Bokmässan dag 3

Min sista dag på Bokmässan 2013 började med en tur på mässan och sedan gick jag på ett seminarium om onda kvinnor i litteraturen som jag inte tyckte var tillräckligt bra för att slösa bort mina sista dyrbara bokmässeminuter på. Jag mötte istället upp Mia och vi gick och lyssnade på Sofi Oksanen igen. På väg dit fick vi en glimt av Caitlin Moran också.

Sofi Oksanen och Mircea Cartarescu

Sofi Oksanen och Mircea Cartarescu talar om att skriva under förtryck, något som Oksanen påpekade att hon faktiskt inte har erfarenhet av. Hon är trots allt uppvuxen i Finland och det fria väst. Däremot har hon gjort mycket efterforskningar kring hur det var att vara författare i Sovjetunionen. Mircea Cartarescu kunde bidra med mer personliga erfarenheter från det kommunistiska Rumänien.

Jag är europe

Jag är europé och jag ska rösta i Europaparlamentsvalet! Jag och Mia var ute efter Cecilia Malmströms eminenta pressekreterare, men hon fanns inte på plats. Då haffades jag av en annan i montern som frågade om jag ville vara med i en kampanj i syfte av öka valdeltagandet. Självklart ville jag det! Men jag fick inte träffa Catrine en gång till. Mia och Catrine var en del av mitt kompisgäng sista åren i Göteborg. Kul att hänga med dem i den rätta miljön. Synd bara att jag inte fick hänga med dem samtidigt och synd att Stein inte var med. Någon gång måste vi ses alla fyra i Göteborg samtidigt!

Isol; En anka är bra att ha; 2007

En anka är bra att haJag blev sugen på att läsa Isols barnböcker när hon mottog Litteraturpriset till Astrid Lindgrens minne (ALMA), men blev inte lika sugen då jag läste att hon inte anser att jämställdhet är något hon som författare bör ta hänsyn till i sina böcker (jag kan tyvärr inte hitta länken). Jag har heller inte funnit en enda bok med en flicka i huvudrollen och så läste jag den här recensionen i Arbetarbladet som pekar på att innehållet i en av böckerna är ganska så könsrollsstereotypt. Nu har jag köpt boken En anka är bra att ha och jag tänkte recensera den här fast den knappast är normkritisk och trots författarens brist på sådana intentioner. Den är skriven av en spännande kvinnlig författare och illustratör som skriver annorlunda böcker och ger barn en spännande läsupplevelse och det får duga.

En anka är bra att ha är en bok som kan vecklas ut och på ena sidan får vi möta en pojke som hittar en anka och hittar olika användningsområden som att ha den som hatt eller badkarspropp. Vänder man på boken så kan man läsa samma berättelse fast ur ankans synvinkel, En pojke är bra att ha.

Jag tycker att detta var en bra barnbok. Den föreslår roliga användningsområden för en anka och i och med att du även får ankans perspektiv så blir den både lite lustig och manar till eftertanke. Ankans kön sägs inte så det går bra att göra det till en pojke och en flickanka. Boken uppmuntrar till barnens kreativitet genom sitt innehåll, men även med formatet. Därför vill jag rekommendera boken trots författarens lite trångsynta åsikter.

Läs mer: Adlibris, Bokus, Alfabeta

UPPDATERAT

Hugo läser En anka är bra att ha

Så här kan det se ut när boken vecklas ut och betraktas av en tvååring.

Boktips angående att Belgrad pride ställs in

serbiens flaggaIgår ställde Serbiens säkerhetstjänst in Belgrad Pride. En stor besvikelse för alla som skulle medverka, inte minst de serbiska HBTQ-aktivisterna. Birgitta Ohlsson var på plats för att tala.

Idag träffade jag Robert Hannah, som jobbar på Silc, och han sa till mig att en dag som denna borde jag lyfta upp en fantastiskt bra bok på min blogg. Det är Vi är Serbiens hjärta Christina Wassholm. Den boken handlar bland annat om homosexuella i Belgrad. Ett smakprov ur recensionen:

Vi uppmanas inte att läsa boken – vi uppmanas att komma dit. Till Serbien alltså. I Christina Wassholms bok Vi är Serbiens hjärta får vi möta ett annat Serbien än det vi får höra om i svensk media. Och visst blir man sugen på att åka dit!

Bokmässan dag 2

Dag två på bokmässan var en händelserik dag och jag träffade många fantastiska människor, både nya och gamla vänner. Jag hade otroligt roligt och lärde mig massor!

Giedre från Litauen på Bokmässan

Här är fantastiska Giedre som bokbloggar på litauiska. Hon och jag hängde en hel del under mässan. Vi lärde känna varandra här på bloggen i kommentarsfältet och nu fick vi äntligen träffas irl.

Ioanna Nicolaie pratar om sin bok Himlen i magen

Vi lyssnade på Ioana Nicolaie som pratade om sin bok Himlen i magen som handlar graviditet. Det var ett ämne som var förbjudet att skriva om i Ceausescus Rumänien.

Mircea Cartarescu lyssnar på sin fru

Hennes make, kanske blivande nobelpristagaren Mircea Cartarescu, lyssnade.

Ioanna Nicolaie singerar sin bok

Ioana signerade mitt ex av hennes bok.

Erika Visselpaj

Jag tog en bokmässepaus och träffade Erika ”Visselpaj”. Jättekul att träffa henne och vi pratade bort en timma om allt mellan himmel och jord, men mest om feminism.

Jag och enligt O i likadana klänningar

Sedan gick jag på bokbloggarmingel och träffade många bekanta bokbloggarkollegor. Linda ”enligt O” dök upp i likadan klänning som jag. Mycket roligt. Vi sprang på Anna ”och dagarna går” men hon hade tyvärr bråttom. Hon hade dock tid att ta den här bilden.

Caitlin Moran på Bokmässan

Caitlin Moran. Så rolig och så fantastisk! Hon pratade i 180 om livet, att gå på toa med Lady Gaga och varför du inte ska ta droger.

Sofi Oksanens hår

Ett stort hår tillhörande en av de största författarna just nu.

Sofi Oksanen pratar om estnisk identitet på Bokmässan

Sofi Oksanen pratar om den estniska identiteten nu och under ockupationerna.

Efter en fullspäckad dag gick jag och drack öl med Catrine och sedan åt jag middag på Lilla Tavernan med Mia och hennes pojkvän. Mia och jag återupplevde gamla minnen och åt det vi alltid brukade äta.

Bokmässan dag 1

Min torsdag på bokmässan i bilder.

Seminarium om rumänsk novellkonst på Bokmässan

Jag lyssnade på ett föredrag om rumänsk novellkonst. Mycket sugen på att köpa boken Skräpliv där dessa tre rumäner finns med.

Marlene Streeruwitz talar om kvinnligt språk

Supercoola österrikiska feministen Marlene Streeruwitz pratar om kvinnligt språk. På frågan om hon anser sig vara en feministisk författare svarade hon nästan förnärmat: yes, of course!.

Olika förlags monter

Jag och en annan feministisk småbarnsmamma besökte Olikas monter. Här står Johanna som hjälper till för att stötta förlaget med de små resurserna som ger ut så fantastiska barnböcker!

Sagolikt förlags monter

Här är Anette och Katarina på Sagolikt. Också de ger ut underbara barnböcker.

Johan och Jösta i Sagolikts monter

Böckerna om girafferna Johan och Jösta får ni inte missa!

Imorgon smäller det!

Bok- och biblioteksmässanJag åker till Bokmässan imorgon och har två fullspäckade dagar framför mig. Men jag ska mjukstarta med lunch med en gammal vän.

Här är mitt mässschema för den som är intresserad.

Jag packar lätt och kommer att åka hem med tyngre packning. Jag hoppas att få träffa många vänner, bokbloggare och annat löst litteraturfolk.

Under mässan kommer jag inte skriva så mycket, men jag ska försöka att lägga upp lite bilder.

Jag ser så mycket fram emot denna helg och som om allt detta inte skulle vara nog så får jag vara i en av världens mest fantastiska städer och mitt andra hem – Göteborg!

Manicka, Rani; Rismodern; 2002

RismodernRismodern av Rani Manicka är en släktroman med kvinnorna i centrum. Manicka är från Malaysia och det är där boken utspelar sig. Jag tycker att det är roligt att läsa böcker från länder där jag har varit och det här är första gången jag läser en bok från Malaysia.

Boken börjar i början på trettiotalet med Lakshmi. Hon är fjorton år från Ceylon och hon gifts bort med en rik man som tar henne till Malaysia. Han visar sig inte alls vara rik, men Lakshmi gör det bästa av situationen och bygger upp ett fint hem för sig och sin familj. Men sedan kommer kriget och japanerna och det kommer att leda till stora sår i familjen som aldrig vill läka. Historien sträcker sig fram till nutid, det vill säga 2001. I alla generationer finns det dem som klarar sig bättre och de som klarar sig sämre. De finns de godhjärtade, de onda och de som inte riktigt får till det.

Rismodern är en fantastisk roman. Jag hade svårt att lägga den ifrån mig. Jag fick lära mig mycket om Malaysias historia. Boken skildrar de många olika etniciteterna och dess motsättningar sinsemellan. Den skildrar också kvinnors utsatthet i och inför äktenskapet, men också deras förmåga att ta makt över sina egna liv. Jag var djupt imponerad över hur författaren får ihop alla generationer och hur hon får till slutet så att det blir rafflande spännande. Jag rekommenderar boken varmt till alla, men särskilt till alla er som vill läsa en bok från varje land i världen/FN – här har ni Malaysia!

Stål av Silvia Avallone

StålStål av Silvia Avallone ingår i Lyrans Jorden runt-resa och den har jag redan läst. Jag har sett att flera andra lägger ut recensioner i repris, men jag ska inte göra det av Google-tekniska skäl. Däremot kommer här ett lite smakprov och länk till den ursprungliga recensionen:

Drömmen om Elbas vita stränder är en avlägsen dröm, även om ön ligger så nära att de kan se den. Anna och Francesca är snyggast och populärast på stranden i Piombini, stranden som varken rensats från tång eller skrot. Men allt håller på att förändras. Till hösten ska Anna plugga på gymnasiet och Francesca på yrkesskola. Dessutom vill Francesca inte röra vid killarna som är så kära i henne. Hon vill röra Anna. 

Läs hela recensionen här.

Det är en fantastisk bra bok som jag varmt rekommenderar alla att läsa!

Angela Merkel vald för tredje gången

Angela MerkelIdag vill jag göra ett litet avsteg från litteraturen och prata politik – min andra stora passion i livet. Det har varit val i Tyskland och det var ett intressant val ur flera aspekter.

Jag är inte konservativ, men det är ändå coolt att Europas mäktigaste kvinna, Angela Merkel, har blivit vald en tredje gång. Som liberal var det trist att se att de konservativas koalitionspartner, liberala FDP, åkte ur förbundsdagen. Men de har uppenbarligen inte drivit en särskilt bra valkampanj. Min kollega Jenny Sonesson skrev på Facebook att det inte är särskilt smart av ett liberalt parti att inte ha mer en en kvinna topp tolv i ett land där en kvinna väljs till premiärminister. Så sant. FDP är kanske kvoteringshatare, men ibland handlar det inte om kvotering, utan om taktik. Hur som helst kunde de inte leverera det väljarna ville ha.

Angela Merkel har förmodligen förstått att kvinnor är en viktig väljargrupp. I ett land där endast 14 % av landets mödrar går tillbaka till heltidsarbete efter första barnet måste någonting göras för att den enorma arbetskraft som finns i landets kvinnliga befolkning inte ska gå till spillo. Merkel har sett till att alla föräldrar från augusti i år är garanterade barnomsorg efter att barnet har fyllt ett. Det är ett mycket bra steg på vägen. Nästa steg är att se till att det finns barnomsorg. Om Merkel inte kan fixa det under nästa mandatperioden står Tyskland inför ett jätteproblem där alltfler äldre ska försörjas av allt färre yngre. Många kvinnor väljer nämligen att inte skaffa barn när barn och karriär inte går att kombinera.

Vi i Sverige är bra på att slå oss för bröstet och säga till alla andra att vi är bäst, men i det här fallet så ligger det faktiskt något i det. I Sverige går majoriteten av barn i förskola och det är en liten minoritet kvinnor som är hemmafruar. Ibland har man pratat om att vi har väldens mest välutbildade taxikår. I södra Europa har man nog istället världens mest välutbildade hemmafruar. Sådant oerhört resursslöseri!

Läs vad Jenny Sonesson och Ralf Gion Frölich skrev i lördags i Dagens Industri.

Läs Mats Larssons artikel i Expressen.

Gunnarson, Anna Charlotta & Jacobson, Erica; Tut tut; 2007

Tut tut ramsor att höra och göraAnna Charlotta Gunnarson har dedikerat ett ex av sin bok  Tut tut till både mig och Hugo. Jag visste ganska snart vad jag tyckte om boken, men ville vänta med att recensera den till Hugo hade fått säga sitt.

Jag tycker att det är en fantastisk bok med ramsor för de små barnen och fina teckningar av Erica Jacobson. Ur ett könsperspektiv är den otroligt bra eftersom den innehåller både pojkar och flickor och de gör lite olika saker, inte bara vad som är stereotypt för deras kön. Boken känns mycket genomtänkt och det blir inte på något sätt överdrivet. Det handlar om kvinnan i läppstift som kör bil, tjejen som släpper en brakare och pojken som är ledsen för att han har ramlat och slagit sig. Dessutom är ramsorna bra och rytmiska och lätta för barn att ta till sig.

Hugo 2 år älskar boken. Det är några specifika uppslag han tycker särskilt mycket om. När vi läser den börjar vi med motorljuden, tut tut och örn örn. Sedan går vi vidare till barnen som är kärar och hjärtana som bankar bom bom och så slår vi på våra bröst. Efter det vill Hugo göra rörelser årstiderna; prissel-prassel och vaja (höst) och knirre-knarre och stampa i marken(vinter). Djurljuden i skogen brukar avsluta.

På kvällen innan han ska somna måste jag läsa Sonny åker tåg. Det är en vers som när man läser den låter som tåget. Hugo får sitta i mitt knä och vi gungar i takt. Den får gå på repeat några gånger:

Sonny åker, Sonny åker, Sonny åker tåg
Vart är han på väg? Vart är han på väg?

När jag inte hinner sitta bredvid finns det många barn på bilder med olika ansiktsuttryck som Hugo gillar att titta på och härma. Med andra ord finns det här ramsor för alla tillfällen. Det är synd att boken inte finns att köpa längre. Men det finns ju bibliotek!