Feministbiblioteket

okt 23

Jag saknar Stockholms bibliotek!

Av Hanna i Kulturbetraktelser

Nu öppnar samhället upp och en sak jag verkligen saknat är biblioteken. Det är bara det att jag inte saknar vilket bibliotek som helst, utan Stockholms bibliotek. Där finns nästan allt, jag kan beställa det jag vill ha ett till närmare bibliotek och jag kan lämna tillbaka var jag vill inom Stockholms stad. Nu bor jag inte i Stockholm längre. Jag bor i Nacka och det är inte samma sak.

Nacka bibliotek är det inget fel på, men det är inte samma sak som Stockholms. Så klart är det inte det, för Nacka har inte alls samma storlek och är inte Sveriges huvudstad. Jag borde gå och skaffa mig ett lånekort i alla fall och se hur det fungerar med att beställa från olika bibliotek i den här kommunen. Något av det jag söker och som jag inte vill köpa, finns ändå på bibblor i Nacka.

Jag jobbar i Stadshagen på Kungsholmen och här finns inget bibliotek i närheten. Inte heller finns det något i Slussen där jag byter till buss om jag åker tunnelbana. Nu måste mina biblioteksbesök planeras och det är något jag inte riktigt är van vid. Jag måste bestämma att jag kliver av på T-centralen och går till Kulturhuset för att låna och lämna tillbaka (det är det smidigaste sättet) eller boka in en lunch med vännen som jobbar på Stadsbiblioteket.

Jag är övertygad om att jag får in en rutin, men som med mycket annat under den här pandemin, är jag ringrostig. Det viktigaste är rutiner kring det här så att jag inte åker på förseningsavgifter eller beställer böcker (som kostar 10 kr) och sedan inte har möjlighet att gå och låna dem. Hur gör ni andra som flyttat ut i förorten och helst lånat mycket smal litteratur?

okt 22

Boktips: Lyssna på Jonas Karlssons författarinläsningar

Av Hanna i Bokbetraktelser

Nu har jag lyssnat klart på Jonas Karlssons nya bok Nya människor i fel ordning. Jag har lyssnat på flera av Jonas böcker och han läser in dem själv. Han har en speciell stil och hans böcker liknar inget som jag vanligtvis läser. De handlar om relationer och situationer som egentligen är ganska så vanliga och helt mänskliga, men som han går så på djupet i att det blir komiskt.

Jonas Karlssons bästa bok, som jag läst, är God jul som handlar om en kommunförvaltning där de ska skriva God jul i fönsterna med hjälp av adventsljusstakar. Det hela blir oerhört krångligt och byråkratiskt och det lilla roliga som ledningen vill ha, utvecklar sig snabbt till konspirationsteorier om att folk ska få sparken och diskussioner om religionsfrihet. Det låter kanske torftigt som handling, men jag skrattade högt flera gånger och det gör jag inte ofta när jag läser.

Han har gett ut flera novellsamlingar och i Den perfekte vännen från 2009 fanns det med en novell som återigen fick mig att skratta högt. Vi får en mans perspektiv, en man som tycker att han är lite bättre än alla andra. När han blir omplacerad så tror han att det är frågan om en befordran. Han hittar ett rum dit han går när han behöver tänka. Det visar sig ganska snart att rummet bara finns i hans fantasi och att kollegorna tycker att det är märkligt att han bara står och hänger i korridoren.

Nu har jag läst Nya människor i fel ordning och kanske inte tycker att den tillhör de allra bästa böcker han har skrivit, men han får mig alltid att känna mig obekväm och ibland instängd, bara genom att berätta vardagssituationer. I sammanhanget är det ett bra betyg. I den här samlingen är det dessutom olika personer som är länkade till varandra som det handlar om. Vi får följa dem när de själva berättar, när andra ser dem och när de bara skymtar förbi. Ibland var jag osäker på vems röst vi hörde och det var lite spännande. Det var en mycket trevlig novellsamling, om än inte hans bästa bok.

Nu ska jag läsa Regnmannen, för den har jag inte läst och många har talat gott om den. Självklart väljer jag att lyssna även på den.

okt 21

Recension: Salminen, Sally; Katrina; 1936

Av Hanna i Skönlitteratur

Sally Salminen var pigan som blev författarstjärna över en natt. När hon skrev boken Katrina var hon hembiträde i USA. Hon kom från Åland och hon skrev boken om det åländska samhället och hur hierarkiskt och i många fall otrevligt det var. Hon blev stjärna över världen, men inte på Åland. Jag tänkte att jag skulle läsa Katrina i min Nordenutmaning eftersom det är en så stor och känd åländsk roman. Jag trodde på förhand att det kanske inte skulle bli så trevligt.

Katrina är en flicka från Österbotten som charmas av sjömannen Johan från Åland. Han berättar om hur fint han bor och om alla äppelträd som folk har i sina trädgårdar. Tanken på ett fint hus md äppelträd lockade den unga Katrina till Åland. Väl där insåg hon att Johan bara hade skrutit, huset var ett fattigmanshus. Några äppelträd växte det då rakt inte där. Den andra otrevliga överraskningen var att Johan stack direkt ut till havs och säger att han inte skulle komma tillbaka förrän till hösten. Katrina kunde ta arbete för att få råd med mat.

Efter den chockstarten biter Katrina ihop. Hon inser snart att hon är gravid och är tvungen att jobba och slita för att få livet att gå ihop. Katrina blir aldrig bitter. Inte ens när Johan kommer hem och hon konfronterar honom med hans skryt. Trots att hon inser att han inte tänker jobba under vintern för att han inte ids. Han lägger sina pengar på godis och sparar aldrig något. Hon är tacksam över att det inte är alkohol eller cigaretter, men Johan är allt en slarver.

Barnen kommer och livet är många gånger riktigt hårt. Trots den dåliga starten så skapas ett fint band mellan makarna. Katrina har också satt sig i respekt hos många av de kaptener som utnyttjat fattigt folk. Hon får dock en ny chock är när det äldsta barnet mönstrar på en båt redan i tolvårsåldern. De andra sönerna kommer också att följa sin far, men det visar sig att åtminstone ett barn har lite högre ambitioner. Det är fattigt och eländigt och gravarna på kyrkogården blir fler, men en ljusare framtid för barnen börjar utkristallisera sig för Katrina. Hon lyckas dessutom odla två äppelträd.

Katrina är en bok om det hårda livet för fattigt folk och Sally Salminen fångar så väl de få alternativ som fanns för de fattiga. De fick gå från gård till gård och tigga jobb och betalt fick de oftast i natura, vilket innebar att de inte kunde försöka spara ihop något, inte heller välja vad de skulle köpa. Jag visste att boken skulle handla om det hårda livet och jag tyckte inte att det lät speciellt kul. Men Katrina var en fantastisk bok! Jag förstår verkligen att den gjorde succé och översattes till många språk.

Pigan som skrev en bok var förstås fantastiskt spännande som inramning till boken. Sally Salminen skrev många fler böcker efter Katrina, men de gjorde aldrig samma succé. Jag undrade länge vilken tid det skulle utspela sig och hittade aldrig något om det. En referens på slutet till spanska sjukan gjorde att jag kunde räkna ut att den börjar någonstans runt 1880-90 och slutar antagligen på 30-talet. Första världskriget flimrar förbi lite snabbt och så är boken skriven 1936.

Katrina har kommit ut i nyproduktion som e-bok på Saga Egmont. Omslaget är mycket lusigt och passar absolut inte in på handlingen. Spets unnade sig knappast Katrina och hon jobbade inte som hembiträde utan snarare som mjölkpiga och andra tyngre jobb. Oavsett det märkliga omslaget är jag mycket tacksam för att boken fanns tillgänglig på Storytel. Om du inte helt har avskräckts av min beskrivning så läs boken. Det är den värd. Jag gav den fem i betyg på Goodreads!

Sally Salminen har nominerats till Nobelpriset i litteratur flera gånger och jag kommer att återkomma till henne och hennes författarskap.

okt 20

Augustprisnomineringarna 2021

Av Hanna i Nyheter

Bakre raden från vänster: Maxim Grigoriev, Ellen Mattson, Carl Henrik Carlsson, Ellen Svedjeland, Anneli Rogeman, Elin Johansson, Anders Cullhed, Johan Rundberg, Sara Martinsson. Mellersta raden från vänster: Elin Cullhed, Lisen Adbåge, Moa Backe Åstot, Linda Bondestam, Emma Virke. Främre raden från vänster: Magnus Västerbro, Balsam Karam, Mats Jonsson, Nils Håkansson, Joanna Hellgren. Ej i bild: Kjell Espmark, Emma AdBåge, Malin Kivelä, Martin Glaz Serup. Foto: Andreas Sundbom.

Igår annonserades Augustprisnomineringarna. Som vanligt hade jag inte läst någon av böckerna, men det hindrar mig ju inte från att skriva om det. Jag har tänkt att läsa Mats Jonssons När vi var samer, som är en seriebok. För övrigt första gången en grafisk roman nomineras till Augustpriset. När jag läste om böckerna blev jag oerhört sugen på Maxim Grigorievs Europa och Balsam Karams Singulariteten.

Knäböj av Sara Martinsson måste jag absolut läsa. Den handlar om kvinnor som lyfter och om hur det genom historien inte har ansetts fint att kvinnor har muskler. Av barnböckerna så är det spännande att två favoriter här hemma är nominerade, både Lisen och Emma Adbåge.

Nominerade till Årets svenska skönlitterära bok

Eufori. En roman om Sylvia Plath, Elin Cullhed, Wahlström & Widstrand

Återliv. Med Skapelsen och Kvällens frihet, Kjell Espmark, Norstedts

Europa, Maxim Grigoriev, Albert Bonniers Förlag

När vi var samer, Mats Jonsson, Galago

Singulariteten, Balsam Karam, Norstedts

Den svarta månens år, Ellen Mattson, Albert Bonniers Förlag

Nominerade till Årets svenska fackbok

Judarnas historia i Sverige, Carl Henrik Carlsson, Natur & Kultur

Dante – den förste författaren, Anders Cullhed, Natur & Kultur

Dolda gudar. En bok om allt som inte går förlorat i en översättning, Nils Håkanson, Nirstedt/litteratur

Knäböj, Sara Martinsson, Weyler förlag

Mönstersamhället, Anneli Rogeman, Natur & Kultur

Tyrannens tid. Om Sverige under Karl XII, Magnus Västerbro, Albert Bonniers Förlag

Nominerade till Årets svenska barn- och ungdomsbok

Furan, Lisen Adbåge, Rabén & Sjögren

Himlabrand, Moa Backe Åstot, Rabén & Sjögren

Ett rum till Lisen, Elin Johansson, Ellen Svedjeland & Emma AdBåge, Rabén & Sjögren

Om du möter en björn, Malin Kivelä, Martin Glaz Serup & Linda Bondestam, Förlaget

Nattkorpen, Johan Rundberg, Natur & Kultur

Min mamma är snabbare än din!, Emma Virke & Joanna Hellgren, Lilla Piratförlaget

okt 19

Det är inte jul snart, men hög tid att tänka på julkalender!

Av Hanna i Julkalender

En favoritjulbild på temat more is more, julpynt på Macys i New York. December 2007.

Nej, det är inte jul snart, men innan jag vet ordet av det är det december och dags för Feministbibliotekets årliga julkalender. I år har jag inte haft en aning om vad den ska handla om. Jag är fortfarande inte helt säker, men nu har det i alla fall utkristalliserats en idé. Jag tänkte spinna vidare på temat världslitteratur, för att jag tycker att det är så viktigt att bredda läsintresset till andra delar av världen än dem vi är vana vid.

Har du läs något från Nigeria eller Belgien? Kurdistan eller Mexiko? Min julkalender, som jag fortfarande filar på, ska ge dig smak på litteratur från hela världen. Det är i alla fall tanken.

Tidigare julkalendrar på Feministbiblioteket

2010: Dagens boktips
2011: Dagens feminist
2012: Feministiska resmål
2013: Feministiska milstolpar (datum)
2014: Litterära feministiska förebilder
2015: Tre böcker om dagen
2016: Geografiska områden
2017: Feministisk världskanon
2018: 24 kandidater till Nobelpriset i litteratur
2019: 24 kvinnor som kunde fått Nobelpriset i litteratur
2020: Världsläsning på 24 teman

okt 18

Recension: Lankester Brisley, Joyce; Vill du veta mer om Milly-Molly?; 1929

Av Hanna i Barn- och ungdomsböcker

Jag älskade Milly-Molly när jag var barn och har läst Känner du Milly-Molly? för båda mina barn. Jag såg att jag recenserat den här och att jag inte var så imponerad, så eller ej mitt barn. Nu var det Selmas tur och hon älskade. Hon älskade så mycket att hon krävde att jag skulle läsa hela boken från början igen när vi läst klart. Vi gjorde en kompromiss och jag beställde de två andra böckerna från nyutgivningen på Natur och kultur 1984. Bok nummer två blev Vill du veta mer om Milly-Molly?

Milly-Molly heter i original Milly-Molly-Mandy (Millicent Margareta Amanda är hennes fullständiga förnamn) och i de svenska översättningarna från 50-talet heter hon också det. I början på 80-talet förenklade man i Sverige namnet till Milly-Molly. Flickan lever på 20-talet i England och hennes familj har det bra även om de inte är rika. Milly-Molly är oerhört präktig och tycker att allt är spännande och roligt. Hon gör allt för alla andra och är nästan självuppoffrande. I den här boken får hon ett eget rum av sin familj och det är nog bokens höjdpunkt, även om det kommer tidigt.

Ja, jag blir nästan galen på Milly-Mollys präktighet, men jag kunde den här gången se vad min dotter och sexåriga Hanna såg i karaktären. Det är mysigt och Milly-Molly gör trevliga saker av nästan ingenting. I den här boken får hon inte bara ett eget rum, utan också en trädkoja där hon får små saker för att kunna ha en egen tebjudning. Enkelt men mysigt. Jag fick tips om någon som skrivit såhär om böckerna:

Det var en solig dag, Milly-Molly vaknar. Hon bestämmer sig för att ha ett teparty i trädgården. Hon har ett teparty i trädgården. Det blir succé. De spelar cricket. Vännerna går hem. Milly-Molly somnar i nytvättade lakan. Snipp snapp slut, så var sagan slut.

Det känns sport on, men tänker att för vissa barn är detta den ultimata trevligheten i böcker. Jag älskade det då och Selma älskar det nu. Det är från en annan tid, men ändå är det förvånansvärt få saker som jag måste förklara för henne. Milly-Molly har två bästisar och det är en kille och en tjej. Ibland nämns det att de inte kan eller bör göra samma saker, men inte så ofta som man kan befara i en bok från 20-talet. Jag tyckte också att det totalt självuppoffrande från Milly-Molly lite hade tonats ner och att det även var med lite tafs och saker som gått snett. Lite uppfriskande i all sin präktighet.

Nu är vi redan i full gång med Vad hände sedan, Milly-Molly? Jag skänker en stor tacksamhetstanke till Bokbörsen för att jag fick tag på två böcker till i serien (jag tror att det bara finns tre böcker på svenska) och jag hoppas att Selma är mätt på Milly-Molly efteråt så jag slipper läsa dem en gång till.

okt 17

Recension: Ng, Celeste; Små eldar överallt; 2019

Av Hanna i Skönlitteratur

Jag har hört mycket gott om Små eldar överallt av Celeste Ng. Utan att egentligen ha en aning om vad den handlade om, valde jag den som ljudbok när jag behövde en sådan. Boken är utgiven på Alberts Bonniers Förlag och inläst av Gunilla Leining. Celeste Ng är en amerikansk författare.

Det är 1997 och familjen Richardssons hus brinner ner och i huset fann man små eldar överallt, vilket är en stark indikation på att branden är anlagd. Familjen misstänker genast den udda fågeln och det minsta barnet Izzy. Vi kastar oss tillbaka ungefär ett år i tiden då konstnären Mia och hennes dotter Pearl flyttar in i familjens Richardssons uthyrningslägenhet. Deras familjer flätas samman på ett sätt som kanske inte är helt sunt. Allt ställs på sin spets när Mia förstår att Mrs Richardssons bästa väns dotter, som hittats övergiven utanför en brandstation, är densamma som Mias väns dotter som hon övergivit men letat efter i ett år.

Små eldar överallt handlar om moderskap. Det är hon som haft lätt att bli gravid och hon som aldrig blev det, hon som gjorde abort trots att hon egentligen inte ville det och hon som behöll ett barn hon inte ville ha från början. Sedan är det en rättegång som får stå i centrum, den mellan den biologiska mamman som övergav sitt barn och hon som tog hand om det. Det känns som att jag ska ta parti för den biologiska mamman, men det sliter i mitt hjärta när jag tänker på adoptivföräldrar/fosterföräldrar som måste ge upp sitt barn. Det är också fasansfullt.

Boken handlar också mycket om rikedom och att leva ett liv enligt en viss mall. Detta symboliseras främst av Mrs Richardsson som inte kan fatta hur man kan leva i en kappsäck, såsom Mia har gjort. Vi får också följa den bångstyriga dottern Izzy och förstår hur mycket hon egentligen liknar sin mamma. Eller rättare sagt har mamman en Izzy inom sig, som hon nästan aldrig släpper fram. Jag fångades i alla relationer och dynamiken mellan karaktärerna.

Sedan var det en sak som var lite märklig för mig som svensk. Här kommer eventuellt lite spoilers. Rättegången kändes så oerhört märklig. Argumentationen om det lilla kinesiska barnet bör växa upp i en rik amerikansk familj eller i en där mamman kommer från samma land och kultur som henne själv, kändes så oerhört hemsk. Antingen har man rätt till sitt barn även om man övergivit det, eller så har man det inte. Verkligen ingen lätt fråga, men det känns som att en rättegång inte riktigt är rätt forum. Vad säger ni som läst boken?

Det är synd att jag missat alla bokcirklar som pratat om boken, för den här skulle jag gärna diskutera!

okt 16

Recension: Nordquist, Lina; Dit du går följer jag; 2021

Av Hanna i Skönlitteratur

Riksdagsledamoten Lina Nordquist (L), har romandebuterat med en bok om sin hembygd i Hälsingland. Dit du går, följer jag är utgiven på Romanus & Selling och har fått fina recensioner. Jag och Lina känner varandra från Liberalerna och du kan läsa om hur jag hanterar det här.

Unni har flytt från Norge, undan rättvisan. För förstår efter hand att hon sysslat med något som retat upp både kyrkan och rättsväsendet. Det är i början av 1900-talet och hennes älskade Armond följer henne och hennes son Roar över gränsen. De bosätter sig i Hälsingland, men det är ohyggligt fattigt och flera vintrar svälter de nästan ihjäl. Tyvärr ska tiderna bli ännu sämre och Unni får känna på deras hyresvärds absolut värsta sidor. På 70-talet sitter Kåra i samma hus och ska begrava sin svärfar Roar. Hon sitter på många hemligheter, som vi får veta mer och mer av under läsningens gång.

Det var en stark roman om fruktansvärda tider långt innan Sverige blev en välfärdsstat. Romanen tar upp stora teman som fattigdom, barnbegränsning, sexuella övergrepp och död. Hon Lina Nordquist gör det med ett fantastiskt språk och en oerhört långsam intrig. Boken är riktigt hemsk, så jag fick också läsa den långsamt för att hämta mig mellan de jobbiga partierna.

Jag tyckte mest om boken för att den skildrade fattigdom och desperation på ett bra sätt. Sedan är den långsamma berättarstilen något som passar handlingen otroligt väl i den här boken. Jag kan som överkänslig mamma tycka att det blev lite väl mycket hemskheter i boken, men å andra sidan så visade det också hur det var för fattiga människor i en annan tid. Det mest genom gripande i hela boken är ändå kärleken mellan Unni och Armond och mellan föräldrarna och barnen. Det är den jag bär med mig när jag nu läst klart boken.

okt 15

Månadens feminist: Artemisia Gentileschi

Av Hanna i Veckans feminist

Kort fakta

Född 1593 i Rom, död 1653 i Neapel.
Konstnär under barocken.
Blev våldtagen av sin lärare, men lyckades trots det och fick en enastående karriär.

Artemisia Gentileschis feministiskas gärning

och i Artemisias fall var det hennes far som utbildade henne i hemmet efter att modern dött. När han sedan ville att dottern skulle skolas av en annan konstnär, fick hon det, men det fick ödesdigra konsekvenser.

Artemisia blev lärling hos konstnären Agostino Tassi. Han skulle komma att göra närmanden mot Artemisia, som envetet avvisade honom tills han våldtog henne. Fadern försökte få Tassi dömd och det lyckades. Trots det var det hon som fick gå från allt med skammen.

Mia Kankimäki skriver om Artemisia i sin bok Kvinnor jag tänker på om natten och går noga igenom kvinnors möjliga livsval vid den här tiden. Gifta sig och föda massa barn, gå i kloster eller bli prostituerad var det som stod till buds för kvinnor och Mia försökte undersöka om det fanns en fjärde väg. Det fanns det för vissa, såsom för Artemisia. Det kom dock inte gratis. Hon fick stå ut med skammen efter en våldtäkt.

Om Artemisia var feminist har det tvistas om inom konstvetenskapen. Mia Kankemäki berättar om att det finns dem som menar att hon visar i sin konst sin erfarenhet av våldtäkten och av män som tar för sig. Andra menar att hon mest målade beställningskonst och att det inte går att veta vad hon egentligen tyckte. Det är klart att det är svårt att klistra på någon en epitet flera hundra år senare, men konsten är intressant och förtjänas att lyftas fram.

Hon målade ofta lidelsefulla tavlor med starka uttryck. Det är inte svårt att tolka det feministiskt och även om det inte var medvetet, så kan det definitivt tolkas så med dagens ögon. Det finns en teori om att hon använde sin erfarenhet från våldtäkten och gav utryck för det hon utsatts för i sin konst. Bilden ovan har tolkats av feministiska grupper som styrka av kvinnor i grupp, vilket var ett återkommande tema i hennes konst.

Det här är Arteminsias version av Susanna och gubbarna. I hennes version är Susanna avvisande och gubbarna påstridiga. Kroppen är vriden så att det syns att hon är obekväm, vilket andra tidigare konstnärer inte har visat. Det syns att hon inte är road av inviterna och Artemisia har porträtterat det mycket väl.

Artemisia Gentileschi kanske inte var feminist, men jag väljer ändå att lyfta fram henne och hennes konst som feministiskt eftersom det mycket väl skulle kunna vara så. Det vi vet är att hon, i en tid då det verkligen inte hörde till vanligheterna, försörjde sig själv, slog sig fram i en värld som egentligen var förbehållen män och porträtterade kvinnor med egen vilja och styrka.

Artemisia Gentileschi och jag

Som ni förstår blev jag oerhört fascinerad av vad jag läste i Mia Kankimäkis bok och jag bestämde mig för att månadens feminist i oktober 2021 skulle bli en av hennes nattkvinnor. Valet föll på Artemisia Gentileschi eftersom hon hade den tydligaste feministiska profilen och att hon varit feministiskt intressant för konstvetare sedan 70-talet. Efter att ha skrivit de här så vet jag ännu lite mer om henne och ser fram emot att en dag komma tillbaka till Nationalmuseum och se det verk de köpt in av henne.

okt 14

Recension: Aubert, Marie; Kan jeg bli med deg hejm; 2016

Av Hanna i Noveller

Jag läste Marie Auberts Voksne mennesker förra sommaren och tyckte mycket om den. Nu tog jag tag i hennes novellsamling Kan jeg bli med deg hjem och undrar i mitt still sinne varför den inte blev läst i sommar. Den hade nog kunnat bryta min lässtiltje. Boken läste alltså på norska, men finns översatt till svenska på Wahlström och Widstrand och heter Får jag följa med dig hem.

Boken innehåller nio noveller som alla handlar om förhållanden och människors relationer till varandra. Det är föräldrars relationer till barn, kärleksrelationer och relationer till vänner och tillfälliga bekantskaper. Det är riktigt jobbiga historier med relationer som kraschar, barn som sviks eller helt enkelt bara pinsamt jobbiga scener. Jag drabbades mest av paret som skulle hämta en pojke på ett barnhem i Colombia och pappan ville ta med sig en större flicka hem. Den novellen med mest power i var tjejen som snoppade av killen som ville vara otrogen med henne. Jobbigast var tjejen som inte pallade att bästa kompisen blivit sambo med en kille.

Jag älskade den här boken! Precis som med Voxne mennesker tyckte jag om att läsa den på norska. Marie Aubert kan verkligen konsten att skriva om pinsamma situationer och om jobbiga grejer. Jag liksom vred mig under läsningens gång när jag fruktade vad som skulle komma. Det var bitvis jobbigt, så jag tog det lugnt och läste en novell i taget. Det var som karameller som jag längtade efter att få en varje kväll och nu känns det rätt tomt, när den här utläst.