Jag och min man åkte till Barcelona över alla hjärtans dag i år och det var för att just den dagen 2014 var det tio år sedan vi blev ett par. Mina föräldrar kom till Stockholm för att bo med Hugo ett par dagar och jag och Andreas åkte själva iväg. Vi missade Sveriges båda OS-guld, men det fick det vara värt.
Läs också inlägget där jag berättar om hur vi hamnade mitt i en abortdemonstration.
Mitt i gamla stan ligger Barcelonas katedral. Den var stor och pampig, som katolska kyrkor brukar vara.
I Katedralen finns graven till helgonet Eulalia av Mérida. Hon dog martyrdöden år 304 och är ett av Spaniens viktigaste helgon.
La Sagrada Famiglia, oerhört mäktigt att se. Detta är den i särklass mest besökta turistattraktionen i Barcelona och om du, som vi, inte har så mycket tid på dig och inte har lust att köa i en timma eller två, köp biljetter i förväg på nätet. Då bestämmer du när du vill komma och så slipper du kön helt och hållet. Oerhört smidigt! (Du behöver inte ens skriva ut biljetten, utan visar bara upp telefonen. Och är du lika fepplig som jag och råkar radera mejlet mellan första och andra kontrollen så funkar även att visa kortet du betalade med.)
Gaudí är närvarande i hela staden och här är underbart fina parkbänkar som pryder den stora paradgatan Passegei de García. På en av de mosaikprydda bänkarna satt en vacker man.
Vi besökte Picassomuséet som var trevligt och visade främst Picassos tidiga verk. Själva museibyggnaden var en attraktion i sig. Här står vi vid en trappa ner mot utgången.
Operan ligger mitt på Las Ramblas och vi bodde på ett hotell i närheten och såg denna vackra byggnad varje dag.
Las Ramblas, precis där vi bodde. Här har Miró stått för ett mosaikkonsverk mitt på gatan och jag läste om det men såg det aldrig. Inte förrän jag tittade på bilderna och kunde se att vi hade det framför ögonen hela tiden.
Jag älskar Carlos Ruiz Zafons böcker om den hemliga bokgravkammaren i Barcelona och omslagen är ofta lite dunkla och någon av dessa vackra gatlampor finns med. Här är således min egen Zafon-bild från Barcelona, fast taget på kvällen och inte i gryningen.
Mat är också en del av kulturen och vi åt mycket tapas och även en paella, men den här bilden är från finmiddagen på den tvåstjärniga restaurangen Moments. Jag äter sotad marulk, vilket var höjdpunkten på menyn.
Desigual är spanskt. Det var rea, men jag vet inte om det är dem eller jag, men jag köpte inget. Det satt konstigt, var för dyrt eller så ut att falla sönder efter en tvätt eller två. Dessutom är det extremt litet så jag som är L eller XL måste välja bort stora delar av sortimentet (t ex den fina prickiga klänningen längst till höger).
Det här var en romantisk resa på tu man hand, så därför kommer här till sist lite sötslisk från stranden Barceloneta. Det var varmt i luften men en havstemperatur som i maj i Sverige.
Två dagar går väldigt fort. Vi längtar tillbaka båda två och vi kommer att resa tillbaka snart. Vi hann inte se en bråkdel av allt som man ”måste” och det skulle såklart vara roligt att åka hit på sommaren när man kan bada i havet.
Det är torsdag – tysk torsdag enligt 
Jag har tidigare bara läst 
Jag hade för avsikt att läsa Jimmie Åkessons bok Satis polito utifrån ett feministiskt perspektiv. Sverigedemokraterna företräds nästan bara av män och män är kraftigt överrepresenterade bland partiets väljare. Man kunde förvänta sig att partiledaren har tankar kring vad som kan göras åt saken. Men nej, inget i boken tyder på att Jimmie Åkesson betraktar mansdominansen som ett problem. Eller att han skulle betrakta det som ett problem att en feministisk recensent på en borgerlig tidskrift sågar hans bok. Tvärtom, och detta är den tydligaste lärdomen att dra av Satis polito: Utanförskapet och underdogidentiteten är Sverigedemokraternas livsluft.
Verónique Tadjo är en författare från Elfenbenskusten och hennes bok Drottning Pokou tar upp en gammal legend som hon ger nytt liv.
