Hemma från Marocko

En veckas charter i Marocko är till ända och jag är mycket glad över att vara hemma igen. Det har varit fantastiskt på många sätt, men också jobbigt ibland som det är att resa med barn. En lärdom att lägga på minnet, som jag faktiskt var medveten om innan vi åkte: man får det man betalar för. Resan inklusive flyg, hotell, utflykt till Marrakech med övernattning och transfer gick på ca 6000 kronor för hela familjen. Då ingick inga lyxhotell, vad bilderna än ville lura oss att tro. Jag förstod det som sagt redan innan, men det finns ju ändå ett hopp där att det ska vara precis lika fint på på hotellets bilder.

Far och son på stranden i Agadir

Stranden i Agadir är stor och härlig och några hotell har solstolar, men det finns även att hyra för dem som bor på att annat hotell (som vi). Det var stora vågor flera dagar och då vågade vi inte låta barnet bada. Resultatet var bara ett dopp var i havet. Vi är nöjda ändå för det var ganska kallt och dagarna var relativt korta.

Hugo softar vid poolen

Hugo var annars mycket nöjd med poolen och den fina trädgården på hotellet – som var precis så fin som på bilderna! Men poolen var inte uppvärmd så det var en utmaning att ta sig i varje gång, även för Hugo.

Hugo och mamma skrattar

Tack vare moderna uppfinningar såsom i-pad och wifi (något som tycks finnas överallt i Marocko och alltid är gratis och fungerar bra) lyckades vi få många trevliga kvällar på restauranger och barer. Här skrattar jag och Hugo år Mamma Mus kompis Kråkan säger ”Bajs är inte najs”.

Hugo och pappa i Medinans gränder i Marrakech

En resa till Marrakech såg jag naivt mycket fram emot. Naivt eftersom jag inte fattade hur det skulle bli att bo i Medinan mitt i smeten med en pigg treåring som mest av alt ville ta sig fram springandes. Moppar i helvetesfart och påflugna försäljare och ”hjälpsamma” män som bara stod och hängde i väntan på att lura någon turist på massor av pengar för att visa vägen gjorde att barn bäst tar sig fram ridandes på föräldrars axlar. Inte alltid till belåtenhet för någon av parterna.

Pappa och Hugo surfar på Riaden i Marrakech

Vår Riad som nåddes efter en lång labyrint av gångar (som på intet sätt var motofri) var inte alls så lyxig som bilderna på nätet sade. Men trevligt var det och det är minnet från bilden ovan som jag försöker att vårda när jag tänker på vår vistelse i Marrakech. Att poolen bara var en prydnad och att det inte fanns varmvatten var inte lika viktigt. Det VAR verkligen mysigt!

Jag i Marakechs gamla flickskola

Jag fick en stor portion kultur också i Marrakech (kulturjakt utlovas självfallet!). Här är jag i en underbart vacker lokal som en gång var Marrakechs första flickskola. Idag är det ett museum med bland annat samtida konst.

Hugo hittar vänner i Marrakech

Efter den kanske mer jobbiga än roliga utflykten till Marrakech var det nästan som att komma hem när vi kom tillbaka till Agadir. Vi slappade de sista dagarna (maken blev dålig så det passade bra att vi inte gjort oss några större planer). Här njuter jag av att Hugo fann två vänner i form av ett marockanskt syskonpar. De lekte, skrattade och härmade varandras ord och fraser, Jag skrattade så tårarna rann. En helt, helt underbar stund vid poolen.

Jag läste fyra böcker och därtill har jag läst ut ett par böcker till som jag inte skrivit om så jag kommer att varva recensioner och mer reflektioner från resan.

Veckans feminist: Fatima Mernissi

Fatima MernissiKort fakta

Född i Fez 1940.
Professor i sociologi.
Känd som kritiker av kvinnans roll i islam.

Fatima Mernissis feministiska gärning

Fatima Mernissi växte upp i ett harem i Marocko och om detta har hon skrivit i en självbiografi, Drömmar om frihet. Hon studerade statsvetenskap och sociologi i Frankrike och i Boston och är idag doktor i sociologi vid  Brandeis University i Massachusetts.

Mernissi har gjort sig känd som en muslimsk feminist och hon har ifrågasatt kvinnans roll inom islam. Hon har analyserat islam ur ett historiskt perspektiv och tycker att kvinnan har fått en för underordnad roll. I hennes bok Shahrazad reser väster ut beskriver hon sina tankar kring det men ifrågasätter också kvinnans roll i den västerländska kulturen. Här finns skönhetshets och annat som också låser in kvinnor.

Hon är författare till många romaner, faktaböcker och poesi.

Fatima Mernissi och jag

Jag läste Shahrazad reser väster ut för flera år sedan och tyckte om den. Dock tyckte jag då att hon lite blandade ihop det här med att det finns tvång både i den muslimska kulturen och i den västerländska. Kvinnor kan straffas för att inte bära slöja i vissa länder medan kvinnor i väst kan faktiskt välja att inte följa skönhetsnormer. Det är faktiskt en ganska klar skillnad, trots allt. Jag skulle gärna läsa om delar av boken för att se om jag har samma uppfattning idag.

Bok av Fatima Mernissi som jag läst och recenserat

Shahrazad reser väster ut 2001

Bloggpaus – På charter i Marocko

Imorgon åker jag med min familj på charterresa till Agadir i Marocko. Det kommer således att bli lite tyst här framöver. Nästa torsdag är vi hemma igen förhoppningsvis utvilade och med en hel del nya intryck i bagaget. Just nu är det enda som är lite jobbigt att jag håller på att bli förkyld. Men hellre förkyld i solen än i novemberregnet.

Ett inlägg om en marockansk feminist är förberett och kommer under veckan för att ni inte ska länga ihjäl er 🙂

För löpande uppdateringar om resan, följ mig på instagram.

Ses om en vecka!

Agadir

Agadir, kanske inte mitt drömresmål, men just nu absolut good enough. Dessutom är ett besök i Marrakech inplanerat och det ser jag mycket fram emot. 

Detta med utmaningar, läslängtan och ny livssituation

Jag älskar att läsa och jag älskar att vara lyte styrd när jag hittar nya böcker. Utmaningar och läslistor passar mig således utmärkt. Om det är någon som tyckt att det blivit lite för mycket av den vara här på bloggen på senaste tiden har dock alldeles rätt. Min nya situation som arbetssökande har varit lite jobbig att anpassa sig till och jag har svårt att fokusera när det kommer till läsningen. Flera recex har blivit liggande och det känns inte helt schysst mot förlagen.

Här är en ny prioritering i mitt läsande med fokus på läslängtan – som Bokmania sa redan i början på året.

Deutscher herbst

Jag skulle läsa tyskt, men det blev trist så jag började fokusera på alla EU-länder istället. Nu har jag dock fått en nytändning och den tyska hösten kommer nog pågå en bit in på nästa år.

EU-läsning

Så roligt och så min grej just nu. Ni kommer att fortsätta att få uppdateringar om EU-länderna i bokstavsordning.

Tretton nobelpristagare

Det är inte så roliga böcker vi läser just nu, men att ha hittat ett gäng som är villiga att läsa och diskutera alla kvinnliga nobelpristagare är verkligen hur kul som helst. Har inga planer på att minska ambitionsnivån där.

Klassiska kvinnor

Jag gjorde en ambitiös lista på ca 15 titlar och har läst alla utom fyra. De fyra kommer att få vänta lite till. Ingen kommer nog att ta mig för oseriös för att jag inte gör precis allt som jag säger att jag ska göra.

Världsutmaningen

Visst läser jag från så många länder jag bara kan, men nu är det slutfokuserat på det. Min egen lista som jag satte upp kommer inte helt att bli komplett, men sånt är livet.

All världens kvinnor i min bokhylla

Fem kvinnor från varje världsdel från min bokhylla skulle det bli. Det kommer att bli några luckor här och där och det kan jag leva med.

Tre på tre

Jag åtog mig att läsa tre tegelstenar och det har jag helt enkelt inte lust med. Så kan det bli ibland.

Tematrio v 46 – sjukdomar

Baby JaneSjukdomar är kanske inte ett så roligt tema för en tematrio, men livet är inte alltid så kul. Jag hoppas verkligen att Lyrans mamma kommer att bli frisk! Jag vet alltför väl hur det är att leva med sjuka närstående. Här är mina tre böcker med sjukdoms-tema.

Yu Gu – Bara ett skämt: Den kinesiska novell handlar om något så smaklöst som en kille som sprider ut att en kompis till honom har hiv. Synden straffar sig när har förstår att alla tjejer, inklusive hans egen flickvän, har legat med kilen i fråga. Han börjar då ångra sitt tilltag.

Sofi Oksanen – Baby Jane: En bok om psykisk ohälsa. Ett par i Helsingfors lever ett berg-och-dalbaneliv för att den ena har stora psykiska problem.

Kate Jacobs – Livets aviga och räta: En bok om stickning som utspelar sig i New York. Det är underbara skildringar som man kan känna igen sig i om man varit där. Allt är super feelgood till huvudpersonen får cancer. Det blir efter det en oerhört sorglig bok,

Recension: Deitmer, Sabine; Dominanta damer; 1994

Dominanta damerJag läste på svenska Wikipedia att Sabine Deitmer tillsammans med Ingrid Noll står för den feministisk inriktning inom deckargenren i Tyskland. Därför lånade jag Dominanta damer på biblioteket och var spänd på hur den skulle vara.

Beate Stern är kriminalkommissarie och får ett mordfall att lösa där en man hängts i en lada med läppstift runt munnen. Spåren leder så småningom till en liten bordell där mannens flickvän jobbar.

Dominanta damer var visserligen en feministisk deckare, men det var bland det sämsta jag läst på länge. Jag hade inte ens lust att veta vem som var mördaren, vilket är väl sämsta tänkbara betyg för en deckare. Den feministiska delen handlade dels om Beate som polis och dels om temat som var prostitution. Hela diskussionen kring prostituerade var mycket osvensk i negativ bemärkelse. Jag har så svårt för det där med att alla män går till horor och det är helt ok samtidigt som man ska diskutera problemen med sexköp. Delen med Beate som polis var väl övertydlig om att kvinnor visst kan, men det kanske var tidsandan då. Boken är skriven 1994 och det märks att den har 20 år på nacken. Den har verkligen inte åldrats med värdighet.

Sedan måste jag även kommentera formen. Deckare i jagform går bort. Jag har slutat att ha förståelse för det.

#berlinmuren: Boktips om muren och DDR

Mur av ljus i BerlinSåhär ser det ut i Berlin idag, 25 år efter att muren föll. Bilden kommer från den här sajten.

Jag avslutar temadagen om DDR och Berlinmuren med boktips. Precis som med filmerna så gäller här att jag vill ha mer tips på bra litteratur. Vad bara måste jag läsa? Lämna förlag i kommentarsfältet.

Böcker jag läst och recenserat

Slavenka Drakulic – Hur vi lyckades överleva kommunismen med ett leende på läpparna: Drakulic är från Kroatien men i den här reportageboken finns berättelser från hela Östblocket. Författarens tes är att systemet brakade samman för att de inte kunde hålla folket med nödvändiga saker som toapapper och bindor.

Helga Hirsch – Endlich wieder leben: En mycket fin skildring av kvinnor på båda sidor av det som skulle bli muren. Det är efterkrigstid och 50-tal. Tyvärr finns boken bara på tyska.

Yoko Tawada – Det nakna ögat: Japansk/tysk författare skriver om en vietnamesisk ung kvinna som lockas att hoppa av på en resa till Östberlin. Det blir inte som hon tänkt sig.

Christa Wolf – Der geteilte himmel: Om en kvinna som väljer att stanna i öst när hennes kärlek flyr till väst.

Christa Wolf – Liksom levande: En kvinna ligger på sjukhus och världen håller på att förändras utanför fönstren.

Böcker jag har läst

Tomas Brussig – Hjältar som oss: En kukfixerad kille vet varför muren föll – det var för att han efter en operation tillfälligt fått ett mycket stort könsorgan och valde att visa den för en stor folksamling vid muren. Efter det rasade den.

Böcker jag vill läsa

Susanne Fritsche – Die Mauer ist gefallen

Anna Funder – Stasiland

Judith Schalansky – Atlas över avlägsna öar

Judith Schalansky – Giraffens hals

Ett urval andra bra böcker och noveller om livet bakom järnridån

Gabriela Adameşteanu – Östra Station Rumänien

Slavenka Drakulic – Café Europa Flera länder i Östeuropa

Petra Hůlová – För medborgarens bästa Tjeckien

Vanda Juknaitė – Glaslandet Litauen

Viivi Luik – Historiens förfärande skönhet Estland

Inta Ruka – People I know (fotobok) Lettland

Lidia Tjukovskaja – Det tomma hemmet Ryssland/Sovjetunionen

Oksana Zabuzjko – Fältstudier i ukrainskt sex Ukraina

#berlinmuren: Film- och TV-tips om muren och DDR

Nu är det dags att tipsa om film och TV-program om DDR och muren. Jag vill gärna ha fler tips så bring it on i kommentarsfältet!

Ni som inte sett Weissensee, en TV-serie om två familjer i stadsdelen Weissensee i Berlin. Ena familjen är högt upp i nomenklaturan och pappan och en av sönerna jobbar inom Stasi. Den andra familjen består av mor och dotter som är oppositionella, var och en på sitt sätt. Intrigen bygger på kärlek mellan en av sönerna i Stasi-familjen och dottern i den andra familjen. Extra komplicerat är det för att mamman har haft en relation med pappan i Stasi-familjen. Mycket bra om förtryck och hyckleri.

Se trailer för första säsongen:

Good bye Lenin är en klassisk film. Ni som inte har sett den än bör göra det. Det är en rolig film om den rättrogna kommunisten som vaknar upp ur koma när allt är förändrat. För att hon inte ska få en chock låtsas familjen att allt är som vanligt.

De andras liv är nog en av de bästa filmer jag har sett. Där får vi möta Stasiagenten som någon gång av oklar anledning ruttnar på sitt jobb. Det räddar en oppositionell mans liv.

Go trabi go tyckte jag var en smårolig film om en östtysk familj som åker på bilsemester till Italien i en Trabant.

Och aporpå film tycker jag att du ska se denna korta snutt som Google gjort för att hedra dagen:

#berlinmuren: Veckans feminist: Christa Wolf

Christa WolfKort fakta

Född 1929 i Landsberg an der Warthe i nuvarande Polen, död 2011 i Berlin.
DDR:s kanske mest kända författare.
Slog igen om med Der geteilte himmel 1963.

Christa Wolfs feministiska gärning

Christa Wolf föddes i den delen av Tyskland som efter andra världskriget blev Polen. Hon fördrevs tillsammans med sin familj till dagens Tyskland och de slog sig ner i norra DDR.

Wolf studerade germanistik på universitetet i Jena och Leipzig. Hon fick sitt stora genombrott som författare 1963 med boken Der geteilte himmel (Den delade himlen). Den handlar om ett par där den ena väljer att fly till väst och den andra blir kvar i DDR. Hon har skrivit många fler böcker efter det och var en erkänd författare i DDR. För att bli publicerad och inte censurerad gällde det att inte vara så kritisk till regimen i böckerna och Wolfs böcker har klarat granskningen, vilket jag har förstått att hon i efter hand fått kritik för när hon velat framstå som en regimkritiker efter 1989 (källa till det är mina minnen från föreläsningar på universitetet, se Christa Wolf och jag nedan).

Hennes feministiska genombrott var boken Kassandra från 1983 som blev en viktig bok för kvinnorörelsen i DDR. Läs vad Bokmoster skriver om den här. Hon kritiserar i den boken patriarkatet genom historien och lyfter fram kvinnorna som inte haft mycket makt.

Det har kommit fram att Wolf varit Stasiagent. Efter det avslöjandet flydde hon till USA med familjen. Senare har det framkommit att hon även själv varit föremål för övervakning. Om det har hon berättat i boken Vad blir kvar från 1990.

Christa Wolf och jag

Jag hörde talas om henne första gången på en tyskalektion på universitetet. Då handlade det om så kallad Wendeliteratur, litteratur efter murens fall. Jag antar att det var boken Was bleibt? (Vad blir kvar) som jag så gjorde anteckningar om. Det var där jag vet att hon nämndes bland dem som fått kritik för att de efter Die Wende blivit så kritiska mot allt som varit när de under alla år av censur passerat granskarna och blivit utgivna.

Det blev Der geteilte himmel som jag köpte i Berlin 2013 och som jag läste först. Jag tyckte att den var oerhört svår och efter att ha läst ytterligare en bok av Wolf så har jag förstått att det nog är så att hon är en svår författare. När jag nu skriver om henne så blir jag sugen på att läsa mer, men vet inte om jag kommer att orka.

Böcker av Christa Wolf som jag läst och recenserat

Det geteilte himmel 1963

Liksom levande 2002

#berlinmuren: SVT:s öppna arkiv

Det är spännande att gå tillbaka till tiden som var då, för 25 år sedan nr muren precis öppnats. Det som jag bara minns som flyktiga fragment från min barndom finns nu i SVT:s öppna arkiv. Det känns verkligen mäktigt att idag kunna titta på inslagen och ha hela facit i hand.

Jens Christian Brandt skrev en artikel i DN vid 15-årsfirandet av murens fall, Festen vi missade. Där sparar han inte på krutet vad gäller kritik mot Sveriges agerande. Neutralitetspolitiken var onekligen märklig och du kan själv se i inslagen jag länkar till nedan att det inte bara är glädje utan också mycket oro inför förändringen.

Det känns såklart konstigt att muren sågs som stabilitet och att både statsministern och experter varnar för att bli alltför glada och euforiska över det som hänt. Dessutom säger SVT:s expert i ett av inslagen att en återförening knappast är tänkbar förrän först om tio år. När vi nu vet att en återförening skedde mindre än ett år efter murens fall, känns det nästan skrattretande.

Jag håller med Jens Christian Brandt mycket i det han skriver och det är en tänkvärt artikel. Med tanke på hur Sverige var då och hur det politiska klimatet såg ut så var det inte konstigt att det fanns en stor oro. Den slutsats som jag drar är att vi måste komma så långt bort från neutralitetspolitiken vi kan och alliera oss med demokratier. Nato känns alltmer självklart en dag som denna.

Se inslagen:

Rapport 10/11 1989

Aktuellt 10/11 1989