När Håkan Hellström slog sönder min ljusstake och andra Håkan-historier

Håkan HellströmNu verkar hela Sverige lida av Håkan-feber och hade jag inte haft barn och massa annat att tänka på så är det möjligt att jag hade svepts med. Håkan Hellström var min stora idol i början på 2000-talet och jag bodde i Göteborg. Håkan har efter denna första glansperiod alltid haft en särskild plats i mitt hjärta och det har främst berott på tre saker. Jag ska nu berätta tre Håkan-historier som gjort att han alltid är stor för mig.

1. En man som skrivit följande rader förtjänar all berömmelse. Så enkelt är det.

Känn ingen sorg för mig Göteborg
Och Singoalla tror att, om himlen finns är jag förlorad
Men känn ingen sorg för mig Göteborg
Känn ingen sorg för mig Göteborg

2. Håkan Hellström är min brylling. Jo, så är det. Läste en gång att hans farfar var kusin med Lasse Dahlqvist. Det var min farfar också. Sedan fick jag reda på att det finns en Hellström-gren i släkten och släktskapet med Håkan bekräftades av farfar som hade hört talas om den kända sångaren. (Nu påstår min man att detta inte är sant eftersom Håkans farfar ska vara syssling med Lasse Dahlqvist, men vi är fortfarande släkt och allt annat ovan stämmer.)

3. Den roligaste Håkan-historien om den sönderslagna ljusstaken. Jag tar det från början. En kompis till mig läste en kurs på universitetet tillsammans med någon som hon sa spelade i Broder Daniel. Vi skulle ha korridorsfest. Broder Daniel-snubben hade tackat ja till att komma. Coolt, tyckte jag som gillade Broder Daniel, men inte kände till namnen på alla i gruppen. Jag glömde att vi skulle få en kändis på besök i och med att festen började och jag hade roligt och blev så full man brukar bli på den typen av fester. Mot slutet började folket tunnas ut och av okänd anledning hamnade ett gäng i mitt rum. En full och fumlig snubbe kommer in, lutar sig mot en ranglig bokhylla och har ner en ljusstake, i form av ett utedass, i golvet. Utedasset går i flera bitar. Jag är inte stolt över vad som sedan skedde, för istället för att släta över det hela, blev jag irriterad och det var nog en kombination av följande saker:

1. Jag var full.
2. Jag var av okänd anledning sur redan innan.
3. Jag kände inte den konstiga killen som kom in i mitt rum och förstörde saker.
4. Jag tyckte mycket om det anskrämliga ljusstaken/utedasset för att jag köpt det när jag hälsade på en god vän i Estland och det var en fantastisk resa som jag gärna påmindes om.

När jag i efterhand fick reda på att det var snubben från Broder Daniel som förstörde ljusstaken så skämdes jag för mitt beteende (detta erkänner jag inte med stolthet). Han skämdes och jag fick skicka med en hälsning att det inte gjorde något och att jag hade limmat ihop den igen. Flera år senare blev Håkan Hellström känd och en dag när jag pratar med ovan nämnda kompis säger hon skrattande: Men det var ju han som förstörde din ljusstake! Nu älskar jag den fruktansvärt fula ljusstaken ännu mer och den står alltid framme då den inte befinner sig i sönderslaget läge. Det gör den tyvärr just nu och senast var det sonen som var i farten.

Ljusstake som Håkan Hellström pajat

Ett stilleben av det trasiga utedasset. Köpt i Tallinn sommaren 1998 och förstört första gången av Håkan Hellström i mitt studentrum på Kjellmansgatan i Göteborg hösten 1998. Senast förstört av Hugo i vårt badrum våren 2012.

Bokbloggsjerka v 32 – Vad jag läser just nu

Veckans fråga på Annikas litteratur- och kulturblogg:

Vad läser du just nu?

Jag läser Desirada av Maryse Condé. Boken handlar om en flicka som får lämna Guadeloupe för att bo med sin biologiska mor i Frankrike. Författaren är själv från Guadeloupe och bor idag i Frankrike. Boken är bra, men det är ingen slukarvarning på den så det tar lite tid.

Jag läser också Maktens slavar Lydia Cacho som handlar om internationella ligor som handlar med kvinnor. Det är inte en roman och det är oerhört tungt att läsa, även om författaren skriver på ett lättbegripligt sätt. Ämnet är ju inte det roligaste. Författaren är från Mexiko.

Båda böckerna ingår i Världsläsning 13, min utmaning att läsa böcker från fler länder i världen. Min semester tar slut på måndag och då avslutas också projektet (även om jag inte ska sluta läsa böcker från olika delar av världen). Då tar ett nytt projekt vid, men mer om det imorgon.

Avslutning novell-lördag: Tjeckien

Tjeckiens flaggaTill denna novell-lördag med tema Tjeckien  har jag bara läst tre noveller, men de vart tre bra sådana. Alla hade temat postkommunism och människor som har svårt att anpassa sig till den nya tiden. Det är skrivet av unga kvinnor och läsningen av novellerna har gett mig mersmak på tjeckisk litteratur. Dock finns ingen roman av någon av de tre kvinnorna översatta till svenska.

Bäst alla kategorier: En pistasch, Tack!

Lärdom av lästa tjeckiska noveller: Det har inte bara varit lätt att anpassa sig till det nya Tjeckien.

Nästa land är Moçambique och datum är 17/8.

Zonová, Anna; En pistasch, tack!; 2001

Tjeckien berättar: I sammetens spårI Tjeckien berättar: I sammetens spår finns tre noveller skrivna av kvinnor, alla födda efter 1960 och de beskriver ett Tjeckien fritt från kommunismen, men med andra svårigheter för individer som lever där.

Anna Zonová föddes i Slovakien 1962 men bor idag i Prag. I En pistasch, tack! är det en man som är jag-person. Hans fru är mycket konstigt och sval och han förstår inte varför. Allteftersom historien berättas förstår vi att det är hon som lever i ett ganska hemskt äktenskap med en man som vill planera allt in i minsta detalj, även när de ska ha sex. I ljuset av hans extrema disciplin förstår läsaren efter hand hustruns beteende. När det kommer till en påtvingad abort förstår vi att det inte är på lek.

Detta var den bästa novell jag läste från den tjeckiska novellsamlingen. Otroligt roligt skriven om ett så allvarligt ämne. Jag skrattade högt, fastän det egentligen var sorgligt. Jag tycker oftast att de bästa novellerna är relativt korta och har en rolig tvist. Det uppfyllde En pistasch, tack!

Läs mer: Adlibris, Bokus

Pachtová, Hana; Här springer det också katter nedanför fönstren på kvällarna; 2005

Tjeckien berättar: I sammetens spårI Tjeckien berättar: I sammetens spår finns tre noveller skrivna av kvinnor, alla födda efter 1960 och de beskriver ett Tjeckien fritt från kommunismen, men med andra svårigheter för individer som lever där.

Hana Pachtová är född 1971 och har en bakgrund i reklambranschen. Enligt eftertexten i Tjeckien berättar är hon idag (2009) sjukpensionär. I Här springer det också katter nedanför fönstret på kvällen får vi möta en kvinna som inte har lust att vara som kvinnor bör vara. Hennes två bästa vänner är killar och de är alla tre fattiga och lever på sprit och cigg. Hon är inte speciellt snygg och hon vill inte göra sig snyggare genom att sminka sig och bära kjol. Novellen är skriven på ett lättsamt och roligt språk och detta ska vara kännetecknande för författaren.

Jag vet inte om jag riktigt förstod handlingen och eventuell symbolik, men jag tyckte mycket om sättet den var skriven på och jag tyckte om det feministiska budskapet.

Läs mer: Adlibris, Bokus

Hůlová, Petra; Genom frostat glas, 2004

Tjeckien berättar: I sammetens spårI Tjeckien berättar: I sammetens spår finns tre noveller skrivna av kvinnor, alla födda efter 1960 och de beskriver ett Tjeckien fritt från kommunismen, men med andra svårigheter för individer som lever där.

Petra Hůlová föddes 1979 i Prag och har vunnit många priser för sin litteratur. Genom frostat glas tar upp relationer mellan människor och i centrum står en manlig jag-person som drabbas av social fobi. Han vill inte träffa folk och känna sig tvungen att hälsa på dem. Detta kan, enligt efter texten i Tjeckien berättar, vara en symbol för det främlingskap som många känner i det nya Tjeckien.

Även om huvudpersonen är man, så är det de kvinnor han möter som står i centrum i novellen, därför tycker jag att den platsar här. Det var inte en novell som lämnar några djupare spår, men det var intressant att läsa en något som utspelar sig i Prag, en mycket trevlig stad.

Läs mer: Adlibris, Bokus

Novell-lördag: Tjeckien

Tjeckiens flaggaFörra veckan introducerade jag novell-lördag här på Feministbiblioteket och det var en idé jag kom på efter att ha lånat ungefär hälften av alla Tranans novell-samlingar från specifika länder. Österrike, ett land jag bott i, fick inleda och idag är det dags för Tjeckien. I Tranans antologi Tjeckien berättar: I sammetens spår fanns endast tre noveller skrivna av kvinnor och dessa kommer jag att recensera under dagen. Första recensionen kommer om en timma, kl 13 och kl 16 publiceras ett avslutningsinlägg. Häng med!

Jag har inte tidigare läst något av en kvinnlig författare från Tjeckien och av manliga författare har jag endast läst nobelpristagaren Jaroslav Seifert. Slavenka Drakulic har skrivit om Tjeckiska kvinnor i en av sina böcker (Hur vi lyckades överleva kommunismen).

Alla noveller i Tjeckien berättar är skrivna efter kommunismens fall.

Nu är den här – Solskenet i munnen

Kina berättar: Skolskenet i munnenIdag kom Tranans novellsamling Kina berättar: Solskenet i munnen hem till mig. Nu ska här läsas och sedan diskutera på Facebook. Om lite drygt en vecka drar diskussionen om den första novellen igång. Häng på om du inte redan gjort det!

Vecka 34 diskuterar vi:
Skolskenet i munnen av Chen Ran och
Lika vackra som änglar av Su Tong

Vecka 35 diskuterar vi:
En berättelse om döden av Yu Hua och
Bara ett skämt av Yu Gu

Jag kommer dessutom att läsa (de verkar feministiskt intressanta):
En patient av Mian Mian och
Ute på fältet av Hong Ying

Detta ska bli så roligt! Ni kan såklart förvänta er en novell-lördag om Kina så småningom, men innan dess kommer jag att publicera lite omdömen och annat.

Beställ boken: Adlibris, Bokus

Idag för fem år sedan gifte jag mig med min underbara make!

Den nionde augusti 2008 gifte jag mig med Andreas och vi blev äkta makar. Det var en underbar dag och vi bär alltid med den i våra minnen. Det har gått fem år och vi är lika lyckliga och har nu en liten son som berikat våra liv. Idag ska vi fira, lita på det!

Hanna och Andreas bröllopskort

Vårt bröllopsfoto.

Hanna och Andreas gifter sig

Vi ”gick in” till signaturmelodin till filmen Top Gun.

Hanna och Andreas vigs

Maria Arnholm vigde oss.

Bröllopskyssen!

Fantastisk bild!

Diome, Fatou; Atlantens mage; 2003

Atlantens mageJag vill gärna läsa någon roman från alla länder jag har varit i och när jag hörde talas om Fatou Diomes Atlantens hjärta (Sekwa förlag) så ville jag verkligen läsa den. Diome är från Senegal och boken utspelar sig där och i Frankrike. Den bär tydliga självbiografiska drag.

Salie bor i Frankrike och hankar sig fram som städare efter en skilsmässa från en fransk man. Samtidigt studerar hon. Hennes bror Madicke bor krav i den lilla byn Niodior på en ö i Senegal. Där råder fattigdom och Madickes högsta önskan är att få flytta till Frankrike och bli fotbollsproffs. Saile vill inte det av två skäl, dels är hon inte säker på att kan kommer att lyckas och dels så vet hon hur fruktansvärt ont utanförskapet och hemlängtan känns. Hemma i byn tror alla att det alltid är fantastiskt i Frankrike och brodern är djupt besviken på sin syster som inte köper honom en flygbiljett. Det är inte lätt att förklara varför livet inte är en dans på rosor i Frankrike när den första som utvandrade kom hem med TV i bagaget.

Det var lättare att få jobb under andra världskriget när Frankrike var i skriande behov av arbetskraft, men när Salie förklarar det är det ingen som förstår. De tror inte heller på att rasismen är utbredd och att ett svart ansikte kan sätta många käppar i hjulet för en karriär. Salie tror att det bästa inte är att emigrera till ett land där man aldrig känner sig välkommen, utan istället låta bli att gifta sig med flera och skaffa åtskilliga barn med samtliga. Eftersom hon inte återvänt hem talar hon för döva öron.

Det är en politisk bok som tar upp många viktiga samhällsfrågor såsom migrationens baksidor, rasism och stark kultur som manar till månggifte och massor av barn. Det är också en bok om fotboll. Vi får i detalj veta om viktiga matcher för Senegal. Såklart mest om den viktigaste, segern mot Sverige i VM 2002 i åttondelsfinalen.

Jag älskade den här boken. Det viktiga politiska och feministiska budskapet i kombination med en stor portion fotboll, kan det bli bättre? Diome skriver bra och jag är imponerad över hur hon väva ihop många små historier till en sammanhängande handling där fotbollen och ett syskonpar står i centrum.

Läs mer: Adlibris, Bokus