I helgen har jag och storfamiljen på makens sida varit i Mariehamn. Det var resa med båt och som enda sällskap klev vi av Viking Grace i Mariehamn och sedan tog vi en båt tillbaka ett dygn senare (och inte en kvart senare som alla andra). Det är mars och det var inte supervackert i naturen eller i stadsmiljön, men man får ta det för var det är och det blev en helt otroligt trevlig resa. Mariehamn var jättemysigt och det gick att se hur trevligt det förmodligen är när mer folk är där och mer är öppet.
Vi bodde fint och åt gott och promenerade mycket. Ön Mariehamn ligger på är smal och det tar ungefär en kvart att gå från hamn till hamn. Det var tydligt att Åland satsar mycket på inhemskt hantverk och närproducerat, vilket var roligt att se. Jag hittade vackert åländskt hantverk att köpa med hem (jo, jag hittade även julpynt, även om det höjdes på ögonbrynen när jag frågade om det).
Vi välkomnades av detta fina när vi promenerade till vårt hotell. Utanför Rysslands konsulat vajar en ukrainsk flagga och någon har satt fina band i ett träd samt en skylt som det står ”Ukrainaplatsen” på.
Ålands Landskapsregering. Härifrån styrs det autonoma Åland. Det ser inte mycket ut för världen i mars, men ligger vackert mot hamnen och är säkert mycket trevligt på sommaren.
Nikolai Sittkoff var en affärsman som 1865 flyttade sin handelsbod till Mariehamn. Han står staty utanför en galleria i Mariehamn som bär hans namn. Gallerian hade ca 10 affärer, så det var en modell mindre. Men Normal fanns, så allt var som det skulle, tyckte barnen. En man står staty, kanske inte så mycket för en feministisk blogg att uppmärksamma, men konstnären var kvinna, Mia Arentz-Grastvedt från Åland.
Vi var och shoppade lite i andra affärer på Torggatan och bland annat tittade vi in i Mariehamns bokhandel. Där pågick bokrea och till min glädje hade de en särskild hylla med Ålandslitteratur. Tyvärr var priserna extremt höga, även på pocketböcker, så jag valde en bok på rea. Just på Ålandshyllan var rean inte så frekvent förekommande, men jag hittade en, Jag är Ellen av Johanna Boholm. Hittills kan jag säga att det är en poetisk skriven roman om kopplingen mellan människor i olika tidsepoker. Jag återkommer!
Annars är Åland mest känd för den stora fantastiska författarinnan Sally Salminen. 1936 kom hon ut med sin debutbok som togs emot med storm, Katrina, om det hårda livet på Åland runt förra sekelskiftet. Det är en fantastisk roman som jag verkligen rekommenderar och till nästa gång jag åker till Åland ska jag kolla upp var i Mariehamn Sally bodde en tid. Hon trivdes nämligen inte så bra där. Boken togs emot med öppna armar överallt – utom på Åland. Det karga livet var väl lite väl verklighetstroget beskrivet, kan man tro.
Lite varstans i Mariehamn, påminns vi om en tid som varit. I en mataffär på huvudgatan får vi veta att varuhuset Varmans en gång låg där. Bilden ovan är egentligen två bilder som jag satt ihop. En som visar hur det såg ut på utsidan och en bild från insidan. Jag har sökt mer information om Varmans, men har inte hittat så mycket, mer än att det stängde i slutet av 80-talet. Idag låg det en ganska basic mataffär på platsen och namnet på den är inget jag la på minnet.
Mariehamn på 20-talet kan ses på väggen utanför en mataffär på Norragatan. Här har det tidigare legat ett matvaruhus på 70- och 80-talet där ålänningar beskrev det som att handla ”som i Stockholm”. Om detta har en före detta medarbetare på varuhuset, Johan Granlund, skrivit om här. Johan Granlund skriver vidare att matvaruhuset skulle vara för ålänningarna och ingen gränshandelsaffär.
På väg till båten såg jag detta gulliga trähus på Norragatan. Jag tog en bild och läste hemma på om Mariehamn. Det är en trästad, vilket vi kunde se, men långt ifrån alla bebyggelse är bevarad. Många trähus är ritade av nordens första kvinnliga byggmästare, Hilda Hongell, som ritade hus efter äldre stil med mycket utsmyckningar. Den typen av hus finns mycket av i den svenska trästaden Hjo.
Apropå gulliga hus undrar jag om inte Sveriges generalkonsulat i Mariehamn är världens gulligaste konsulat. Jag har förstås inte jämfört alla och stänger inte dörren för att det kan finnas gulligare, men det är var verkligen otroligt sött. Vackert beläget också på en liten kulle i utkanten av en stor park, nära skeppet Pommern.
Skeppet Pommern i Mariehamn. Otroligt vackert skepp, som man tyvärr inte får gå ombord på under vinterhalvåret. Det finns betydligt mer att göra i Mariehamn om sommaren. Pommern byggdes 1903 som fraktfartyg och seglade över världshaven under många år. Hon gjorde sin sista fraktresa 1939. Sedan 50-talet ligger hon i Västerhamn i Mariehamn, som museifartyg. ”Pommern är världens sista bevarade fyrmastade bark i ursprungligt skick” gick att läsa på skylten intill fartyget.
Nästa gång vi kommer hit tänker jag mig att det är sommar och vi går ombord. Pommern är Mariehamns främsta besöksmål, vilket inte är så konstigt, och hotellet vi bodde på var döpt efter henne.
