apr 07

Feministbiblioteket rekommenderar: Böcker att ge bort

Böcker i Tidningen Nu påsken 2021

På skärtorsdagen kom en Tidningen Nu till mig, som jag nu får för att jag är medlem i Liberalerna (jag har för mig att man får den ett år som ny medlem, men det behöver inte vara så, kommer gör den iaf). Jag är en av flera som rekommenderat böcker att lägga i påskägget. Nu är det inga specifika påskböcker så det går att ta rekommendationerna till sig själv eller som present när som helst. Jag valde ut två riktigt bra böcker som jag läst de senaste månaderna.

Jag valde att rekommendera Madonnan vid Nilen av Scholastique Mukasonga som är utgiven på Tranan och handlar om konflikterna i Rwanda porträtterat på en flickskola. Den andra boken jag rekommenderade var Återvändsgränder som är en seriebok om en tuff uppväxt på Mallorca av Gabi Beltrán med illustrationer av Bartolomé Seguí. Återvändsgränder är utgiven på Galago. (Jag ser nu att jag i texten missade att skriva att Återvändsgränder är en serieroman.)

Böcker i Tidningen Nu påsken 2021

apr 06

Recension: Alestig, Peter; Att utbilda en kvinna är att utbilda ett helt land; 2018

Att utbilda en kvinna är att utbilda ett helt landTimbro förlag har gett ut flera essäer och jag bestämde mig strax före jul att införskaffa alla som hade koppling till kvinnor och feminism. Peter Alestigs Att utbilda en kvinna är att utbilda ett helt land, var givetvis given. Peter Alestig är journalist och har varit Afrikakorrespondent. Han skriver om frågor som rör mänskliga rättigheter och hållbarhet.

Peter Alestigs tes är att genom att utbilda kvinnor så kommer vi att lösa många världens problem, speciellt i fattiga länder. Flickor får ofta ansvar för sina syskon och tvingas hjälpta till hemma, såsom för att hämta vatten. Att höja kvinnors utbildningsnivåer leder till att kvinnorna blir rikare och i sin tur investerar i sin familj och ser till att barnen utbildas. Outbildade kvinnor löper större risk att misshandlas av sina män och barnen löper större riska att få hälsoproblem. Att utbilda kvinnor är med andra ord viktigt för hela samhället.

Det är i konfliktdrabbade områden som kvinnor har lägst utbildning. Där människor strider, där prioriteras kvinnors utbildning bort. Där kvinnor utbildas går befolkningstillväxten ner för att utbildade kvinnor använder mer preventivmedel och satsar i större utsträckning på få barn att de får bra utbildning, istället för att skaffa så många barn som möjligt för att säkre pensionen.

Det är en mycket välskriven essä med väl underbyggda argument. Det är också en oerhört viktig text om något som prioriteras ner i många fattiga länder. Peter Alestig tar också upp frågan om mens och att menshygien är viktigt när man pratar om kvinnors utbildning, eftersom kvinnor som menstruerar ofta håller sig hemma, eller tvingas hålla sig hemma när de har mens. Jag tyckte särskilt om att han gjorde allt så levande genom exempel på kvinnor som fått möjlighet eller inte fått möjlighet till utbildning. Han har träffat kvinnor bland annat i Mali, Kamerun och Kenya.

Jämställdhet är inte en lyx man kan unna sig när allt annat är ”fixat”, jämställdhet är en viktig nyckel till välstånd. Det är det viktigaste att ta med sig från den här essän och det är bara att hoppas att flera människor inser detta, så att fler kvinnor kan ta sig ur fattigdomen, och därmed även deras familjer och i slutändan länderna de bor i.

apr 05

Recension: Tamaki, Jillian & Tamaki, Mariko; Den sommaren; 2014

Den sommarenDen sommaren av kusinerna Jillian och Mariko Tamaki är en seriebok om två sommarkompisars (förmodligen) sista sommar på landstället. Jag fick den i 40-årspresent av en vän som gått serietecknarutbildning och som älskar att ge tips om bra serier. Jag fyllde nyss 44 och boken har stått på min att-läsa-lista sedan 2017. Det var inte förrän utmaningen om att läsa en bok på en viss färg varje månad pekade på den här boken, som jag verkligen gjorde slag i saken.

Rose och Windy träffas varje sommar på Awago Beach i Kanada. Den här sommaren börjar saker bli annorlunda. Istället för att gå till stranden och bada och leka, sitter de inne och tittar på skräckfilmer som de hyrt i affären. De får höra att ungdomarna som hänger runt och i affären har problem och det verkar som om en av dem är gravid och han som jobbar i affären är pappan. Rose är fascinerad av historien och smyger på dem för att få veta mer.

Samtidigt har Rose en annan jobbig sak att tampas med. Hennes mamma är deprimerad och hennes pappas tålamod tar slut. Ingen pratar om orsaken, men Rose förstår att det har med bebisar att göra och att Rose mamma vill ha en bebis, men att det aldrig kommer någon. Windy säger att hennes mamma är nöjd med att bara ha henne och det gör att Rose, som också är enda barnet, blir än mer fundersam.

Den sommaren är en fantastisk serieroman om ungdomar och att växa upp. Det är sp uppenbart att livet förändras för Rose och Windy och att det inte går att leka på samma sätt som de alltid har gjort. Deras föräldrars problem blir också deras och de ungdomar som är äldre än dem blir till spegelbilder av vad som kanske komma skall. Jag tyckte mycket om skildringen av de båda tonåringarna, både i ord och bild. De är olika som personer, men hänger ihop för att de alltid gjort det, och det gäller ju bara över sommaren.

Det är en serieroman om tonåringar och det händer egentligen inte så mycket i den, men igenkänningen i alla känslor är hög och boken är så träffsäker i all sin enkelhet. Jag kunde också identifiera sig med mamman, som sörjer barnen som inte blir.

apr 04

Recension: Rosoff, Meg; Jonathan bortom all kontroll; 2016

Jonathan bortom all kontrollI jakt på feelgoodböcker som är bra, fick jag tips om barn- och ungdomsförfattaren Meg Rosoff. Jag valde att läsa hennes första vuxenroman, Jonathan bortom all kontroll. Rosoff har fått Alma-priset, så jag kommer nog att läsa något mer av henne som är just riktat till yngre, men nu fick det bli en vuxenbok. Boken gavs ut på svenska samma år som den kom ut på engelska, 2016.

Jonathan bor på Manhattan i en lägenhet som tillhör någon som sitter inne och har ett jobb som är rent ut sagt själsdödande. Han har en flickvän också, som är mycket mer strukturerad än honom och vill planera deras tillvaro i detalj. Jonathan har två hundar , som egentligen är hans brors, och han tror att hundarna vill säga honom något. Han tror att de tycker att han lever ett ospännande liv och att de får komma ut för lite. Han söker hjälp hos veterinären doktor Claire, som nog misstänker att det snarare är Jonathan som behöver hjälp.

När flickvännen helt plötsligt vill gifta sig för att hon jobbar på ett bröllopsföretag och hon blir erbjuden ett sponsrat bröllop, säger Jonathan ja men är mycket tveksam till om det är rätt beslut. Hans nya medarbetare Greely, vilken han inte vet vilket kön hen har, ser Johnathan och talar om för honom att göra det som han vill. Greely blir Jonathans guru, men trots allt stöd och ett spirande intresse för doktor Claire, är Jonathan fast besluten att gå vidare med bröllopsplanerna.

Jag är lite tveksam till den här typen av mansporträtt. Å ena sidan visar det en alternativ mansroll med en man som är velig och inte tar något alternativ. Å andra sidan kan man tolka det som en enorm mansbebis som låter kvinnorna fatta besluten åt honom. Jag velar lite vad jag tycker om Jonathan. Det jag däremot gillade var hans stora omfamning av den androgyna Greely, som han faktiskt inte kan säga om det är en man eller en kvinna.

Jonathan bortom all kontroll är en långsam bok där det inte är självklart vilken tjej han ska satsa på. Det är en feelgood och huvudpersonerna i boken är egentligen hundarna Sissy och Dante. Nja, det var väl ok, men absolut inget som jag skulle rekommendera i första hand. En stor portion Manhattan får vi, men det väger inte upp för allt det andra.

apr 03

Glad påsk från ett småkallt men vackert Landsort!

Påskpynt från Eknäsvägen 41

Påskpynt från Eknäsvägen 41. April 2021.

Jag vill önska alla er läsare en riktigt glad påsk. Jag hoppas att ni kan genomföra äggjakter och får träffa någon annan utanför familjen, även om det måste ske utomhus. Eftersom vi inte bör åka till Lidköping och träffa ovaccinerade föräldrar i detta läge, bestämde vi oss för att åka till Landsort några dagar. Här är det kallt och blåsigt, men det var faktiskt inte så illa som vi befarat. Vi har druckit öl ute och grillat, men också myst inne med elementen på full fräs.

För första gången har jag fått påskpynta ett hus! Jag skriver jag, för det är jag som bestämmer, även om barnen är med på ett hörn. Vi har inte tagit med oss något till Landsort så ovan får ni ta del av pyntet som väntar oss på Eknäsvägen. Bordet där riset står blev tydligen en uppsamlingsplats för diverse pynt som Selma leker med. Vi har ett ris till på nedervåningen och hade planer på att köpa ett till eftersom Selma målat massa ägg med snören i.

Till nästa år tänkte jag utöka med fler saker från Guldkroken samt försöka hitta några smakfulla tuppar, harar eller kycklingar. Jag ska köpa nya dukar också, för den vi har är inte så fin (tror det är Ikea 100 kr för femton år sedan). Ett av mina favoritpynt är den fruktansvärt fula hönan i blå plast, som jag fyndade på DDR-museet i Berlin. Det ska vara en äggkopp, men fungerar mycket dåligt för det ändamålet vilket väl är föga förvånande.

Landsort påsken 2021

Utsikten är densamma, men det är betydligt kallare än vad vi är vana vid.

Fyra barn som leker på Landsort påsken 2021

Fyra barn; två är nio, en är sju och en är fyra. Och den lilla får vara med. Hoppet om att de kommer att växa ihop som kompisgäng lever. I sommar är Selma fem och nästa sommar ska hon börja skolan. Hon kommer alltid att vara den lilla, men hon blir mindre och mindre begränsad.

Hugo klättrar i träd på Landsort påsken 2021

Alltså, jag är ingen hönsmamma, men detta kn ju blir riktigt jobbigt om han tänker fortsätta på det här spåret.

apr 02

Recension: Thúy, Kim; Em; 2020

EmKim Thúy är en av mina favoritförfattare. Hon skriver med ett underbart språk på ett engagerande och målande sätt. Jag kastade mig därför hennes nya, Em, som enligt förslagstexten från Sekwa, lät något av en feelbad om Vietnamkriget. Eftersom jag bara läser feelgood nu, var jag lite nervös för att läsa boken nu. Kanske bör man vänta med allt bra som är ledsamt till efter pandemin? Men jag kunde inte låta bli.

Em är en samling historier om människor i Vietnam som på ett eller annat sätt drabbas av Vietnamkriget. I centrum står föräldralösa barn som kommer till USA via Operation Babylift. Två av de barn som vi får träffa i vuxen ålder är Emma-Jade och Louis. Emma-Jade kommer till USA som mycket liten och hennes föräldrar berättar inte för henne om hennes ursprung. När hon förstår, reser hon till Vietnam. Där träffar hon Louis, som även han kommit från landet och återvänt.

Historierna om Emma-Jade och Louis är bara en del av ett större nät av människor. Någon har förlorat sina föräldrar och senare även sin mormor och förlitar sig på en amerikansk soldat, som hon inte vet har stupat. En annan jobbar med Operation babylift för att rädda så många barn som möjligt undan kriget. Allt är skrivet på det säregna sättet som är Kim Thúys signum och fångar mig så att jag inte kan lägga ifrån mig boken.

Em är den absolut bästa bok jag läst på länge. Trots att det var sorgligt och rent av förfärligt, så skriver Kim Thúy på ett sätt att jag kan ta till mig det hemska, men inte gråta ögonen ur mig eller lägga ifrån mig boken för att den blir för hemsk. Den är som om sidorna är inlindade i bomull för mitt eget bästa. Fast trots att allt är klätt i ett vackert språk, så får jag med mig hur fasansfullt kriget var för de oskyldiga civila och framförallt för barnen.

På Goodreads brukar jag bara ge ett betyg på en bok när jag läst klart, men i det här fallet var jag tvungen att komplettera mina fem stjärnor med: Kanske det vackraste som någonsin skrivit om Vietnamkriget. 

apr 01

Coronahopplöshet men vår i luften – marssummering 2021

Hugo och Selma klättrar

Mars är verkligen en ful månad. Här klättrar mina barn i en klätterställning på Lidingö. Minns att det var rätt varmt och ganska fint. Ser ju inte direkt ut så.

Corona bara fortsätter och fortsätter och det verkar aldrig ta slut. Visst vi vaccinerar nu, men än känns det inte som att lättnader är i sikte. Dessutom sprids det hej vilt bland unga nu. Jag hade önskat mig en trevligare mars 2021, det måste jag säga. För egen del har jag hittat en lunk mitt i tristessen och meningslösheten och försöker fokusera på det som faktiskt är trevligt.

Det känns tröstlöst att vi inte får resa eller träffa våra föräldrar, men vi kämpar på. Snart är det ju vår på riktigt och när vi bara lyckats ta oss till Ikea när det inte är så lång kö för att komma in, kan vi få till vår utemiljö. Vi ska köpa stolar till vårt utebord, mer loungemöbler samt en studsmatta. Det kommer att bli hur fint som helst och jag längtar verkligen!

Min läsning

Min läsning går i vågor. rätt som det är fastnar jag i någon TV-serie och så läser jag mindre. Det är fortfarande mest kärlek och feelgood, men jag har lyckat läsa en hel feelbad på några få dagar samt älska den. mer om just den boken i en recension inom kort. Det känna i vilket fall oerhört stort efter ett riktigt feelgoodträsk för mig. Å andra sidan kompenserar jag det med att se flera avsnitt varje dag av den amerikanska serien Superstore (113 avsnitt).

Världsläsning: Jag ska läsa från 40 länder och har sagt att även kortare texter räknas. 14 länder hade jag läst före mars och kan lägga till följande länder på listan (”länder” behöver inte vara självständiga stater):

  • Ungern
  • Sápmi
  • Vietnam

Språk: I mars har jag bara läst på svenska och engelska.

Fantastiska fruntimmer: Jag vet inte om jag prioriterar den här utmaningen tillräckligt. Ingen ny läst i mars, tre sedan tidigare.

Hittat i min hylla: Jag vet inte om jag ska räkna Den sommaren, för den hade jag faktiskt med mig till vårt andrahandsboende. Se nedan vad det är för bok.

Månadens färgbok: På Instagram har What you readin? kommit med ett initiativ att vi ska läsa en bok på en given färg varje månad och februari var röd. Det ska vara en bok från min egen bokhylla. Färgen i mars var vit och Den sommaren av Jillian Tamaki och Mariko Tamaki, tycker jag är tillräckligt ljus för att passera som vit. Recension av den kommer inom kort.

mar 31

Internationella Bookerpriset – långa listan

International booker prize 2021

Igår presentederades den långa listan för det internationella Bookerpriset. Priset delas ut till en bok som under året översatts till engelska och getts ut på något förlag i Storbritannien eller Irland. Den korta listan presenteras den 22 april och vinnaren utses den 2 juni. Jag hittade flera intressanta titlar och det finns en svensk författare med på listan, Andrzej Tichý, som jag inte stiftat bekantskap med än.

Den boken som jag blev mest intresserad av var, kanske föga förvånande, Nana Ekvtimishvilis bok The pear field. Nana Ekvtimishvili kommer från Georgien och jag har noterar att det översätts mer och med från länderna i Kaukasien. Den argentinska författaren Mariana Enríquez har jag recenserat här på bloggen tidigare, då hennes pandemidagbok som publicerades i tidskriften Karavan. Det vi förlorade i elden har jag redan lagt till i min bokhylla på Storytel, men The dangers of smoking in bed är en annan bok av henne.

På listan finns 13 olika böcker som översatts från 11 språk. För förstas gången finns det en bok med som översatts av författaren själv, The perfect nine: The epic gikuyu and mumbi av Ngũgĩ wa Thiong’o som själv översatt sin bok från kikuyu, ett språk som talas i Kenya. Can Xue från Kina är långlistad för andra gången. Alla andra är det för första gången.

Hela listan

Titel, författare och språk den översatts från.

I live in the slums av Can Xue (kinesiska)

At night all blood is black av David Diop (franska)

The pear field av Nana Ekvtimishvili (georgiska)

The dangers of smoking in bed av Mariana Enríquez (spanska)

When we cease to understand the world av Benjamín Labatut (spanska)

The perfect nine: The epic gikuyu and mumbi av Ngũgĩ wa Thiong’o (kikuyu)

The employees av Olga Ravn (danska)

Summer brother av Jaap Robben (nederländska)

An inventory of losses av Judith Schalansky (tyska)

Minor detail av Adania Shibli (arabiska)

In memory of memory av Maria Stepanova (ryska)

Wretchedness av Andrzej Tichý (svenska)

The war of the poor av Éric Vuillard (franska)

mar 30

Recension: Sundqvist; Fideli; Hopptornet; 2020

HopptornetJag såg en konstutställning med Fideli Sundqvist i Eksjö för några år sedan och när jag såg att hon skrivit en barnbok, Hopptornet, ville jag läsa den. jag älskar hennes konst och illustrationer och hoppades på att tycka om hennes text också. Hopptornet är utgiven på Alfabeta 2020.

Limpan älskar att vara på badhuset, men hon vågar inte hoppa från hopptornet. Både hennes mamma och bror hejar på för att hon ska våga hoppa. Hon gör det, men efteråt känns det inte bra. Hon är rädd och vill aldrig göra om det. När hon åker tillbaka till badhuset med sin vän och hennes mamma, säger hon till sin kompis att man faktiskt inte behöver hoppa om man inte vill. Istället leker de länge i bubbelpoolen.

Hopptornet är en fin bok om ett barns rädsla och att det inte är säkert att alltid blir bra bara för att man övervinner rädslan. Jag tycker att just det här perspektivet kommer bort för det mesta och är glad över att någon tar upp det. Det är inte alltid bra att tvinga sig själv att göra något man egentligen inte våga och vill. Ibland är det bra, men hoppa från trean är aksnke ändå något man kan vänta med att göra om man tycker det är läskigt.

Jag och min fyraåriga dotter tycker mycket om Hopptornet och jag älskade illustrationerna i boken lika mycket som jag älskade Fideli Sundqvists konstutställning 2017. Det är fint att även lite försiktiga barn också får ta plats i barnlitteraturen utan att för den skull utmålas till fegisar. Limpan känner att hon vågat göra något som faktiskt inte var värt det, och det kan ju vara en helt rimlig känsla.

mar 29

Historiskan och deras OS-nummer från våren 2020

Historiskan OS-numret

Jag tecknade en prenumeration på tidskriften Historiskan för att jag tycker att den verkligen behövs. Jag har tidigare haft den, men slutat prenumerera för att jag aldrig hann läsa den. Nu känner jag att jag nog kan ta mig den tiden. Ett nummer förra året hade Florence Griffith-Joyner på omslaget och hade en stor artikel om kvinnor och OS inuti. Jag beställde ett nummer för att detta ju ´är lite av ett specialintresse för mig.

Det var en lång och mycket intressant artikel om den kvinnliga OS-historien. Jag var först besviken på att det kändes som att det bara var gammal skåpmat, men sedan rannsakade jag mig själv. Jag har skrivit om kvinnliga idrottare på den här bloggen i nio år och specifik om olympiska kvinnor varje olympiskt spel sedan vinter-OS i Sotji 2014. Något har jag faktiskt lärt mig av allt detta skrivande och grävande i olympiska historier.

Artikeln har rubriken Lång väg till OS och är skriven av Björn Lundberg. Är du intresserad av idrottshistoria kan jag verkligen rekommendera att införskaffa nummer 2 2020 av Historiskan. Artikeln går igenom hur kvinnor sakta med säkert fick tillgång till allt fler idrottsarenor i OS. Alla bakslag är såklart också med, såsom att kvinnor inte fick springa mer än 200 meter fram till 1960. Det vore ju förfärligt för de svaga kvinnorna om de tog ut sig för mycket!

Många av de kvinnor jag skrivit om finns med i artikeln. Från Hélène de Pourtalès, de moderna olympiska spelens första kvinnliga guldmedaljör och Greta Johansson som var den första svenska kvinna att vinna ett OS-guld till stora legendarer som Wilma Rudolph och Olga ”Sparven från Minska” Korbut. Artikeln tar också upp problemet med människor med intergender, som absolut inte är nytt. Stella Walsh har länge betraktat som en idrottare som ”egentligen var en man”. Även ”problemet” med när kvinnor vinner könsmixade tävlingar finns med, eller vad som hände när Zhang Shan vann en mixad skyttetävling 1992.

Som sagt är tidningen värd att köpa om du vill läsa mer om kvinnornas historia i OS. Annars läs gärna om vad jag skrivit om kvinnorna ovan. Varje olympiskt spel kommer det en idrottskvinnas historia varje dag och i sommar då förhoppningsvis OS i Tokyo blir av, fåt ni ta del av 17 nya idrottskvinnor.