nov 27

#tbt: Feministbrud på charterfest

Jag är ju nyss hemkommen från en charterresa till Marocko och därför tänkte jag tillägna dagens #tbt just charter. En gång bodde jag i en studentkorridor och vi hittade på mycket kul tillsammans. En iskall dag i januari 1997 ordnade vi en charterfest. Alla klädde sig i turistiga kläder och solglasögon och så hade vi knytkalas med mat med mycket ananas i. Lyckat såklart!

Hanna och Emma på charterfest

Jag hoppas att Emma inte misstycker att hon fick vara med på bild här på bloggen. Hon är ju gömd bakom solbrillor och ser liiiite annorlunda ut idag, nästan 20 år senare (och det gör väl jag också?).

nov 25

Recension: Dunham, Lena; Not that kind of girl; 2014

Not that kind of girlJag är en av få personer som inte sett Girls, trots att jag fick säsong ett i födelsedagspresent för ett och ett halvt år sedan. Inför läsningen av Lena Dunhmas Not that kind of girl (Norstedts) började jag tittade på serien.

Lena Dunham berättat naket och osminkat (klyschigt jag vet, men ni fattar vad jag menar) om sitt liv och sin uppväxt. Hon skriver fritt om droger, sex och utseendefixering. Det är meningen att hennes bok ska vara en alternativ förebild för Dunham är inte pinnsmal (hon kallar sig själv tjock, men det är verkligen att ta i) och hon är bara sig själv.

Jag känner inte igen mig ett dugg i Not that kind of girl, så den alternativa tjejen var helt enkelt inte jag. Therese Boman har skrivit mycket bra om boken i Expressen där hon bland annat säger:  just nu anses Lena Dunham liksom vara mest relaterbar av alla kvinnor på marknaden. Men för den som inte skrattar igenkännande åt Lena Dunham kommer hon bara att utgöra ännu en omöjlig bild att förhålla sig till. Och jag håller verkligen med om fortsättningen: Jag tänker: tack Gud för att jag inte längre är i en ålder då jag behöver bekymra mig över att jag inte på något sätt påminner om henne.

Jag tyckte att det var en bra bok, intressant och rolig, men det var inte en bok jag nickade igenkännande till. Det är en uppväxtskildring om en ung tjej och det är bra att det finns alternativ till någon slags norm. Men mig handlade det som sagt inte om. Och serien är helt ok, men igenkänningsfaktorn är ganska låg även där. Jag gillade Sex and the city och Girls är ju definitivt mer verklighetstrogen, men massor av sex finns ju där också, men nu med pengaproblem istället för 3000 kronors-skor. Lena Dunham är cool och jag gillar henne och boken för att hon är hon och nöjer mig med det.

Läs mer: Adlibris, Bokus

nov 25

Bredvidläsning: Upptäckten av currywursten av Uwe Timm

Upptäckten av currywurstenEftersom jag har tysk höst här på bloggen passade jag på att köpa lite pocket i Thorén och Lindskogs monter på bokmässan. Uwe Timms Upptäckten av currywursten har många bloggare jag litar på gillat så den fick följa med till Marocko.

Enligt Timm är det Lena Brücker, av allt att döma en fiktiv person, som strax efter andra världskriget uppfann currywursten i Hamburg. Bokens berättare beger sig till hennes ålderdomshem för att ta reda på hur. Vi får höra en historia om hur Lena Brücker gömde en ung desertör i maj 1945 och sedan inte talade om för honom att kriget var slut för att hon både skulle sakna sällskapet och sexet. Hur har detta med currywursten att göra? Det kommer, men du får vänta till slutet och det tänker jag inte avslöja.

Jag gillade denna korta humoristiska roman. Lena Brücker var en rolig bekantskap och ett fint kvinnoporträtt. Fastän hon var oerhört självisk och ville njuta av sin unga soldat mer än nödvändigt så var hon också en kvinna som fallit offer för en man som inte respekterade henne. Någonstans fanns det en liten förståelse för att hon ville njuta av livet så länge som möjligt.

Läs mer: Adlibris, Bokus

nov 24

Tematrio v 48 – Naturskildringar

Kvinna i bad Anna Clarén

Underbar naturbild av Anna Clarén.

Eftersom Lars Lerin vann Augustpriset för sin Naturskildringar vill Lyran att veckans tematrio ska handla om just naturskildringar. Här är tre bra böcker med fina naturskildringar:

Väggen av Marlen Haushofer: Jag måste ta samma bok som Lyran, för Väggen var en enastående naturskildring och så fantastiskt bra bok.

People I know av Inta Ruka: En fotobok från Riga med underbara bilder av människor i en sovjetisk stadsmiljö.

Close to home av Anna Clarén: En svensk fotobok om livet nära sin familj och naturen. Helt underbara bilder!

nov 24

Recension: Bouraoui, Nina; Pojkflickan; 2000

PojkflickanJag läste Nina Bouraouis Pojkflickan på min semester direkt efter Lars Bill Lundholms Citymorden och skillnaden var slående. Jag gör inte Lundholm rättvisa om jag jämför honom med Bouraoui, men det ger en hint om vilken typ av litteratur jag föredrar att läsa. Jag har helt enkelt tröttnat på dussindeckare, till och med på semestern.

Pojkflickan är en självbiografisk roman om Bouraouis uppväxt i Algeriet och Rennes i Frankrike. Som titeln antyder så är det en bok om att identifiera sig som något annat än de gängse könsrollerna. Det är också en bok om att inte veta vilket land man tillhör. Är jag en flicka eller pojke, algerier eller fransyska, frågar sig huvudpersonen. I Frankrike är hon invandrare och i Algeriet bland algerier fransyska och bland fransmän algerier.

Nina Bouraoui skriver med ett poetiskt språk och fångar väl upp känslan av att inte passa in i någon slags mall och att hela tiden känna utanförskap. Både könstillhörigheten och etniciteten beskrivs mer som hinder än som möjligheter och det borde få alla att tänka till om hur stora behov vi har av att definiera varandra. Vi skulle alla må bra av att bara få vara, men det finns fack som vi förväntas att passa in i och så länge de finns kommer alla som inte passar in att känna sig utanför.

Lär mer: Adlibris, Bokus

nov 23

Sisterhood of the World Bloggers Award – igen

När jag var i Marocko ställde Lyran ett antal frågor och nominerade mig till Sisterhood of the World Bloggers Award. Jag är världssämst på att utmana vidare, men här kommer i alla fall mina svar om än något sent:

1. Vilken är den bästa klassiker du läst?

Purpurfärgen av Alice Walker är en riktig bra bok om svarta i USA. Det jag alltid bär med mig är när den bedragna hustrun lär sig läsa av mannens älskarinna, en kvinna som också ska lära henne upptäcka sexuell lust.

2. Vilken romanfilmatisering tycker du blev riktigt bra?

Stekta gröna tomater är en av mina favoritböcker, men faktum är faktiskt att jag såg filmen först. Jag älskar både filmen och boken och tycker att filmen fångat upp det viktigaste.

3. Och vilken filmatisering tycker du misslyckades?

Jag läste boken Vem vill bli miljardär? och älskade den. Det tog ett tag innan jag fattade filmen Slumdog millionaire byggde på den boken. Jag sprang då genast och hyrde den när det gick upp för mig, men blev grymt besviken. Bara det att de kokade ner två tjejer till en gjorde mig helförbannad. Allt måste faktiskt inte romantik, det kan vara vänskap också.

4. Vilken Nobelpristagare är din favorit?

Pearl Buck brukar jag nämna i sådana här sammanhang, dels för att hon är så otroligt bra, men också för att hon är lite okänd och bortglömd. Det finns många favoriter bland nobelpristagarna, men jag väljer att svara Buck.

5. Vem borde få Nobelpriset nästa år?

Assia Djebar är mitt tips år efter år och jag hoppas verkligen att det är hennes tur nästa år!

6. Vilken bok skulle du vilja rekommendera just mig?

Jag vet att du gillar klassiker och om du inte har läst den så tror jag att Pennskaftet av Elin Wägner från 1910 skulle passa dig bra.

7. Vilken litterär figur skulle du vilja äta middag med?

Jag skulle gärna sitter ner och diskutera sport med Ginny Wiesley!

8. Vilken författare skulle du helst vilja spökskrev dina memoarer?

Jag vet inte om jag skulle vilja det egentligen, men Lena Dunham skulle nog kunna hotta upp dem och addera lite mer spänning och passion så att de kunde bli mer intressanta 😉

9. Vilket kulturevenemang skulle du helst vilja gå på nästa år?

Bokmässan! Jag älskar bokmässan och jag bara måste åka dit nästa år också.

10. Vem skulle du vilja skrev ett gästinlägg på din blogg?

Varför inte du, Lyran?

nov 23

Recension: Lundholm, Lars Bill; Citymorden; 2014

CitymordenJag blev kontaktad av förlaget Lind o co för att de tyckte att Lars Bill Lundholms nya deckare Citymorden hade ett tema som skulle kunna passa min blogg. Jag har läst honom förut och dessutom skulle jag ju på semester så jag tackade ja till att läsa den.

Tre nittonåriga tjejer begår fasansfulla rån och mord i Stockholms innerstad, bland annat i en tunnelbanevagn. Polis Axel Hake, som sin vana trogen har personliga relationsproblem, sätts på att lösa fallet. En av mördarna, Petra Berg, är polisaspirant och tar plats i utredningen. Det är upplagt för ett rafflande drama.

Jag kan se det feministiska i den här historien. Det är kanske inte feministiskt att kvinnor är mördare, men det är feministiskt att utplåna könsroller och låta kvinnor även inneha de onda rollerna. Men de annars så ombytta rollerna i Lundholms böcker att det är Axel som är den osäkra och hans särbo Hanna som är den som har övertaget i det privata förhållandet, är i den här boken helt ändrat. Jag gillar att författare leker med könsrollerna och det ska Lundholm ha eloge för.

Annars så lämnar den här deckaren en hel del att önska. Det som skulle kunna bli så spännande med en av mördarna i den innersta kretsen blir bara platt fall på slutet. Det verkar nästan som om författaren hade lite bråttom på slutet.att få ihop det. Dessutom är motivet för alla morden tämligen vagt och jag förstod aldrig riktigt orsaken bakom alla eras handlingar och är det något jag inte gillar med deckare så är det en massa lösa trådar eller i alla fall trådar med tveksamma lösningar. På min lista över saker jag inte gillar med deckare borde jag lägga till: 16. Huvudpersonen blir själv indragen i historien och hens och hens familj kidnappas eller hotas att dödas/skadas allvarligt. Sammanfattningsvis kan jag säga att Citymorden är en dussindeckare som inte kommer att lämna några djupare spår.

Läs mer: Adlibris, Bokus

UPPDATERAT

Varning för spoilers i kommentarerna!

nov 22

Julkalender 2014: Litterära feministiska förebilder

Krans 1Nu är det klart att årets julkalender på Feministbiblioteket blir litterära feministiska förebilder. Det ska helst vara kvinnor i litteraturens värld (jag har inte bestämt mig för om det kommer att få vara med någon feministisk man).

Jag har säkerligen inga problem att fylla 24 luckor med detta tema, men jag vill ändå höra vilka ni skulle vilja läsa om.

Pippi, Lisbet Salander eller Hermione? Eller kanske någon mer okänd? Det ska vara blandat högt och lågt och känt och okänt.

Ge mig jättegärna input!

nov 22

Recension: Chavez Perez, Inti; Lätta sexboken; 2014

Centrum för lättläst Lätta sexbokenhar ett uppdrag av regeringen att jobba ”för alla medborgares rätt till böcker, nyheter och information utifrån var och ens förutsättningar”. I år gav de ut en bok om sex på lättläst svenska, Lätta sexboken skriven av Inti Chavez Perez.

Det är inte bara ungdomar som har svårt att läsa långa texter, men målgruppen för Lätta sexboken främst är ungdomar. Författaren går igenom allt från kroppen och sex till fördomar och normer. Alla sexualiteter från plats och författaren lägger inga värdering i vilken typ av sex som är bättre än någon annan utan han ger tips och råd om hur man bäst skyddar sig och inte skadar sig hur man än väljer att ha sex. Råden är sakliga och aldrig värderingsstyrda.

En som är van vid att läsa böcker skrivna på traditionell svenska kan lätt få ett första intryck av att det är lyrik eftersom raderna är korta och meningarna likaså. Men allt är anpassat efter att alla ska kunna förstå och ta till sig. Jag har själv gått kurser på Centrum för lättläst och det är extremt nyttigt, även om min publik i mitt dåvarande jobb eller på bloggen inte främst är personer med lässvårigheter. Alla tjänar på att förenkla sitt språk, i alla fall vi som skriver för webben.

Lätta sexboken är en riktigt bra bok om sex och samlevnad. Jag är otroligt imponerad och ställer in mitt ex i sonens bokhylla i väntan på att han han ska bli äldre och behöva den. Sara Telemans illustrationer är också fantastiska och funktionshindrade och rasifierade får plats utan att de nödvändigtvis nämns extra i texten. Meningen är att boken ska vara fördomsfri och att alla ska få plats och jag måste säga att författaren har lyckats mycket bra. Jag ger den stående ovationer!

Läs mer: Adlibris, Bokus

nov 21

Recension: Rusch, Claudia; Honeckers kanderade äpple; 2003

Honeckers kanderade äppleClaudia Ruschs självbiografiska roman Honeckers kanderade äpple från 2003 är en personlig berättelse om livet i DDR både före och strax efter murens fall. Jag fick tips om boken efter min besöksmässigt lyckade temadag om muren den 9 november i år.

Rusch berättar oerhört humoristiskt om sin barndom och uppväxt, först vid den östtyska Östersjökusten och sedan i Berlin. Hon var dotter till oppositionella och lärde sig tidigt att hata regimen och Stasi. Men hon fanns sig tillrätta i samhället och gjorde allt för att få ta studenten så att hon senare skulle kunna studera vid universitetet, inklusive att engagera sig i skolans lokala FDJ-klubb (Freie Deutsche Jugend). Hennes mål var hela tiden att plugga utomlands, långt bort från DDR. Där hon tog studenten 1990 var alla hennes planer meningslösa, hon kunde göra vad hon ville utan att behöva fly, gifta sig eller skiljas från sina föräldrar för gott.

Jag älskade Honeckers kanderade äpple från första stund. Det är så roligt skrivet och Rusch har en en stor distans till uppväxten i en diktatur. Jag både skrattade högt och faktiskt grät en hel del på många sällen så det är verkligen en bok som berör. Med tanke på att det är 25 år sedan Berlinmuren revs och jag har tyskt tema på bloggen den här hösten så var detta precis vad jag letade efter. Mer passande bok är nog svår att hitta. Jag hoppas att Claudia Rusch skriver fler böcker för jag vill ha mer av henne!

Läs mer: Adlibris, Bokus