Tematrio v 45 – Ungdomsböcker

Den här veckan vill Lyran att vi ska lista tre bra ungdomsböcker. Jag tänkte att jag inte skulle lista tre klassiker, utan ta tre stycken som kommit ut de senaste åren. Efter att ha läst detta blogginlägg, så tycker jag att det är på sin plats.

Snart är jag borta av Hanna Jedvik: Jag älskade den här boken om två vänner där den ena längtar till Göteborg och lyssnar på Broder Daniel. Båda har bekymmer, men det är trots allt en feelgoodroman. Jag kände igen mig så i Göteborgslängtet.

Det händer nu av Sofia Nordin: En underbar historia om två tjejer som faller för varandra, helt utan komma-ut-problematik. Det bara är helt självklart att två tjejer kan bli kära och ha sex. Underbar kärleksroman!

Utan titel av Anna Charlotta Gunnarson: Jag har läst alla Gunnarsons barnböcker och älskat dem. Nu har jag bara en bok kvar och det är en ungdomsroman. Den står i min bokhylla, men jag har inte läst den än. Jag ser fram emot att ta mig tid till det!

Klüssendorf, Angelika; Flickan; 2011

FlickanFlickan av Angelika Klüssendorf är en barndomsskildring som jämförts med Frank McCourts Ängeln på sjunde trappsteget. Flickan växer upp i ett våldsamt hem med både psykisk och fysisk misshandel i DDR.

Flickan är tolv år och bor med sin mamma och sin lillebror. När boken börjar har barnen varit inlåsta i sitt hem i över en vecka. Deras mamma slår dem, låser in dem, tvingar dem att äta chilifrukter och hånar dem regelbundet. Flickan börjar snatta och hålla sig hemifrån och när hon rymmer misslyckas samhället med att ge henne ett tryggt hem.

Det är en otroligt gripande berättelse om en flickas uppväxt i en ickefungerande familj i ett ickefungerande land. Men trots allt elände så kommer flickan stark ur sin barndom. Bitvis är det sorgligt så det förslår, särskilt när hon lämnar sin nyfödda lillebror som hon tagit hand om, men hon måste göra det för att få kontroll över sitt liv. Det är också lätt att få sympati för flickan, trots att hon är otrevlig ljuger och stjäl. Jag rekommenderar verkligen alla som gillar barndomsskildringar att läsa Flickan. Jag sträckläste boken!

Läs mer: Adlibris, Bokus, Thorén och Lindskog

Feministbrud på kulturjakt i Solna och Sundbyberg

Det är inte alltid jag behöver åka så långt för att hitta intressant kultur ur ett feministiskt perspektiv. Min bror och hans flickvän flyttade till Sundbyberg (på gränsen till Solna) i somras och då passade jag, mamma och Hugo på att se oss om i grannskapet.

Greta Garbo i Filmstaden

Vi gick först lite vilse, men sedan hittade vi Filmstaden. Här hyllas Greta Garbo på olika sätt. Mycket mysiga gator att ströva omkring på, så är du i Solna bör du gå hit!

Maria Wine-parken

En liten park i Solna är tillägnad lyriken Maria Wine. Hon föddes i Köpenhamn, men dog i Solna 2003. Jag missade att ta fram kameran när vi var där så jag försökte ta en genom bilrutan, vilket var dömt att misslyckas. Den bilden ser ni till vänster. Till höger ser ni en bild av Maria Wines byst, gjort av Britt-Marie Jern. Den bilden har jag snott från Wikipedia.

Agneta Gynnings skulptur Samtal

På vår väg tillbaka till min bror hittade vi en skulptur av Agneta Gynning (mamma till Carolina) som hon kallar Samtal. Jag tyckte mycket om de oformliga kvinnorna (som jag förmodar att det är).

Tysklands seger i fotbolls-EM

Sedan, någon månad senare, var jag tillbaka i Solna och såg EM-finalen i fotboll för damer på Friends Arena. Tyskland vann över Norge.

Grjasnowa, Olga; Ryssar är såna som gillar björkar; 2012

Ryssar är såna som gillar björkarOlga Grjasnowa är en tysk författare med rötterna i Azerbajdzjan. Ryssar är såna som gillar björkar är en roman om en ung judisk kvinna som precis som författaren kommit till Tyskland som liten från Azerbajdzjan. Men vad jag förstod så stannar likheterna där.

Masja är tillsammans med tyska Elias. Deras förhållande är bra, men båda två slåss med ett förflutet som de inte vill dela med sig av. I den avslutande delen i boken bor Masja i Tel Aviv för att komma över en stor sorg. Där försöker hon finna en mening i livet och komma bort från allt jobbigt som finns i Frankfurt.

Det är en bok om att vara invandrare och annorlunda och ha ett förflutet man helst vill glömma. Det är en bok om att söka din identitet och hur andra har åsikter om vem man är och vem man bör vara, både okända och den närmaste familjen. Jag tyckte mycket om boken, men jag blev arg på slutet. Tyckte det förstörde lite.

Läs mer: Adlibris, Bokus, Weyler

Avslutning novell-lördag: Rumänien

Rumäniens flaggaIdag har jag läst noveller ur Skräpliv: Rumänska noveller från förlaget 2244. Det har varit en stor läsupplevelse och jag har stifta nya bekantskaper med flera intressanta Rumänska författare.

Det jag har lärt mig mest om i denna rumänska novellsamling är kommunismen och vad diktaturen gjorde mot sina medborgare, både då och nu i efterhand. Jag tyckte att det fanns flera noveller som var öppna för tolkning, men som ändå tycktes handla om hur det är att leva i en diktatur.

Bäst idag alla kategorier: Dött lopp mellan Det stora priset och Östra Station
Bästa tvist: Upp med huvudet!
Roligast idag: Det stora priset

Jag tyckte mycket om de rumänska novellerna och jag som tycker om att läsa om kommunism och postkommunism hade stor behållning av hela den här novellsamlingen. Jag har haft en känsla tidigare när jag läst rumänsk litteratur att det är ganska komplicerat och kräver mycket av läsaren. Det fanns flera noveller jag läst till idag som bevisar motsatsen.

Jag ska försöka köra novell-lördag redan nästa lördag och då blir temat Kambodja, Georgien eller Polen.

Niculescu; Veronica D; Upp med huvudet!; 2008

SkräplivJag har läst Skräpliv: Rumänska noveller från förlaget 2244 och jag recenserar de noveller av feministiskt intresse ut den en och en.

Veronica D Niculescus novell handlar om ett kollektivt modelluppdrag. Novellens huvudperson får en kasse med ett nummer på, med kläder i som hon ska ha. Det är massor av människor som ska fotas samtidigt, men ändå känner sig kvinnan ensam och utsatt. Hon är från Rumänien men modelljobbet ska ske i Budapest. På slutet träffar hon en man som också har fått en kassa med kläder. Hon presenterar sig med numret på kassen.

Jag kan inte låta bli att dra paralleller till kommunismen här. Det känns som att den kollektiva fotograferingen är en symbol för det kommunistiska Rumänien och modeller en symbol för landets medborgare som vara var en del av ett kollektiv. Det fanns inte utrymme för individualism i diktaturen, utan alla skulle stöpas efter samma form, precis som i novellens fotoögonblick. Upplösningen blir en slags ironi mot det avpersonifierade med att reduceras till ett nummer. Mycket intressant novell!

Läs mer: Adlibris, Bokus

Adameşteanu, Gabriela; Östra Station; 2012

SkräplivJag har läst Skräpliv: Rumänska noveller från förlaget 2244 och jag recenserar de noveller av feministiskt intresse ut den en och en.

Östra Station av Gabriela Adameşteanu handlar om människor i ett land i förändring. I centrum står en man som arbetat sig uppåt i det kommunistiska systemet, men nu är ingen och förstår inte riktigt vad som händer. Han får en aversion mot området runt Östra Station, där det förekommit demonstrationer mot det system som han varit en del av och han känner sig mycket ensam. Människorna i hans närhet har aldrig varit några anhängare av regimen och därför inte heller gillat vad han hållit på med.

Jag tyckte att det var kvinnorna som fick stå för klokheten i den här novellen, och att den därmed blev mycket intressant ur ett feministiskt perspektiv. Nu vet jag att författaren är feminist, så det är naturligtvis lätt att läsa in det. Den unga kvinnan som fick sätta livet till i sin kamp för ett fritt Rumänien var ett starkt inslag, även om det bara nämndes i förbifarten. Perspektivet i novellen var mannens och det var någon löjeväckande över honom och hans situation. Adameşteanu fångar mycket bra vemodet hos den som förlorat sin status och sin privilegier. Jag känner spontant att jag vill jämföra detta med män som inte hänger med i samhällets utveckling idag och blir ensamma och bittra över att kvinnor tar plats och skyller sina egna misslyckanden på dem istället för att ta tag i sina liv. 

Läs mer: Adlibris, Bokus

Bittel, Adriana; På träff i Paris; 2011

SkräplivJag har läst Skräpliv: Rumänska noveller från förlaget 2244 och jag recenserar de noveller av feministiskt intresse ut den en och en.

Adriana Bittels novell På träff i Paris handlar om en kvinna som efter kommunismens fall i Rumänien åker till Paris. Många av hennes släktingar bor där och hon har många att hälsa på. Väl på plats vill hon inte träffa någon. Hon vill bara vara. Framförallt vill hon undvika medlidande från fransmän som vill veta hur det var att leva i en diktatur. Hon pratar inte med någon förrän hon träffar en man som hon berättar allt för. Hon är tacksam att han inte nämner ett ord om vare sig kommunism, diktatur eller Securitate.

Jag tyckte att den här novellen andades frihet. Inte bara frihet från det förtryck huvudpersonen hade levt i, utan också frihet att få vara helt sig själv och välja när och var man ska berätta sin historia. Jag tyckte om den.

Läs mer: Adlibris, Bokus

Greceanu, Adela; Men tänk om; 2013

SkräplivJag har läst Skräpliv: Rumänska noveller från förlaget 2244 och jag recenserar de noveller av feministiskt intresse ut den en och en.

I Adela Grecenaus novell Men tänk om får vi möta en ensam äldre kvinna i Bukarest. Det är en ögonblicksbild av hennes vardag i det postkommunistiska Rumänien. Grecenaus är en författare som skriver poetiska skildringar i romanform, och detta märks tydligt i den här novellen.

Jag tyckte om berättelsen, men jag minns nästan ingenting av den, även om det bara var ett par dagar sedan jag läste den. Det var själva stämningen och miljöbeskrivningen som var härlig att läsa, men handlingen satte inga spår alls.

Läs mer: Adlibris, Bokus

Crăsnaru, Daniela; Det stora priset; 1983

SkräplivJag har läst Skräpliv: Rumänska noveller från förlaget 2244 och jag recenserar de noveller av feministiskt intresse ut den en och en.

I Det stora priset av Daniela Crăsnaru skildras en klassåterträff. Olika personer träffas och de minns tiden som varit. Alla faller in i samma roller de haft så. En av klasskompisarna har fått ett stort pris och han är poet. Han ger en diktbok till en annan på festen som läser dikterna. De är fruktansvärt banala och regimtrogna.

Det här är ett stort angrepp på den kommunistiska regimen i Rumänien och hur makthavarna behandlade kulturen. Jag fick förmånen att lyssna till när författaren talade om novellen på bokmässan. Hon gjorde bra reklam för den och jag blev mycket intresserad av att läsa den. Novellen var fylld med information på varje sida, så det går inte att slöläsa de för då riskerar man missa något viktigt. Jag läste delar av den tre gånger. Den var bra och intressant och det var helt underbart att vi fick ta del av en dikt som den fiktiva personen skrivit. Hon är rolig, Daniela Crăsnaru, både i text och i verkligheten!

Läs mer: Adlibris, Bokus