Bokmässan 2022: Röster från Ukraina

Bokmässan

Jag har tidigare skrivit om röster från Ukraina på bokmässan, men här kommer ett inlägg som ska fungera som ett schema för vad som är intressant att lyssna på. Jag kommer inte till bokmässan förrän torsdag lunch, därför är inga seminarier med fantastiska Oksana Zabuzjko med. Henne har jag lyssnat på förut, vilket gör att det inte känns lika jobbigt som det skulle gjort annars.

Seminarier

Torsdag

15:00 – 15:30
Victoria Belim
Medverkande: Victoria Belim, Mats Almegård

Fredag

13:00 – 13:45
Kriget och författarna
Medverkande: Michail Sjisjkin, Andrej Kurkov, Stefan Ingvarsson

Lördag

13:00 – 13:30
Larysa Denysenko
Medverkande: Josefin Olevik, Larysa Denysenko

Läslista

Maja och hennes vänner av Larysa Denysenko (redan läst och recenserat)

Döden och pingvinen av Andrej Kurkov (letar efter den med ljus och lykta och har ev fått napp av en vän och bokbloggarkollega)

Röda sirener av Victoria Belim (kommer först efter mässan och jag kanske kan köpa den där rentav!)

Bokmässan 2022: Tema Sydafrika

Bokmässan

Jag har tidigare skrivit om Ukraina-temat på bokmässan 2022, men det stora värdlandet är Sydafrika. Självklart ska jag bilda mig inom detta ämne, både före, efter och under bokmässan. Här samlar jag lite intressanta seminarier jag sett och några boktitlar jag ska försöka läsa före mässan. Det ska funka såväl som en inspiration för dig och som ett schema för mig.

Seminarier

Torsdag

13:00 – 13:45
Poesi: motstånd och försvar
Medverkande: Jenny Tunedal, Nathan Trantraal, Koleka Putuma

15:00 – 15:45
Post-post-apartheid och dess litteratur
Medverkande: Ivan Vladislavic, Masande Ntshanga, Ashleigh Harris

Fredag

11:00 – 11:45
Den långa kampen för yttrandefrihet
Medverkande: Sylvia Vollenhoven, Niren Tolsi, Khadija Patel, Hedda Krausz Sjögren

Lördag

12:00 – 12:30
Marlene van Niekerk
Medverkande: Marlene van Niekerk, Yukiko Duke

Boklista

Kollektiv minnesförlust av Koleka Putuma (funderar på att läsa den i orioginal, då den finns på Storytel)

Agaat och Triomf av Marlene van Niekerk (jag har länge nog undvikit Agaat pga tegelsten)

Recension: Bell, Rashmi (red); My walk to equality; 2017

My walk to equalityJag har läst en antologi med essäer, poesi, kortnoveller och andra texter, My walk to equality. Alla handlar om kvinnor och jämställhet i Papua Nya Guinea. Rashmi Bell är redaktör och hon är aktiv feminist i sitt hemland. Hon driver sin aktivism via sitt skrivande och det är ju ganska precis det jag gör! Jag har inte läst något om kvinnor från Papua Nya Guinea förut, så det här var en ny erfarenhet.

Det är en oerhörd spridning på texterna. Vissa är riktigt sorgliga och behandlar sexuellt våld mot kvinnor, något som är ett stort problem i Papua Nya Guinea. Andra är mer framåtblickande och handlar om äktenskap som är jämställda mot alla odds och fäder som låtit sina döttrar utbilda sig för att få ett bättre liv. En fin berättelse med tvist var den om mannen, vars syster blev arg på honom för att hans fru aldrig var hemma och tog hand om sina barn. Hon sa åt honom att prata med sin fru och han lovade att göra det. Vi förstår sedan att det han ska prata om är inte att hon ska avbryta sin karriär, utan att de måste flytta till stan, där de kan leva som de vill.

Vissa av texterna i den här antologin är fantastiska, gripande och välskrivna. Andra är mindre bra. Jag läste boken på Kindle, men kan tänka mig att det skulle vara trevliga att ha den som en fin inbunden utgåva, kanske med bilder från Papua Nya Guinea. Jag tycker om att det är högt och lågt och att boken både tar upp erfarenheter från byliv och borgfiten och karriärer i Port Moresby och på andra ställen i landet.

Det bästa med boken är hur mycket vi får veta om hur kvinnor i Papua Nya Guinea har det och vilka utmaningar de har. Det sexuella våldet är såklart fruktansvärt, men det känns tryggt att det finns många smarta kvinnor som kämpar mot detta. Det var också oerhört roligt att se att det finns en feministisk rörelse i ett land som många nog knappt hört talas om. Landet är en del av ön Nya Guinea, som ligger i världsdelen Oceanien och den andra delen av ön tillhör Indonesien. Papua Nya Guinea är kristet, till skillnad från grannlandet Indonesien.

Jorden runt på 80 dagar: En lägesrapport

Bokhög inför semestern

Jorden runt på 80 dagar var en utmaning jag tog mig an i början av sommaren, initierad av Enligt O. Jag känner mig inte klar med den än, men tänkte presentera en lägeslista. Det är för att det är så roligt att läsningen gå så bra i sommar. Jag har läst från min lista, men nu börjar jag så smått röra mig utanför den, med annan spännande världslitteratur. Man vet aldrig var det slutar!

Läslistan med länkar till recensioner

Amanda Michalopoulou – Why I killed my best friend (Grekland)

Carlos Ruiz Zafon – Andarnas labyrint (Spanien)

Christine Lim Suchan – The lies that biuld a marriage (Singapore)

Emilie Pine – Ruth & Pen (Irland)

Florence Apiyo Oloya – HIV and Me for 30 Years (Uganda/Storbritannien)

Jesse Sutanto – Dial A for aunties (Indonesien)

Lauren Marie Grech – Love happens (Malta)

Mareike Krügel – En nästan perfekt dag (Tyskland)

Maria Fernanda Ampuero – Cockfight (Ecuador)

Megha Majundar – En eld (Indien)

Mhariri McFarlane – Mad about you (Storbritannien)

Milena Michiko Flašar – Jag kallade honom Slipsen (Österrike)

Patjim Statovci – Min katt Jugoslavien (Kosovo/Finland)

Rashimi Bell – My Walk to Equality (Papua Nya Guinea)

Ragnar Jónasson – Mörkret , Ön, Dimma, Vit död (Island)

Samanta Schweblin – Kentukis (Argentina)

Sonali Dev – A bollywood affair (Indien)

Tsitsi Dangarembga – En kropp att sörja (Zimbabwe)

Yoko Ongawa – De förlorade minnenas ö (Japan)

Annan värdslitteratur jag läst

Larysa Denysenko & Masha Foya – Maja och hennes vänner (Ukraina)

Jennifer Daniel – Das Gutachten (Tyskland)

Miri Yu – Tokyo Ueno station (Japan)

Pridevecka 2022: Bra böcker på HBTQ-tema

Regnbågsflaggan

Det är Pride nu och jag har börjat jobba. i vanliga fall befinner jag ju mig på Landsort vid den här tiden. Jag tänkte att jag skulle komma in i stämning ge er några boktips. Det handlar om kvinnliga författare och det är lite olika teman, men alla ryms inom HBTQ-spektrat. Du kan klicka på länken och läsa mer om handlingen.

Homo sapienne av Niviaq Korneliussen (HBTQ-ungdomar på Grönland)

Kris av Karin Boye (homosexuella kvinnor)

Om jag var din tjej av Meredith Russo (transflicka)

Tillbaka till henne av Sara Lövestam (homosexuella kvinnor förr i tiden)

Pojkflickan av Nina Bouraoui (vara homosexuell i annan kultur)

The golden boy av Abigail Tarttelin (intersex)

Låt vargarna komma av Carol Rifka Brunt (aidsepidemin på 80-talet)

Feministbiblioteket tipsar: Baader-Meinhof

Baader-Meinhof i Tidningen Nu

Jag har varit i farten igen och tipsat om böcker i Tidningen Nu. Den här genen fånge de upp mitt intresse om Baader-Meinhof och min bloggpost blev en artikel. Se så fint det blev i tidningen! Nu när vi är hemma från landet ska jag passa på att se om Der Baader-Meinhof komplex, men jag kanske har lika mycket otur hemma som på Landsort, att DVD-spelaren inte matchar TV:n. Men då får jag väl köpa filmen.

Här kan ni läsa bloggposten. 

Då var det dags att klippa sig och börja jobba igen

Barnen badar på Järflotta

Nej, jag har inte prioriterat en tur in till stan för att klippa mig, men nu är det jobb igen. Mycket tidigare än vad jag blivit van vid, men det är valrörelse och inte så mycket att göra. Jobbet ska bli otroligt spännande de närmaste veckorna, såklart, men det hindrar mig inte från att tycka att det är lite extra motigt och jobbigt en dag som denna. Semester är jäkligt gött faktiskt.

Semestern avslutades med en grand finale, Landsorts årliga sommarfest som varit inställd sedan 2019. Nu var det storslaget med liveband som spelade allt människor mellan 40 och 70 vill höra. Vi dansade tills barnen stupade. Annars är det otaliga bad och ljuva solnedgångar som jag kommer att ta med mig från den här semestern och in i den kommande valrörelsen.

Sommaren är inte slut för att jag börjar jobba, jag måste bara förstå det. Jag tycker om att vara hemma i vårt fina hus och det har inte blivit mycket av den varan i sommar. Nu blir det vardag med en extra guldkant eftersom vi inte måste stressa upp till skolan och kan bada på kvällarna. Någon helg på Landsort framöver hoppas jag också att det blir.

Nu blir det åka av och jag hoppas att jag faktiskt hinner klippa mig. Jag hoppas också att jag ska kunna blogga lika mycket som förr, men vet ni, för mig är bloggen avkoppling och motsats till stress. Därför tror jag att jag kommer att terapia mig med den när jobbet blir för jobbigt.

Saker jag njuter av såhär första jobbveckan:

  • Sova i min egen säng.
  • Klä mig snyggt och sminka mig.
  • Inte behöva ringa vänner och be dem hämta ut paket.
  • Kunna handla vad jag vill när jag vill.
  • Bo på stor yta.
  • Kunna tvätta när jag vill.
  • Stockholm i sommarskrud.

SEMESTER! – julisummering 2022

Familjen på Läckö

Semester, semester, semester, alltid underbart även om jobbet också är roligt. Vi fick kortare semester i år pga valrörelsen och vi valde att njuta av lugn och ro så mycket som möjligt. Det blev tre veckor på Landsort sammanlagt och en vecka hos mina föräldrar i Lidköping (inklusive en dag på Liseberg). Nu ska vi bolla den smått jobbiga situationen med jobb för oss vuxna och ledighet för barnen.

Vi har gjort massa skoj, trots att vi inte rest runt så mycket. En ny ö i Stockholms skärgård är utforskad, bergochdalbanor har köats till och vi har fått många trevliga spontanbesök. När detta skrivs är det dags för sommarfest på Landsort och det får bli en fin avslutning på en fin semester. Det enda vi kunnat önska oss var lite bättre väder och lite varmare i vattnet. I början av sommaren var det över 20 och nu är det inte mer än 18.

Min läsning

Jag har läst, kanske inte SÅ mycket som jag hoppats på, men oj vad jag har läst ändå. Ligger fortfarande efter läsmålet något, men jag har läst både högt och lågt under semester. Jag har tagit mig an tyngre böcker som legat ett tag och lättsmälta romaner. Jag har läst från olika länder och jag har läst det jag absolut mest känner för. Det blev den blandning jag önskade före sommaren som jag kallade för längtansläsning. Ett bra koncept som jag ska ta med mig till kommande semestrar.

Läsa jorden runt: Jag ska läsa böcker från 40 länder och i juli blev det fyra nya länder så jag är uppe i 23 totalt. De nya länderna var ganska så exotiska varav ett land debuterar på Feministbiblioteket, Ecuador (jag har läst något från varje land i världen, men från Ecuador har det bara varit en novell tidigare).

  • Argentina
  • Ecuador
  • Singapore
  • Indonesien

#kaffeochkulturvärlden: Månadens land var Indien och jag läste  A Bollywood affair av Sonali Dev.

En miniklassikerutmaning: Jag stannade inte vid en bok utan läste även En piga bland pigor av Ester Blenda Nordström.

Hyllvärmare: Jag läste några digitala hyllvärmare, Cockfigt av María Fernanda Ampuero och The lies that build a marriage av Christine Lim Suchen.

Bokcirklar: Det blev ingen Bokhörna för mig i sommar och jag inte inte börjat med nästa bok för jorden runt-cirkeln. Där ska vi läsa den israeliska romanen Love life av Zeruya Shalev.

Recension: Sutanto, Jessie Q, Dial A for Aunties; 2021

Dial a for auntiesNär jag letar efter världslitteratur kan den dyka upp i de mest oväntade former. Jessie Q Sutanto är indonesiskfödd, uppvuxen i Singapore och Oxford. Dial A for Aunties är en humoristisk bok om familjeband i Asien. Jag räknar boken från Indonesien i min världsläsning i år, eftersom jag redan läst något från Singapore. Jag lyssnade på den på Storytel, inläst av Risa Mai.

Meddie jobbar i familjens företag som ordnar bröllop, och är själv fotograf. Hennes mamma fixar en blinddate åt henne som visade vara ett kräk. Meddie lyckas döda karln och istället för att ringa polisen, ringer hon sin mor, som ringer sina systrar. Dagen efter dejten ska Meddie vara med på ett oerhört lyxigt bröllop utanför Los Angeles och mamman och mostrarna beslutar sig för att kyla ner kroppen för att slippa ta i tu med problemet före bröllopet.

Efter ett antal dråpliga förvecklingar hamnar familjen på ön där bröllopet ska hållas, med kylen med kroppen i. De försöker göra allt för att inte upptäckas och när Meddies gamla highschoolsweethart Nathan, som hon inte kommit över, dyker upp som hotellägare blir det hela än värre. Han verkar nämligen vilja ha Meddie tillbaka. Hon vill inget hellre, men kan inte låta honom förstå att hon dödat en man som hon dessutom haft den dåliga smaken att ta med hans kropp med till hotellet.

Dial A for Aunties är en dråplig humoristisk bok med massor av komiska förvecklingar. Jag tycker nog att temat med den dödade mannen (som dessutom dödas två gånger) är lite väl morbid för min smak. När jag funderade över hur just den delen skulle lösas i boken, tänkte jag inte bara på att huvudpersonen skulle komma undan, utan hur de skulle motivera hans död. Kalla mig humorlös, men här brast historien ganska mycket.

Om man bortser från att Maddie faktiskt har haft ihjäl en karl, ett faktum som är rätt svårt att bortse från, så är den en ganska rolig bok och den som lyssnar på den får många fina rader på indonesisk brytning. Det var en behållning och det var stundvis mycket roligt, men läs näst sista stycket igen om du vill förstå mina invändningar. Sedan är det lite väl mycket muskler och enorma ögonfransar och det finns absolut inget motstånd i kärleken mellan Nathan och Meddie förutom den dödade mannen.

Recension: Suchen, Christine Lim; The lies that build a marriage; 2007

The lies that build a marriageLäsa jorden runt i sommar skulle jag göra och jag hittade för länge sedan novellsamlingen The lies that build a marriage av Christine Lim Suchen från Singapore. Nu var det dags att läsa den på min Kindle. Tyvärr har jag hela tiden glömt Kindlen hemma, så det fick bli i appen på telefonen istället.

Novellerna handlar alla om det som oftast inte syns i den singaporianska offentligheten, homosexualitet, skilsmässa och kvinnor som gör uppror mot sina män. Titelnovellen är den längsta och handlar om en man som struntar i familjens ekonomi och låter tillslut sin fru styra upp allt och börja om på ny kula. När allt är tillräckligt bra, kommer han tillbaka. Andra noveller är betydligt sorgligare och andra mer uppåt.

Det är fina, engagerande och känslosamma noveller. Vi får en bild av det singaporianska samhället som inte alltid verkar vara bra för kvinnor, som det ju så ofta är. En feministisk, realistisk och fin novellsamling som jag läste i mobilen på stranden, i sängen och på altanen.