Feministbiblioteket

jun 19

Glad coronamidsommar och håll distansen!

Av Hanna i Hälsa

Med idogt letande efter lösningar och en stor gnutta tur kommer vi att fira midsommar på Landsort denna coronasommar 2020. Allihopa tillsammans, precis som vi göra alla andra år när det inte råder pandemi. Vi bor på olika ställen och umgås utomhus. Idag blir det silllunch och grillkväll som sig bör. Glad coronamidsommar!

Det var så fint när vi kom ut igår.

Sedan kom dimman. Det var fortfarande varmt.

Farfar fick ett eget bord och barnbarnen kunde leka med honom på lagom distans.

Det blev en underbar solnedgång.

Midsommarafton började helt fantastiskt!

Vi hoppas att dagen fortsätter att vara lika underbar!

jun 18

Vad jag ser fram emot i höstens utgivning

Av Hanna i Nyheter

Höstens utgivning finns nu att ta del av i Svensk bokhandels katalog Höstens böcker.Jag har inte lusläst den från pärm till pärm, men jag har gjort en hygglig uppskattning av vad jag har att längta efter i höst. Sofi Oksanen kommer med en ny roman och det är såklart den stora höjdpunkten! Nummer två på rolighetslistan är att Tranan ger ut en ny novellsamling från ett land i världen, den här gången Armenien.

Albert Bonniers förslag

Augusti

Patrik Lundberg – Fjärilsvägen: Jag tycker att Patrik Lundberg skriver bra och den här romanen om hans mamma, tycker jag låter oerhört intressant.

September

Sofi Oksanen – Hundparken: Jag utbrister ett Gert Fylkingskt äntligen! Som jag har längtat efter att Sofi Oknanen ska skriva mer. Det här är årets mest efterlängtade bok alla kategorier!

Alfabeta

Augusti

Ylva Hillerström och Karin Eklund – Hilma af Klint kartor över osynligheten: En fint illustrerad barnbok med en introduktion till Hilma af Klints konst för de minsta, låter oemotståndligt!

September

Fideli Sundqvist – Hopptornet: Jag var på en utställning med Fideli Sundqvists konst i Eksjö 2017 och nu såg jag att hon kommit ut med en illustrerad barnbok. Den vill jag verkligen läsa för mitt barn.

Bonnier fakta

Oktober

Karin Carlsson – Kvinnosaker: En bok om historiska föremål som skildrar svensk kvinnohistoria. Det låter superspännande!

Förlaget

Augusti

Edith Hammar – Homo Line: Ett spännande finlandssvenskt seriealbum som jag ser fram emot.

Galago

Oktober

Anneli Furmark – Gå med mig till hörnet: Jag har läst en seriealbum av Furmark förut och tyckte om. Hon skriver om äldre och det var i den en ganska lågmäld stil som jag gillade. Ser fram emot att läsa ett seriealbum till.

Gabi Beltrán och Bartolomé Segui – Min uppväxt i Palma de Mallorca: Jag letade efter ljus och lykta efter något av en kvinnlig Mallorca-författare 2014. Nu är ingen av dessa herrar kvinna, men jag tyckte att boken hade helt klart feministisk intressanta teman med en son till en prostituerad kvinna och hans uppväxt på Mallorca. Beltrán har skrivit texten och Segui har tecknat. Segui är också från Mallorca.

Norstedts

September

Yaa Gyasi – Inte av denna världen: Från slavhandeln i Ghana i Vända hem till en afroamerikansk familj i USA i den här nya romanen. Alltid lika spännande att åter läsa en författare som man älskade första gången.

Emma Bouvin – Det här är den bästa tiden i ditt liv: Jag gillar Emma Bouvins krönikor i DN och vi pratar då och då på Twitter, inte sällan om barn. Jag ser fram emot att läsa den här boken om småbarnstiden!

Piratförlaget

September

Sara Lövestam – Handbok för språkpoliser: Behöver inte kommentera, älskar Sara Lövestams språkböcker!

Abi Daré – Flickan som fick en röst: Alltid lika roligt med världsböcker. Daré är från Nigeria och boken verkar dessutom har en feministisk ingång.

Oktober

Zinat Pirzadeh – Vinterfjäril: Jag har tyckt om Pirzadeh förut och ser frma emot att läsa en ny bok av henne.

Schildts och Söderströms

Augusti

Tua Forsström – En kväll i oktober rodde jag ut på sjön: Tua Frosströms poesi älskade jag när jag läste henne tidigare i år, så nu ser jag mycket fram emot att läsa mer. Den här boken gavs ut första gången 2012.

Sekwa

Oktober

Maggie O’Farrell – Hamnet: Ännu en favoritförfattare som kommer ut med något nytt. Kul!

Tranan

December

Armenien berättar: Ett till äntligen! En ny bok med samlade noveller från ett lite udda land. Som jag har längtat! Det här kan faktiskt varia årets mest efterlängtade bok efter Sofi Oksanen. Jag överdriver inte.

Weyler

September

Marlene van Niekerk – Triomf: Jag har pinsamt nog fortfarande inte läst Aagat, men trots det ser jag fram emot den här romanen som ska vara minst lika bra. Aagat ges dessutom ut på nytt av förlaget.

jun 17

Recension: Smith, Ali; Vår; 2019

Av Hanna i Skönlitteratur

Den brittiska författaren Ali Smith ska skriva en årdstidskvarett om Storbritannien idag och om Brexit och människorna som lever med de politiska besluten. Det är en serie om Storbritannien i Europa skildrat ur olika människors liv. Jag har tidigare läst Höst och Vinter och nu har Vår kommit. Böckerna ges ut av Atlas.

I Vår får vi träffa ett antal personer inom kultursektorn. Det citeras Rilke och Katherine Mansfield och alla verkar vara på väg någonstans. Det är tämligen fragmentariskt även om det är främst två personer som återkommer i historierna. En av dem längtar efter det som varit och den andra är fången i samtiden.

Jag kände lite som Arto i Lite död runt ögonen att detta var en bok som inte släppte in mig. För mig fanns det ingen sammanhängande handling eller röd tråd som jag kunde hänga upp min läsning på. Jag vet inte varför jag inte riktigt gillade Vår. Jag tyckte mycket om både Höst och Vinter och vet att Ali Smith är lite svår att läsa. Men trots att jag var förberedd kom jag aldrig riktigt in i boken. Det ironiska är att andra verkar tycka att Vår är den bästa hittills i kvartetten.

Läs mer: Adlibris, Bokus

jun 16

Jag har bloggat 200 dagar i rad

Av Hanna i Nyheter

Jag har fortsatt att blogga varje dag sedan min adventskalender i december. Nu har det gått 200 dagar! Jag tycker fortfarande att det är roligt att skriva här och hitta på nya saker om böcker och andra kulturhändelser.

Som jag skrivit tidigare har bloggen också varit en fast punkt genom coronakrisen och genom vårt flytthelvete. Vi går mot en sommar då vi är bostadslösa i en månad och det om något kommer att kännas rotlöst. Jag har bestämt mig för att fortsätta att mata bloggen med saker varje dag genom hela semestern. Vad jag har för sommaridéer kommer jag att berätta om senare!

Den här våren är jag mest stolt över att jag har skrivit varje dag. Jag är särskilt glad över att bokcirklar via zoom, som har fått ersätta mänskliga möten. Jag har också varit på begravning i verkliga livet och även om jag såklart saknar min mormor, så är jag glad över att ha fått träffat mina föräldrar, kusiner och mostrar och morbröder.

På bloggen kan jag nämna boken Modersmjölken av Nora Ikstena om livet i Lettland under Sovjetunionens ockupation, som en fantastisk läsupplevelse. Där kräftorna sjunger av Delia Owens är den absolut bästa ljudboken jag lyssnat på.

I övrigt har jag tagit mer er på fredagsresor över världen, nu när vi inte får resa i verkligheten. Jag hoppas att ni har fått drömma er bort lite till Hongkong, Kuriska näset, New York, Tallinn och Hjo.

Glad sommar på er och vi ses ett tag till varje dag. I alla fall till jag har flyttat in i vårt hus.

jun 15

Månadens feminist: Gloria Steinem

Av Hanna i Veckans feminist

Kort fakta

Född 1934 i Toledo, Ohio.
Grundande den feministiska tidskriften Ms Magazine.
Sågs som en ledare inom den amerikanska feministiska rörelsen på 70-talet.

Gloria Steinems feministiska gärning

Gloria Steinem växte upp med en far som var resande försäljare med en instabil inkomst och en mor som tidigt fick ett nervöst sammanbrott och var sängliggande långa perioder. När föräldrarna skilde sig blev det än svårare ekonomisk för modern, som hade svårt att behålla ett jobb under någon längre tid. Detta ska ha präglat Steinem och fått henne att se samhällets orättvisor.

Steinem utbildade sig till journalist och 1962 skrev hon en artikel om preventivmedel och hur kvinnor tvingas välja mellan jobb och äktenskap. Det var ett år före Betty Friedan kom ut med boken Den feminina mystiken som fortfarande är en stor klassiker bland feministisk litteratur från den andra vågens feminism. Men det var 1969 som hon skulle slå igenom som feministisk ledargestalt. Då publicerades essän After Black Power, Women’s Liberation.

Samtidigt som hon var skribent och debattör, var hon också aktivist. Hon kämpade för feministiska frågor såsom abort (hon hade själv gjort en) och kvinnlig frigörelse, men också mot Vietnamkriget och apartheidregimen i Sydafrika. Hon har blivit arresterad för sin aktivism.

1972 grundade hon den feministiska tidskriften Ms Magazine tillsammans med Dorothy Pitman Hughes, en afroamerikansk feminist och aktivist. Tidskriften blev omåttligt populär och den tog stora ställningstaganden för kvinnors rättigheter. Bland annan lät de Wonder Woman pryda omslaget när den gamla seriehjältinnan förlorat alla sina krafter. Efter det skulle hon återfå dem.

När Shirley Chrisholm kandiderade till demokraternas presidentkandidat 1972, kandiderade Steinem till delstatsdelegat, men förlorade. Hon hade ett stort inflytande på den feministiska rörelsen och blev en stor symbol för den. Hon har sagt om detta:

”Jag tror att det är något av en slump att jag blev symbol för kvinnorörelsen. En kvinnlig kongressledamot, till exempel, kan identifieras som en kongressledamot. Det betyder inte att hon skulle vara mindre feminist men hon identifieras med den närmaste manliga motsvarigheten. Tja, jag har ingen manlig motsvarighet så pressen måste identifiera mig med rörelsen. Jag antar att jag skulle kunna benämnas som en journalist, men eftersom Ms. är en del av en rörelse och inte en vanlig tidskrift, identifieras jag med rörelsen. Det finns inget annat fack att stoppa in mig i.”

Efter 70-talet har den amerikanska feministiska rörelsen inte varit lika framgångsrik, men Gloria Steinem har aldrig slutat att kämpa för feminismen. Hon har föreläst och skrivit till alldeles nyligen om hon inte fortfarande gör det. Hon gifte sig 2000, men hennes make dog bara tre år senare i cancer. Steinem själv har haft bröstcancer på åttiotalet och nervsjukdomen trigeminusneuralgi på nittiotalet. Av hennes webbplats att döma är hon fortfarande en mycket aktiv feminist.

Gloria Steinem och jag

Gloria Steinem är en feminist jag hört talas om, men egentligen aldrig riktigt tagit reda på mer om. Mer information om hennes liv hade jag kunna få om jag läst hennes bok Moving beyond words, som sedan flera år stått oläst i min bokhylla. Nu ligger den i magasin, så jag får väl ta och läsa den till hösten. Jag fick veta mer när jag såg den fantastiska TV-serien Mrs America på Netflix. Det är för att att jag sett den som jag nu under sommaren har en månadens feminist-speciell med feministerna från den TV-serien. Nästa feminist kommer den 3 juli.

jun 14

Jeffrey Epstein-dokumentären på Netflix

Av Hanna i Kulturbetraktelser

Ska man ägna sina fredag och lördagskvällar åt att se på en dokumentär? Och en om pedofili och trafficking dessutom? Jag och min man valde att se Jeffrey Epstein-dokumentären Filthy Rich på Netflix och den var mycket välgjort och fruktansvärt skrämmande.

Jeffrey Epstein var en person som hade förmåga att charma sin omgivning och hade vänner högt upp i samhällshierarkin. Det finns bilder på honom med bland andra Bill Clinton och Prins Andrew. Han omgav sig också av många vackra – mycket unga – flickor. Mer än en gång utreddes han för pedofili, men han verkade aldrig kunna åka fast.

2008 dömdes han för första gången, men under det 13 månader långa fängelsestraffet fick han möjlighet att lämna fängelset för att jobba och han kom och gick lite som han ville. Samtidigt ingicks en överenskommelse med då statsåklagare Alexander Acosta att han skulle ha immunitet mot federala åtal. Han dömdes för våldtäkt mot en flicka, samtidigt som åtalet innehöll 36 offer.

Det är inte bara Epstein som pekas ut. Hans advokat uttalar sig i filmen och förnekar att han varit inblandad. Prins Andrews pekas ut av en kvinna och han har tidigare gjort en intervju där han försöker rentvå sig. Det foto av dem båda finns, ett foto som Prins Andrew påstår att han helt glömt att det någonsin tagits. Bill Clinton förekommer också, men bara att han varit på Epsteins ö, inte att han ska ha legat med några där. Det lämnas till oss att fundera på vad han gjorde där och varför han hårdnackat förnekar att han någonsin varit där.

Jag funderar mycket över Epsteins före detta flickvän Ghislaine Maxwell, som av flera kvinnor pekas ut som en drivande i sexhandeln kring Epstein. Det var många kvinnor som erkänner att de också rekryterat unga kvinnor till sexhandeln eftersom de då fick mer pengar. De var själva offer, så få ser väl dem som gärningsmän i det hela. Men hur var det med Ghislaine Maxwell? Hade hon börjat som ett offer och senare fått högre status? Jag hade önskat lite mer fokus på henne även om hon inte ville uttala sig.

Det är oerhört intressant med var gränsen mellan offer och förövare går. Den överlappar ju ofta. Jag skulle ändå säga att det finns en gräns och de kvinnor som gjort sig skyldiga till fasansfulla brott tillsammans med en dominerande partner, kan inte alltid avfärdas som just offer. Det vore att nedvärdera kvinnor till att inte kunna göra egna val. Därmed inte sagt att en tonårsflicka som blivit rekryterad till prostitution, som i sin tur värvar fler, är en förövare. Ett eget program om bara Ghislaine Maxwell hade varit otroligt intressant!

Dokumentären är välgjord och det är flera kvinnor som kommer till tals. Men jag funderar ju över alla andra kvinnor som inte är med. Och de som fortfarande är minderåriga. Det hugger i hjärtat när jag tänker på hur fruktansvärt många liv han måste ha förstört. Se dokumentären om du orkar. Det är mycket bra beskrivet hur makt och kontakter kunde göra att en så fruktansvärd man som Epstein kunde gå fri så länge.

jun 13

Månadens feminist goes Mrs America

Av Hanna i Veckans feminist

Jag har sett Mrs America och är inte bara enormt imponerad av serien, utan också otroligt nyfiken på de feminister som presenterades i den. Jag har hört talas om de flesta av dem, men känner att det inte skulle skada med mer fördjupning. Ni som följer min blogg regelbundet vet att jag brukar skriva om en feminist varje månad under parollen Månadens feminist. Efter Mrs America fick jag en idé.

Under sommaren, det vill säga i juni, juli och augusti, kommer jag att skriva om fem utvalda feminister ur serien under Månadens feminist. Det kommer alltså att bli mer än en i månaden och det passar ju ganska bra i och med att även Feministbiblioteket brukar drabbas av sommartorka. Jag såg att jag trots allt inte hade skrivit om giganterna Gloria Steinem och Betty Friedan tidigare, så det är dags nu. Tre till har jag lagt till på min lista, men frågar gärna er läsare: Vilka vill ni läsa om från serien?

Jag har ännu inte bestämt mig för om jag ska skriva något fördjupande om Phyllis Schlafly, vilket då väl skulle bli månadens antifeminist, men vi lägger henne åt sidan. Vilka var de mest intressanta feministerna från serien?

jun 12

Zoomcirkeln bokhörnan: Lite död runt ögonen

Av Hanna i Bokcirkel

Jag lyckas visst med konststycket att ta bilder av oss när vi se lite ledsna ut. Det kanske passar den här bokens tema, men speglar inte riktigt stämningen.

Då jag har zoom-cirklat igen med bokhörnan. Denna gång hade vi läst Lite död runt ögonen av David Ärlemalm. Jag lyssnade på den och tyckte att den var bra på många sätt, men att den hade sina brister. Vi diskuterade mycket kring huvudpersonen Arto och hans relation till sin dotter, vilket man väl får säga var bokens kärna. Min recension på boken kan du läsa här.

För mig blev det en aningens rörig bokcirkel då vår bil levererades efter en minut av mötet och sedan var min familj allmänt störiga (iaf de yngre av familjemedlemmarna). Men det gick det också och ett glas vin fick jag dricka innan mammaplikterna kickade in ingen.

Arto och kriminaliteten

Arto är inte bara en fd knarkare, han är också kriminell. Visserligen var det väl knarket som kom först och med det kriminaliteten, men vi pratade mycket om att han ju är ren, men inte fri från kriminaliteten. Han får sitt liv förstört när han blir falskt anklagad för att sälja knark till minderårig och får sparken från det skolkök han jobbar i. Han får snabbt ett nytt jobb i en lunchrestaurang, men ändå väljer han att stjäla bilar för att få ihop pengar till mat i en månad. Det var en som påpekade att han som person blir aktiv när han blir pressad och därmed handlar istället för att avvakta och se om det löser sig. Vi andra hade mest tänkt att han betedde sig oerhört oansvarigt.

Dotterns lite vuxna sätt

Är dottern lite väl vuxen i sitt sätt? Inte nödvändigtvis säger den som träffat flera barn som förlorat sina mammor. De barn kan växa upp snabbt på kort tid. Det rådde enighet i gruppen att kärleken mellan far och dotter var fin och också trovärdig.

Pappan och socialen

Vi kom också in på socialen och pappans ovilja att ta till sig hjälp. Där var vi lite oense om ifall han haft stöd under tiden efter mammans död eller om han klarat sig helt på egen hand. Jag menade att han stått på egna ben, eftersom han faktiskt säger det till socialtjänstemännen, men där var andra mer osäkra. Hur som helst lyfte jag fram att jag kände viss ambivalens gällande Artos sätt att vägra ta emot hjälp. Mitt förnuft säger att han behöver det och min känsla säger att han inte vill det och därmed bör slippa.

Spänningsroman?

Någon sa att boken marknadsförts som spänningsroman. Vi alla rynkade på näsan åt detta och var rörande överens om att så mycket till deckare var det inte. Att påstå det är att tänja på genren mer än en smula.

Nästa bok

Nästa gång blir det mys! Då ska vi läsa Mhairi McFarlanes Vi kunde lika gärna aldrig nånsin mötts. Jag vill egentligen läsa den, men har inget att lyssna på så det fick bli den. McFarlane är min favoritfeelgoodförfattare och med en titel som gör att jag inte kan låta bli att sjunga låten med och av Lisa Ekdahl blir den helt oemotståndlig!

…vem vet inte du, vem vet inte jag…

jun 11

Recension: Lihammer, Anna & Hesselbom, Ted; Catalana; 2020

Av Hanna i Skönlitteratur

Äntligen en ny bok av Anna Lihammer om polisen Carl Hell i trettiotalets Stockholm! Boken Catalana har hon skrivit tillsammans med Ted Hesselbom och den utspelar sig i Stockholm, Paris och Barcelona och årets är 1937. Jag lyssnade på boken på Storytel inläst av Stefan Sauk. Boken är utgiven av Historiska media.

Carl Hell befinner sig på semester i Paris med sin älskade Else, som är gift med en annan man. Hell har ingen som helst lust att lämna Paris, så när han blir hemkallad för att klara upp ett mord på en chefredaktör, väljer han att ignorera det. En mamma i Barcelona längtar efter sin dotter i Stockholm och beger sig till Paris, där hon och dottern ska återförenas. Samtidigt i Stockholm sker ett bombattentat och en ung utländsk flicka hittas död. När ingen verkar bry som om flickan, nystar polissyster Maria Gustavsson i det på egen hand. Hon upptäcker att hennes chef Anders Sandström döljer saker för henne, till och med så viktiga saker som detaljerna kring kollegan Carl Hells död.

Jag har läst de tidigare böckerna och nu var det första gången jag lyssnade och det kan ju spela in när jag tyckte att den var något mer rörig. Jag tyckte om den och det fanns det där spännande i huvudkaraktärerna Carl Hell och Maria Gustavsson, men jag kände att Barcelona-historien var lite svår att få grepp om. Jag tyckte också att Carl Hells kärleksrelation med Else var lite ensidig och det gick inte riktigt att få känslan av att han var beredd att offra allt för henne (även om han sa det gång på gång).

Som vanligt var det polissyster Gustavsson som var den mest intressanta och jag följde hennes spaningar med stort nöje. Det var en spännande bok och som deckare tycker jag att Catalana och alla de andra böckerna om Carl Hell, håller hög klass. En liten sak jag måste nämna är att jag inte riktigt tyckte att Stefan Sauk passade så bra som uppläsare till den här boken. Jag tyckte han var bra Deon Meyers Kobra, men nu blev det lite mycket dramatik för min smak.

Läs mer: Adlibris, Bokus

jun 10

Recension: Hadley-Kamptz, Isobel (red); Feminism – en antologi; 2020

Av Hanna i Debatt

När jag såg att Timbro, den tankesmedja som av många anses som ondare än ondast, har gett ut en antologi om feminism så blev jag oerhört glad. Det var på tiden att de skrev något om varför man kan vara liberal och feminist. När jag såg att skribenter som Agnes Arpi, Linda Skugge och Myra Åhbeck Öhrman skulle vara med, blev jag oerhört nyfiken. Isobel Hadley-Kamptz har redigerat och själv skrivit en text i boken.

Jag bör nämna att min man jobbat på Timbro, förläggaren Andreas Johansson Heinö har varit min lärare på universitetet och flera av skribenterna är sådana jag känner eller i vilket fall ofta pratar med i sociala medier. Läs mer om min inställning till att recensera böcker där jag känner författarna här.

Alla texter i Feminism – en antologi handlar om feminism och liberalism. Jag är själv liberal, så det ligger mig nära. Boken vänder sig till en akademisk läsekrets och texterna är akademiska, vissa mer än andra. Min övergripande känsla var att det är ett försök att göra feminism begripligt, även för ideologiska nördar. Ta inte detta som en kritik, utan mer en beskrivning om vad för slags antologi det är.

Texten av Agnes Arpi knockade mig totalt. Hon skriver om vården och hur den missgynnar kvinnor på det grövsta sätt. En kvinna som ha symptom som inte är väl kända tas inte på allvar. Symptomen är ”diffusa”, kvinnan fabulerar och i värsta fall får hon inte vård i tid. Det är en stark text som alla verkligen borde läsa!

Vidare fastnade jag för Myra Åhbeck Öhrman om kvinnor sexualitet och horstigmat. Jag står inte på samma sida som Myra i sexköpslagsfrågan (som jag är för och hon emot), men hon fick mig att fundera mycket på vilka konsekvenser lagen kan få för dem som arbetar med sex. Texten handlar även om att kvinnor ofta spelar på sin sexualitet och författaren menar att för att få jämställdhet, så måste vi ge upp privilegiet att göra det.

En sista text jag vill lyfta fram är Amanda Brobergs. Jag känner inte alls till henne och började läsa om kvinnor som vill leva mer konservativt. Först förstod jag inte riktigt vart hon var på väg, men insåg sen att hon hade en god poäng i att många kvinnor idag väljer att lyfta fram män som idioter och kvinnor som mer överlägsna och att detta knappast är en väg framåt. Tänk Linnea Claessons assholeonline och fundera på om du inte sett fler publicera idiotiska konversationer med män i social medier. Det blir något särartsfeministiskt i att se kvinnor som överlägsna män.

Övriga texter av Isobel Hadley Kamptz, Lena Andersson, Louise Persson, Linda Skugge, Susanne Wigorts Yngvesson och Jesper Ahlin Marceta var också mycket bra och tänkvärda. Jag tyckte att det var en bra antologi, men jag kan instämma i kritiken, av bland andra Sakine Madon, att det är mycket problematiskt och också lite konstigt de utelämnat hedersproblematiken. Vänstern har ju haft problem med att lyfta hedersfrågor så där har liberala feminister verkligen en fråga att ta tag i.

Jag kan också tycka att det är väl akademiskt på sina ställen och att det såklart känns lite typiskt att liberaler ger ut en antologi som inte riktar sig till den stora massan, men å andra sidan tycker jag att den som bok i sin genre är bra och jag håller med om mycket som står i den. De lyckas fånga den liberala feminismen bra utan att det blir ”frihet att tjäna mycket pengar” att det bara handla om att kvinnor ska ha makt. Antologier är svåra och kan bli spretiga, men jag tycker att den här var en bra mix.

Läs mer: Adlibris, Bokus