framstående författare ombeds skriva om en författarkollega, men Wägner har gjort det mycket bra. Så bra att det ledde henne till Svenska Akademin som andra kvinna, efter just Selma Lagerlöf.

Elin Wägner och Selma Lagerlöf kände inte varandra speciellt väl, men de har träffats ett par gånger och Wägner har som journalist intervjuat Lagerlöf vid några tillfällen. Däremot levde de i samma tid och var engagerade i samma saker. Selma Lagerlöf var kvinnosakskvinna och slogs för kvinnors rösträtt, även om hon inte stod på barrikaderna lika mycket som Wägner. Wägner går genom Lagerlöfs liv, verk och politiska gärningar. Fokus ligger på litteraturen. Mycket ingående beskriver Wägner hur böcker vuxit fram och hur Lagerlöf arbetat med olika idéer och karaktärer.

Jag är mycket glad att jag begärda upp den här biografin från Stadsbibliotekets magasin i Stockholm. Den som slog mig först var att kärleken till Valborg Olander inte berörs, de är endast goda vänner. Istället pratar Wägner om att Lagerlöf inte var attraktiv på äktenskapsmarkanden för att hon var halt. Det var lite det som var charmen, att läsa en biografi skriven i en annan tid. En tid som var som den tid då Lagerlöf levde.

Läs även Wägnerfantasten Birger Schlaugs omfattande analys av boken.

Från fylle-Ukhov till guld-Ukhov

Med risk för att verka tjatig: Kvinnor och män behandlas inte lika. Jag vill att ni tar er en titt på youtube-klippet nedan. Det är en rysk höjdhoppare som helt uppenbart är full under en GP-tävling i friidrott. Den var i september 2008 och han var inte kapabel att genomföra ett enda godkänt hopp.

Efter denna pinsamhet var Ivan Ukhov inte den populäraste höjdhopparen band arrangörerna, men han var heller då ingen stjärna. Nu fyra år senare är han världens bästa höjdhoppare och André Pops skrattar lite efter OS-guldet igår och säger att han har ju ett förflutet, men det ska man inte prata om en dag som denna.

Nu vill jag ett ni funderar ett slag. Tänk er att Jelena Isinbajeva, världens genom tiderna bästa stavhopperska som tog brons i OS nu men guld för fyra år sedan, hade samma förflutet. Skulle vi då inte påminnas om att hon hade supit sig full under en tävling? Skulle hon över huvudtaget kunna vara en värdig guldmedaljör med den bakgrunden?

Det är hårda ord om doping och fusk, men en fylleskandal är inget det tjatas om. Varför? Jag tycker att Ukhov var en värdig vinnare igår, men jag tycker inte att vi ska förtiga hans misstag som ändå skedde under hans aktiva period för lite knappt fyra år sedan. Tidningarna gör det inte och det hedrar dem: Aftonbladet, Dagens Nyheter, Expressen. SVT berör det inte.

Stridsberg, Sara; Valerie Jean Solanas ska bli president i Amerika; 2006

Medealand och andra pjäserPjäsen Valerie Jean Solanas ska bli president i Amerika ingår i en samling, Medealand och andra pjäser (2012), men jag väljer att recensera varje pjäs var för sig.

Det var för pjäsen om Valerie Solanas som gjorde att jag lånade boken. Jag blev inte besviken. Det var en fantastisk pjäs om en psykiskt störd kvinna som inte viker en tum från sina ideal. I pjäsen ligger hon på sin dödsbädd och livet passerar revy genom olika scener. Det är inte en skönmålning av Solanas gärningar eller åsikter och det är inte heller en amerikans snyftare där hon förlåter sin far. Det är en stark berättelse om hur ett manssamhälle kan slå fruktansvärt hårt mot en individ.

Det var en pjäs där man småfnissar, men där skrattet definitivt fastnar i halsen. Det mest tragikomiska inslaget är Daddys girl, det Solanas kallar kvinnor som lever efter mansnormen, som skriver en avhandling om henne. Daddys girl påstår hela tiden att hon är på Solanas sida, men Solanas bara hånar henne och bryr sig inte om vad som kommer att skrivas om henne för eftervärlden. Daddys girl spelades tydligen av Alexandra Rapaport och det hade varit fantastiskt kul att se!

Läs mer: Dramaten, Adlibris, Bokus, Aftonbladet, DN, Expressen, SvD

Recensioner av pjäsen: SvD, Helsingborgs Dagblad

Veckans feminist: Berit Ås

Kort fakta

Född i Skarpaas, Norge 1928
Etablerade teorin om Härskarteknikerna 1976
Norges första kvinnliga partiledare (Socialistisk Venstre) 1975-76

Berit Ås feministiska gärning

Berit Ås är uppvuxen i en familj där båda föräldrarna jobbade. Annars var familjen traditionell när det handlade om könsroller. Hennes far sporrade henne att alltid göra sitt bästa, då han var en person som öppet visade att han inte trodde på henne. Det berättar hon till Ami Lönnroth i boken Förbannad blir jag ganska ofta. Hon ingick äktenskap med en man som hon älskade, men som hon inte lovade trohet. Hon kallar det att de hade ett kontrakt. Detta ska ligga bakom det rakt igenom lyckliga äktenskapet som varade livet ut (hennes make är nu död), om man får tro henne själv.

Hon utbildade sig till psykolog och hon har varit professor i socialpsykologi. Hon engagerade sig i politiken i mitten av 50-talet och det var Arbeiderpartiet som fick hennes engagemang. Det viktigaste för henne var kvinnornas situation. 1975 bröt sig ett antal socialister ur partiet och bildade Socialistisk Venstre. Där blev Ås den första partiledaren. Hon säger själv att hon gjorde sig omöjlig på posten och avgick två år senare.

Under tiden som verksam psykolog, kommunpolitiker och slutligen som partiledare kartlade Ås det som skulle bli känt som de fem ursprungliga härskarteknikerna. Med hjälp av sociala manipulationer såg hon hur män skaffade sig mer makt. Kvinnor osynliggjordes och förlöjligades och andra män hyllades och lyftes fram. Hon gjorde en kartläggning och sedan tog hon fram motmedel som man kan använda om man blir utsatt.

Berit Ås är fortfarande engagerad för kvinnor och kvinnors rättigheter.

Berit Ås och jag

Härskarteknikerna är något som jag tidigt kom i kontakt med i liberala ungdomsförbundet och kunskap om dem har gjort min politiska karriär lättare. Jag vet när jag blir utsatt och jag vet vad jag kan göra åt det, även om jag inte alltid väljer att göra det. Jag har dock inte vetat så mycket med om Berit Ås och därför var det spännande att läsa Ami Lönnroths intervju med henne. Jag är mycket imponerad över hennes jobb för jämställdhet, men när jag läste om henne så förstår jag hur oerhört långt ifrån varandra politiskt vi ändå står. Mycket gemensamt, men också mycket som skiljer oss åt.

Bok av Berit Ås som jag läst och recenserat

De fem härskarteknikerna 1975

Bok om Berit Ås som jag läst och recenserat

Lönnroth, Ami; Förbannad är jag ganska ofta; 2008

Tematrio v 32 – Titelgeografi

Idag vill Lyran veta te böcker vi läst som har en geografisk plats i titeln. Det var ganska klurigt men tillslut kom jag på tre böcker.

Marina Lewycka – En kort berättelse om traktorer på ukrainska: Kanske mer ett språk än en geografisk plats, men boken handlar om längtan efter ett land man flytt ifrån och därför får det räknas. Boken om den ukrainska invandrarfamiljen i England är fantastiskt bra, rolig och sorglig. Två systrar är huvudpersoner, en som är född och minns Ukraina och en som är förr i ett flyktingläger i Kiel och följaktligen inte minns sitt hemland.

Erlend Loe – Fakta om Finland: Jag älskade Loes böcker och kanske fotfarande älskar, men de blir på något sätt knepigare och knepigare för varje bok. Fakta om Finland är inte hans bästa, men en kul bok om en norsk man med skräck för förändring. Han tycker inte om vatten för vatten flyter och det som flyter förändras. Hans livsprov blir när han får ett uppdrag att skriva en faktabroschyr om Finland – ett land med 1000 sjöar.

Paul Auster – New York-trilogin: Det här är tre böcker, men får räknas i alla fall. Paul Auster är ingen som jag skulle ta och läsa om det inte var för att jag aktivt har försökt läsa klassiker.  Min man hävdade med bestämdhet att New York-trilogin definitivt var en modern klassiker. Jag är så glad att jag läste de tre böckerna (som inte har så mycket mer att göra med varandra än författaren och New York). Temat skulle man kunna sammanfatta som män på randen till galenskap.