dec 07

Andreas Ericson goes Stina Wirsén

Andreas EricsonMin man Andreas Ericson, alias @neo_andreas är ett geni. När jag inte orkar kommentera det politiska läget i Sverige just nu leker han Stina Wirsén på Twitter och formulerar läget i ganska många tweet.

Anders Hultman har varit så vänlig att göra en storify på tweeten, men eftersom jag inte har något bra bildredigeringsprogram för tillfället har jag klistrat in hela berättelsen här.

Vem tar ansvar?

titta en sosse! hen bygger. en regeringspolitik.

och en vänsterpartist. som vill vara med. men det får hen inte.

”åh vilken dum-dum sosse!” så säger vänsterpartisten.

”jag ska bygga med miljöpartisten! bara med hen!” så säger sossen.

men regeringspolitiken går ju sönder! i riksdagen!

”ni måste vara med!” så säger sossen.

titta! fyra allianspartiledare! ska de få vara med?

”nej, bara ni!” så säger sossen. ”inte dom! och det är jag som bestämmer!”

”åh vilken dum-dum sosse!” så säger alliansledarna.

”får jag vara med?” så frågar sverigedemokraten. ”nej!” så svarar alla.

men vad gör sverigedemokraten nu! man får inte fälla en budget så, eller hur?

vilken ledsen sosse. och vilken ledsen allians.

men vad gör alliansen nu? man får inte försöka ta makten, eller hur?

”åh, vilken dum-dum allians!” så säger sossen.

”åh vilken dum-dum sosse!” så säger de fyra alliansarna.

”du får inte vara med!” så säger alliansen till mp. ”det får hen visst!” säger sossen. ”det är någon av er som måste lämna kompisarna!”

”får jag vara med nu?” så säger sverigedemokraten. ”nej!” skriker alla.

men vad gör sossen nu! man får inte utlysa extraval, eller hur?

titta vilken ledsen sosse! och vilken ledsen allians! och vilken ledsen miljöpartist!

men titta! vilken glad sverigedemokrat! nu får hen bygga. ensam.

sossen gråter. det gör ont på sossen. på alliansen med.

när ska det gå över? när ska det bli bra?

Här kan du läsa alla tweet som storify.

 

dec 07

Recension: Dyens, Dominique; Smitning; 2009

SmitningJag gick förbi bokförlaget Sekwas monter på bokmässan och köpte lite böcker. De ger ut böcker av franskspråkiga författare och jag passade nu på att läsa Smitning av Dominique Dyens eftersom jag har kommit fram till Frankrike i min EU-utmaning.

Anne Duval är 36 år och singel trots, eller på grund av, att hon hela tiden förbereder sig för att träffa den rätta. Hon är mitt i karriären men på helgerna är hon ensam. Allteftersom berättelsen kommer framåt, blir Anne konstigare och konstigare. Hon skriver tillslut in sig på en psykiatrisk klinik. Samtidigt får vi följa historien ur psykiatrikerns synvinkel och när boken närmar sig slutet hopar sig frågorna om vem som är vem och vem som egentligen gjorde vad.

I början visste jag inte vad jag skulle tycka om boken. Det var ett intressant porträtt av Anne, men hon var helt förfärlig som person. Hennes liv nystas upp och vi får förstå att hon verkligen inte haft det så lätt alla gånger. Men sedan kom trasslet. När hon lämnar över sig själv till en psykiatrisk klinik får vi veta att hennes läkare skriver en bok om hennes historia. Hur kan han veta så mycket och vem var hon egentligen? Fanns hon på riktigt eller bara i läkarens fantasi? Det var ett skruvat slut på en bok jag inte riktigt visste vart den skulle ta vägen. Det är ett fantastiskt romanbygge som kräver huvudet på helspänn och det var nog den märkligaste historia jag har läst. Helt klart häftig läsning!

Läs mer: Adlibris, Bokus, SvD

Bloggare: Enligt O, Bak Bok Mat, Fiktiviteter, Bokstödet, Boktoka, Kulturbloggen

dec 07

Lucka 7: Tova Randers

Krans 7Nu ska jag sticka ut hakan rejält och lyfta fram Märta Tikkanens våldtäktskvinna Tova Randers från Män kan inte våldtas som feministisk förebild. Jag tycker självklart inte att kvinnor ska hämnas och göra män illa för att skipa rättvisa, men jag ser Män kan inte våldtas mer som en symbolisk Män kan inte våldtasberättelse och ett statement om en felaktig och sexistisk lag. I 1975 års Finland kunde män inte våldtas och romanen visar på ett fantastiskt sätt hur tokigt det är.

Den ensamstående lite misslyckande Tova tar saken i egna händer och låter inte den vackra mannens våldtäkt förstöra hennes liv. För det är hon en feministisk förebild.

dec 06

Avslutning novell-lördag: Frankrike

frankrikes-flaggaIdag har jag recenserat fem noveller ur Tranans novellsamling Frankrike berättar: där vi står nu och det var många jag tyckte om speciellt mycket. Den franska samlingen slår nog nästan bottenrekord när det gäller de kvinnliga bidragen. Men så läste jag också Simone de Beauvoirs Marcelle som Novellix gett ut och det fick rama in denna dag. Jag ska utse några vinnare.

Bäst alla kategorier: Marcelle
Roligast: Skulle Tchen lyfta upp myggnätet?
Sorgligast: Tala till mig

Det jag gillade var att det fanns författare med rötter från flera andra länder än Frankrike. Algeriet och Vietnam är representerade idag. Annars tyckte jag att det var mycket konstigt och svårläst och mycket som jag inte fattade poängen med.

Nästa novell-lördag har temat Italien och kommer i början på nästa år. Jag hoppas på roligare läsning då!

dec 06

Recension: Beauvoir, Simone de; Marcelle; 1979

MarcellePrecis när jag ska börja recensera noveller till min franska novell-lördag ger Novellix ur Simone de Beauvoirs Marcelle. Det var ju för bra för att vara sant och avslutar denna novell-lördags med den allra främsta.

Marcelle är en mycket intelligent ung dam som inte finner så mycket sällskap hos sina jämngamla kamrater. Hon kommer från en bättre bemedlad familj och när hon börjar på universitetet ansluter hon sig till en grupp som ska jobba för social rättvisa. Där träffar hon en ung poet som hon tillslut gifter sig med. Marcelle är uppväxt i ett kristet religiöst hem och hon skäms något så fruktansvärt för att hon njuter av sex med sin man. Tillslut knakar äktenskapet i fogarna för Marcelle upptäcker att maken gift sig med henne för pengarnas skull och att han inte alls är någon lovande poet.

I den här novellen har Simone de Beauvior in många feministiska diskussioner; religionens påverkan, äktenskapet, pengar och framförallt sex. Det kan naturligtvis kännas lite som att allt skulle få vara med på novellens dryga trettio sidor, men jag tycker ändå att det är en bra novell med bra flyt. Marcelle är inget offer, trots sin många gånger aningslösa attityd. Hon tar sig i kragen varje gång hon stöter på motgång och så gör hon även i slutet. Bra där de Beauvior!

Läs mer: Adlibris, Bokus, Novellix

dec 06

Recension: Darrieussecq, Marie; Penthesilea, första slaget; 2004

Frankrike berättarInom ramen för min EU-läsning ville jag passa på att läsa noveller ur Tranans samling Frankrike berättar: där vi står nu. Jag har valt ut dem jag tyckte platsade bäst i Feministbiblioteket och recenserar dem en och en.

Jag har läst en roman av Marie Darrieussecq, Flickan i Clèves, som jag tyckte om och därför var förväntningarna ganska höga på Penthesilea, första slaget. Novellen handlar om amasoner i Grekland som har opererat sitt ena bröst för att kunna kriga bättre (är inte det helt obelagt?). På slutet är det en amason som sviker för att hon blir kär.

Vad var detta? Verkligen inte feministiskt för fem öre (det var väl i och för sig inte heller författarens mening kan jag tänka mig, men ändå) och jag kände verkligen inget engagemang. Jag hade så höga förväntningar och så fick jag detta. Jag slutar där med att konstatera att detta nog var dagen bottennapp.

Läs mer: Adlibris, Bokus

dec 06

Recension: Lafon, Marie-Hélène; Liturgi; 2002

Frankrike berättarInom ramen för min EU-läsning ville jag passa på att läsa noveller ur Tranans samling Frankrike berättar: där vi står nu. Jag har valt ut dem jag tyckte platsade bäst i Feministbiblioteket och recenserar dem en och en.

Marie-Hélène Lafons novell Liturgi handlar om en konservativ far och några systrar som dansar efter hans pipa. De tvättar och sköter om honom tills den dagen då han är död och de kan leva sina egna liv. Så tolkade jag handlingen i alla fall.

Trist, men med ett budskap som jag dock inte greppade riktigt. Lite intressant med temat med att män har kvinnor i sitt våld. Det här var ändå långt ifrån dagens favorit.

Läs mer: Adlibris, Bokus

dec 06

Recension: Avel, Christine; Skulle Tchen lyfta upp myggnätet?; 2006

Frankrike berättarInom ramen för min EU-läsning ville jag passa på att läsa noveller ur Tranans samling Frankrike berättar: där vi står nu. Jag har valt ut dem jag tyckte platsade bäst i Feministbiblioteket och recenserar dem en och en.

Christine Avel har skrivit en rolig berättelse om en kvinna som blandar ihop en tillfällig älskare med en roman hon tycker mycket om. Skulle Tchen lyfta upp myggnätet? utspelar sig i ett främmande land och personer som båda är stationerade där träffas. De uthärdar ledan som sysslolösheten på jobbet medför, med att ha sex med varandra. Kvinnan vill att mannen ska läsa en bok, men han kommer aldrig så långt. Hon å sin sida bygger hela den sexuella relationen på boken, läser högt för honom och när han somnar så väcker hon honom och de älskar passionerat.

Det var en lustig historia som jag smålog åt mest hela tiden. Den kommer nog inte lämna några djupare spår, men trots det var det den en av de bästa novellerna jag läste i den här samlingen. Den var lite härligt litteraturnördig, även om jag tror att den för min del hade vunnit på att jag haft någon aning om vad det var för bok.

Läs mer: Adlibris, Bokus

dec 06

Recension: Lê, Linda; Tala till mig; 2002

Frankrike berättarInom ramen för min EU-läsning ville jag passa på att läsa noveller ur Tranans samling Frankrike berättar: där vi står nu. Jag har valt ut dem jag tyckte platsade bäst i Feministbiblioteket och recenserar dem en och en.

Linda Lê är född och uppvuxen i Vietnam, men bor sedan åtta års ålder i Frankrike. Novellen Tala till mig handlar om en man som var spelmissbrukare i Vietnam innan han kom till Frankrike. Hela perspektivet är visserligen mannens, men i bakgrunden, det vi inte får veta något om förrän på slutet, är hans hustrus fruktansvärda lidande.

Jag tyckte om den här novellen, fastän huvudpersonen var så osympatiskt. Hon skriver i jagform och du som läsare får verkligen insikt i spelarens tankegångar. Linda Lê gör det bra och det hemska slutet är ett passande slut på novellen. Trots att det handlar om en man tycker jag att det är feministiskt på något sätt. Den drabbade får inte komma till tals, men hon gör störst intryck.

Läs mer: Adlibris, Bokus

dec 06

Recension: Berger, Karima; Blod Röd Oskuld; 2010

Frankrike berättarInom ramen för min EU-läsning ville jag passa på att läsa noveller ur Tranans samling Frankrike berättar: där vi står nu. Jag har valt ut dem jag tyckte platsade bäst i Feministbiblioteket och recenserar dem en och en.

Karima Berger är föd och uppvuxen i Algeriet och hennes novell Blod Röd Oskuld handlar om att leva som muslim i Frankrike. Huvudpersonen lever i en hederskultur och är oerhört oskuldsfull. Hon är mycket medveten om vad hon får och inte får göra och anpassar sig efter omvärldens krav samtidigt som hon är orolig för att göra fel.

Det var en gripande kort novell om herdekultur i ett land där du är i minoritet. Det handlade också om övergrepp och manlig hybris. Det var många kopplingar till myter och talesätt som jag inte hört talas om. Jag gillade det sådär lite lagom.

Läs mer: Adlibris, Bokus