I nummer 3 2018 av Karavan är temat Tunisien där presenteras fem samtida poeter, däribland Ines Abassi. Hennes dikt Resa är översatt av Jonathan Morén. Arabiska är månadens språk och inom ramen för det recenserar jag här Abassi som skriver på arabiska.
Resa är livets resa. Två människor som betraktar livet efter barn och barnbarn som nu bor långt borta. Det är en fin dikt om livet, kärleken och den kommande döden. I all sin enkelhet skriver Abassi en dikt som innehåller så många känslor genom livets alla händelser. Det var en mycket fin dikt och jag hoppas att fler dikter av Ines Abassi översätts.
Nu är det snart bara en månad kvar av det här året och jag har gett mig den på att klara min utmaning som jag kallar språkutmaningen. Den går ut på att läsa en bok på engelska i månaden, en på tyska i kvartalet och en på vardera danska och norska under året. Jag behöver givetvis inte sprida ut läsningen under året, utan får läsa alla fyra tyska böckerna på en månad, om jag så önskar.
Engelska
Status nu i mitten på november är att jag för länge sedan läst tolv böcker på engelska så det är check på den. Jag skulle tro att antalet böcker på engelska i år kommer att bli minst det dubbla, men det var ju inte den delen som den här utmaningen främst handlade om.
Tyska
På tyska hade jag tills nyligen läst två böcker, Ingrid Nolls Sekretärinoch Angela Marquardts Vater, Mutter, Stasi. Jag läste sedan Berlinerinnen av Martha Vilhelm alldeles nyligen. Sedan gjorde jag en beställning från Adlibris på två böcker på tyska, österrikiska Hanna Herbsts bok Feministin sagt man nicht och Schoßgebete av Chralotte Roche. Den första har jag börjat med och den är förvånansvärt lättläst. Ibland är det lättare att läsa fackböcker, för att man inte blir lurad av dolda meningar eller olika tidsperspektiv (jag kallar detta lex Christa Wolf som ju är tämligen obegriplig även på svenska).
Danska
På danska har jag fått ett recex från danska Politikens forlag, Den der lever stille av Leonora Christina Skov. En danskofil jag känner tipsade mig om boken. Jag såg att den kommer på svenska på Polaris (som ju är samma förlag som danska Politikens) i vår.
Norska
På norska har jag fortfarande en oläst bok i hyllan som jag snodde åt mig i en bokbytarhylla i Khao Lak förra året i just det här syftet. Så hittade jag en annan bok att läsa på norska så den blev stående. Nu ska jag ta tag i att läsa Anne B Ragdes Jag skal gjøre deg så lykkelig.
Det var länge sedan jag läste en bok från Belgien så när jag fick syn på Arianeav Myriam Leroy på Sekwa förlag, tänkte jag att det var dags igen. Myriam Leroy skriver på franska och boken handlar om vänskap i tonåren och hur underbar och elak den kan vara.
Bokens jag-person befinner sig långt ner i den sociala hierarkin. Hennes föräldrar identifierar sig som borgare, men det är mest än önskan än verklighet. De bestämmer att hon inte får umgås med folk som inte är ”värdiga” och det gör henne ensam. En dag träffar hon Ariane, som har rika föräldrar och ett hus med pool och egen tennisbana. Förädlarna ger grönt ljus och vänskapen kan växa. Men egentligen är det mer någon form av passionerad besatthet dem emellan och deras nöjen består i att mobba andra och lura folk i fällor så att de bli förnedrade. Hela tiden förstår vi att vänskapen får ett abrupt slut och det är en stark drivkraft hos mig som läsare att få reda på vad som hänt.
Det var en välskriven roman som jag tyckte mycket om till en början. Jag tyckte dock att jag blev lite snuvad på konfekten när det uppdagades vad som hänt. Jag kände lite att boken hade laddat upp för lite mer än det. Men det kanske var jag som läste in mer än vad som fanns. Det som hände var vilket fall sannolikt och inget som jag kände var för överdrivet eller krystat.
Jag tyckte framförallt att boken var en fin tonårsskildring och den utelämnade inte hur otroligt grymma ungdomar kan vara mot varandra. Leroy får fram den rävsax många hamnar i. Den där man inte kan ta sig ur den alltmer destruktiva relationen utan att sjunka ner till botten igen. Som ung kan valet att stanna kvar som populär vara enkelt, oavsett vad som finns i andra vågskålen.
Roligt att läsa om Belgien också, för vi får veta en del om det Belgiska samhället. En intressant detalj i sammanhanget är att detta är min tredje belgiska roman jag läst de senaste åren och alla tre har haft titlar i form av kvinnonamn, Antichrista, Rosalenaoch Ariane. Antichrista är inte direkt ett kvinnonamn utan en lek med namnet Christa, men jag tycker att det räknas.
Jag såg på Timehop att det idag är åtta år sedan jag bestämde mig för att läsa mig jorden runt. Jag fick tips av en vän som drev en blogg om det och blev sugen på att testa om jag skulle kunna få ihop det själv. Jag startade på 38 länder som jag redan kunde tillgodoräkna mig. Nu är det 19 kvar.
Jag började läsa Andrée Blouins My Country, Africa (Centralafrikanska republiken), men eftersom den är lånad och inbunden vill jag inte ha den i handväskan som tunnelbanebok och då får den vänta lite. Den verkade dock vara riktigt spännande om kvinnors villkor och kolonialismens baksidor.
Jag lånade Hisham Matars Att återvända (Libyen) som ebok på bibblan, men det verkar vara något strul med eboks-utlåningen och jag får inte in den i några av mina läsare så den boken får kanske vänta. Däremot hittade jag en oläst novell från just Libyen så jag läser nog den så länge och väntar på Matar tills rätt tillfälle ges.
Komorerna har varit en svår nöt att knäcka men jag har hittat en bok, The Kaffir of the Karthala, som jag är tämligen osugen på. Får se om jag klarar av att läsa bara ett utdrag ur boken, eller om jag känner mig tvungen att köpa den på Adlibris och läsa hela.
Sedan hade jag helt glömt Sydsudan! Såklart ska det landet vara med och jag blev oerhört glad när jag hittade en lista med poesi från alla afrikanska länder, Sydsudan inräknat, så jag behövde inte leta länge. Tyvärr var dikten från Komorerna inte översatt från franska så där kunde jag inte komma så billigt undan som jag ville.
Min läslista
Fetade är kvinnor!
Centralafrikanska republiken: Andrée Blouin – My Country, Africa (lånat)
Djibouti: Abdourahman Waberi – In the United States of Africa (adlibris, fjärrlån)
Ekvatorialguinea: Juan Tomás Ávila Laurel – By Night the Mountain Burns (kindle)
Etiopien: Maaza Mengiste – Under lejonets blick (bibblan)
Gambia: Phillis Wheatley – Dikter (iBooks)
Guinea: Camara Laye – Svart barn (bibblan)
Komorerna: Mohamed Toihiri – The Kaffir of the Karthala (utdrag finns här annars Adlibris)
Lesotho: Mpho ‘M’atsepo Nthunya – Singing Away the Hunger (fjärrlån eller Amazon)
Libyen: Hisham Matar – Att återvända (bibblan)
Maldiverna: Ibrahim Waheed “Kalaavehi” – Noveller (finns att läsa här)
Mauretanien: Amadou Ndiaye – Crossing the Atlantic Ocean In Search of Happiness (Kindle)
Namibia: Neshani Andreas – Purple Violet of Oshaantu (bok i bokhyllan)
Nepal: Narayan Wagle – PalpasaCafé (Kindle)
Niger: Nouhou Malio – The Epic of Askia Mohammed (fjärrlån)
Oman: Jokha Alharthi – Celestial Bodies (Kindle)
Swaziland: Sarah Mkhonza – Pains of a maid (fjärrlån)
Sydsudan: Onam Liduba – Child cry of war (en dikt här)
Tadzjikistan: Andrej Volos – Hurramabad (bibblan)
Tchad: Joseph Brahim Seid – Told by starlight in Chad (fjärrlån)
Den här veckan är Kulturkollos utmaning att vida ett vackert bokomslag. Jag tänkte då att det var ett bra sätt för mig att äntligen leta upp nästa bokcirkelbok, Selma Lagerlöfs En herrgårdssägen, i bokhyllan. Jag slår dessutom två flugor i en smäll, för det vackra bokomslaget är formgivit av min vän Eva Wilsson som jag har intervjuat för bloggen tidigare. Visst är det vackert?
Just nu vet jag inte om jag är så sugen på att läsa Selma Lagerlöf, men jag vill inte heller missa bokcirkeln om en vecka. Den får bli tunnelbanebok helt enkelt, för där har jag ju inget bättre för mig. En cirkelmedlem har lovat att den går fort och den har bara dryga 130 sidor.
Jag fick tips om att läsa Hanna Krall när jag frågade vilken kvinna som borde få Nobelpriset i litteratur. Eftersom Krall just i detta nu är aktuell på svenska med Vit Maria på Ersatz passade jag på att läsa den. Vit Maria är egentligen inte en roman, utan mer en självbiografi byggd på fragment från henne och andras liv.
Ett kristet par får en förfrågan om att bli gudföräldrar åt en flicka för att kunna döpa henne. Flickan är judinna och modern vill att hon ska besparas hemskheter som händer och ska komma att hända judar i Polen. Paret vägrar med hänvisning till att de inte kan ljuga inför gud. Hanna Krall gräver i vad som hände paret och många andra som korsade hennes väg i Polen från andra världskriget och framåt. Vi får en guidning genom det polska samhället och träffar många olika slags människor.
Det är en fragmentarisk berättelse som jag lite känner igen från Kralls landsmaninna Olga Tokarczuk (Daghus, natthus). Till en början fångades jag verkligen av berättelsen och tyckte att jag hade fått en fantastisk bok i händerna. Sen tappade jag bort mig lite. Jag älskade Kralls språk och jag känner att hon är en författare jag skulle kunna komma att älska. Därför ska jag nu läsa något mer av henne. Vit Maria var kanske inte rätt bok att börja med. Med det sagt så måste jag säga att det absolut inte var en bok jag ogillade, jag bara tror att jag skulle kunna gilla författaren ännu mer.
Österreich, herzlichen glückwunsch zum geburtstag! Grattis Österrike på hundraårsdagen!
Det är inte bara min mormor som fyllt 100 år i år, flera länder fyller också ett sekel. Estland uppmärksammade jag i februari. Idag är det dags för ett annat av mina favoritländer, Österrike. I Österrike har jag bott, kan språket och hittar på varje gata i Wien (jo, jag tror nästan det, lokalsinne är min superkraft).
Författare: Jag har ingen tydlig favorit men Elfriede Jelinek är fantastisk ibland och helt förskräcklig ibland. Christine Nöstlinger är också bra, men henne har jag läst för lite av. Marlene Streeruwitz är underbar som person, men jag har inte fallit för det jag läst av henne.
Artist: Falco, måste jag ju svara.
Låt: Life is live av Opus! Så mitt 90-tal! Fast låten är från 1985, men då hängde inte jag på några dansgolv.
Kompositör: Mozart slår nog både Beethoven och Haydn. Men Haydn bodde finast (har sett allas hem i Wien).
Konstnär: Egon Schiele och Gustav Klimt
Idrottsstjärna: Ulrike Maier
Kejsarinna: Elisabeth Sisi av Österrike, som hade en egen vilja till sin svärmors stora förtret. Nu är hon hela Österrikes stora nationalidol.
Mat: Wienerschnizel
Favoritdryck: Vin av alla kulörer är gott i Österrike, fast det nästan inte säljs något rött på Systemet. Sturm, inte helt färdigt vin, är också en fantastisk upplevelse att dricka i september och oktober.
Bakverk: Det kallas säkert inte så längre, men Mohr in hemd (typ n-ordet i skjorta). (Enligt Wikipedia så säger man tyvärr fortfarande så men det verkar föras en diskussion om namnet.) Hur som helst är det en varm chokladkaka serverad med grädde eller glass. Sachertårta är såklart också gott, men helt ärligt är det inget jag skulle välja om jag bara fick äta ett barkverk på hela Wien-vistelsen.
Resmål: Wien, såklart. Mer specifikt så älskar jag alla turistattraktioner som Hofburg, Schönbrunn, Staatsoper, Naglergasse och Grinzing. Men den dagen jag återvänder till Wien, vilket jag hoppas blir nästa höst, ska jag strosa omkring i åttonde bizirket och äta en arabisk frukost på jazzklubben Tunnel. Nu när jag googlar mig in på deras hemsida ser jag att de har utökat frukostrepertoaren, så jag skulle nog tvingas gå dit fler gånger. Bakfyllefrulle har de till och med nu (gulasch och öl)!
Jag och min favoritperson från Wien. Om ett år ska vi ses igen och fira att det var 20 år sedan vi lärde känna varandra! Och Julia, eftersom du bott i Wien i 20 år så är du inte längre bara ”die Linzerin” för mig.
Josefin Johansson är komiker och radioprofil och dessutom vinnare av På spåret 2017. Nu har hon debuterat som barnboksförfattare med boken Drottningsylt, helt sanna sagor om våra drottningar. Boken är utgiven på Mondial förlag. Illustrationerna är gjorda av Jonna Björnstjerna.
I Drottningsylt går Josefin Johansson igenom hela den svenska drottninglängden från vikingatiden till drottning Silvia. Med stor humor porträtterar hon unga drottningar, elaka drottningar, tokiga drottningar och många andra. Med feministiska glasögon hon synliggör hon kvinnors villkor genom Sveriges drottningar. Bland dem var det många barnbrudar och sedan behagade många kungar eller prinsar inte komma till vigseln. Istället skickade de ett ombud. Så viktigt var det!
Drottningsylt är för lite äldre barn, 9-12, och jag har läst så mycket som varit lite för svårt för min son så den här gången läste jag boken själv. Jag älskade den! Den var rolig och samtidigt allvarsam och seriös. Det är inga påhittade fakta och författaren är helt öppen när det är något historikerna tvistar om eller något man inte kan veta. Det känns som att min sjuåring skulle kunna uppskatta den och vi kommer nog att försöka när vi läst ut Kalle och glashissen.
Josefin Johansson är lika rolig i skrift som hon var i På spåret (min tidigare enda erfarenhet av henne). Illustrationerna av Jonna Björnstjerna var också underbara. Den svenska kungalängden kan vi mycket om, men få vet nog så mycket om drottningarna (utom möjligen några få). Även vi vuxna kan vinna på att läsa Drottningsylt. Boken passar väl in i den nya trenden med att synliggöras kvinnor i historien och den här är gjord på ett lekfullt och roligt sätt och kan förhoppningsvis få barn att bli intresserad av historia.
Idag är det 100 år sedan första världskriget slutade. Freden kom först ett år senare, men vapenvilan kom till stånd den 11/11 klockan 11. Jag tänkte hedra detta med att ge er lite kulturella tips som handlar om första världskriget. Det var en spännande tid med rösträttsrörelser runt om i världen, men såklart ett fruktansvärt krig med många oskyldiga offer.
Böcker
Två helt skilda böcker som på något sätt berör första världskriget är Anna Larsdotter bok Kvinnor i strid och Jojo Moyes roman Sophies historia. Kvinnor i strid handlar om krig och kvinnor som deltagit och inte alltid fått en framskjuten plats i historien, för att uttrycka sig milt. Flera krig finns med, däribland första världskriget. I Sophies historia får vi följa en nutida berättelse och en från första världskriget i Frankrike. Historierna vävs samman via en tavla.
TV-serie
Downton Abbey är en fantastisk serie. Säsong två utspelar sig i England under första världskriget och flera av karaktärerna deltar i strid. Hela serien är ju att rekommendera om England i förvandling. Från gods som gick i arv via fideikommisser till ekonomiska svårigheter och rika som fick åka till kolonierna och jobba när godset inte längre gav lönsamhet. Den gryende nazismen i Tyskland får även utrymme mot slutet av serien. Men som sagt rekommenderar jag säsong två om du är intresserad av första världskriget.
Film
Jag kommer nästan inte på några filmer alls jag sett om första världskriget. Om andra finned ju en uppsjö. En minns jag dock väl. På italienskalektionerna på gymnasiet fick vi se eposet 1900 med Robert de Niro och Gerard Depardieu, dubbat till italienska. Den utspelar sig från 1900 och framåt och i huvudrollerna är det två män som föds 1901. De når således åldern för armén under kriget. Det är bara Olmo (Depardieu ) som rycker in. Han kommer från fattiga förhållanden och blir socialist. Alfredo (de Niro) kommer från en rik godsägarfamilj och han blir senare fascist. De båda männen är vänner, men mycket kommer att skilja dem åt och återförena dem genom åren. Jag minns att det var en bra film, men hemskt lång (fem timmar) och det blev lite jobbigt i längden.
För barn
Madickenutspelar sig under första världskriget. Både film och böcker rekommenderas även om de inte handlar explicit om kriget. De ger dock en bra bild om hur det var att leva i Sverige under den tiden. Klasskillnader är en stor del av böckerna.
Bertha von Suttner
Bertha von Suttner var en österrikisk fredsaktivist som skrev boken Ner med vapnen 1889 och fick Nobels fredspris för sin fredskamp 1905. Hon fick uppleva fred sina sista år i livet. Hon dog den 21 juni 1914. Den som kan sin historia vet att skotten i Sarajevo och startskottet för första världskriget var den 28 juni 1914. På något sätt var det ju för väl att hon slapp att uppleva det!
Hanna Gerdes har gjort interaktiva böcker för barn som håller på att lära sig att läsa. Nu har de digitala böckerna om de nyfikna systrarna även blivit fysiska pappersböcker och böckerna Sömnen, Kroppenoch Allt levande är utgivna på Idus förlag. Jag känner Hanna och vet att hon verkligen brinner för barn och barns lärande, samt för feminism.
Böckerna handlar om de två systrar och vänder sig till åldersgruppen 3-6 år. Alla tre böcker handlar om naturvetenskapliga ämnen och språket är medvetet ganska svårt för att väcka barnens nyfikenhet. I Sömnen får huvudpersonen Sarah lära sig om varför man behöver sova och varför barn behöver mer sömn än vuxna. I Kroppen drömmer Sarah som att hon åker in i sin väns mage och där får hon reda på vad som händer med maten. I Allt växer är Sarah på skolutflykt med sin klass och där lär hon sig om växter och djur.
Jag tyckte att böckerna var intressanta och verkligen manade till nyfikenhet, precis som var tanken. Det enda som kanske var lite tufft var att min son som är äldre än målgruppen (7 år), tyckte att den var väl svår. Han frågar när han inte fattar, men blir det för svårt stänger han av (vilket han gjorde många gånger när jag läste Sagor för pojkar som vågar vara annorlunda). Men han tyckte om dem, så det var nog inte så farligt. Han tyckte för övrigt att drömmen var det roligaste och hoppades förgäves att alla böcker skulle utgå från en dröm där en skolbuss körde omkring i magen. Jag tar det som ett gott betyg. Kroppen är den mest fantasifulla boken och den både jag och sonen gillade bäst.
Illustrationerna i gjorda av Eugenia Zaporozhets och är ganska dataspels-aktiga. Men det funkar även som bok! Jag älskar att de är färgglada och uttrycksfulla. Det enda jag ställer mig frågande inför är varför de är så amerikanska. Det är inte direkt en svensk skolbuss som illustreras. Samma fenomen har jag träffat på även i Handboken för superhjältar. Jag gissar att det är för att illustratörerna inte är svenska (födda i Sverige). Men jag kan ha fel! Det är roligt att både illustrationer och text är inkluderande och har tjejer i huvudrollen. Såklart ska tjejer inte alltid spela andrafiolen i litteraturen!
I nummer 3 2018 av Karavan är temat Tunisien där presenteras fem samtida poeter, däribland Ines Abassi. Hennes dikt Resa är översatt av Jonathan Morén. Arabiska är månadens språk och inom ramen för det recenserar jag här Abassi som skriver på arabiska.
Det var länge sedan jag läste en bok från Belgien så när jag fick syn på 
Jag fick tips om att läsa Hanna Krall när jag frågade vilken kvinna som borde få Nobelpriset i litteratur. Eftersom Krall just i detta nu är aktuell på svenska med Vit Maria på 
Josefin Johansson är komiker och radioprofil och dessutom vinnare av På spåret 2017. Nu har hon debuterat som barnboksförfattare med boken Drottningsylt, helt sanna sagor om våra drottningar. Boken är utgiven på 
