”Nej, det är för flickor, jag är en pojke!”

Han är bara tre och ett halvt och jag hade trott att det skulle dröja mycket längre innan jag fick höra dessa ord.

Min son har långt hår. Nu har förskolepersonalen hintat att han antigen behöver klippa lugg eller så får vi skaffa hårspänne. Idag på kalas hos en liten flicka fick vi ett hårspänne för att testa om han skulle acceptera det. Det var då han sa att det bara var för flickor. Jag sa såklart att både flickor och pojkar visst kan ha hårspännen och han nöjde sig med det, lät mig sätta på honom det och bar det sedan med stolthet och blev lite rädd varje gång han trodde att det hade trillat av.

Det gick förvånansvärt lätt att avstyra det hela, men jag blev ändå lite irriterad av händelsen. Det som stör mig är ju att jag aldrig skulle kunnat övertyga honom om att killar kan ha hårspännen om det inte var så att bara mina ord räckte. Verkligheten skulle avslöja att jag har fel.

Det skedde samma dag som jag hade kommit på honom med att titta på ett tv-program på Barnkanalen som handlade om vad som bara är för tjejer och vad som bara är för killar. Sensmoralen var att allt är för alla, men tankarna sätter ju ändå igång på de små barnen. Kan saker bara vara för ett av könen? Min son har precis sett ett mönster i vilka som har snippa och vilka som har snopp samt vilka som har livmoder och vilka som inte har (vi läser mycket om hur barn blir till just nu). Jag tror att han är mycket mottaglig för andra saker som är reserverade för det ena eller det andra könet.

Jag har inga bättre idéer än att vi ska stötta våra barn i sina val och hela tiden påpeka att allt är för alla och allt annat är absurt, samt föra en dialog med förskolepersonalen. Jo, det finns en grej till. Sluta att berätta om könsroller för de små barnen! Så länge allt är självklart och ingenting konstigt kan det väl få vara det? Idag kom sonen och sa att hårspännen är för alla. Det gick lätt den här gången och jag önskar att det alltid skulle göra det. Han behöver inte veta att resten av världen tycker annorlunda, i alla fall inte än.

Innan mitt barn är helt förstörd av samhällets normer kommer jag därför att bojkotta alla böcker som handlar om att tjejer eller killar minsann kan. Detta inkluderar Kalle med klänning, Kenta och barbisarna och Vem är söt?. De har alla goda intentioner, men jag vill faktiskt inte sätta griller i huvudet på mitt barn riktigt än.

Den enda bild jag har på Hugo med hårspännet. Det döljs av en hårlock.