En sammanfattning av årets berömda och glömda idrottskvinnor

17 dagar med 18 idrottskvinnor och en man, det är Olympiska spelen i Tokyo här på Feministbiblioteket. Nu ställer bloggen tillbaka och inlägg kommer att handla om litteratur igen. Jag har en del böcker att recensera, men inte så många som det borde vara. Det har varit en urusel lässommar för mig. När det kommer till OS kommer jag såklart inte att glömma den fruktansvärt tunga förlusten i damfotbollen och jag kommer länge bära med mig dubbelsegern i herrarnas diskus.

Bäst i OS var guldmedaljörerna de tre gulden. Mest spännande såklart hästhoppningsguldet. Sämst var de publiklösa arenorna som inte gjorde någon glad. Jag var glad över alla Sveriges medaljer, utom silvret i fotboll., men också över det underbara dubbla guldet och den dubbla glädjen i herrarnas höjdhopp. Jag var mindre glad över bristen på överraskningar och att det inte kom någon sån där oväntad bronspeng.

Sändningarna från Discovery+ har varit utskällda, men efter att jag kom över den första chocken att simförsök i början sändes utan svenska kommentatorer, tycke jag bara att de blev bättre. Jessica Almenäs var engagerad i sina kvällsprogram och Jonas Karlssons olympiska berättelser var fantastiska och gav den rätta Jens Lind-känslan.

Jag har skrivit om kvinnlig idrottshistoria, kanske inte alls med samma Jens Lind-känsla som Jonas Karlsson, men jag har försökt sprida lite kunskap och jag har gjort mitt bästa. Av de kvinnor (och man) som jag skrivit om har jag fått till en hyfsad bredd, men kanske med lite väl stort fokus på USA. Friidrott är som alltid lite extra fokus på i OS, för att jag vill ha det så. En lustig anekdot, som jag inte visste om innan jag började skriva, var att hela tre av alla kvinnor var eller har varit idrottsministrar i sina hemländer! Nu ska jag samla in vinteridrottskvinnor så ses vi till OS i Peking.

Statistik

Här ser ni fördelningen per idrott. Är glad över att ha fått in sporter som basket och volleyboll under detta olympiska spel. Inför kommande spel ska jag tänka på att jag behöver täcka dessa sporter mer.

Det här är fördelningen mellan länder. Personen rån Iran har också representerat Olympiska flyktinglaget, men jag valde att bara ta med ett land per person. I år var det inte så många från Östblocket bär de var som mest dopade och det kan bero på att jag skrivit om många av de stora stjärnorna förut.

Slutligen de inlägg ni läste mest. Inte helt rättvist eftersom jag valde alla inlägg för hela perioden och det om Sue Bird och Megan Rapinoe publicerades så sent som igår. Själv är jag mest nöjd med bloggposten om Andreas Krieger som fick så mycket doping att han senare kände att han behövde byta kön. Om man ser till reaktioner så gillade ni bäst den om den svenska ryttaren Ulla Håkansson och den om den norska spjutkastaren Trine Hattestad. Det om Trine var, som ni ser, överlägset mest läst också.