Bättre sent än aldrig, nu ska jag äntligen publicera en recension av den tidiga feministiska romanen Stolthet och fördom av Jane Austen (på svenska första gången 1920). Den som läser den med dagens perspektiv kanske inte förstår det kontroversiella i boken, för längtan efter en man och att gifta sig är inte så feministiskt idag. 1813 såg världen lite annorlunda ut och att som kvinna kräva att få välja sin partner var långt ifrån självklart.
För den som har missat både boken och filmerna handlar Stolthet och fördom om Lizzie Bennet, som är näst äldst av fem systrar. Familjens egendom styrs av en fideikommiss som innebär att bara en man kan ärva. När fadern dör kommer således godset gå till en manlig släkting. Lizzies mor ser som sin främsta uppgift att gifta bort sina döttrar till rika män för att säkra sin ålderdom. Lizzie har inga som helst planer på att gifta sig med någon hon inte älskar. Hon träffar den rika Mr Darcy, men faller inte för hans inbundna och buttra framtoning. Hon till och med ratar ett frieri från honom, för att han inte respekterar henne. När Mr Darcy förstår att han har att göra med en oerhört stolt kvinna, ändrar han sitt beteende för att få henne. Han rannsakar sig själv och får brottas med de fördomar han har.
Jane Austen skriver under tidigt 1800-tal om kvinnors rätt att välja sin egen partner samt kritiserar rådande lagstiftning och arvsregler. Det är därför som Stolthet och fördom inte bara en kärleksroman med lyckligt slut utan en mycket viktigare roman. Den är dessutom den mest romantiska bok jag har läst och kärleken mellan Lizzie och Mr Darcy är helt fantastisk. Men anledningen till att den är så romantisk och bra är att deras förhållande bygger på ömsesidig respekt och båda är lika intelligenta. Den som viftar bort Austen som romantiskt trams har missat hela poängen. Hon var briljant.
Jag känner mig ganska klar med denna månads utmaningsbeting så jag gör en sammanfattning redan nu trots att det bara är den 27:e idag.
Tunisian girl av Lina Ben Mhenni ingår i 
En kollega och läsare tyckte att jag borde läsa mer feministiska serier och jag kan verkligen inte säga emot. Hon kom en dag med två böcker jag kunde låna och den ena var Sjunde våningen av Åsa Grennvall. Eftersom detta är en kort serie känner jag att jag inte kan låta bli att diskutera även upplösningen och ni som har problem med det bör sluta läsa nu.
Helen Fielding har skrivit en tredje bok om 
När jag hakade på 
Jag har haft Joyce Carol Oates bok Blonde om Marilyn Monroe i min bokhylla i flera år utan att läsa den. Jag har älskat allt jag läst av Oates, men 860 sidor avskräckte. Nu när jag har bestämt mig för att läsa tre tegelstenar i 
