mar 06

Veckans feminist: Gabriela Mistral

Gabriela MistralKort fakta

Lucila Godoy Alcayaga föddes 1889 i Vicuña, Chile och dog 1957 i New York, USA
Gabriela Mistral är en pseudonym och är en korsning mellan hennes favoritpoeter Frederic Mistral och Gabriele D’Annunzio.
Fick nobelpriset i litteratur 1945.

Gabriela Mistrals feministiska gärning

Mistrals far var lärare i den lilla byn där hon är uppvuxen och när hon var bara tre år då han övergav familjen. När hon var femton år började hon att undervisa för att hjälpa familjen ekonomiskt.

Hon fortsatte att undervisa och studerade och blev professor. 1914 gav hon ut sin första diktsamling. Hon var även engagerad för kvinnors rättigheter och för fred och demokrati i hela världen. Genom sin poesi tog hon ofta ställning för de misskrediterade i samhället. Inte bara barn och kvinnor, utan även judar, fattiga, indianer och kringfångar.

Hon reste mycket i sitt liv och hon var bosatt på många ställen i världen. Efter sin flytt till Frankrike 1926 kom hon att leva i exil resten av sitt liv. 1926, när hon bodde i Marseille, adopterade hon sin halvbrors son efter att modern dött. Han tog livet av sig vid 17 års ålder när de bodde i Brasilien. Sorgen efter honom och det fruktansvärd andra världskriget ledde till diktsamlingen Lagar som hon gav ut 1954. Från 1932 jobbade Mistral som konsul i flera länder fram till sin död.

1945 tilldelas hon nobelpriset i litteratur som den första latinamerikanen och den femte kvinnan.

Gabriela Mistral och jag

Jag läser alla nobelpristagare och självklart blir en feministisk sådan extra intressant. Jag fick upp ögonen på henne efter att ha läst om Elin Wägner och att det var hon som föreslog och jobbade för att nobelpriset skulle gå till henne. I bokcirkeln Tretton nobelpristagare 2015 diskuterade vi boken Dikter i urval av Hjalmar Gullberg. Hennes dikt Sången om en sin berörde mig djupt eftersom vi har dela längtan efter att få ett barn.

Bok av Gabriela Mistral som jag läst och recenserat

Dikter i urval av Hjalmar Gullberg 1946

Selected prose and prose-poems 2002 (1922-1967)

Det här är en uppdaterad repris från 2012.

mar 05

Recension: Manga, Edda & Vinthagen, Rebecca; Utvägar; 2015

UtvägarUtvägar – Feministiska allianser för en solidarisk framtid är en ny bok från Ordfront förlag om en ny bred feministisk allians. Edda Magna från Feministiskt perspektiv och Rebecca Vinthagen från Settings är redaktörer. Boken tar avstamp i kvinnorättskonferensen Nordiskt forum och Feministisk festival Malmö som ägde rum i juni 2014.

Jag undrar hur smalt brett kan vara innan det måste kallas smalt. På baksidan av boken står det att urvalet baseras på Feministfestivalen i Malmö där ”en stor del av feministrörelsens breda, brokiga skara befanns sig på plats”. Jag vet att LUF och Folkpartiet var där så de är definitivt en del av den brokiga och breda rörelsen, men de lyser med sin frånvaro i boken. Svenska Folkpartiet fanns på plats och de är representerade i form av en intervju med Finlands minoritetsombudsman Eva Biaudet. Annars är det bara vänster.

Det är ingen överdrift att säga att jag blev ledsen och nedstämd när jag läste boken. Debattlysten ja, men mest ledsen. Breda allianser avses här vara en mix av sossar, Fi-anhängare och folk ännu längre ut på vänsterskalan. Den enda rejäla kritiken som kommer fram är från vänster, som tycker att festivalens budskap är för brett och för mesigt. Kapitalismen är källa till all ondska och det lyser igenom i det flesta texter. Du kan också hitta en naiv syn på försvaret och noll analys av vad den feministiska försvarspolitiken ska göra i Ukraina eller mot IS.

Eftersom feminismen måste vara antikapitalistisk blir den inte bara exkluderande mot liberaler (något som jag tror att rörelsen inte ser som ett problem för övrigt) utan också utopisk. Det realistiska är att vi har ett land med mer eller mindre statlig styrning beroende på politisk färg på regeringen, men oavsett om Fi eller V får en plats där så kommer vi inte att införa planekonomi i Sverige. Vi måste ha feministiska lösningar som funkar ändå. Om Utvägar är en ny feministisk väg så är det inte speciellt sannolikt att den kommer att vinna några stora segrar. Det borde finnas ett sätt att både kunna hålla tankarna om vision och sakfrågor i huvudet samtidigt.

Nej, bred är denna feminism sannerligen inte. För bred betyder inte att vara megamycket mot kapitalismen vs bara vara mycket emot den. Det verkar numer finnas en vänster och en liberal feministisk kamp. Tyvärr. Jag ger snart upp min kamp för att hitta breda överenskommelser och gemensamma mål. Jag känner så många kloka feminister som är vänster och som tycker en massa bra saker som jag också tycker. Jag hoppas inte att att Utvägar är vad alla har väntat på, för då står jag långt utanför några feministiska allianser. Och det skulle göra mig ledsen.

Läs mer: Adlibris, Bokus

mar 05

Recension: Palm, Linda & Lindholm, Jessica; Svea bygger; 2015

Svea byggerDen busiga och glada Svea, påhittad av Linda Palm och ritad av Jessica Lindholm, är tillbaka. Nu på Idus förslag. Svea bygger heter den här boken och har, som de andra böckerna om Svea en egen färg och det är gul.

Svea och hennes mamma och pappa ska bygga en hylla till hennes leksaker som ligger och dräller överallt. Det går inte så bra för en skruv försvinner och Svea väljer att bygga en koja av kartongen istället. Tillslut hittar pappa den felande skruven och Svea får hjälpa till och sätta ihop hyllan som blir jättefin.

Precis som Svea planterar är Svea bygger en bok om ett barns kreativitet och busighet. Det är skönt att en sådan karaktär får vara en flicka. Hugo tyckte om boken och pratade mycket om kojan och den försvunna skruven.

Läs mer: Adlibris, Bokus, Lidköpingsnytt

mar 04

Det blev två reaböcker trots allt

Reaböcker 2015

Jag skulle inte handla några reaböcker i år, men ett bokbyte tvingade mig till Akademibokhandeln idag och där var det självklart svårt att hålla fingrarna i styr. Min man hade gett mig den feministiska antologin Utvägar i födelsedagspresent, en bok som var på väg som recex till mig. Jag tycker trots allt att min man har tämligen bra koll och köper förvånansvärt bra böcker till mig. Jag fick i vilket fall byta Utvägar och välja en helt ny bok. Den skulle inte vara på rea bestämde jag.

Jag valde en två år gammal bok av Huvudstadsbladets och SvD:s Moskvakorrespondens Anna-Lena Laurén. Den heter Frihetens pris är okänt och handlar om revolutionerna i Georgien, Ukraina och Kirgizistan. Jag älskar den typen av böcker och Laurén är en person jag uppskattar mycket på Twitter. Hon kommer snart med en ny bok och då tänkte jag att jag skulle läsa denna först.

Måste också dela med mig av butikens oavsiktliga skojighet på baksidan:

Frihetens pris är ok

Inte okej väl?

Jag var ju tvungen att kika lite på rean såklart, men var duktig och höll mig från mycket som jag skulle köpt annars. Jag tror att det tokstökigt arbetsrum/bibliotek och översvämmande recexhögar gör att jag inte tycker att det är riktigt lika roligt att köpa på mig sånt jag inte tror mig kommer att läsa inom några månader.

Åsne Seierstad är en favorit och hennes bok om Breivik, En av oss, ska jag banne mig läsa, tegelsten till trots. Och Caitlin Morans Morantology var också en bok som självklart slank ner i shoppingbagen. Sen fick det vara bra. INte ens en liten tunn kokbok slank ner eller någon barnbok heller för den delen. Lite stolt är jag allt.

Vad har du köpt?

mar 04

Recension: Söderlund, Mats; Göra män; 2015

Göra mänMats Söderlund är socionom och debattör och författare till Göra kärlek. Han har nu kommit ut med en ny bok, Göra män (Ordfront), som handlar om mansroller och hur män kan ta sig ur den.

Många författare har forskat i och skrivit om mansrollen. Susan Faludis Ställd är ett exempel på en bok i ämnet, en bok som Söderlund hämtar mycket av sin inspiration ifrån. Söderlunds utgångspunkt är att pojkar är lika lyhörda och intuitiva som flickor, men att de redan från tidig ålder får veta att de borde vara tuffa och inte gråta. Söderlund synar också alfahannen, diskuterar vad det innebär att avvika från den manliga gemenskapen och vad män kan göra för att inte reproducera gamla normer. Söderlunds idé var att boken skulle få titeln Desertörerna och handla om de män som ”deserterat” från mansrollen. De män som rannsakat sig själva, tagit pappaledighet och börjat närma sig sina känslor på bekostnad av att vara en del av den manliga gemenskapen. Bokens bästa kapitel var enligt mig det när Söderlund intervjuar sin son. De verkar ha en fin relation och sonen verkar vara en så klok person som klarat av att bryta mot normen och nu lever lyckligt nära sina känslor.

Det är klart att boken och slutsatserna är oerhört intressanta. Mansrollen är problematisk och det är fortfarande så att vi behandlar pojkar och flickor annorlunda. Den som inte tror på det kan vända sig till närmaste leksaksaffär. Men det känns lite svartvitt. Alla män må ha skolats in i en roll sedan födseln, men det är ju olika hur mycket man påverkats av det. Göra män avslutas med en tolvstegsövning för de män som vill komma ur sin trånga könsroll och det är säkert bra för vissa, medan andra nog känner att de kommit ganska långt på egen hand. Det är svårt för mig som kvinna att uttala mig för mycket om detta och jag skulle gärna lyssna på en mans synpunkter om boken och efterlyser därför en villig gästrecensent.

Läs mer: Adlibris, Bokus

mar 04

Recension: Mistral, Gabriela; Dikter i urval av Hjalmar Gullberg; 1946

Dikter i urval av Hjalmar GullbergGabriela Mistral fick nobelpriset i litteratur 1945. Hennes dikter har tolkats av poeten Hjalmar Gullberg och gavs ut i Sverige året efter. Det är svårt att översätta lyrik, speciellt när flera dikter är på rim som i Mistrals fall, och det är viktigt att se att det handlar om tolkningar från Gullbergs sida och inte regelrätta översättningar.

Det är dikten Sången om en son som jag fastnar mest för och det är ju också en av hennes mest kända. Den är på rim och därför känns det som att det inte endast är Mistrals ord jag läser. Det gör mig ont att jag inte kan läsa den på originalspråk och se hur mycket som gått förlorat i översättningen. Hur som helst, Gullberg är ju också en mycket duktig poet och de här raderna av Mistral tolkade av Gullberg som gick rakt in i mitt hjärta:

(…)

Jag bad: en son! – som på ett träd de bara
grenarna om en dryck ur vårskyns brunn.
En son med Kristusögon så klara,
med högvälvd panna och känslig mun.

Hans armar runt min hals – och livets floder
strömmade rikt ur bröstet som jag gav…
En våg av kärlek skulle från hans moder
gå som en vällukt över jord och hav.

Havande kvinnor gjorde mig förlägen;
vi sleto våra ögon från dem loss
med smärta, då vi mötte dem på vägen.
Två barnaögon kunde blända oss!

(…)

Den som längtat efter ett barn kan nog verkligen känna smärtan som Mistral måste ha upplevt. Annars är det en stor kritik av boken att Gullberg vill tillskriva henne att hon upplevt allt hon skriver om. Hon skriver mycket om fattigdom, moderskap och naturen. Vi vet att hon ville ha barn och senare skulle få fostra sin brors son som sin egen, men att hon aldrig fick föda något. Hon har dock jobbat mycket med fattiga kvinnor och kämpat mot fattigdom och för kvinnors rättigheter och mycket stoff till hennes dikter har förmodligen funnits hos människor hon mött.

mar 03

Tematrio v 10 – kvinnor

Wisława SzymborskaUppdraget den här veckan hos Lyrans tematrio är att skriva om tre kvinnor. Det är ju både supersvårt och jättelätt för mig som nischad på feminism och kvinnor. Eftersom jag har lanserat Lyriktian i mars väljer jag tre poeter som jag gillar.

Wisława Szymborska, Polen: Hon är en av mina absoluta favoritpoeter. Hon fick nobelpriset 1996 och skriver dikter som är lätta för de flesta att ta till sig (ungefär som Tranströmer).

Märta Tikkanen, Finland: Århundradets kärlekssaga är något bland det vackraste som skrivits. Så bra och så feministiskt och självklart finns den med i den feministiska kanonen.

Joumana Hadadd, Libanon: Hon skriver underbart hårt och aggressivt mot patriarkatet i Mellanöstern. Hennes bok Lilits återkomst kan jag verkligen rekommendera.

mar 03

Recension: Hůlová, Petra; En plastig trea; 2006

En plastig treaIdag kommer förlaget Rámus ut med en ny översättning av den tjeckiska författaren Petra Hůlová. En plastig trea är hennes fjärde roman och den tredje som översätts till svenska. Hůlová är en av Tjeckens mest framstående författare just nu.

En prostituerad kvinna bor i en plastig trea där hon tar emot sina kunder som kommer från de högre samhällsklasserna. Hon för en monolog i 140 sidor där hon pratar om sina grannar, kunder och kunders fruar. Hon funderar mycket på hur kvinnor kan leva sina tråkiga liv tillsammans med sina otrogna makar. Monologen varvar hejdlöst roliga passager med mycket allvarlig samhällskritik. Det som förmodligen väcker allra mest känslor är när hon beskriver ett sexuellt övergrepp mot en som knappt blivit tonåring ur förövarens synvinkel. Huvudpersonen har en stark moral som kommer fram ju lägre man läser och kanske är det så att de fruktansvärda övergrepp som beskrivs är självupplevda.

Du kommer att skratta, bli äcklad och förfasas gen hela boken. Hůlová ägnar sig också åt ett experimenterande med språket som ibland försvårande för en snabbläsare som jag. Kuk varvas med rasp och knull med raspas. Matare lyckades jag inte riktigt lista ut vad det betydde, men jag gissar på försörjare/make. Lekfarbröderna är de hemska männen som köper sex av barn. Mycket intressant grepp!

Jag tycker att det är briljant. Ibland bara jag skakade på huvudet och tänkte ”vad är detta?”. Men det är fantastiskt bra och jag förstår att Petra Hůlová belönats med otaliga priser och utmärkelser. Läs henne om du inte gjort det.

Läs mer: Adlibris, Bokus, Dagens bok, Sydsvenskan

mar 02

Lyssna på mig i P4 Skaraborg!

P4 skaraborg

Då har jag pratat om feministisk litteratur i Radio P4 Skaraborg. Jag fick i uppdrag att välja ut fyra böcker som betytt mycket för kvinnorörelsen och som fått stor effekt på samhället. Det var sannerligen inte ett lätt val, men från den feministiska kanonen valde jag följande böcker:

1. Pennskaftet av Elin Wägner (1910)

2. Egalias döttrar av Gerd Brantenberg (1977)

3. Män kan inte våldtas av Märta Tikkanen (1975)

4. Purpurfärgen av Alice Walker (1984)

Min tanke var att bara välja skönlitteratur för att ta böcker som så många som möjligt skulle kunna bli intresserade av att läsa och jag ville få en spann över världen och över tid. Tyvärr blev det fokus på västvärlden, men om ni lyssnar på det långa inlägget nedan så problematiserar jag det.

Här kan du läsa om inslaget, men tyvärr jag webbredaktionen bara lagt upp när jag pratar om böckerna. På den här länken kan du lyssna på hela min medverkan, 33:40 in i programmet. Två missöden, helt orsakade av mig själv: Först tryckte jag bort mikrofonen och efter tryckte jag ett antal gånger på en siffra så att det tjöt till. Rookie mistake.

När jag försökte hitta min medverkan hamnade jag av en slump på en diskussion med en kvinna som medverkade efter mig och 1:04:40 in i programmet kan ni höra henne säga angående de fyra böcker jag pratade om: Hallå, var är Pippi Långstrump, tänkte jag? Jag kan svara i efterhand: Med i kanonen, men eftersom jag bara fick välja fyra böcker att prata om så kan jag såklart inte tillfredsställa allas önskemål om favoritfeministböcker!

mar 02

Rösta på Feministbiblioteket i Massolit Book Blog Awards!

Rösta på mig!

Då är det offentligt, Feministbiblioteket är nominerad till årets bästa nischade bokblogg i Massolit Book Blog Awards! Motiveringen är:

Engagerad, viktig och stark i sin ståndpunkt och drivkraft. Feminismen som löper likt en röd tråd genom inläggen.

Du kan rösta här och jag kommer sannolikt under den närmaste veckan ägna mig åt skamlöst röstfiske 🙂

Det lär blir en tuff match för jag har riktig bra motstånd i Den döda zonen och Breakfast Book Club.

Dark places, Kulturkollo och Tystnad är nominerade i kategorin Årets bokblogg. Den döda zonen, Kulturkollo och Bokpandan är nominerade i kategorin Årets bokblogginlägg.