Fifty shades of Grey av E L James är en av de senare årens mest uppmärksammade böcker. Bland alla högljudda reaktioner har det funnits några sansade. En mycket välskriven kommentar är Fifty shades of feminism. Redaktörerna Lisa Appignanesi, Rachel Holmes och Susie Orbach har samlat femtio kvinnor som alla personligt berättar om varför just de är feminister och varför feminism är viktigt och självklart för dem.

Det är inte lätt att göra en antologi med femtio bidrag, men redaktörerna lyckas med att inte få resultatet att framstå som rörigt utan i stället angeläget och relevant. Jag kommer att tänka på budskapet i Belinda Olssons tv-program Fittstim. Har feminismen gått för långt? Handlar jämställdhetskampen om att få bada utan överdel, gå naken i moskéer eller inte tala om för sitt barn vilket kön de har? Nej. Fifty shades of feminism visar att det är precis tvärtom. Feminism behövs. I näringslivet, inom kulturen, i politiken men också för att hjälpa kvinnor som uppehåller sig i ett land illegalt eller bara långt ifrån sin familj för att dra in pengar.

Siri Hustvedt, som är gift med författaren Paul Auster, berättar om hur olika hon och hennes man blir behandlade i författarvärlden. Jeanette Winterson skriver om den ökade sexualiseringen i Storbritannien och hur många unga kvinnor säljer sig på olika sätt. Hon kallar sitt bidrag för Porn is not sex. För Elif Shafak är det viktigt att alla jobbar för att lösa upp könsrollerna, eftersom de gör såväl kvinnor som män, heterosexuella som homosexuella, olyckliga.

Det är inte bara de stora författarna som imponerar. Jag tyckte mycket om att läsa om kvinnor i näringslivet; hur de kämpar för rätten att få vara mammor och jobba, eller att helt enkelt inte behöva berätta om de planerar att skaffa barn eller inte. Det är mycket viktiga berättelser, som vi här i Sverige också har nytta av att läsa. Men som så ofta när jag läser feministiska skrifter från USA eller Storbritannien så känns det faktiskt som att vi har kommit lite längre. Vi har bättre och billigare barnomsorg, fler föräldralediga pappor och helt andra möjligheter att kombinera barn och karriär.

Fifty shades of feminism framstår varken som höger eller vänster, utan ger snarare en heltäckande bild av vad feminism innebär. Jag som liberal kan ställa mig bakom huvudbudskapet: Feminism är många olika saker och det finns fortfarande mycket kvar att göra. Feminism handlar inte om att motarbeta varandra eller skuldbelägga andra för ovidkommande saker som smink och rakade armhålor.

Jag misstänker att en svensk variant av bokprojektet skulle stapla den ena vänsterfeministiska berättelsen på den andra. Jag skulle gärna se en svensk version. Bland femtio nyanser av feminism borde även den liberala feminismen ha en plats.

Läs mer: Adlibris, Bokus, Magasinet Neo