Bättre sent än aldrig, nu ska jag äntligen publicera en recension av den tidiga feministiska romanen Stolthet och fördom av Jane Austen (på svenska första gången 1920). Den som läser den med dagens perspektiv kanske inte förstår det kontroversiella i boken, för längtan efter en man och att gifta sig är inte så feministiskt idag. 1813 såg världen lite annorlunda ut och att som kvinna kräva att få välja sin partner var långt ifrån självklart.

För den som har missat både boken och filmerna handlar Stolthet och fördom om Lizzie Bennet, som är näst äldst av fem systrar. Familjens egendom styrs av en fideikommiss som innebär att bara en man kan ärva. När fadern dör kommer således godset gå till en manlig släkting. Lizzies mor ser som sin främsta uppgift att gifta bort sina döttrar till rika män för att säkra sin ålderdom. Lizzie har inga som helst planer på att gifta sig med någon hon inte älskar. Hon träffar den rika Mr Darcy, men faller inte för hans inbundna och buttra framtoning. Hon till och med ratar ett frieri från honom, för att han inte respekterar henne. När Mr Darcy förstår att han har att göra med en oerhört stolt kvinna, ändrar han sitt beteende för att få henne. Han rannsakar sig själv och får brottas med de fördomar han har.

Jane Austen skriver under tidigt 1800-tal om kvinnors rätt att välja sin egen partner samt kritiserar rådande lagstiftning och arvsregler. Det är därför som Stolthet och fördom inte bara en kärleksroman med lyckligt slut utan en mycket viktigare roman. Den är dessutom den mest romantiska bok jag har läst och kärleken mellan Lizzie och Mr Darcy är helt fantastisk. Men anledningen till att den är så romantisk och bra är att deras förhållande bygger på ömsesidig respekt och båda är lika intelligenta. Den som viftar bort Austen som romantiskt trams har missat hela poängen. Hon var briljant.

Läs mer: Adlibris, Bokus