Gästrecension av Karolina Lindén: Skantze, Margareta; Vägen till Henne; 2010

Karolina LindénKarolina Lindén är liberal och feministisk politiker som i höst kandiderar både till riksdag (Halland) och kommunfullmäktige (Härryda kommun i Bohuslän) för folkparitet. Hon bor i Mölnlycke utanför Göteborg och har tidigare bott i Åsa i Halland. På hennes blogg kan ni läsa mer om varför ni ska rösta på henne i höst.

 

Vägen till henneMargareta Skantze är dramatiker och regissör och uppmärksammades i samband med sitt drama Maria Magdalena som väckte en av 2000-talets hetaste debatter när den hade premiär i Finland år 2006. Vägen till Henne behandlar synen på kvinnan inom religionen genom historien. Den tar sin utgångspunkt i de forntida gudinnekulterna som satte den stora föderskan i centrum och rör sig senare genom historien fram till idag. Särskild vikt läggs vid gudinnorna Inanna, Isis och Artemis och senare Jungfru Maria och Maria. Magdalena.

Boken är oerhört intressant och lyfter fram nya historiska skeenden. Fram tills för bara några decennier sedan grävde man inte ut gravar som inte innehöll vapen, eftersom de ansågs oviktiga! Sedan dessa ”obeväpnade” gravar nu grävts ut träder en annan bild fram att religion och liv i samhällena före antiken och de stora bokreligionerna. Skantze tecknar bilden av matriarkat som senare förtrycker män. Antikens förhärligande av den manliga hjälten och bokreligionernas mansdoktrin ses här som en revolt mot det matriarkat som rådde i tusentals år. Skantze skildrar senare hur antikens misogyna tänkare omformade bilden av kvinnan och hur Jesus kvinnosyn förvanskades av kyrkofäderna.

Att läsa Vägen till Henne har gett mig en hel lista av gudinnor och historiska kvinnor att titta närmare på. Boken återupprättar också bilden av kvinnor (tex Jungfru Maria) som genom århundradena styrkts ur historien eller dragits i smutsen för att det har passat makteliten. Gudinnor (och kvinnor i allmänhet) har beskurits från att visa vrede, styrka, passion och sexualitet de senaste århundradena, trots att de från början var centrala egenskaper i deras gestaltning.

Läs boken, upprätta din egen lista och ge dig ut på jakt efter historiens coolaste brudar. Jag börjar med gudinnan Inanna, Isis, Artemis och Kybbele, Drottningen av Saba, Lilith och Jungfru Marias mor Anna.

Nin, Anaïs; Venusdeltat; 1977

VenusdeltatNär det kommer till feministisk erotik är det många feminister som föreslår Anaïs Nin. Dock verkar det som att det fortfarande tvistas om ifall Nin verkligen var feminist eller inte. Hur som helst inhandlade jag Venusdeltat på Myrorna för massor av år sedan och sedan dess har den stått i min hylla. Jag läste några noveller första kvällen, men när det kom till incest och pedofili så var jag inte längre intresserad. Nu har jag gett boken en andra chans.

Det är inte en samling politiskt korrekta noveller om sex, det måste man ha klart för sig, och den som inte tycker att det är kittlande med gruppvåldtäkter och män som blir upphetsande av barn, bör läsa boken selektivt. Det finns dock otroligt många erotiska, sexiga och vackra noveller som man blir kåt av. Några för att de snuddar vid det förbjudna (utöver ovan nämnda brottsliga handlingar) och andra för att de naket och osminkat skildrar sex och kåthet.

Anledningen till att jag recenserar denna bok här på Feministbiblioteket är att det är en kvinna som skildrar erotik och det är en kvinnas fantasier.  Kvinnliga fantasier är i verkligheten naturligtvis inte enbart rosenskimrande och politiskt korrekta och därför kan jag stå ut med att vissa av novellernas innehåll inte passade mig för fem öre. Många av novellerna har kvinnor i huvudrollen och det är ofta kvinnor med en aldrig sinande lust. Det är för att Venusdeltat tar oss med till erotik som tänjer på gränserna och för att den framhäver kvinnor med enorm sexlust, som den (i stort) är en bra bok som jag kan rekommendera.

Oates, Joyce Carol; Dödgrävarens dotter; 2008

Dödgrävarens dotterOates är en person som ofta nämns i Nobelpris-sammanhang och jag har därför varit nyfiken på henne. Denna bok om en kvinnas historia, från en torftig barndom via ett katastrofalt äktenskap till ett liv som självständig ensamstående mor, tyckte jag passade utmärkt att recensera här.

Rebecca bor ihop med sin familj i ett ruckel vid en kyrkogård. Familjen har flytt från nazityskland och fadern får jobb som dödgrävare i det nya landet. Familjen anpassar sig inte och de hånas i den lilla stad de bor i. Rebecca känner tidigt att hon måste stå på egna ben för att få ett bättre liv. En enorm tragedi drabbar familjen och Rebecca lämnar hemmet. Hon gifter sig så småningom med en man som inte behandlar henne väl och med honom får hon en son. När ytterligare en tragedi drabbar henne flyr hon och försöker att skaffa ett bra liv och sig själv och sin son, som hon är övertygad om, är en fantastisk musikbegåvning. Dödgrävarens dotter är en bok som handlar om att klara sig själv för att få ett bättre liv. Den handlar också om förblindad kärlek, svek och kärleken till sitt barn.

Det var en fantastiskt spännande bok som jag hade svårt att lägga ifrån mig. Trots den missär huvudpersonerna lever finns det en optimism och framtidstro där som gör att man inte lägger boken ifrån sig. Jag kommer definitivt att läsa mer av Joyce Carol Oates!

Knuff

Dyhouse, Carol; Women, history, feminism; 2010

Women, history, feminismI Carol Dyhouses bok vävs glamourens historia samman dem den feministiska. Författaren är professor i historia vid universiteten i Sussex, men trots att boken är ett akademiskt verk blir den varken tung eller tråkig.

Jag har själv läst många amerikanska feministiska klassiker såsom Den kvinnliga eunucken av Gremanie Greer och Skönhetsmyten av Naomi Wolf, och i jämförelse med dem är perspektivet här annorlunda. När Greer och Wolf föreläser om att vi ska sluta att falla offer för rådande skönhetsideal, menar Dyhouse tvärtom att glamouren kan har gjort många kvinnor framgångsrika. Kvinnor måste inte känna sig fångade i vackra kläder och mycket smink.

Boken är en frisk fläkt och ger nya perspektiv på kvinnlighet, glamour och smink, utan att bli särartsfeministiskt.

Oksanen, Sofi; Utrensning; 2008

UtrensningSofi Oksanens Utresning är en av de bästa böcker jag har läst. Det händer alltmer sällan nuförtiden att jag känner så, men denna bok är helt enkelt fantastisk. Jag hade mycket högt ställda förväntningar före jag läste boken eftersom hennes debutroman Stalins kossor var fantastisk. Dessutom står det på baksidan Utrensning är en ”litterär sensation”.  Boken uppfyllde alla förväntningar.

Boken utspelar sig strax efter Estlands frigörelse 1991. Aliide är en estnisk bondfru som lever ensam. En dag hittar hon en flicka, Zara, i sin trädgård. Hon kommer från Vladivostok, men har hamnat i Estland via Berlin för att tvingas jobba som prostituerad.  Genom tillbakablickar till 40- och 50-talen nystas dessa kvinnors historia upp. Vi får följa befrielsekampen i Estland som börjar med samarbetet med tyskarna under andra världskriget och sedan fortsatte med kamp till skogs under sovjettiden. Det är en spännande historia om svartsjuka och svek och lojalitet mot den estniska nationen. Aliides och Zaras historier vävs samman under dessa tillbakablickar och historien sträcker sig enda fram till åttiotalet.

Det är en bok som tar upp Estlands historia genom två kvinnors ögon. Boken skildrar många fruktansvärda saker som hänt de kvinnliga huvudpersonerna, utan att bli övertydlig. Precis när man får känslan av hur fruktansvärt det var, upphör detaljbeskrivningen. Man skrivs inte på näsan, utan får lov att känna själv. Det är nog det som gör boken så otroligt stark. Boken är så bra att det finns ett före och ett efter jag läste Utrensning.

Andra hyllingar till denna bok:
Expressen
Dagens Nyheter
Göteborgs-Posten
Svenska Dagbladet
Bokhora
Kulturbloggen
Bokbloggen
Dagens  bok
Bokmania

Nya böcker till mitt feministbibliotek

Idag kom ett härligt bokpaket på posten. Nu är det kultur som gäller för mig och dessa tre böcker ska ge fler recensioner till den nya kategorin:

Bell, Melanie & Williams, Melanie; British women’s cinema; 2010: En bok om brittisk film ur ett kvinnoperspektiv.

Callahan, Vicki, Reclaming the Archive, 2010: En feministisk analys av filmens historia. Denna bok är jag mest spänd på av de tre jag fick.

Prignitz-Poda, Helga; Frida Kahlo; 2010: Här kommer biografin över Frida Kahlo som samtidigt är en analys av hennes konst.

Jag vill också passa på att önska er alla läsare en trevlig midsommar och hoppas att ni läser många härliga feministiska böcker! Jag återkommer med fler recensioner nästa vecka.

Gästrecension av Karolina Lindén: Welchman, Lynn; Women and Muslim Family Laws in Arab States; 2007

Karolina LindénKarolina Lindén är liberal och feministisk politiker som i höst kandiderar både till riksdag (Halland) och kommunfullmäktige (Härryda kommun i Bohuslän) för folkparitet. Hon bor i Mölnlycke utanför Göteborg och har tidigare bott i Åsa i Halland. På hennes blogg kan ni läsa mer om varför ni ska rösta på henne i höst.

 

Women and Muslim Family Laws in Arab StatesWelchman beskriver familjelagstiftningens utveckling i Mellanöstern från 1950-talet och fram till 2005 (även om boken börjar med viss orientering med start under 1800-talets mitt). Welchman har lyckats med konststycket att lyfta fram de olika debatter som har förts på jämställdhetsområdet (tex polygami, rätt till skilsmässa, barnäktenskap) i Mellanöstern och vilka reformer debatten har resulterat i i ren lagtext. Lynn Welchman är lektor i Islamic and Middle Eastern Laws vid SOAS (School of Oriental and African Studies), University of London.

Det är både intressant och kul att följa Welchmans utläggning och se hur egyptiska feminister har arbetat för att få större frihet inom ett system med sharialag och islam som värdegrund (till skillnad från vi i väst som har brottats med kristendomen). Som läsare får man många olika aha-upplevelser. Idag ligger tex Marocko och Tunisiens lagstiftningar i framkant när det gäller kvinnors rättigheter. Som väntat ligger Saudiarabien, Förenade arabemiraten och Qatar efter i utvecklingen. Jag tycker boken är bra och oerhört givande.

Det här är tyngre än vanlig hängmatte-litteratur, men jag rekommenderar den varmt till alla som vill få bättre pejl på kvinnors villkor i Mellanöstern och hur det skiljer sig länderna emellan. Framförallt ger den god insikt om att oavsett varifrån feminister kommer så strävar vi åt samma håll. Vi vill ha frihet, lika villkor och självbestämmande. Vi behöver bara gå olika vägar för att nå dit beroende på vilket samhällssystem vi befinner oss i.

Lian, Torun; Frida med hjärtat i handen; 1990

Frida med hjärtat i handenFrida är en norsk tjej som har snöat in på det där med kärlek. Hon läser Erik Fromms bok kärlekens konst och är besatt av att andra, främst hennes mor, ska finna kärleken. Frida har många olika pojkvänner och kan själv inte sätta ner foten och bestämma sig för vem hon ska koncentrera sig på. Samtidigt försöker hon via kontaktannonser att hitta en man åt sin mamma.

Jag har både läst boken och sett filmen och jag tycker att det är en bra bok för ungdomar. Jag läste boken på uppdrag av en kollega till min mamma (min mamma är lärare) för att se om den var något som skolan borde ha i skolbiblioteket. Svaret var ett självklart ja och jag vet att jag tyckte då (detta var när jag själv gick på högstadiet i början av 90-talet) att det var en modern bok för både tjejer och killar på mellanstadiet. Anledningen att jag idag mer en 20 år senare recenserar denna bok här är för att huvudpersonen är en cool tjej som vet vad hon vill och att det inte har vimlat av sådana tjejer i litteraturen. Boken är rolig och bygger på många pinsamma misstag och lustiga upptåg som inte känns konstlade. Samtidigt skildrar boken också hur det kan vara att vara barn och leva med en ensamstående mamma och hur ambivalent det kan kännas när hon äntligen träffar en man och den svartsjuka som då kan uppkomma.

Frida med hjärtat i handen är en bok att bli glad av.

Skriv en gästrecension!

På begäran har jag skrivit ihop en liten tipslista om hur man skriver en gästrecension till Feministbiblioteket. Jag har förstått att många tycker att det är svårt att veta hur man ska skriva och därför är lite blyga att höra av sig till mig med recensioner. Följande text jag jag skrivit och lagt upp på sidan Gästrecensioner:

Vill du skriva en gästrecension till Feministbiblioteket? Alla är välkomna att skriva och vill du få något publicerat så mejla din recension till hanna@feminstbiblioteket.se. En recension behöver inte vara lång och du behöver inte skriva den efter en viss mall, men om du vill ha lite riktlinjer så kan en recension se ut som följer:

  • Ett kort refererat om vad boken handlar om.
  • Lite om varför boken platsar i Feministbiblioteket (om det inte är uppenbart).
  • Ett personligt omdöme. Även böcker du inte rekommenderar är välkomna.
  • Ca 1000 – 1500 tecken (med blanksteg), men den får vara längre eller kortare.

Lite andra tips:

  • Skriv en recension om din bästa feministiska bok.
  • Skriv en recension på någon bok jag redan recenserat och beskriv varför jag har fel i min hyllning/sågning.
  • Var gärna politiskt färgad, särskilt om du har en annan politisk uppfattning än jag.
  • Var personlig och tala om varför just du gillar den bok du recenserat.

Lycka till och du är välkommen med en recension när du vill!

Strömquist, Liv; Hundra procent fett; 2007

Hundra procent fettNu ska jag försöka att bortse från att Strömquist gjort en serie i Bang där hon insinuerade att min man var våldtäktsman, men det är lite svårt. Med andra ord hade jag ganska klara föreställningar om vad det var jag skulle få läsa i Hundra procent fett .

Om jag ändå ska börja med det som är bra så är Strömquist hård mot de onda och med humor förnedrar hon sina motståndare. Man kan även glimta lite självdistans här och där, även om det inte vimlar om det.  En lite längre serie i boken är berättelsen om Strömquists egen barndom om främlingsfientlighetens frammarsch på hennes skola. Den serien berörde mig djupt eftersom jag känner igen delar av det från min egen skoltid. Likaså landar den sista serien man hur man bemöter antifeminister verkligen mitt i prick.

Om jag då går vidare till det om är mindre bra så är jag en av hennes motståndare. Alla till höger om sossarna klumpas ihop med allt som är dåligt (ibland även till höger om vänsterpartiet), till och med nazism på sina ställen och detta känns verkligen världsfrånvänt.  En serie om när en tjej blir kär i en kille som är precis som hon, slutar med panik eftersom denna i övrigt coola kille ska rösta ja till EU. Logiken är inte glasklar, är alla EU-förespråkare svin? Den näst sista serien om högerns förflutna, där moderater klumpas ihop med nazister var nog ändå det värsta.  Kommunismens brott mot mänskligheten figurerar självklart inte i Strömquists serier och vi kan ju konstatera att det antagligen finns fler kommunister i Sverige som hyllar diktaturen på Kuba än moderater som hyllar Pinochet.

Läs boken om du är vänster. Om du är liberal blir du arg. Om du är moderat blir du ännu argare.