Anna Charlotta Gunnarson har dedikerat ett ex av sin bok Tut tut till både mig och Hugo. Jag visste ganska snart vad jag tyckte om boken, men ville vänta med att recensera den till Hugo hade fått säga sitt.
Jag tycker att det är en fantastisk bok med ramsor för de små barnen och fina teckningar av Erica Jacobson. Ur ett könsperspektiv är den otroligt bra eftersom den innehåller både pojkar och flickor och de gör lite olika saker, inte bara vad som är stereotypt för deras kön. Boken känns mycket genomtänkt och det blir inte på något sätt överdrivet. Det handlar om kvinnan i läppstift som kör bil, tjejen som släpper en brakare och pojken som är ledsen för att han har ramlat och slagit sig. Dessutom är ramsorna bra och rytmiska och lätta för barn att ta till sig.
Hugo 2 år älskar boken. Det är några specifika uppslag han tycker särskilt mycket om. När vi läser den börjar vi med motorljuden, tut tut och örn örn. Sedan går vi vidare till barnen som är kärar och hjärtana som bankar bom bom och så slår vi på våra bröst. Efter det vill Hugo göra rörelser årstiderna; prissel-prassel och vaja (höst) och knirre-knarre och stampa i marken(vinter). Djurljuden i skogen brukar avsluta.
På kvällen innan han ska somna måste jag läsa Sonny åker tåg. Det är en vers som när man läser den låter som tåget. Hugo får sitta i mitt knä och vi gungar i takt. Den får gå på repeat några gånger:
Sonny åker, Sonny åker, Sonny åker tåg
Vart är han på väg? Vart är han på väg?
När jag inte hinner sitta bredvid finns det många barn på bilder med olika ansiktsuttryck som Hugo gillar att titta på och härma. Med andra ord finns det här ramsor för alla tillfällen. Det är synd att boken inte finns att köpa längre. Men det finns ju bibliotek!
